Det blev en liten kvällsprommis till kossorna och det kändes så självklart att blommorna jag plockat på vägen dit skulle bjudas på. Tror aldrig någonsin att jag har sett en skara så nyfikna kor, de var kanske femton stycken inne i hagen vars stängsel inte alls innehöll någon el, och en efter en närmade de sig buketten. Och mig.
Jösses vad snabbt tjuren trängde sig fram och nafsade åt sig hela rasket! Och sen undrade han vad fan jag gjorde där! Hjälp! Jag tog till flykten kan jag erkänna, mot stängslet, mot tryggheten i skogen! Och de följde efter, hela gänget! Det var inte läge att berätta om min långåriga kamp för deras rättigheter, om mitt beslut om att bli vegan för att de ska slippa lida, men oj, vad roligt det var med en liten adrenalinkick i soldnedgången!
Jag började dygnet med att dansa till så många bra låtar på Tonys dansgolv på Obaren att jag nästan skrämde iväg Arvid ut i den ljumma sommarnatten med mina glädjetjut, fortsatte dagen med att gå på Jean Paul Gaultiers utställning, helt fantastisk, (lyckades locka till mig några tatueringar när jag träffade på en gammal kollega från Pocket shop som visste att det fanns några kvar bakom kassan), hittade klänningen med stort K till Helena och Antons bröllop (som givetvis är superhemlig fram till den stora dagen), upplevde en stund av sann Twitter-lycka när Peter och Isak skickade kärlek över internet (det påminde om hur vi brukade ha det på fredagarna förr), rullade nästan hem i det fina vädret på mammas cykel som jag precis fått ta över (men bakhjulet hade ingen luft så jag tog t-banan), bokade äntligen boende i Paris (med en utsikt att tillbe även för mig som ateist), köpte en biljett till Natten på fredag då det ska dansas tryckare tills det ljusnar igen (måste bara sommarfesta med jobbet först) och blev på riktigt lycklig när jag såg att lill-ICA tagit hem Alpros nya sojayoghurt som jag bett om (den med rabarber och jordgubbssmak som är så himla krämig och god)! Håller tummarna för att edamamebönorna också dyker upp i frysen inom kort!
Jag åt en suverän sallad på Systrarna Voltaire i PUB-huset och gillar särskilt att de kallar den för vegansallad. Det gröna alternativet har ju nästan alltid en liten undanskymd plats på menyn eller så står den inte med alls. Jag funderar lite på det. I veckan åt jag lunch på en av de finaste restaurangerna på Strandvägen och fick in en tallrik med ris, sötsur sås och lite lätt stekta grönsaker (pak choi och långa skidbönor som var rätt svåra att tugga i sig). Det jag blir ledsen över är inte att jag behöver sitta och peta i mig det, det jag blir ledsen över är att det inte är en enda person vid bordet som skulle vilja byta tallrik med mig. Och så har jag det sällan annars, privat. Då är jag så mallig över att jag vet exakt vilken rätt som är godast på menyn och vet att den skulle vinna över vemsomhelst till den gröna sidan (nr 18 på Kokyo, tofun med svarta bönor på Ho’s, tzayspettet med sötpotatis på Chutney, till och med vegankorven på 7-Eleven) men sällan imponerar det vegetariska alternativet på mitt sällskap när vi väljer valfri restaurang i landets huvudstad. Tänk om det gjorde det? Tänk om det vegetariska var det bästa som erbjöds på menyn? Tänk om det var den rätten som det skrevs om i tidningarna, som fick folk att vallfärda till restaurangen för att smaka. Tänk.
Jag letar veganhak i Paris för fullt och tar tacksamt emot tips!
En av de absolut vanligaste reaktionerna jag får som vegohjärta är frågan Hur får du i dig protein? Det är en av många myter som etsat sig fast som sanningar om vegetarisk/vegansk mat, att proteinbrist är ett problem, och jag tänkte döda den här och nu. Jag behöver 50 gram protein om dagen och det finns i nästan allt jag äter, till och med i den veganska chokladen jag äter i badet på kvällarna när jag ligger och läser.
