Helen Alfvegren

Djur, yoga och jämställdhet

Månad: september 2012 (sida 3 av 3)

En man och hans instrumentspelande muskler. Flame sax!

Han är ju helt underbar! Slänger in ett pingpong-spelande övergångsställe också.

Scheiße! Tipstack ruggig!

Små, små kärleksförklaringar

Läser Elin Grelsson Almestads Kapitulation till köttet i ETC och känner igen hennes trötthet om att inte passa in i ett samhälle där kött är norm. Det var exakt samma anledning som fick mig att inte orka vara vegan längre efter tre och ett halvt år. Socialt sett var det utmattande att vänner, familj och kollegor ifrågasatte det valet, särskilt eftersom det baserades på att jag älskar djur så mycket.

Jag är otroligt nyfiken på vad som skulle hända om den vegetariska maten fick en mer självklar roll på menyn, om den inte sköts åt sidan, om den inte var ett undantag. I skolan fick man lära sig att smaka på allt men jag sitter sällan i sällskap med någon som väljer det (enda) vegetariska på menyn, inte när djuren lockar mer.

Äter du fisk? frågade mitt lunchsällskap senast i dag. En ganska vanlig fråga just för att många vegetarianer har undantag, som Elin. Ibland blir jag sugen på att ställa en motfråga men nej, jag äter inte fisk och kommer aldrig att göra det. Jag är en sån som aktar mig för att kliva på myror och sniglar. Som låter spindeln som bor på ena balkongen spinna nät bäst hon vill. Som ger getingar sockervatten när de är trötta. Funderar på om det kanske är sådana små vardagliga kärleksförklaringar som gör att jag aldrig kommer att kapitulera?

Uppdatera bloggen med Twitters nya realtids-widget

Twitter släppte en realtids widget i dag som går att bädda in på bloggar och hemsidor likt ovan. Man kan endast justera höjden och inte bredden men helt automagiskt anpassar den sig ändå till din sida (likt min feed till höger).

Gillar att länkfärgerna har häftiga namn på svenska, jag kunde inte motstå Tuggummi.

Vill du leka lite med den kan du enkelt gå direkt till Twitters widgetsida och testa. Där kan du välja om du vill bädda in en feed, stjärnmärkta tweets, listor eller sök, dvs olika hashtags.

Ska bli spännande att se hur svenska medier använder den, såhär långt har sportkanalen ESPN och författarinnan Margret Atwood testat. Länka gärna om du lägger upp den!

Vad händer när man växer upp med 600 000 följare på Instagram?

Hans twittrade en länk till VG i dag där de intervjuar 16-åriga Andrea Brataas från Norge som har 600 000 följare på Instagram. Om Andrea nämner en annan instagrammare kan hen få 5000 nya följare i ett svep, ganska fantastiska siffror, och hon berättar att hon har stängt av pushnotiserna eftersom de tar död på batterierna i mobilen på bara några minuter.

Andrea skapade kontot i början av året. Hon och www är ungefär lika gamla.

Hennes feed består enbart av modebilder, hon kuraterar det hon gillar på nätet, och kanske är det innehåll man vanligtvis förknippar med Tumblr eller Pinterest men det är det som är charmen med sociala medier, användarna anpassar dem till sina egna behov och intressen.

Artikeln ledde till några meningsutbyten mellan mig, HansPer och Mikael som alla berättade om hur deras barn i åldrarna 10-12 år upplyst sina föräldrar om att tagga bilderna på Instagram för att få fler följare, något som Andrea också tipsar om för att komma igång. Uppenbarligen fungerar det!

Jag hade gärna pratat mer om ett spår vi var inne på, det om bekräftelse på nätet och vad det gör med ungdomar som vänjer sig vid det så tidigt i livet. Fungerar då mobilen som en termometer på hur de mår beroende på antal nya notiser från Facebook, Twitter och Instagram? Jag jämför mig fortfarande med andra men i den åldern var det som värst. Det är skillnad på att ha på sig en ny tröja eller komma till skolan i kortare frisyr och få 2-3 komplimanger från sina vänner mot att ha hundra(tusen)tals nya händelser i mobilen efter lunchrasten.

Eller att inte ha det.

Under ett lunchmöte tillsammans med P3 Browser-gänget pratade vi om liknande fenomen på nätet, om YouTube-videos som får galet många views eller framgångssagor av liknande slag, och jag poängterade att det kan vara nog så intressant med bara grunderna, snarare än ytterligheterna, så att folk kan komma igång och försöka själva.

