Helen Alfvegren

Djur, yoga och jämställdhet

Etikett: grisar (sida 1 av 2)

Sjunde sommaren på Ängavallen

Ängavallen maj 2017

Om jag inte räknar fel så är det här sjunde sommaren på raken som jag besöker Ängavallen. Den här gången bokade jag för första gången övernattning för att hinna njuta lite extra länge av det fina landskapet och de fantastiska djuren. Dessutom åt vi middag på kvällen, vilket blev en fin avslutning på en underbar helg i Skåne.

Ängavallen maj 2017

Ängavallen maj 2017

Ängavallen maj 2017

Direkt när vi checkat in i vårt fina lilla hus lånade vi elcyklar som tog oss genom rapsfälten ner till Skånes kritvita stränder. Inget slår den här årstiden, så är det bara.

Ängavallen maj 2017

Ängavallen maj 2017

Ängavallen maj 2017

Väl tillbaka på gården gick jag direkt till grisarna och innan jag visste ordet av hade en av dem lagt sig under min hand för att bli kliad bakom öronen.

Började såklart gråta.

Ängavallen maj 2017

Ängavallen maj 2017

Ängavallen maj 2017

Hann även ta en tur till ängen där alla kossor går tillsammans året om, inga kosläpp här inte. Sen tillbaka till smågrisarna igen innan det var dags att äta.

Ängavallen maj 2017

Ängavallen maj 2017

Ängavallen maj 2017

Ängavallen maj 2017

Ängavallen maj 2017

Hela middagen var hemlagad på gården, inklusive tre sorters tofu till huvudrätt.

Ängavallen maj 2017

Ängavallen maj 2017

Ängavallen maj 2017

Fantastisk vy att vakna upp till! Saknar den redan!

Ängavallen maj 2017

Ängavallen maj 2017

Ängavallen maj 2017

Tack för den här gången, på kärt återseende!

Den största skillnaden i livet är döden

Du vet att djur lider. Trots att du ofta blundar förstår du det. Ser det som fakta. Så du vill ändra på dig, för djurens skull. Du väljer ekologiskt. Närodlat. Svenskt. Det känns bra att betala lite extra. Du är trygg i att köttindustrin håller vad den lo

I första kapitlet av Magnus Lintons utmärkta ”Veganerna” får läsaren följa med in i svenska slakterier. Det måste ha gått nästan 15 år sedan jag läste den första gången men jag minns hur känslomässigt påverkad jag blev av maskinen som drar av huden på kon ”som om det var en pyjamas”.

I fotoserien Walls of glass som finns att beskåda på www.wallsofglass.se illustreras det kapitlet kan man säga. Erik Lindegrens bilder från svenska slakterier är råa och ärliga, i stark kontrast mot reklamens blommande sommarängar. Det är fortfarande norm att äta kött, mjölk och ägg och döden är en naturlig del av det. Så varför blundar vi så ofta för det vi betalar för?

I helgen visas fotoutställningen Walls of glass på Timmermansgården (Timmermansgatan 46-48). Jag var där i går i samband med att Djurens rätt höll en föreläsning om svenska grisars liv och död. Det var en oerhört intressant tillställning med en engagerad publik som fyllde i allt som sades så att vi utan ansträngning drog över tiden. På Instagram har jag summerat mycket av det som sas och mina tankar om det – vilket innebär att jag tappar typ 10 följare om dagen – men jag vill summera det här på bloggen också. 

Det här året har jag sett ordet vegan nästan varje dag i olika artiklar och reportage. Nästan alltid är det fokus på att bli vegan för miljöns skull. Nästan aldrig är det fokus på att bli vegan för djurens skull.

Lidandet är lagligt

I Sverige finns det 2 500 000 grisar. Ungefär en miljon färre kor. En tiondel så många hästar. Så varför ser vi inga grisar utomhus? Svaret är förstås att de står instängda hela livet. De får komma ut först på väg till slakten, en tur som får ta upp till åtta timmar. För att de inte ska må dåligt och kräkas under färden får de ofta ingen mat innan. Om de exporteras får de enligt lag transporteras i 24 timmar.