Det här är bara några av de livsmedel som jag har stoppat i magen i dag och mängden protein per 100 gram:
Proteinet är inte ett problem. De flesta som äter veganskt har dessutom bättre koll på vad de får i sig än en köttätare har och en blandad kost hjälper dig att få i dig det du behöver. Har du någonsin hört talas om någon som drabbats av proteinbrist eller känner du någon som har det? Jag gissar att du inte har det.
Det är snarare jag som ska ifrågasätta hur mycket extra protein och fetter köttätare får i sig. Köttrenden skrämmer mig rejält och saknar helt logik eftersom den inte bara leder till enormt lidande för djuren – den drabbar miljön och i slutändan människan också. Hjärtattacker, blodproppar, övervikt, cancer, högt blodtryck, hjärt- och kärlsjukdomar, högt kolesterolvärde… Allt kan spåras tillbaka till djuren. Men det är ju ingen nyhet.
Det människan behöver finns i grönsaker, frukt, fullkorn (pasta, ris, bröd), baljväxter (bönor, linser) och nötter/fröer. Många verkar tro att det inte finns någon mat kvar om de tar bort de animaliska produkterna men det är bara okunskap. Jag kan äta i princip allt en köttätare kan, bara växtbaserat. Vi använder samma kryddor och om en skillnad i konsistens innebär att djuren inte tvingas lida under min hand så ser jag det som en extra krydda. Jag fick nyligen en vegansk ost i present och den smakar precis som Gouda. På midsommarafton lät jag mitt nyfikna sällskap smaka på tzay och alla älskade det. I morse piffade jag till min sojayoghurt med färska biggaråer. Veganskt innebär lite mer omtanke men framförallt öppnar det upp för nya, spännande måltider.
När Jonathan Safran Foer gjorde research till sin bok Äta djur (som jag rekommenderar varmt) drog han två slutsatser. Den ena var att de flesta han pratade med var övertygade om att han skulle bli vegetarian när han fick all fakta presenterad för sig vilket säger rätt mycket. Den andra slutsatsen var därför att folk redan känner till det lidande som pågår men vägrar ändra sina vanor. När min kollega häromdagen höll upp en bebisbläckfisk på restaurangen vi var på frågade jag om hon hade sett videon med Luiz som inte vill äta sin mammas mat när han får reda på att den innehåller djur. ”Nej och jag vill inte se den”, sa hon, ”jag gillar mat!” Det har inte med saken att göra. Jag ser det som ett jätteproblem att folk vägrar koppla djuret på tallriken till djuret i havet eller hagen. Barn är så mycket klokare.
Något annat som många fått om bakfoten är att du inte kan träna för att du äter grönt. Tänk då på att de starkaste djuren på jorden, som elefanter, noshörningar och flodhästar, alla är växtätare. Apor likaså vilket säger mycket om vilka vi bör jämföra oss med. De tillhör dessutom de djur som lever längst vilket jag tycker känns tryggt. Jag funderar mycket just nu på varför det ses så naturligt att dricka mjölk från ett djur som är så långt ifrån oss. Mjölk som borde gå till kalven. Mjölk som är anpassad för att en kalv med fyra ben ska växa upp till en stor ko på flera hundra kilo, alltså långt ifrån vad människan någonsin kan tänkas behövas. Borde inte chimpansmjölk vara mer rimligt? Eller varför inte katt- eller hundmjölk om vi ändå har en sådan hemma? Låter det helt uppåt väggarna? Då vet du hur jag känner!
