Helen Alfvegren

Djur, yoga och jämställdhet

Månad: oktober 2011 (sida 1 av 3)

Topp 10 stjärnmärkta låtar på Spotify i oktober

Här är de låtar jag lyssnat mest på den här månaden! Shake it out blev en favorit direkt efter första lyssningen, Don’t stop fick jag från Oskar på min födelsedag och Sanningsenligt är Invasionens bästa låt.

Ofta brukar jag spara låtar jag hör på stan med hjälp av en app, som World cry och Do you love as good as you look och det funkar bra! Magnus Thure tipsade om Too hurt to cry på Twitter och likadant med The Wolwes som Kenneth rekommenderade. Riktigt fina!

Super bass var jag bara tvungen att lyssna in mig på efter framträdandet på Ellen och No church in the wild snappade jag upp i en Vimeo-tolkning av låten som Joacim tipsade om.

Klicka på bilden för att lyssna på låtarna eller använd den här länken!

Jag är så impad av Cap & Designs 11003 omslag!

Det här är så snyggt! Dels att Cap & Design har skapat 11003 unika omslag till sitt novembernummer, dels att Vimeovideon står upp! Hurra! Jag måste köpa ett nummer, helt klart! Ute i butik nu!

Klackarna i taket när TT firade 90 år på Berns!

I tisdags frågade Emanuel om jag ville vara hans date när TT firade 90 år på Berns med 20-tals tema och givetvis ville jag det! Vilken tur att jag har en hel garderob (och lite till) med bara klänningar, även om den jag ville ha inte är det minsta 20-tal!

Jag skyndade hem efter jobbet för att byta om och äta ett par mackor innan det var dags att vända och åka tillbaka. Vicci gjorde mig fin i håret i måndags vilket passade bra eftersom det fanns fotografer på plats!

I går fick vi se en av bilderna som kommer ligga i Scanpix arkiv från festen, himla trevligt! Klicka på länken för att se några av gästerna! Jag ringde genast till Emanuel och sa att jag beskrivs som en bloggare, tack David!

Berns är ju så otroligt vackert och salen var full av finklädda gäster.

Magnus Carlsson och hans vänner uppträdde på scen medan mingelnivån steg.

Jag tycker att det var ett mycket bra val med fluga men hade önskat vattenkammat hår också!

Axel dök såklart upp och vi hängde hela kvällen tillsammans, här med matbrickan i högsta hugg. Tzayspett alltså, äntligen verkar cateringpersonalen upptäckt det utmärkta alternativet!

Jag fick även chansen att träffa Axels pappa, det var trevligt! Det var fullt med folk som mina plusettor kände men som jag bara kände igen men det var trevligt ändå! Blev ändå lite förtjust när jag hittade min granne i baren och vi hade det gemensamt!

Jag kände även till David Löfvendahl som vi stod och pratade med, jag träffade honom när han jobbade på Natur & Kultur och jag på Pocketförlaget. Han är nu anställd för att jobba med webb och media på Hovet, ja det kungliga, och både jag och Emanuel blev eld och lågor över allt vad det innebär!

David är den perfekta diplomaten och skvallrade knappt något alls men tipsade om att Kungahuset finns på Vimeo, det hade inte jag en aning om! Jag bekände att jag knappt kan titta på bilder av Victoria nu när hon är gravid utan att börja gråta. Sen började jag gråta när jag berättade det för att jag tänkte på det. Såatte…

Som tur var kom Johan Rheborg upp på scen då och han fick mig att skratta så att jag fick ont i magen! Sen grät jag lite av skratt också! Emanuel med! Han sa att han har skrattat för flera år nu. Tack Johan! Missa förresten inte hans underbara bilder på Flickr!

Uppdukat med tryfflar och avec. Och en kaffeflicka… Johan skämtade om att kungen egentligen kallade kaffeflickor för kaffefittor. Sen sa jag det ordet till Axels pappa. Sen var jag rätt tyst i närheten av Axels pappa.

Här hade vi det i alla fall lite spexigt inne på toaletten!

create an avatar

Lite mer spex… Oj, det kan inte vara någon annan än vi som tycker att det här är en rolig gif? Men jag är medveten om det!

