För att ära min 50 000:e tweet har jag samlat ihop lite bilder på mina tweeps och tänkte skriva några rader men kommer säkert behöva uppdatera med länkar och annat framöver – det kan mycket väl vara så att jag glömmer någon eller något viktigt! Kommentera gärna!
Jag började twittra hösten 2008 och när nostalgin nu sköljer över mig känns det verkligen hur oerhört mycket Twitter har betytt för mig, i allt från vänskap och kärlek till jobb och nätverkande. Eller bara som en paus i vardagen. Det är det första jag gör när jag vaknar och det sista jag gör innan jag somnar.
På Twitter har jag alltid följt så många att jag hinner med att läsa allt som skrivs vilket är runt 130 stycken men under åren har de personerna såklart bytts ut. Några har faktiskt hängt med ända från början och minns kanske med mig hur fina fredagarna brukade vara när kärleken på riktigt var kännbar bland följa fredag-tipsen, när olika teman spreds för att sprida glädje, när det kändes som att vi var ett enda stort gäng som samlades i samma vardagsrum på kvällarna. Det är lite annorlunda nu men det gör ingenting när de minnena finns.
De första jag följde gick i min klass, som min bästa vän Filip såklart, och så Johanna, Sanna, Jenny, Daniel och Lo, men jag la även till personer som jag inte alls kände då, som jag började prata med eller som började prata med mig och som nu är några av mina allra bästa vänner. Som jag håller koll på varje dag, som jag ringer till ibland, som jag gärna träffar när tillfälle uppstår, som jag reser till i andra städer för att bo hos eller som jag får ett sms av på julafton eller nyår.
Genom Twitter har jag fått jobb, pojkvän, vänner, föresläsningar i Gällivare och Luleå, radiouppdrag i P3 Populär och P3 Browser, fåtöljplats i Sweet Sunday Web Crunch, guider publicerade i Metro, GP och DN, tips och råd, intressanta texter och roliga bilder men framförallt ett helt tröskelfritt sätt att ta kontakt med andra människor. För det här är ju inte osociala medier, det är sjukt socialt!
Johanna och jag gick i samma skola men i olika klasser under en utbildning 2008-2010, där var även Mona med på ett hörn, men via Twitter fattade vi tycke för varandra och brukade vinka till varandra i klassrummen när den andra gick förbi. När Tommie började följa mig blev jag väldigt rädd för jag tyckte att han var lite väl snygg på sin avatar och jag förstod inte alls vem den där killen från Karlstad var.
Nu vet jag att det finns få med sådant hjärta och värme och det är så fint att följa honom och hans Helen i Karlstad (vi brukar ses på somrarna när jag kommer på besök, alltid lika roligt att kunna koppla en dialekt till en tweet). Vi var ett gäng som brukade höras regelbundet på kvällarna under den perioden (2009-2010?) då Kjell sa till mig att jag måste twittra mindre – vilket jag kan se folk göra nu med – men det är som en första förälskelse, en kan inte riktigt få nog av allt det fina! Låt dem vara, det går över. Minskar i alla fall.
Det var via Twitter jag träffade och blev förälskad i Johan (även om vi snart tog konversationen vidare till Google Wave, msn, WhatsApp, Skype och sms innan vi slutligen sågs). Han var och förblir den roligaste twittraren jag vet. Under alla mina resor till Malmö under de två år vi var tillsammans blev jag enormt förälskad i staden och den kärleken håller i sig och har mycket med människorna där att göra. Jag är så glad över att ha Sara, som jag hängt med i New York två år i rad nu, som jag hörs med nästan varje dag, som sover hos mig när hon vill och jag hos henne.
I Malmö bor numera Kixet som jag fick ha i Stockholm ett tag, som Johan träffade när hon intervjuade honom om Hipstamatic och som nu jobbar med Malmös finaste gäng: Magnus Thure, Sara och Martin på Media Evolution. Martin som även har en fot i Flattr, Sara som lägger upp så fina bilder på Instagram.
Minns när Magnus Thures skägg var som störst och jag var som allra räddast för honom – hur tuff får en och samma person vara – då ringde han upp mig från ingenstans och erbjöd mig ett jobb. Nu vet jag att han är precis lika smart och insiktsfull som han är stilig, och jag har sådan respekt för honom.
Via Johan träffade jag även Sofie och hennes mamma Monika, som jobbade på Gate38 då, men sen Sofie flyttade hit till Stockholm har jag knappt hunnit träffa henne, tror senast vi sågs var när vi såg Duvchis första spelning någonsin på Kulturhustaket med Filip, Maja och Tindra.