När personen som sitter mittemot mig och äter kött säger att hon älskar djur säger jag ifrån. Trots att det är socialt krångligt. Överlag är jag väldigt rak på sak i min kommunikation. Häromdan fick jag alla tre i sällskapet att välja det vegetariska alternativet till lunch för de kunde inte säga emot den fakta jag presenterade när de frågade om varför jag är vegan. ”Men nu får du väl ta och ge dig!” väntar jag mig nästan att folk kommer säga snart. Kompis! Jag har inte ens börjat. Trots att hon inte ville det mailade jag videon med bläckfiskarmar till min kollega. Och så kommer jag hålla på. Jag kommer vara jävligt krånglig. I dag hörde jag en gris skrika av smärta, såg fiskar dö av syrebrist, kalvar tas ifrån sin mamma, grisar dras i örat, kultingar kastade i betonggolvet, kycklingar malas levande… Det betyder mer för mig än att passa in. Enormt mycket mer.
Du kanske inte märker det på mig men när jag svarar dig varför jag är vego, svarar ärligt, och för tusende gången möts av argumentet ”Ja, det är ju trist men kött är ju så gott!” så jobbar jag väldigt hårt för att anpassa mig till att vi måste fungera tillsammans i ett socialt sammanhang just där och då, troligtvis en lunch eller en middag. Som du kanske förstår säger jag inte högt vad jag tänker när du beställer in en köttbit men det kanske inte är så svårt att lista ut?
Jag tror inte att du vet hur det går till på ett slakteri. Hur det låter när blodet forsar ur det levande djuret. Hur overkligt det ser ut när huden med hjälp av en maskin dras av kon som en pyjamas. Hur det luktar när håret bränns av, förhoppningsvis då grisen tappat medvetandet av blodförlusten. Har du sett när de plockar ut en levande kalv ur magen på kon som hänger i ett ben med halsen uppskuren och slänger den lilla parveln i ett kärl som sopor? Det är det jag ser framför mig när du säger att kött är gott. Bara så att du vet!
Det jag har svårt att förstå är att allt det här lidande är väldokumenterad fakta som finns tillgängligt bara ett knapptryck bort eller i en bok på närmaste bibliotek. Varför bryr du som konsumerar djur dig inte om att försöka förstå kopplingen mellan innehållet på din tallrik och det lidande som djuret fått utstå hela livet? Jag som vegohjärta har aldrig påstått att kött inte är gott. Det jag försöker förklara är att jag har tagit till mig av den kunskap som finns om hur vi behandlar djuren och protesterar emot det.
Det finns ett känt citat som säger att om slakterier hade glasväggar skulle alla vara vegetarianer. Titta på den här länken från svenska Walls of Glass så får du snabbt upp ögonen för hur det går till på ett slakteri. Det bildspelet skulle mycket väl kunna få dig att sluta äta kött. Om du inte klarar av att titta på hela för att det gör så ont i hjärtat så gör inte det men sprid det gärna vidare. Och ha de bilderna i bakhuvudet nästa gång du handlar.
Googla ”vegetariskt Malmö” och vips så dyker min blogg upp högst upp, fint va! (Likadant med ”medieplanerare”.) Jag har väldigt svårt att tänka på så mycket annat än grön mat just nu och vill helst inte prata om något annat heller. Alla mina bilder på Instagram handlar om mat, alla mina tweets på Twitter likaså. Och nu bloggar jag om det, igen.
I går mailade jag till Max för att fråga om deras burgare är vegan, om de har någon dressing som är det och om de planerar att börja med sojashakes eller varför inte, hör och häpna, sojaburgare? Det sista förslaget stod Mårten för. Han fick tyvärr nej men jag leker med tanken att det är inte är så märkvärdigt att veganer och vegetarianer tar större plats på hamburgarerestauranger. Varför inte?
Burgaren är vegan men den friteras tillsammans med produkter som innehåller mjölk enligt deras chefskock som jag råkade ha i kontaktlistan på mailen.