Kvällen avslutades, för min del, med Salem på scen. Emanuel var lyrisk medan det inte alls är Axels och min melodi. Vi hängde inte med på noterna osv. Däremot gillar jag ju Earpony eftersom Pontus är med! Och det fina ljuset som discokulorna spred över salen.

Stort tack till mina plusettor för en smått fantastisk kväll!

Låt oss bjuda hit Luke Leighfield på en vardagsrumsspelning!

Kommer du ihåg att jag bloggade om Luke Leighfield för ett år sedan? När han vann mitt hjärta med sin låt By my side – och lite hjälp från Google Translate. Nu ska han iväg på turné till Tyskland och mellan den 2-11 december finns det en chans att han kommer till Sverige om vi tar emot honom!

Han behöver varken scen eller lokal utan det handlar om något så mysigt som en vardagsrumsspelning. Han bad mig fråga om någon vill se honom spela, vilket jag gärna vill, men då måste jag dra ihop ett gäng vänner som 1. har ett tillräckligt stort vardagsrum och 2. några hundralappar var att betala för kalaset. (Hur mycket kostar det, Luke?)

Jag är så imponerad av hans hemsida och digitala närvaro, gå gärna in och kika lite om du blir nyfiken och vill lära känna honom bättre! Han är otroligt kreativ och generös med sitt material.

Sprid gärna det här inlägget vidare på Facebook och Twitter! Om du vill se honom spela så skriv det i kommentarsfältet så försöker vi ordna det!

Vad jag pysslar med just nu!

I dag fick jag frågan, igen, om vad jag gör på dagarna så det tänkte jag snabbt dra! Jag…

  •  förbereder en femtimmars workshop på torsdag genom att kolla upp konkurrenter och skissa strategier.
  •  underhåller en kampanj vi jobbar med just nu genom att uppdatera Facebook, Twitter och LinkedIn åt kunden och samtidigt hålla koll på statistiken på hemsidan och Analytics samt för Facebook-annonsen.
  • mailar med en annan kund om vilka Facebook-applikationer vi ska bygga i morgon och får bilder som vi kan använda samt ordnar offert till projektledaren.
  • kollar på hur en nystartad Facebook-sida kan få fler intresserade av företagets förmånliga erbjudande och kommer med råd inför en tävling med hänsyn till Facebook guidelines.
  • får höra ett rykte om att ett för mig väldigt kärt varumärke ska gå ihop med ett annat varpå jag förbereder research om vilka som är deras konkurrenter och målgrupp samt hur de kan jobbar med sociala medier om de kanske vill ha oss som kund.
  • svarar på mail och i telefon när den ringer, pratar med kollegor, lyssnar på musik osv…

Samtidigt funderar jag på om jag ska gå ner till Fabrique för att köpa en Fabrique-bar (nötruta), klurar över vilken klänning jag ska ha i kväll när jag ska iväg på gala med Emanuel samt känner efter om jag inte borde passa på att söka världens tuffaste jobb? När ska jag annars få chansen att åka till Afrika?

Typ så, allt på en gång! Vad gör du?

Träden står i gyllene lågor

Den här årstiden är helt fantastiskt vacker! Om jag fick några dagar ledigt skulle jag hoppa in i en bil och ge mig ut på vägarna och äta upp alla färger med min kamera. Vi får se om Emanuel nappar…

Mysgrisarna har växt upp!

Åh, nu har de små rultorna som sprang omkring och busade i somras vuxit upp! Jag blir väldigt sugen på att åka till Ängavallen och hälsa på igen!

Här är filmen jag spelade in när vi var där och hälsade på!

En fin kväll med Wille och Emanuel

I onsdags lättade Emanuel och jag våra hjärtan över tzay och sötpotatis på Chutney innan det var dags att vandra vidare till Skånegatan och Bara Vi där Wille hade spelning.

Vi tog de bästa platserna i en soffa längst bak och satt och surrade innan det var dags för herr Blixt att gå på. Han hade två vänner med sig på gitarr och piano – och så Emanuel som hjälpte till med trummandet, på håll.