Det är nog det jag gillar allra mest med nätet, att vem som helst kan starta ett konto, skapa sig en egen plattform och få kontakt med människor från alla världens hörn. Även om bekräftelse är rätt fint att få det med. Min bild ovan förtjänar åtminstone en like kan jag ju tycka när Andreas liknande variant har ökat med tre hundra bara sen jag började skriva det här inlägget. Hellre tigga än tagga!

Uppdatering: Nu har DN också skrivit om Andrea.

Uppdatering 2: Hans har sammanställt de svenska Instagram-konton som har flest följare och Ajour har under veckan som gått fått ihop en redig lista!

Värmer upp rösten inför torsdagens inspelning i studion

På torsdag sticker jag till söder för att spela in söndagens avsnitt av P3 Browser. Säsongens första avsnitt gick av stapeln redan förra veckan men då hade jag fullt upp så jag lyssnar på det nu. Höstens nya panelmedlem Jack pratar med Karin om Netflix, Kjell är på besök för att prata teveteve och tillsammans bjuder de på en massa roliga och spännande tips om hemsidor och twittrare.

Jag är ju väldigt partisk men jag gillar verkligen våra program! Vi har en ny programpunkt där vi kommer guida lyssnarna till diverse smultronställen på nätet och i söndagens program kommer vi göra vårt bästa för att förklara charmen med Twitter.

Temat för programmet är Det orättvisa med internet. Finns internet till för alla? Finns alla på internet? Vad händer med dom som inte gör det? Ser fram emot det! Med mig i studion har jag Jack, vår eminenta programledare fröken Norgren och så Kjell igen eftersom han har spelat in en film som bygger på veckans tema. Det känns riktigt lyxigt att få ta ett avbrott mitt på dan för att sitta och surra med det gänget! Hörs då!

Biffen mellan DN och Naturskyddsföreningen

Bakgrunden är att DNs Hanne Kjöller kritiserar Miljöpartiets förslag om en köttfri dag och gör poänger av uppgifter hon hittat på Naturskyddföreningens hemsida. När jag såg det bad jag Naturskyddsföreningen kommentera det och under dagen kom ett svar. För att underlätta har jag sammanfattat det viktigaste.

DN) 

Köttfri betyder på miljöpartistiska även fisk- och kycklingfri. Åsa Jernberg (MP) motiverar tilltaget med att köttkonsumtionen ökat och att det utmanar klimatet. Men vad har kycklingar och fiskar med detta att göra? Biffen är buffeln på matbordet.

På Naturvårdsverkets hemsida läser jag att den som äter 140 gram kött från svenska nötkreatur en gång i veckan orsakar ett utsläpp på 170 kilo koldioxid per år.

Den som i stället lika ofta och i samma mängd hemfaller åt odlad lax låter bara en fjärdedel, 40 kilo, gå upp i rök. En portion kyckling är nästan nere på samma nivå som bönor och kikärter. 10 kilo blir det per år, medan burkbönorna – där portionsstorleken förvisso är högre, 350 gram – resulterar i 9 kilo av samma gas.

Vore målet att minska utsläppen skulle Miljöpartiet kanske snarare skriva en motion om att skolbarnen ska tvångsmatas med kycklingklubbor. Fem dagar i veckan.

Naturskyddsföreningen) 

”Kyckling och fisk har inte med saken att göra.”

När man diskuterar mat och miljö är det viktigt att inte bara räkna in klimatpåverkan. Man måste se till matens miljöpåverkan i stort – det gäller allt från spridningen av kemiska bekämpningsmedel till utfiskade hav. Vegetarisk mat minskar miljöbelastningen på de flesta områden.

Visst är biffen ofta den stora boven, men fisk och kyckling belastar också miljön på ett ohållbart vis. När det gäller fisk är överfiskningen och bottentrålningen stora problem – om vi fortsätter vi att fiska som nu kan matfisken vara slut om 40 år. Och när det gäller produktionen av kyckling och gris så är inte heller den hållbar, trots att klimatbelastningen är lägre än för nöt och lamm. En av orsakerna är fodret, som till viss del består av soja. Odlingarna av soja innebär ofta enorma miljöproblem och drabbar lokalbefolkningen i de länder där den odlas. Den största orsaken till att Amazonas regnskog huggs ned är just sojaodlingar. Den absolut största mängden soja blir till billigt foder som ges till boskap i den rika delen av världen.