50% av alla grisar i Sverige utvecklar magsår av att spendera livet i trängseln på betonggolvet, utan stimulans, utan möjlighet att böka. Jämför med en hund. Hur skulle den må av att aldrig få rastas och tvingas kissa på samma plats som den sover på? De känner instinktivt att det är fel. Var femte gris har dessutom luftvägsproblem. Många har navelbråck (då organen hänger ut) vilket bildar en böld på magen. Särskilt suggorna, som spenderar hela sina liv med att antingen vara dräktiga eller dia sina barn, har liggsår. Även ledproblem är vanligt.

Först i mars nästa år är det lag på att kastrera kultingar med bedövning. Det sägs innebära en större påfrestning för (barnen) om de först måste få en spruta som bedövar. Ett smärtfriare alternativ är vaccinering men det används i princip aldrig. Nästan 20% av alla kultingar dör innan de hinner skickas till slakt, av svält, sjukdomar och klämskador som uppstår i det trånga utrymmet. Svenska grisar har mindre än en kvadratmeter att röra sig på.

Det är helt lagligt att behandla djuren så här.

Hon skållades nyss för att få bort allt hår. Här klipper mannen med gula handskar av henne foten. Sätt ugnen på 125 grader. Lägg henne i en ugnsform med svålen uppåt.

Hur resonerar du?

Du vet att djur lider. Trots att du ofta blundar förstår du det. Ser det, precis som jag, som fakta. Så du vill ändra på dig, för djurens skull. Du väljer ekologiskt. Närodlat. Svenskt. Det känns bra att betala lite extra. Du är trygg i att köttindustrin håller vad den lovar. Att djuren haft det bra. Då har jag en liten fundering – för jag är nyfiken som en gris! I relation till ett par månaders extra utevistelse och kanske ett annorlunda foder, hur drar du slutsatsen att djuret förtjänar att dö? Jag lyckas inte hur jag än försöker.

För fler och fler köttätare handlar köttätandet om att försäkra sig om att djuret haft ett bra liv. Vad många inte tar med i beräkningen är att det är döden, inte livet, som är den största skillnaden för djuret och för oss som valt bort att äta djur. Är det inte en icke-fråga att djuren vi föder upp har haft det bra när vi gång på gång hävdar att vi har världens bästa djurskydd? Här saknar jag ett verkligt ställningstagande.

Alla bilder ursprungligen  från Erik Lindegren.

Djurfabriken.se

Djurfabriken.se

Djurrättsalliansen har efter flera års arbete tagit fram sajten Djurfabriken.se som samlar info om de svenska djur vi äter. Det är ingen skräckpropaganda, det är verkligheten i djurfabriken. 

Djurfabriken.se

När vi tänker på en höna får de flesta av oss upp en bild av ett ägg. Men en höna är givetvis någonting mer än äggen hon producerar. I den svenska äggfabriken har hon helt och hållet förvandlats från fågel till äggmaskin.

Djurfabriken.se

Grisar är sociala, nyfikna och intelligenta djur. Ändå stänger vi in dem i miljöer som är så tråkiga att grisarna utvecklar störda beteenden.

Djurfabriken.se

I reklamens värld är mjölkfabriken soldränkta hagar, röda ladugårdar och strävsamma bönder. Men det finns en del saker som inte får plats i branschens propaganda.

Djurfabriken.se

Trots att fiskar är vardagsmat för många människor är det få som vet något om de simmande djuren. Många ser inte fiskar som kännande varelser.

Djurfabriken.se

Kyckling förknippas med billig och enkel vardagsmat. Men kycklingen är också ett djur – en liten fågelunge. I kycklingfabriken är ingen äldre än fem veckor, men de är redan större än en fullvuxen höna.

 

Alla som föds och lever i djurfabrikerna dödas förr eller senare – oftast när de fortfarande är ungar. De landlevande djuren möter döden på ett slakteri. På de svenska slakterierna dödas varje år runt 100 miljoner individer.

Det är med stor sorg jag ser de här viktiga bilderna och det är med en känsla av otålighet jag delar dem vidare. Det finns tusen olika anledningar till att sluta äta djur. Det finns inte ett enda argument som försvarar det lidande vi utsätter dem för. Sättet de behandlas på är rutin, lagligt och normen i samhället. Så länge du inte gör något åt det.

