Jag bokade precis en resa upp till Umeå och började remenissa sådär som jag gärna gör. Om hur fint veganutbudet var i kyldisken på ICA redan -98 (jag har bildbevis), om mina kära tatuerare Matti och Ingela som bor och jobbar där uppe, om hur jag nästan blev tatuerare en gång i tiden. Osv. Efter lite regelrätt googling hittade jag Ingelas blogg och snubblade över ett inlägg med en bild på Mattis handros som nästan tog luften ur mig.
Till saken hör att min mamma fick en tatuering i present av mig och min syrra när hon fyllde 50, trots att hon gråtit efter varenda en jag gjort. Hon hade precis sett serien Svarta änkan på teve och ville ha en svarta änkan-spindel på armen. Jag tyckte att det var obeskrivligt coolt! Men när vi kom till East street började hon bläddra i pärmarna där och fick upp ögonen för ett par rosor istället. Är de inte söta? frågade hon. Nej! Du skulle ju ha en cool spindel ju! utbrast jag. Då dyker Matti upp från ingenstans i sin blommiga skjorta, håller upp ena handen och säger Rosor är coola. Det avgjorde saken.
Inlägget ovan handlar om hur tatueringar åldras och det fick mig att plocka fram min rosa fotopärm från 2002 som är fylld av alla de polaroidbilder jag tog det året. Bilden ovan är från min födelsedag som jag firade genom att låta Ingela tatuera in ett hjärta som jag skrivit ”Mamma” i och det budskapet kommer aldrig någonsin att blekna.
När jag tänker på hur min mamma går runt och pysslar med blommorna på kolonin med sina rosor på armen tycker jag att hon är rätt cool ändå.
”Jag hatar män”, säger jag och radar upp de senaste exemplen jag kommer på för att beskriva vilka jävla idioter män är medan rösten darrar av ilska in i telefonluren. Det biter inte nämnvärt på honom. ”Jag hatar män med”, säger han.
”Jag vill inte bli ihop med någon för då kommer det att ta slut”, säger jag. ”Jag är lite inne på ditt spår där jag med”, säger han.
”Det finns inget som går upp mot friheten att resa själv, att göra precis vad jag vill, när jag vill det”, säger jag. ”Jag kommer aldrig att tränga mig på”, säger han.
Hur kan han ha alla svar när jag är så omöjlig att ha att göra med? Ingen kan väl någonsin ha mött en mer envis parmotståndare? Jag rodnar lite utan att han kan se det.
”Hade vi en dejt på fredag eller?” frågar han innan vi lägger på. ”Nej, vi har ingen jävla dejt”, svarar jag, ”men vi kanske råkar ses för att äta ihop, ta ett kvällsdopp och se på film.” ”Mm, men ligga kan du glömma”, säger han, ”det är sånt som par gör.”
Jag fick tyvärr inte chansen att testa Eclipse i går när vi var på Grönan med jobbet men höll igång min och Lenas tradition med att sitta bredvid henne på Tilt när hon får panik. I dag ska vi ut på båtfärd efter lunch och fira in sommaren och sen kommer jag bege mig till Natten för att träffa Johanna och Maja, dansa tills vi stupar och välkomna Kixet till stan.
Jag började dygnet med att dansa till så många bra låtar på Tonys dansgolv på Obaren att jag nästan skrämde iväg Arvid ut i den ljumma sommarnatten med mina glädjetjut, fortsatte dagen med att gå på Jean Paul Gaultiers utställning, helt fantastisk, (lyckades locka till mig några tatueringar när jag träffade på en gammal kollega från Pocket shop som visste att det fanns några kvar bakom kassan), hittade klänningen med stort K till Helena och Antons bröllop (som givetvis är superhemlig fram till den stora dagen), upplevde en stund av sann Twitter-lycka när Peter och Isak skickade kärlek över internet (det påminde om hur vi brukade ha det på fredagarna förr), rullade nästan hem i det fina vädret på mammas cykel som jag precis fått ta över (men bakhjulet hade ingen luft så jag tog t-banan), bokade äntligen boende i Paris (med en utsikt att tillbe även för mig som ateist), köpte en biljett till Natten på fredag då det ska dansas tryckare tills det ljusnar igen (måste bara sommarfesta med jobbet först) och blev på riktigt lycklig när jag såg att lill-ICA tagit hem Alpros nya sojayoghurt som jag bett om (den med rabarber och jordgubbssmak som är så himla krämig och god)! Håller tummarna för att edamamebönorna också dyker upp i frysen inom kort!
