20 september drar ICA igång sin första veganutmaning i form av tips, recept och inspiration på Instagram.
Det bjuds på frukosttips, veckomenyer och ersättningsguide för nybörjare.
Jag kan inte minnas att någon som inte är vegan tidigare startat en veganutmaning? Tycker det är ett himla fint initiativ hur som!
In och följ ICA på Insta, jag tänker lätt göra det för att själv få inspiration. Heja heja!
I helgen var det Vegfest i Västerås så vi åkte dit för att äta oss igenom staden. För utöver en utställningslokal med föreläsningssalar, kafé och utställare hade de även en innegård full av foodtrucks och godisförsäljare. Dessutom, och det här var genialt, hade de uppmuntrat flera butiker och restauranger på den intilliggande gatan att lyfta sitt veganska sortiment genom att sätta upp en lapp med utbud på dörren. Bara att välja och vraka! Vi pratade med en kioskägare som sa att han var sent ute men att han lärt sig precis vad han ska leta efter i innehållsförteckningen, så fett!
Vi åt kebabburgare, jordgubbstårta och morotskaka. Sen kunde jag inte motstå att få lite smakprov från 3 Vänner eftersom deras chokladglass är godast i världen typ. Sa rätt ut att Ben & Jerry´s Chocolate Fudge Brownie inte har en chans mot deras glass, det gjorde dem glada. De hälsade att den nya smaken kokos och lakrits kommer till butik om två veckor!
Just det! Djurrättsalliansen hälsar att Veganutmaningen drar igång igen i november. Jag hyllade det initiativet liksom deras Vegomässa. Tror det är helt rätt väg att gå för att få fler att testa och börja äta veganskt. Personligen har jag inte ätit så mycket god mat i mitt liv sen jag blev vegan och det är så jag gillar att jobba. Inte genom att säga att det är lätt, utan genom att visa att det är lätt.
Förra helgen var vi i Uppsala för att äta upp oss lite. Började med mysiga Los Vegos och deras ostburgare.
Ett riktigt bra tips är även Augusta Jansson där de förutom chokladbräck, nougat mm även har mjukglass från Lovice med både topping och sås. Mums!
På tal om sötsaker så har förresten Åre Chokladfabrik kommit med tre veganska smaker nu!
På hemvägen åkte vi förbi Cinyps i Upplands väsby för att handla lite godsaker. Så fint med en vegobutik som ligger utanför stan, se till att stödja den vid tillfälle! De har både Daiya, Gardein och Astrid & aporna.
Köpte en cykel också, då min (killes) blev stulen under semestern i somras. Så skönt att kunna cykla till jobbet, även när det spöregnar!
Lånade min killes ett par gånger men föredrar en treväxlad damcykel med korg, thank you very much!
Jo-Anne McArthur är en enastående fotograf och djurrättsaktivist. Hennes kärlek och respekt för djur skiner alltid igenom i de bilder och budskap hon förmedlar. Så även om kortfilmen Promise, som handlar om hur hemskt kycklingar behandlas, fick mig att börja gråta så kan jag inte låta bli att tycka att den också är vacker.
Se även min recension av The Ghosts in Our Machine.
Gissa vad jag beskriver nedan men ha i åtanke att det kanske inte är det du först tror.
Det jag tänker på ses som ett personligt val, trots att det påverkar andra, även långt utanför vårt lands gränser. Men du gör det ändå, för att du alltid har gjort det, för att ”alla alltid har gjort det” (läs: i alla fall de senaste 100 åren). Du är visserligen inte döv för diskussioner om klimat, om krävande resurser, men du känner ändå att ditt eget behov trumfar den forskning och fakta som finns. Så du fortsätter göra det, inte för att du har särskilt starka argument, utan för att det är en del av din identitet, en viktig markering. Framförallt är det ju bekvämt – kanske på gränsen till lathet i ärlighetens namn. Även om du ibland skäms när du gör det tänker du att du kan bättra dig, nästa gång. Eller gången efter det. Samhället uppmuntrar dig inte ens till att byta vana, det lämnas helt upp till dig – likt en envis rökare som först ”måste vilja det själv”. När du försvarar din vana har du för vana att endast lyfta fördelarna, trots att du för dig själv regelbundet svär över nackdelarna.
Som vegan skulle texten passa in på en köttätare. Men som cyklist pratar jag såklart om bilen. Visst har de samma lama argument?
När jag cyklar till och från jobbet kan jag inte låta bli att fundera över bilar och bilister. Hur friheten de beskriver snarare är min, när jag susar förbi bilköerna, och alltid hinner fram i tid dit jag ska. För gillar du att köra bil så måste du verkligen älska att sitta i bilköer, oavsett om du ska till jobbet eller iväg på semester. Bilköer, parkeringsbrist och ständig irritation. Utöver påverkan på miljön, klimatet och din plånbok. Vilken frihet!