Och även om vi bara skulle diskutera klimat, och inte miljöpåverkan i stort, så är vegomaten en klar segrare. En portion grillad kyckling med ris bidrar med 2,7 CO2-ekv. Jämför det med en portion honungsrostade rotfrukter med fetaoströra på en bädd av korn som bidrar med mindre än hälften, 1,2 CO2-ekv.

DN) 

Miljöpartiet kamouflerar ett vegetariskt ideal under begreppet köttfri. Vissa menar att det är fel att döda djur för att äta dem. Andra att det är mer hälsosamt att skippa de animaliska produkterna. Men få torde kunna hävda att det ur ett utsläppsperspektiv alltid är toppen med grönsaker.

Naturskyddsföreningen)

”Få torde kunna hävda att det ur ett utsläppsperspektiv alltid är toppen med grönsaker.”

Här är kanske den största missen. I forskarvärlden, på myndigheter och till och med inom FN råder det konsensus. Köttkonsumtionen i den rika världen måste minska för att minska matens miljöpåverkan så att vi kan klara vår matförsörjning inom planetens gränser.

DN)

De i särklass mest onödiga koldioxidutsläppen kommer från mat som slängs. Om inga barn äter linssoppa spelar det ingen roll om linserna råkar vara toppen ur utsläppssynpunkt. Och frågan är: Var finns kunskapen om vad barnen äter och inte äter? Är det bland personalen i skolmatsalarna? Eller bland politikerna i Stadshuset?

Naturskyddsföreningen)

”Om inga barn äter linssoppa spelar det ingen roll om linserna råkar vara toppen ur utsläppssynpunkt. Och frågan är: Var finns kunskapen om vad barnen äter och inte äter?”

Att hitta goda vegetariska recept är inte problemet. De flesta vegetariska rätter är också billigare vilket möjliggör att ha mer ekologiskt i matsedeln. Kunskapen kring vegetarisk mat är låg och Hanne utgår kanske från egna erfarenheter. Vegetarisk mat är så mycket mer än linssoppa (som faktisk kan vara fantastiskt gott!). Jag minns själv hur avundssjukt vi alla tittade på den vegetariska skolmaten när vi andra fick tugga länge för att få i oss den sega sjömansbiffen eller sörpla på den tunna minestronesoppan.

Naturskyddsföreningens generalsekreterare Svante Axelsson kommenterar Hannes inlägg med att hon måste ha varit snurrig när hon skrev det. ”Kött är sämre än vegetariskt.” Saken är biff!

Min syster

Jag minns när jag såg den här bilden första gången, jag visste innan jag letat rätt på hennes namn att det var hon som tagit den. Lite så är hennes bilder för mig. Även om vi inte har kontakt så bara vet jag.

Hon har fotograferat sen jag gick i gymnasiet vilket är en evighet sen. Har länge skyllt på det, att hon varit så upptagen med sin karriär. Skyllt på vår gemensamma far som inte heller han kan det där med kommunikation. Även om jag på något sätt lyckats få grepp om det.

I dag fyller hon år så jag bestämde mig för att skicka iväg ett sms på vinst och förlust. Hon har kvar samma nummer. Det finns egentligen ingen förklaring till att vi inte ses men det har ändå gått tre år sen sist. Tror att det handlar om att jag vägrar vara den enda som håller kontakten.

Hon svarade att hon gärna vill träffas, att hon tänker på mig. Jag svarade att hon får bestämma tid och plats så kommer jag dit. Det är lite där det brukar gå snett. När jag väntar in henne. Kanske går det i uppfyllelse om jag bloggar om det.

Jag är en drömmare.

Ett par är fler än två

Jag har varit tillsammans med en och samma kille en tredjedel av mitt liv vilket innebär att jag är rätt van vid att vara ett par. Nu är jag singel och har landat i att bara vara jag vilket funkar fint men ibland längtar jag såklart efter någon att kramas med.

Har inte tänkt på det innan men tvåsamheten är ju inte riktigt så få. En svärmor, en svärmormor, en svägerska, diverse husdjur, diverse barnbarn, bästa vänner, kollegor, vilka de än må vara så är det en hel familj extra man får på köpet när man är ett par, vare sig man vill det eller inte.

Kanske är det därför det ibland känns lite ensamt. Hur många kramar går man miste om egentligen?

Uppdatering! Åh, påfyllning!

 

Nyare inlägg »

© 2024 Helen Alfvegren

Tema av Anders NorenUpp ↑