Vi var även förbi Daglivs då jag köpte på mig mängder av veganska kakor som Marabous Mörk choklad cookies, Göteborgs Kex Jätten vanilj och Bageriets Bästa bärdröm-kakor från samma kexfabrik. Det kommer ju bli picnic-väder nån dag! Alla Singoalla är vegan, det vet du va? Jag har mailat till Göteborgs Kex för att höra om de inte kan tänka sig att använda Djurens rätts veganska sigill för att underlätta ännu mer för sina kunder.
Sara har åkt hem, love you long time! men anledningen till att hon var i stan är att hon ska börja skriva för en ny tidning som kommer ut i höst och som ska granska matindustrin och samtidigt inspirera hemmakocken. Hunger – ett väldigt passande namn! Den ges ut av samma förlag som står bakom Filter och Offside och chefredaktören är ingen mindre än den hemliga kocken Mats-Eric Nilsson. Jag anar succé! Jag uppmuntrade Sara att skriva om veganism och det hade hon redan tänkt på. I Malmö där hon bor finns det väldigt många bra människor som är veganer, som Fido och Johanna som har underbara Vegoteket, som Björn som har Vegankrubb, så det kommer inte vara några problem att hitta någon att intervjua!
Björn har för övrigt programmet Mat i munnen ovan där Teresa, som också är vegan, precis har börjat jobba och som fantastiska Michaela har gjort loggan till (besök hej blekk bums!). Det är något med profiler – vi kallade Björn för veganbjörn vid köksbordet häromdan som att det är hans namn – som inte bör underskattas!
Jag blev så oerhört sugen på att åka till Malmö när jag såg att de gjorde hägg- och mandelsglass i programmet. Hur gott låter inte det? Vegansk, så självklart. Såg på Vegokoll att Bea Szenfeld var med i en kändisvariant av Halv åtta hos mig. Vegan! Hur cool är inte hon? För cool för skolan. Okej, nu ska jag stilla min veganfeber med lite KRAV- och Fairtrademärkt veganchoklad och en god bok innan jag blir löjlig!
Det finns bara en sessa för mig, hon som ser livrädd ut på bilden här ovan, men jag undersöker ryktet om att prinsessan Madeleine skulle vara vegetarian! Återkommer! På midsommar har jag fått äran att vara barnvakt till lilla A så då ska hon få sova över här hemma, ser fram emot det!
De senaste dagarnas värme sätter sina spår! Det innebär bland annat att allt blir så mycket roligare! Jag har dansat till Tonys beats två kvällar den här veckan och kommer fortsätta med det, blir så glad av hans musik! Den här låten med J Cole och TLC får mig dock att gråta. Tionnes röst…
En annan favoritstund från veckan som gått utspelade sig på Allers tak i onsdags tillsammans med Hermine som jag träffade för första gången – vi klickade som Silvia och kungen! Vi försökte förklara för hennes kollegor på de andra tidningarna att vi var på en Twitter-date, det gick okej. När de gått ner för att fortsätta jobba satt vi kvar ett tag till och jag är övertygad om att vi hade kunnat möta solnedgången där utan problem.
Har bokat biljetten till Way Out West nu men ska dra ut lite till på att boka boende i Paris tills jag känner att jag har hittat den perfekta lyan. Premiärdoppet var nära i helgen men får vänta några veckor till! Har typ sju baddräkter som vill se dagens ljus så det är bara att kämpa på!
Åt en riktigt smarrig vegansk kokos- och ananaskaka i dag på Hermans (han som gör bakverken är vegan så du kan välja och vraka bland allt) och lånade hem Det andra könet från bibblan vid Hornstull. Det känns riktigt fint, nästan högtidligt, att börja läsa de nästan tusen sidorna nu.
Jag spenderade eftermiddagen i går med Mårten och när vi testade ett veganhak på söder undrade han, igen, vad det är som gör mig till vegetarian. Alltså, rent praktiskt, vad är det jag äter som innehåller ägg och mjölk-produkter. Bra fråga!