På onsdagar cyklar jag till yogan på jobbet strax efter klockan sex på morgonen. Det är en gåva varje gång att få färdas vid den tiden. Knappt några bilar, knappt ens några cyklister. Jag räknade till 11 bilar totalt där bilköerna står i princip stilla på eftermiddagarna. Det sorgliga är att om fler personer väljer att ta cykeln, oavsett argument, inser de snart precis som jag att hela vår stad är uppbyggd för bilister, så vi måste ibland samsas om vägarna. När jag tar sats och drar förbi köerna i uppförsbacken tvingas jag andas in de avgaser jag valt att inte bidra till. Ungefär så tacksamt är det att vara vegan också.
Personer som anklagar andra för att tro sig vara bättre än de är förvånansvärt ofta samma personer som tror sig stå över både djuren och naturen. Men med den politik vi har kan vi inte göra så mycket mer än att börja med oss själva. Ta tåget, välj veganskt, cykla. Går jorden under om du inte alltid tar bilen? Eller går jorden under om du alltid tar bilen?
Jag blir otroligt inspirerad av aktivism i sociala medier, och vill det sig väl går jag själv igång på Twitter.
Många köttätare blir upprörda över att växtbaserat protein kallas ”kött”, men inte över att kött kallas humant, etiskt eller miljövänligt. 🙃
— Helen Alfvegren (@rockspindeln) May 20, 2017
Här är några exempel!
Om vegansk mat ledde till cancer, klimatförändring, svält, artutrotning, vattenbrist och antibiotikaresistens skulle jag också håna veganer.
— Helen Alfvegren (@rockspindeln) May 20, 2017
De flesta som följer mig är inte veganer själva vilket innebär att vi har två helt olika perspektiv. Som kanske går att rucka på?
”Människan har alltid varit jägare” används som argument för att köpa tråget i köttdisken på ICA, med ett djur som levt instängt hela livet.
— Helen Alfvegren (@rockspindeln) May 20, 2017
Du kan om du vill.
”Jag kan inte leva utan kött!” Jodå! Testa vegansk korv, rostbiff, schnitzel, burgare, Tzay, Oumph, Vegme, olika sorters tofu eller tempeh.
— Helen Alfvegren (@rockspindeln) May 21, 2017
Glömde seitan! *Hail seitan* Vi har förstås alla våra favoriter. Här är några av mina. Finns ex på @goodstore. #vadveganeräter pic.twitter.com/4ljD3A3V9K
— Helen Alfvegren (@rockspindeln) May 21, 2017
Om du varje dag funderar över vad du ska äta till middag kan nästa rätt lika gärna bli vegansk.
Det är så jobbigt när en vegan försöker påverka vad jag ska äta. pic.twitter.com/I4XfgEYrPU
— Helen Alfvegren (@rockspindeln) May 20, 2017
Skyll på en vegan om du måste!
”Fler än hälften uppger att det främsta skälet till att välja vegetariskt är för att det är godare.”
”Vego är gott”-argumentet är det nya! https://t.co/TdESRsMASH
— Helen Alfvegren (@rockspindeln) May 24, 2017
Eller ät det bara för att det är gott!
Om jag inte räknar fel så är det här sjunde sommaren på raken som jag besöker Ängavallen. Den här gången bokade jag för första gången övernattning för att hinna njuta lite extra länge av det fina landskapet och de fantastiska djuren. Dessutom åt vi middag på kvällen, vilket blev en fin avslutning på en underbar helg i Skåne.
Direkt när vi checkat in i vårt fina lilla hus lånade vi elcyklar som tog oss genom rapsfälten ner till Skånes kritvita stränder. Inget slår den här årstiden, så är det bara.
Väl tillbaka på gården gick jag direkt till grisarna och innan jag visste ordet av hade en av dem lagt sig under min hand för att bli kliad bakom öronen.
Började såklart gråta.
Hann även ta en tur till ängen där alla kossor går tillsammans året om, inga kosläpp här inte. Sen tillbaka till smågrisarna igen innan det var dags att äta.
Hela middagen var hemlagad på gården, inklusive tre sorters tofu till huvudrätt.
Fantastisk vy att vakna upp till! Saknar den redan!
Tack för den här gången, på kärt återseende!
Bildbax Taku-Taku
Ikväll ska vi besöka den nyöppnade snabbmatsrestaurangen Taku-Taku. Kocken Sebastian Schauermann fick feeling efter förra sommarens festivaler och ska nu servera sin veganska fastfood i Paradisets butiker med start i Sickla.
Jag har snubblat över några citat av honom i Stockholm Direkt och Nöjesguiden som får mig att undra om det är jag som är lättkränkt eller kocken som är en douche? Döm själv!
”Veganerna är ju en målgrupp jag redan har. Det är ju den stora köttätande massan som jag vill attrahera.”
Den här är lite klurig för hur mycket jag än funderar har jag aldrig hört talas om hans mat innan, och då är nya veganska ställen typ mitt största intresse i livet. Men okej, då vet vi det.
”Veganer saknar ett ställe som är deras eget, det finns ingen kedja.”
Om jag snabbt drar några exempel från min hatt så är Mahalo, Lao Wai, The Plant och Växthuset 100% vegan. Fina Delivore finns ju dessutom på två ställen numera! Hermans är en institution med besökare från hela världen som numera också är helt vegansk.