Jag åt en suverän sallad på Systrarna Voltaire i PUB-huset och gillar särskilt att de kallar den för vegansallad. Det gröna alternativet har ju nästan alltid en liten undanskymd plats på menyn eller så står den inte med alls. Jag funderar lite på det. I veckan åt jag lunch på en av de finaste restaurangerna på Strandvägen och fick in en tallrik med ris, sötsur sås och lite lätt stekta grönsaker (pak choi och långa skidbönor som var rätt svåra att tugga i sig). Det jag blir ledsen över är inte att jag behöver sitta och peta i mig det, det jag blir ledsen över är att det inte är en enda person vid bordet som skulle vilja byta tallrik med mig. Och så har jag det sällan annars, privat. Då är jag så mallig över att jag vet exakt vilken rätt som är godast på menyn och vet att den skulle vinna över vemsomhelst till den gröna sidan (nr 18 på Kokyo, tofun med svarta bönor på Ho’s, tzayspettet med sötpotatis på Chutney, till och med vegankorven på 7-Eleven) men sällan imponerar det vegetariska alternativet på mitt sällskap när vi väljer valfri restaurang i landets huvudstad. Tänk om det gjorde det? Tänk om det vegetariska var det bästa som erbjöds på menyn? Tänk om det var den rätten som det skrevs om i tidningarna, som fick folk att vallfärda till restaurangen för att smaka. Tänk.
Jag letar veganhak i Paris för fullt och tar tacksamt emot tips!
En av de absolut vanligaste reaktionerna jag får som vegohjärta är frågan Hur får du i dig protein? Det är en av många myter som etsat sig fast som sanningar om vegetarisk/vegansk mat, att proteinbrist är ett problem, och jag tänkte döda den här och nu. Jag behöver 50 gram protein om dagen och det finns i nästan allt jag äter, till och med i den veganska chokladen jag äter i badet på kvällarna när jag ligger och läser.
Det här är bara några av de livsmedel som jag har stoppat i magen i dag och mängden protein per 100 gram:
Proteinet är inte ett problem. De flesta som äter veganskt har dessutom bättre koll på vad de får i sig än en köttätare har och en blandad kost hjälper dig att få i dig det du behöver. Har du någonsin hört talas om någon som drabbats av proteinbrist eller känner du någon som har det? Jag gissar att du inte har det.
Det är snarare jag som ska ifrågasätta hur mycket extra protein och fetter köttätare får i sig. Köttrenden skrämmer mig rejält och saknar helt logik eftersom den inte bara leder till enormt lidande för djuren – den drabbar miljön och i slutändan människan också. Hjärtattacker, blodproppar, övervikt, cancer, högt blodtryck, hjärt- och kärlsjukdomar, högt kolesterolvärde… Allt kan spåras tillbaka till djuren. Men det är ju ingen nyhet.
Det människan behöver finns i grönsaker, frukt, fullkorn (pasta, ris, bröd), baljväxter (bönor, linser) och nötter/fröer. Många verkar tro att det inte finns någon mat kvar om de tar bort de animaliska produkterna men det är bara okunskap. Jag kan äta i princip allt en köttätare kan, bara växtbaserat. Vi använder samma kryddor och om en skillnad i konsistens innebär att djuren inte tvingas lida under min hand så ser jag det som en extra krydda. Jag fick nyligen en vegansk ost i present och den smakar precis som Gouda. På midsommarafton lät jag mitt nyfikna sällskap smaka på tzay och alla älskade det. I morse piffade jag till min sojayoghurt med färska biggaråer. Veganskt innebär lite mer omtanke men framförallt öppnar det upp för nya, spännande måltider.