Mat är makt.

Sommar på Ängavallen

Någonstans i Sverige...

Äntligen var det dags för årets första besök på Ängavallen! Med hjälp av lite tajming så sken faktiskt solen hela dagen och gjorde besöket precis lika mysigt som vanligt.

Ängavallen helalf.se

Hej!

Ängavallen helalf.se

Jag började med att hälsa på det här gänget och så fort jag kliade den svarta grisen bakom örat la hon sig ner för att få mer. (Det ska sägas att en kille med knorrig snopp också var rätt glad i henne.)

Hänger med grisarna på @angavallen i dag.

Höjdpunkten är ju alltid att få mysa med de små kultingarna, så söta!

Kolla benföringen!

Kolla benföringen på den här lilla! När hon skrek och ville komma ner skyndade jag mig att göra som hon sa. Alla grisar har självklart en önskan om att få leva sitt liv på sina villkor. Annars säger de tydligt ifrån.

Nämen, hej!

De här kompisarna!

Gullungen.

Lilla parveln!

Ängavallen helalf.se

När vi åt lunch hittade jag några nytryckta broschyrer som jag har längtat efter att läsa. Hur ser djurens situation ut på Ängavallen jämfört med KRAV och svenska regler? Jag tycker ju att det är ett sådant fantastiskt statement att Ängavallen har gått ur KRAV för att KRAV har för låga krav. Det säger i princip allt?

Många svenskar väljer KRAV för att reklamen säger att det är bättre för djuren och naturen men hur många vet vad det innebär, egentligen? Nedan kan du enkelt jämföra och se hur grisarna har det på Ängavallen!

Möjligheter att böka utomhus

Ängavallen: Alla dagar året runt
KRAV: 4 månader under sommarhalvåret
Svenska regler: Aldrig

99% av grisarna som föds i Sverige får aldrig någonsin gå ut. Visste du att de trivs utmärkt med att busa i snön? Om bara tillfälle ges

Foder till grisarna

Ängavallen: 100% ekologiskt och vegetabiliskt foder från gården
KRAV: 85% ekologiskt foder
Svenska regler: 100% kemiskt besprutat och gödslat foder

Notera att KRAV inte har 100% vegetabiliskt foder. Med andra ord, grisarna på Ängavallen är veganer!

Kastrering

Ängavallen: Aldrig
KRAV: Ja, med bedövning
Svenska regler: Ja, med bedövning

I praktiken sker majoriteten av all kastrering utan bedövning, trots att bönderna erbjuds extra bidrag.

Parning/betäckning

Ängavallen: Naturlig parning/betäckning
KRAV: Konstgjord befruktning (insemination)
Svenska regler: Konstgjord befruktning (insemination)

Människan våldför sig på djur för att garantera produktionstakten istället för att låta det ske naturligt. Det viktigaste här är, som alltid, att den ekonomiska kalkylen går ihop snarare än att djuren får leva ut sitt naturliga beteende. Vare sig det är att vara kåt, få böka eller busa med syskonen i halmen.

Slakttransport

Ängavallen: Aldrig
KRAV: Slakttransport
Svenska regler: Slakttransport

Vid transport sker många av de olyckor man läser om. Långa transporter leder oundvikligen till stress och skador. 

Slakt

Ängavallen: Stress- och ångestfri slakt på gården
KRAV: Industrislakt
Svenska regler: Industrislakt

Kika på Walls of glass för att se hur det rutinmässigt går till på ett vanligt svenskt slakteri. 

Sälja kött från medicinerade djur

Ängavallen: Aldrig
KRAV: Ja, med dubbel karenstid
Svenska regler: Ja, med enkel karenstid

Förhoppningsvis ger det här en ganska tydlig översikt över hur grisarna har det på Ängavallen, samtidigt som du får en sammanfattning av hur den övriga produktionen ser ut dagligdags. 

Var är korna?

Här stod korna och betade förra året.

För en som älskar att prata om djur var det här en perfekt inramning. Mer på bloggen om detvid tillfälle!