På jobbet får vi ofta fylla i om vi har speciella önskemål om maten och då väljer jag alltid vegan. De flesta säljare som bjuder på frukost under våra möten vet om att jag helst vill ha juice eller en mjölkfri smoothie och det uppskattas verkligen att de anstränger sig men jag skulle kunna skippa ostmackan eller byta ut den mot något annat. (I dag sa jag till min chef och vår receptionist att jag kommer bli vegan för övrigt för att skynda på processen!)
Min egen frukost är alltid vegansk (juice, macka med mjölkfritt margarin och mandelsmör, sojayoghurt med färska bär) och lunchen ser jag till att den allt som oftast är vegansk (skulle kunna bli 100% där utan problem) så det är egentligen middagen hemma som är boven i dramat.
Jag äter mycket halvfabrikat som vegokorv, vegobollar eller vegschnitzel från Hälsans kök och olika quornvarianter som alla innehåller ägg. Och så choklad förstås. Som innehåller mjölk. Men det är ju faktiskt inget som jag inte klarar av att leva utan. Det äter jag helt enkelt för att min lill-ICA inte har de veganska alternativen men det är ju inte så svårt att ta en tur till Goodstore då och då och köpa på sig, särskilt inte när Urban Deli nästan ligger vägg i vägg!
Under Vegoforum som var för några helger sedan hölls det en paneldebatt då en tjej i publiken som var nybliven vegan frågade vad de andra tyckte om gelatin som billig utfyllnad i livsnödvändig medicin och en annan tjej som frågade om panelen tyckte att myror har samma värde som till exempel en ko. Panelen svarade väldigt sakligt på frågorna medan jag ilsknade till och räckte upp handen.
Vi kan inte ägna tid åt den här typen av hårklyverier, invände jag. Alla som hade samlats i ABF-huset istället för att njuta av den soliga dagen var ju där av samma anledning – med hjärtat på rätt ställe. Kanske är det så att vi inte behöver ställa så höga krav på oss själva eller för all del, på varandra? Det är nog därför varannan vegan har känts så jävla skönt för mig. Lite detektivarbete, visst, men inte som en polis – som en som vill väl. Var vegan på ditt sätt, som känns bra för dig. Och det sa jag till ena tjejen som kom fram för att prata efteråt.
Jag var även inne på att det behövs fler förebilder i media, som visar att det går utmärkt att vara vegan och att det är gott. Jag tror många är rädda för att det inte ska smaka bra eller ännu värre, inte smaka någonting. Mårten och jag konstaterade även att vegohak har lite problem med sin image. Se på Chez Madame i Malmö, där kan jag identifiera mig med inredningen och personalen plus att allt smakar suveränt. Min högsta önskan är att det ska vara busenkelt och roligt att vara vegan. Även om det behövs en knuff för att komma dit. Tack för den!
Pst! Tagga gärna dina matbilder på instagram med #vadveganeräter!
När jag ringde mamma nu på kvällskvisten sa hon att hon precis hade tänkt ringa mig i samma sekund. Min mami! Jag blev väldigt glad över att höra att hon sover på kolonin i natt för då kan jag gå förbi henne i morgon bitti innan jobbet och gunga lite i hammocken innan det är dags att ta tag i det sista för den här veckan.
Såhär fint skriver Way Out West på sin hemsida nu:
På Way Out West 2012 serverade vi allsköns mat, ett drygt hundratal olika rätter stod på menyerna. Vegetarisk mat. Bevekelsegrunderna för detta var flera: miljö och hållbarhet, alternativitet och normativitet, djurrätt, genus, pacifism, hälsa, upptäckarglädje. Goda resultat har kunnat uppvisas, de miljömässiga effekterna har reducerats och publikens och artisternas uppskattning av initiativet såväl som käket har ökat.
Way Out West vill fortsätta gå framåt, vi tror vi kan bli ännu bättre. Utan att trumma sig på bröstkorgar ska festivalmaten gå från statement till upplevelse, vilket vi jobbar hårt på. Vi kommer presentera menyer och aktörer som förhoppningsvis i sig lockar besök och höjer kicken på plats. Och nej, det blir inget kött i år heller.