När Jonathan Safran Foer gjorde research till sin bok Äta djur (som jag rekommenderar varmt) drog han två slutsatser. Den ena var att de flesta han pratade med var övertygade om att han skulle bli vegetarian när han fick all fakta presenterad för sig vilket säger rätt mycket. Den andra slutsatsen var därför att folk redan känner till det lidande som pågår men vägrar ändra sina vanor. När min kollega häromdagen höll upp en bebisbläckfisk på restaurangen vi var på frågade jag om hon hade sett videon med Luiz som inte vill äta sin mammas mat när han får reda på att den innehåller djur. ”Nej och jag vill inte se den”, sa hon, ”jag gillar mat!” Det har inte med saken att göra. Jag ser det som ett jätteproblem att folk vägrar koppla djuret på tallriken till djuret i havet eller hagen. Barn är så mycket klokare.
Något annat som många fått om bakfoten är att du inte kan träna för att du äter grönt. Tänk då på att de starkaste djuren på jorden, som elefanter, noshörningar och flodhästar, alla är växtätare. Apor likaså vilket säger mycket om vilka vi bör jämföra oss med. De tillhör dessutom de djur som lever längst vilket jag tycker känns tryggt. Jag funderar mycket just nu på varför det ses så naturligt att dricka mjölk från ett djur som är så långt ifrån oss. Mjölk som borde gå till kalven. Mjölk som är anpassad för att en kalv med fyra ben ska växa upp till en stor ko på flera hundra kilo, alltså långt ifrån vad människan någonsin kan tänkas behövas. Borde inte chimpansmjölk vara mer rimligt? Eller varför inte katt- eller hundmjölk om vi ändå har en sådan hemma? Låter det helt uppåt väggarna? Då vet du hur jag känner!
När personen som sitter mittemot mig och äter kött säger att hon älskar djur säger jag ifrån. Trots att det är socialt krångligt. Överlag är jag väldigt rak på sak i min kommunikation. Häromdan fick jag alla tre i sällskapet att välja det vegetariska alternativet till lunch för de kunde inte säga emot den fakta jag presenterade när de frågade om varför jag är vegan. ”Men nu får du väl ta och ge dig!” väntar jag mig nästan att folk kommer säga snart. Kompis! Jag har inte ens börjat. Trots att hon inte ville det mailade jag videon med bläckfiskarmar till min kollega. Och så kommer jag hålla på. Jag kommer vara jävligt krånglig. I dag hörde jag en gris skrika av smärta, såg fiskar dö av syrebrist, kalvar tas ifrån sin mamma, grisar dras i örat, kultingar kastade i betonggolvet, kycklingar malas levande… Det betyder mer för mig än att passa in. Enormt mycket mer.
Jag tycker att det är riktigt mysigt att fira midsommar på kolonin men framförallt är det fantastiskt härligt att ha blommor i håret! Tog en sväng förbi Anneli och Thomas för att plocka två sorters pioner som mamma inte har innan jag satte mig tillrätta i hammocken.
Såhär gör du! Börja med att binda en enkel krans av närmaste buskgren, sen fäster du blommorna en efter en med den tråd du har tillgänglig. Låt gärna myrorna krypa ur blommorna innan och se upp för söta larver, det är väldigt lätt att bli kär i de små liven!
Åh!
Klar! Jag är väldigt nöjd med årets bidrag och den fick mycket beröm från damerna på kolonin. Vill du också bädda in en Instagram-video följer du enkelt tipsen här! Glad midsommar!