Eftersom de byter plats och Ängavallens ägor är så stora var korna svåra att hitta i år men vi fick en guidad tur av Mathias. Tack!

Som jag älskar dessa fantastiska djur.

Ser du nummerlappen i örat? Den är ett krav för alla djur som ska slaktas så att slakterierna kan identifiera ursprunget. Trots att Ängavallen har ett eget gårdsslakteri och inte skickar iväg sina kor får de inte ha namnet på djuret istället för numret för att inga andra bönder efterfrågar det.

Ängavallen helalf.se

Det här är bland det bästa jag vet. Att sitta på ängen och prata djurrätt med en bonde som verkligen bryr sig. (Jag vet att andra bönder också bryr sig om djuren, precis som köttätare älskar djur, på sitt sätt.) Vi pratade bland annat om att de funderar på att börja odla vegetabilier, det låter riktigt spännande!

Så hur ser det ut för korna på Ängavallen? Låt oss titta lite närmare!

Ko och kalv tillsammans

Ängavallen: Kalven diar sin mor så länge kon själv vill, vilket normalt sett är 6-8 månader. Det första 10 dygnen får kalven all mjölk. Därefter använder de 2/3 av morgonmjölken, resten får kalven.
KRAV: Efter ett dygns diande skiljs ko och kalv.
Svenska regler: Separation direkt efter födseln.

Här är skillnaden på vad som anses naturligt för djuren enorm. Ett av de värsta sätten vi plågar djuren på dagligen är just det här.

Utevistelse

Ängavallen: Året runt
KRAV: 4-6 månader
Svenska regler: 2-4 månader

Bregottfabriken i ett nötskal.

Bränna bort hornen

Ängavallen: Aldrig
KRAV: Ja, med bedövning
Svenska regler: Ja, med bedövning

Jag pratade med en KRAV-bonde som påpekade att skillnaden mellan KRAV och svenska regler är att djuren får ännu mer bedövning. Vill inte ens tänka på varför dosen som ges till majoriteten av djuren inte räcker men skillnaden mellan Ängavallen och KRAV är tydlig. Aldrig.

Kastrering av kalvar

Ängavallen: Aldrig
KRAV: Ja, med bedövning
Svenska regler: Ja, med bedövning

Parantes. När kalven tas ifrån sin mamma har han ett enormt sugbehov vilket leder till att han suger på allt han kommer åt. Därför är det viktigt att inga spikar eller krokar finns i boxen. Om han delar den med sina syskon händer det att han suger på deras könsorgan.

Om kalven är en hona går hon samma öde som sin mamma till mötes och blir tvångsinseminerad. Vid c:a fem års ålder anser industrin att hon är uttjänt eftersom hennes kropp inte orkar hålla samma höga produktionstakt varvid hon går till slakt. Slut på parantes.

Parning/betäckning

Ängavallen: Naturlig parning/betäckning
KRAV: Konstgjord befruktning (insemination)
Svenska regler: Konstgjord befruktning (insemination)

Få tänker på att korna tvingas till graviditet för att producera mjölk till människan. Få tänker på att den mjölken är till för kalvarna, dvs en helt annan art. Vi är genetiskt lika apor men inte så lika kor?

Slakttransport

Ängavallen: Aldrig
KRAV: Slakttransporter
Svenska regler: Slakttransporter

Jag kan inte räkna hur många gånger jag läst om högdräktiga kor som skickas till slakt med fullgångna foster, trots att det är mot lagen.

Slakt

Ängavallen: Stress- och ångestfri slakt på eget gårdsslakteri
KRAV: Industrislakt
Svenska regler: Industrislakt

Visste du att 65% av all köttfärs kommer från mjölkkor? Det innebär att om du som vegetarian stödjer mjölkindustrin stödjer du automagiskt köttindustrin. Den kopplingen görs aldrig av reklambyråer.

