Den här stan är så full med söta unga män att det är löjligt! Berättade för Therese, som jag stötte på av en slump på Starbucks vid Astor Place, att jag såg en sådan vacker man i morse på t-banan. Han hade mörkt hår och blå jacka på sig och gjorde mig helt tagen. När vi bytte tåg tappade jag bort honom i vimlet vid fjortonde gatan.
Istället såg jag en ännu vackrare man på bänken där jag slog mig ner för att vänta på nästa tåg. Helt fantastiska ögon! Jag satt med hörlurarna på och tyckte att det var så lustigt att han kunde trumfa den första och ställde mig sen upp för att dubbelkolla om tåget som kom in på andra sidan plattformen var ett expresståg eller inte. Då dök det upp en tredje, om möjligt ännu vackrare man. Vad är det med den här stan?
Diskuterade med Therese om hur en bör gå tillväga för att kommunicera denna beundran och erkände direkt att busvissla kanske inte är det bästa knepet. Vi kanske kan dra några lärdomar från herrarna jag stötte på i dag?
- Gör inte ljud med munnen som om du lockar på en katt, liksom dra in ljud två gånger med läpparna ihopsnörpta.
- Ge en komplimang som gör mig glad, kanske om mina ögon.
Framförallt, skämta med mig, det har funkat sen mellanstadiet. Satt och rodnade under hela lunchen på Red Bamboo av den anledningen…
Men, återigen, hur vill killar bli uppmärksammade?