När En-dum-en börjar skråla FARVÄÄÄÄL trots att han mycket väl vet att han måste vara tyst skrattar jag så att jag skakar i hela kroppen, varje gång! Det här är det roligaste klippet jag vet, jag kan inte komma på något annat som gör mig så glad.
Gårdagen spenderades i en solstol på kolonin tillsammans med mamma, solen och en god bok. På baksidan har vi utsikt upp mot dansbanan där de dagen till ära spelade 78-varvare så det knappt kunde bli mer idylliskt. Hoppas det var uppvärmning inför midsommarafton på fredag!
Jag började bläddra i The Wanderers varpå mamma frågade vad den handlade om. Gäng, sa jag tvärsäkert medan hon protesterade. Gäng? Ja, jag har bara läst tre sidor men jag är ganska säker, sa jag. Jaha, jag pratade om låten, sa hon och mumlade något om Frälsningsarmén.
Sen berättade jag om att jag vill ha pioner i håret på midsommar. Du får ta hur många du vill, sa hon och plockade en bukett till mig. Övade lite hemma på kvällskvisten och ska fundera på om jag bara behöver hårnålar eller om jag ska göra en rejäl krans istället. Vi får se på fredag!
Du kanske inte märker det på mig men när jag svarar dig varför jag är vego, svarar ärligt, och för tusende gången möts av argumentet ”Ja, det är ju trist men kött är ju så gott!” så jobbar jag väldigt hårt för att anpassa mig till att vi måste fungera tillsammans i ett socialt sammanhang just där och då, troligtvis en lunch eller en middag. Som du kanske förstår säger jag inte högt vad jag tänker när du beställer in en köttbit men det kanske inte är så svårt att lista ut?
Jag tror inte att du vet hur det går till på ett slakteri. Hur det låter när blodet forsar ur det levande djuret. Hur overkligt det ser ut när huden med hjälp av en maskin dras av kon som en pyjamas. Hur det luktar när håret bränns av, förhoppningsvis då grisen tappat medvetandet av blodförlusten. Har du sett när de plockar ut en levande kalv ur magen på kon som hänger i ett ben med halsen uppskuren och slänger den lilla parveln i ett kärl som sopor? Det är det jag ser framför mig när du säger att kött är gott. Bara så att du vet!
Det jag har svårt att förstå är att allt det här lidande är väldokumenterad fakta som finns tillgängligt bara ett knapptryck bort eller i en bok på närmaste bibliotek. Varför bryr du som konsumerar djur dig inte om att försöka förstå kopplingen mellan innehållet på din tallrik och det lidande som djuret fått utstå hela livet? Jag som vegohjärta har aldrig påstått att kött inte är gott. Det jag försöker förklara är att jag har tagit till mig av den kunskap som finns om hur vi behandlar djuren och protesterar emot det.
Det finns ett känt citat som säger att om slakterier hade glasväggar skulle alla vara vegetarianer. Titta på den här länken från svenska Walls of Glass så får du snabbt upp ögonen för hur det går till på ett slakteri. Det bildspelet skulle mycket väl kunna få dig att sluta äta kött. Om du inte klarar av att titta på hela för att det gör så ont i hjärtat så gör inte det men sprid det gärna vidare. Och ha de bilderna i bakhuvudet nästa gång du handlar.
Jag undrar när Håkan Hellström ska tillkännasges som dragplåster till Way Out West? I dag blev det i alla fall klart att Alicia Keys och Miguel kommer, helt fantastiskt! Jag kommer stå och bump n grinda i publiken, även om jag inte är helt säker på vad det betyder.
Det blev inga tårar i morse till Den blomstertid nu kommer, mestadels för att jag bara hörde min egen och mammas röst. Sara och jag sitter just nu i köket hemma hos mig, pratar om internet, skrattar åt roliga tweets och lyssnar på Håkan (även om båda är överens om att vi inte riktigt gillar hans röst) men senaste skivan har faktiskt fastnat av någon anledning. Hoppas att han kommer.