Siffror visar på att ni gillar det, om inte annat så fattar ni det. Och om inte finns en stads rikedom att ta del av. På Way Out West försöker vi mäta rikedom i andra termer. Ett litet ställningstagande som förhoppningsvis ska smaka.
Bon appetit!”
Överlag får jag många sköna gröna vibbar just nu och äter mer veganskt än någonsin! I går var vi hos Spotify med jobbet och hade musikquiz och spelade pingis och då hade de beställt vegansk mat till mig utan att jag behövde säga till och i dag fick jag en underbar sallad på Pontus, vilket jag sa till honom, med färskpotatis, sparris, avokado och annat smarrigt.
Efter jobbet testade jag Steam tillsammans med Gabbi och de hade den godaste tofusoppan jag någonsin smakat vilket bådar gott för Vegan i stan som precis dragit igång! In och fyll på med tips! Varför inte börja med Systrarna Voltaire i PUB-gallerian? Jag har hört att det ska vara fantastiskt gott! Missa inte heller Nanna Johanssons Tio argument för att äta kött!
Jag vill verkligen inte sätta dit Niklas Lundell, vi hade ett jättefint ögonblick under Vegoforum då vi pratade om hur fantastiskt det är att kunna gå på festival och välja och vraka när en är hungrig, men när jag inför den lilla gruppen som samlats i ABF-huset frågade om Way Out West kommer vara vegetariskt även i år sa han ja. Och det har de inte gått ut med officiellt än (här är videon). Sorry! Men hurra!!
Precis som förra året sprids det en kärlek i kroppen när jag tänker på det. Wow. Så imponerad, tacksam, glad och förväntansfull! Bloggar lite mer om Vegoforum senare, jag har plockat på mig mängder av material och tyckte att det var en intressant dag, trots att solen sken utanför. Känner mer än någonsin att jag kommer bli vegan inom kort.
Jag älskar ordet vegan, det är det vackraste ordet jag vet. Det känns som att det delar genre med andra fina ord jag gillar som till exempel feminist, alltså ett väldigt laddat ord som många ryggar tillbaka ifrån och som innebär att någon aktivt har tagit ställning för något de brinner för. Det tycker jag så mycket om!
I går fick jag tips från Joacim att det kommit en ny pod som heter Veganprat och som vill att fler ska bli veganer genom att prata om det som ett rimligt alternativ och som drivs av två syskon från Västerås. De lyckas både vara personliga, roliga och tänkvärda. Jag tycker att det var ett riktigt bra första avsnitt och ser verkligen fram emot fler!
I kommentarsfältet är det många som är oroliga för att inte stöta sig med andra men jag uppskattar verkligen rakheten och en av kommentarerna som håller med mig länkade till det här fenomenala inlägget av Per-Anders om innebörden av ordet vegetarian. När jag ber om ett vegetariskt alternativ på en restaurang kommer jag troligtvis få in något med ägg- och/eller mjölkprodukter vilket egentligen stödjer det förtryck jag så tydligt är emot.
Om vi kallar oss vegetarianer för att vi inte äter djur men ändå ser igenom fingrarna på hur mjölk- och äggindustrin ser ut så kommer djuren att fortsätta lida i all oändlighet. Och jag kan ju alla fakta. Som att hälften av alla kycklingar som föds, dvs pojkarna, mals ner levande till döds (videon) för att de inte passar in i människans konsumtion. Eller som att hälften av alla kor i Sverige står fastbundna större delen av året utan möjlighet att röra på sig medan de insemineras år efter år för att slutligen slaktas när de inte producerar en tillräcklig mängd mjölk baserat på människans mått vid fem års ålder.
Jag vill inte bidra till deras lidande.
Uppdatering! Sara och Staffan är intervjuade på Vegokoll!