Zócalo, Holy Cow och Taco Bar är exempel på kedjor som har veganska alternativ och även jättar som IKEA, SJ och Max erbjuder vegansk mat. Det går inte att nog markera hur stort det är.
”Jag upplever på många veganska restauranger att det bara är veganer som är välkomna.”
Tillåt mig att syna detta märkliga (och ganska douchiga) påstående och rekommendera ett besök på förslagsvis Mahalo eller Växthuset.
”Allt är svårtillgängligt för veganer och vegetarianer och ofta finns bara en enda rätt.”
2017 är det påståendet helt enkelt inte sant och så trist att det sprids vidare som sanning. Exempelvis Feca, Holy cow, Helens sushi och O Mama Mia mfl har helt veganska menyer med flera olika rätter. Kika på Veganistan för förslag på fler ställen att besöka.
Det går utmärkt att hänga på ”vegantrenden” och samtidigt visa respekt för det arbete som redan pågår – och lyfta hur långt vi har kommit, bara de senaste åren. Förslagsvis genom att förstå att målgruppen till att börja med är just veganer. Vi ses!
Till att börja med kan jag stöka av att de måste ha öppnat innan de var klara vilket tyvärr märktes både på personalen och maten. Det satt ingen skylt uppe ovanför köket, de två personerna som jobbade var ovana och stressade, menyn var svår att förstå och placerad längs disken, bao-brödet vi fick in var inte färdigångat, tacobrödet kändes hårt snarare än uppvärmt, det fanns ingen rutin för att förstå när maten var klar och vi, som åt oss igenom stora delar av menyn, blev ändå inte riktigt mätta. Och då gick vi ändå därifrån några hundralappar lättare.
Med det sagt tror jag ändå att kedjan har potential. Upplägget är att du beställer in smårätter och väljer mellan fyra olika smaker – bulgogi (tofu), tikka masala, vindaloo och chili. Tar du tre av exempelvis bao, tacos eller salladsblad (ssäm) så får du rabatt (vilket genast ställer till lite huvudbry eftersom det finns fyra smaker att välja mellan). Det finns även bowls, sides och efterrätter. Skulle rekommendera en bowl, tre smårätter och en side eller efterrätt per person.
Smakerna var fina men svåra att särskilja så här i efterhand. Efter ett tag kändes det som en blandning av olika kök i munnen, där tofun var bäst.
Paradisets butik i Sickla ligger vägg i vägg med Elon i en stor lokal utan fönster vilket är lite trist nu när det äntligen börjar bli ljusare ute. Tror att det här konceptet kommer passa bäst på söder, kanske som take away-picknick i en park. Har du vägarna förbi Nacka är rekommendationen att vänta några veckor innan ett besök så att allt är på plats. Missa inte alla fina såser och ta åtminstone en efterrätt bara för att. Det här blir säkert bra!
När jag blev vegan första gången i slutet av 90-talet gjorde vi egen hummus och linssoppor, åt Tartex på mackan, sorbet till efterrätt och Wienernougat och After Eight som godis (tills de bytte recept på mintchokladen). Då fanns inte Oatly, Oumph!, tzay, veganska foodtrucks, majonäs, Goodstore, iFraiche, Stikki Nikki, ostar, Facebook-grupper, hashtags på Instagram eller veganska YouTube-profiler. Visst, det fanns communities på nätet och webbshoppar men de kände inte jag och min kille till, vi fick vår information från fanzine, hophäftade receptfoldrar, vegomässor och festivaler. Vi kände inga andra veganer.
På den tiden var det socialt självmord att vara vegan. Inte bara för alla kommentarer om näringsbrist och nerbrända Scan-bilar utan även i sammanhang som parmiddagar och högtider. Både min familj och mina vänner lät höra att det påverkade dem personligen att jag var vegan. ”Kan du inte vara vegetarian åtminstone?” Tre och ett halvt år höll det innan jag gick tillbaka till att vara vegetarian.
Det är så intressant att ställa den erfarenheten mot hur mycket förutsättningarna har förändrats på bara några få år. Nu är det inte bara veganer som uppmuntrar andra att minska sin köttkonsumtion, det är FN, Livsmedelsverket, Naturskyddsföreningen och forskare på Chalmers mfl. Netflix visar flera filmer om djurindustrin med höga betyg på IMDB, ICA, Hemköp och COOP släpper veckovis nya veganska produkter under eget märke, renodlade köttrestauranger erbjuder självklart veganska alternativ, flera svenska mattidningar har enbart veganska recept, sociala medier är fullproppade av inspirerande bilder och personer att följa och Djurens rätt har några av de mest engagerade fansen på Facebook.
Argumenten för att sluta äta djur handlar nu inte bara om djurens lidande, även om det tyvärr verkar ha ökat, utan om hur det faktiskt påverkar klimatet, om hur vi urfiskar haven och skövlar regnskogen för att mätta djur istället för människor, om hur vi drabbas av cancer och hjärtsjukdomar. Så varför tror så många fortfarande att det är svårt?
Om du inte är vegan, bli vegan.
© 2024 Helen Alfvegren
Tema av Anders Noren — Upp ↑
