Det är med brustet hjärta jag ser årets film om svenska grisar. Tårarna spränger bakom ögonlocken. Ilskan är ändlös. Ilskan är nästan värst för det finns ingen person att rikta den mot.
Den är riktad mot en hel bransch, en hjärtlös industri, och ett samhälle där kött är norm, där det är tradition att äta lidande, utan att någonsin ta ansvar för det.
Den här filmen är till er. Svälj den hel.