Sofie var med och startade upp #twittboll och hade en sån fin vänskapsrelation med Oskar som jag är så ofantligt glad över att ha fått lära känna jag med eftersom han är en av de bästa människor jag vet. När jag scrollar igenom gamla tweets ser jag att det var han som tipsade mig om Ängavallen en gång i tiden och det kommer jag vara för evigt tacksam för.
En annan Oskar, Oskar Dahlbom och jag, började prata om Astrid & aporna under en tid då jag minns att jag imponerades mycket av hurväldokumenterat han och Js liv var med Gusten, via bloggar, Flickr, osv. När Julie Rut kom, har du någonsin hört ett så fint namn, flyttade de från Lund till Visby där jag hälsat på flera gånger. Vi sågs i Lund medan jag pluggade och väntade på Johan när han jobbade där och åh vad jag älskar Lund, Filips hemstad. Det var Oskar som presenterad mig för Animoto som senare användes varje #twitvidff, ett ffse-tema jag skapade genom att spela in en video.
Första starka minnet jag har från Jesper handlade om en vanlig morgon i hans liv då han skulle ha iväg alla fem barnen till dagis och skolan. Jag fick inte ihop hur den unga serietecknaren med mössan på sne kunde ha fem ungar men följde fascinerat deras kapplöpning mot tiden. Vi har så otroligt bra samtal när vi ses och jag tycker så mycket om att höra om hans familj. Nu är han lyckligt gift med Hanna och jag var bjuden på bröllopet men kunde tyvärr inte gå.
Joacim är min homie och har varit det så länge jag kan minnas. Vi passar så bra ihop som twittrare och som vänner. Hans vänskap betyder oerhört och när det dyker upp mms på julen eller en låt i inboxen på Spotify blir jag så oerhört glad. Jag har följt hans och Karros söta tvillingar sen de föddes för tidigt och det är ett nöje att se dem växa upp. När jag kommer på besök i Göteborg bjuds det på hembakat veganskt och jag är ett stort fan av deras matblogg Matkoma. Fina familjen!
Robin och jag har något speciellt, det går inte riktigt att sätta fingret på vad men vi kommer alltid hänga ihop. Det är så stort att tänka på hur bådas våra liv har förändrats sen vi blev vänner och jag påminde honom nyss om den gången då jag ringde honom efter att han skämtat om sin dialekt flera gånger. Han har ett sinnesjukt intresse för snabbmat men även en känsla för humor och plockar alltid upp senaste nytt i sina skämt. Mikael är också sån, alltid ett nöje att läsa hans skämt men jag uppskattar även den seriösa sidan, allt är bra!
När jag såg Tony spela skivor på Story hotel, minns särskilt SWV, kom jag på det självklara – jag ska bara gå dit han är DJ. När jag googlade honom hittade jag en hemsida och till min stora förtjusning ett Twitter-konto. Jag la till honom och de kvällar jag, Lo, Jonna, Sanna och de andra spenderade på hans dansgolv på Berns är några av de bästa jag varit med om. Jag letar ofta upp honom bara för att få byta ett par ord. Vi diskuterar alltid djurrätt och jämställdhet – en tillfälle skedde det i New York när vi av en slump bodde på samma hotell så att jag bara kunde ta hissen till hans rum. Han tyckte tidigt att jag skulle byta nick till hiphopkobran.
Bia och Emma jobbade jag med på Pocket shop och lyckades lura att börja twittra för att jag saknade dem – Jonna med om jag inte minns fel som jobbade på Piratförlaget när vi träffades och fattade tycke för varandra. Det sa bara klick! Jonas kom med på ett hörn för när jag gillar någon tvingar jag dem att twittra utan att de märker det. När sen Jonas syster började twittra tyckte jag att hon var så himla bra och skrev så kloka saker så nu har jag liksom bytt favoritsyskon. Men det vet han.
När vi träffades första gången på Millencolins 20-års kalas förra sommaren, fick jag även träffa hennes man Nikola (som följde mig utan att jag visste det) och när jag knappt höll på att komma in på festivalen för att jag var så hög över att få se alla bra band att jag hade glömt att ta med biljetten till Örebro försökte min nya Twitter-kompis Christoffer hjälpa mig. Precis i det ögonblicket dyker Marie upp och säger hej, hon har precis börjat följa mig efter att ha läst mitt inlägg om Refused-spelningen på Debaser och då visste vi inte att vi skulle spendera några av de bästa veckorna tillsammans senare under året (och under en roadtrip sover jag över hos henne och katterna i Karlstad).
