”Jag hatar män”, säger jag och radar upp de senaste exemplen jag kommer på för att beskriva vilka jävla idioter män är medan rösten darrar av ilska in i telefonluren. Det biter inte nämnvärt på honom. ”Jag hatar män med”, säger han.
”Jag vill inte bli ihop med någon för då kommer det att ta slut”, säger jag. ”Jag är lite inne på ditt spår där jag med”, säger han.
”Det finns inget som går upp mot friheten att resa själv, att göra precis vad jag vill, när jag vill det”, säger jag. ”Jag kommer aldrig att tränga mig på”, säger han.
Hur kan han ha alla svar när jag är så omöjlig att ha att göra med? Ingen kan väl någonsin ha mött en mer envis parmotståndare? Jag rodnar lite utan att han kan se det.
”Hade vi en dejt på fredag eller?” frågar han innan vi lägger på. ”Nej, vi har ingen jävla dejt”, svarar jag, ”men vi kanske råkar ses för att äta ihop, ta ett kvällsdopp och se på film.” ”Mm, men ligga kan du glömma”, säger han, ”det är sånt som par gör.”