Wille är helt genial! Så vackert. Nästan alla låtar han rev av har han skrivit själv med undantag för en Cash-cover som han fick oss att sjunga allsång till. Den sista låten gav mig tårar i ögonen och som tur var bad jag Emanuel bambusra den. Varsågod.

Ingen dröm utan affärsmodell

När sju privatpersoners dröm om att förändra journalistiken i går läxades upp på Twitter gick många upp i brygga av hyllningar. Fredrik Strömbergs ord satte fingret på precis det alla tänkte. Att det Ajour som presenterades i måndags inte lever upp till förväntningarna av #dendärnyagrejen som Emanuel så hoppfullt uttryckt sig om de senaste månaderna. Och att Ajour-gänget inte har någon affärsmodell. För hur ser det ut när ett företag inte har någon affärsmodell? Som att de inte menar allvar.

Men de är ju inget företag. Och sen när ställer vi såna krav på något nytt vi testar i sociala medier?

Vad är då Ajour? Och framförallt, vilka tror de att de är? Som drömmer högt. Som får oss att hoppas. Ajour är en sida som presenterar nyheter med en personlig avsändare och de som tidigare bloggat om det de brinner för har nu gått ihop och vill försöka göra något ännu bättre tillsammans. Det är personer som jag tror att de flesta av oss som använder Twitter känner till och respekterar. Och de vill med sin plattform, hur den än ser ut, förändra något. Förbättra något! Som i går när Ganna skulle utvisas. Jag kände direkt att det är så jag vill läsa mina nyheter.

Jag har fullt förtroende för att de vet vad de vill, kan och kommer göra. Men det är nytt såhär i början, något som få har tid att ta hänsyn till. Det är brådis. Vi lever i en slitochsläng-värld. Fokus hamnar på de högt ställda förväntningarna som inte införlivats istället för på deras vision. Men det här är inte Flickjox. Det här är deras dröm som ni stampar på. Varför ska de mästras för att de har testat en strategi som har byggt upp förväntningar? Alla ni som hyllade Fredriks inlägg i går – är det så ni vill bli bemötta? När ni testar er fram? Någonsin?

Jag kanske missade poängen eftersom jag vetat om upplägget och känt till medarbetarna. Troligtvis är det så. Men jag har väldigt svårt att tro att jag skulle reagera som flera har gjort, med den inställningen, med den tonen, mot några som vill så väl. Fredrik skriver ”…om det är så att de medverkande verkligen offrar personliga inkomster för att bedriva det här så applåderar jag dem för det, det är modigt som fan och förtjänar respekt.” Det är ju så det är är. Och jag gör det. På fredag kan ni träffa Ajour-gänget på Buco Nero. Gå dit och hör vad de har att säga. Det ska jag göra.

Några av mina favoritbilder från Instagram den senaste månaden

Lunchmys!

Vi äter ofta lunch ihop på jobbet, de som inte har matlåda handlar upp något och så sitter vi och surrar lite innan det är dags att ta en promenad. Här syns, från vänster till höger, Christian, Danne, Johanna, Gabbe, Anders och Johan.

Testar eventuell födelsedagspresent. (Spetsärmar? Jag säger det funkar!)

Jag har inte riktigt köpt en födelsedagspresent till mig själv än – och det gillar jag att göra – men den här stod högt upp på vill-ha-listan!

Hejdå fina lilla kanin.

I Örebro har de monterat ner den fina kaningen på Stortorget som jag tyckte så mycket om. Synd!

Vackert inne i Gula paviljongen @ Folkets park

Anders och jag åkte till Linköping och Folkets Park härom veckan där vår kund HSB bygger bostäder. Vi passade på att värma oss lite inne i Gula Paviljongen.

Nytt läppstift, tack mamma!

Jag fick en slant av mamma i födelsedagspresent och passade på att investera i ett riktigt onödigt dyrt läppstift. Jag använder enbart rouge i vanliga fall men gillar verkligen färgklicken mitt i planeten.

Lite liv kvar.

Koloniområdet sjunger på sista versen nu, solrosorna slokar, hortensian har gulnat, äpplena faller till marken, men några av de vackraste rosorna blommar nu som Kajsa så fint påpekade.

« Äldre inlägg

© 2024 Helen Alfvegren

Tema av Anders NorenUpp ↑