Det är som att ha hittat någon som levt mitt liv men i en annan stad, så mycket gemensamt! Efter sista Refused-spelningen i Umeå, på efterfesten, vågade jag äntligen, i skydd av Christoffer, gå fram och hälsa på Richard. Behövde samma skydd för att hälsa på Dennis. Det kändes tryggt och fint. Och jag kommer aldrig glömma Chredd som lät mig bo hemma hos honom, T och katterna, trots att vi aldrig träffats förut. Nu bor han också i Stockholm så vi måste vi ta en till lunch snart!
Jag har sökt jobb två gånger via Twitter och bloggen och faktiskt lyckats gå från arbetssökande till anställd på två veckor båda gångerna. Ena gången var det tack vare Roger som jobbade på en reklambyrå och gav mig en roll som digital planner. Via jobbet lärde jag känna väldigt fina människor och när jag slutade var jag väldigt ledsen över att inte ha någon kontakt mer med bland annat Dale så jag låg på honom flera gånger om att twittra mera och se, nu är han fast! NPP gav mig även Arvid som då bodde och jobbade i Örebro men i dag bor och jobbar i Stockholm och är en av mina bästa vänner.
På tal om bästa vänner så var det via en kampanj för SL på Twitter som jag träffade Anton. Vi sågs första gången på SSWC då han skulle överlämna ett åkkort till mig och efter det höll vi kontakten. Jag träffade nämligen en annan kille det året som kom fram efter ett session och sa ”Jag måste ju hälsa på rockspindeln!” Det var Emanuel och även om vi inte visste det då skulle vi bli varandras bästa vänner.
Vi har haft så fina stunder ihop, kommer aldrig någonsin glömma vår roadtrip, bästa känslan att hoppa in i en bil och ha en lös plan om att hitta vattenkvarnar i sommarsverige! På ön träffade jag även Micke och Ullis och när vi kom hem till Stockholm hade vi Facebookluncher under några månader då vi sågs och pratade sociala medier, mycket trevligt. Via Emanuel lärde jag känna Axel, Per-Ola, Gunnar, Patrik och Wille, så fint, och via Anton Philip, Patrick och Viktor, bara bra folk!
Den första tweetup jag var på drog jag ihop med Johanna då vi var sjukt peppade på att träffa Mathias och Joakim. Hårdrocksaw kallade vi den och sågs på Peppar. Angela hakade på och det var så typiskt Twitter på den tiden, vi sågs ofta ett gäng och satt och snackade. Samma sak när Hans hade glöggmingel och jag och Johan gick dit, bara sådär avslappnat som det ska vara, för att säga hej och äta lite russin och mandlar. Vegotweetup var även en favorit även om Malcolm aldrig bjuder in till en till? Ingela och jag hade för övrigt väldigt roligt på IDGs fest för några år sen (Mathias var också med på ett hörn) då jag även stötte på Andreas och hälsade på direktör Leijon.
När Cattis ramlade i sjön utanför Gröna lund så var det kanske symboliskt för vår vänskap i dag går väldigt mycket ut på att tagga upp oss inför 5-kampen på Grönan. I år blir tredje gången i rad som jag vinner, vänta bara! Spelar ingen roll att hon skickade ett vykort från Egypten där det står att hon ligger i hårdträning. Cattis är min finaste #gaytjej, jag skapade den taggen till henne bara för det. Vi har gått på Pridefester, dansat oss svettiga och haft långa samtal om relationer och livet. Sådär som vänner gör. Vi ses tillsammans med Åsa och Karin och lunchar då och då, Sex and the City-style.
Det är ju så många! Johan Hedbergs bak, Lorraines franska, hip hop i ladan med Anna, Peters New York-uppdateringar, Nathalies trummor, Hampus som namndroppade mig på förra Twittercensus, Esbens frieri, Copygram-killarna, Marcin, Judith, Ted, Therese, Peter, Paulina, Evelina, Gabbi, Björn… Jag har ju fått min frisör och vän Vicci att älska Twitter, det är så härligt att se henne förstå storheten med det! För ett par år sedan skrev jag en guide till Twitter för jag vill ärligt talat att alla ska få uppleva det jag fått uppleva och jag hjälper gärna till på traven. Det funkar ju inte riktigt så men min kärlek till Twitter brukar skina igenom när jag börjar prata så ingen kan egentligen motstå att i alla fall testa. Gör det du med!