Sälja mjölk och kött från medicinerade kor och kalvar

Ängavallen: Aldrig som livsmedel
KRAV: Ja, efter dubbla karenstiden
Svenska regler: Ja, efter enkla karenstiden

Ängavallen helalf.se

Självklart tycker både KRAV-bönder och konsumenter att de gör mer för djuren men hur svårt är det att vara snäppet bättre än industrin i stort? Den nivån kallade vi normal för bara en generation sedan. Jag hoppas att det här klargjorde varför jag som vegan trivs så otroligt bra på Ängavallen!

Såhär ser det ut när en vegan får hänga i era hagar, Ängavallen!

Bästa hänget med bästa gänget!

I går åkte vi ut till Ängavallen för att hälsa på grisarna och korna igen. Sök här på bloggen för att hitta bilder från tidigare besök!

När vi satt i grishagen med grisarna kom Ängavallens grundare Rolf förbi tillsammans med ett gäng intresserade besökare som var på rundvandring. Hej hej! Han frågade om vi ville följa med ut till korna och det ville vi såklart!

Älskade kor

Så fint att lyssna på honom berätta om det självklara i att sätta djuretiken först! Friska djur får de bönder som använder sig av ursprungsraser och tar hänsyn till djurens naturliga beteende, berättade Rolf. De gör aldrig någonsin några ingrepp på djuren för att öka försäljningen, som att kastrera grishanar eller ta kalven ifrån sin mamma.

Det låter kanske självklart för många men det är nästan inga djur som lever så i Sverige.

Har bajs på klänningen och fötterna men det gör inget för det är inte mitt. ❤️

Ängavallen gick tidigt ur KRAV eftersom de tycker att de ställer för låga krav och bl.a. tillåter industridjur i sin märkning. Samtidigt tror jag att många får för sig att alla djur har det som KRAV-djuren, att deras nivå är standardnivå. De vill tro det i alla fall.

Om nu KRAV är standard för hur vi tycker att djuren borde ha det kanske vi även borde sikta ännu högre – istället för att jämföra oss med länder där djuren har det sämre och tycka att vi är ganska bra? Så som de gör på Ängavallen.

När de låter en vegan gå lös i deras hagar beter hon sig såhär!

Årets första besök på Ängavallen!

Ängavallen våren 2014

I söndags lämnade vi Malmö för att åka ut bland de gula rapsfälten på landet. Ängavallen ligger strax utanför Vellinge och det är enkelt att åka dit med buss 146, gå av vid Håslöv.

Så fint att vara tillbaka för årets första besök!

Ängavallen våren 2014

Ängavallen våren 2014

Grisarna var ute i den stora hagen och jag höll mig från att hoppa in innan paret som stod och fotade hade gått där ifrån, jag ville ju verka lite civiliserad.

När vi stod och höll oss fick jag ögonkontakt med en av sönerna på gården på håll och han vinkade åt oss att klättra över så då gjorde vi det! Du vet sådär som bönder gör till veganer!

Det är som julafton varenda gång!

Ängavallen våren 2014

Det fina vädret var helt perfekt – lite skillnad från förra våren i slutet av mars när jag kröp ihop i en grop i halmen för att hålla värmen!

Ängavallen våren 2014

Ängavallen våren 2014

Det är så fantastiskt att omge sig med de här krabaterna!

Ängavallen våren 2014

Tjaba!

Ängavallen våren 2014

Samma skor som i somras!

Ängavallen våren 2014

Något av det jag gillar mest är ljudnivån, att höra hur grisarna pratar med varandra och hur ivriga de är!

Ängavallen våren 2014

Så skönt med lite svalka!

Ängavallen våren 2014

Puss mamma!

Ängavallen våren 2014

Alltså!

Ängavallen våren 2014

Ängavallen våren 2014

Jag klappade den här sötnosen i sömnen och hon gillade verkligen när jag kliade henne under hakan – även fast hon sov!

Ängavallen våren 2014

Såhär vill jag egentligen alltid ha det!

Ängavallen våren 2014

Ganska soft faktiskt!

Ängavallen våren 2014

Kli kli!

Ängavallen våren 2014

När de hade ätit var de trötta och låg och njöt i solen så vi tog oss en lång promenad ut på ängen där korna står.

Ängavallen våren 2014

Kli kli!

Ängavallen våren 2014

Även här är ljudnivån ljuvlig, att höra hur kalven suger i sig sin mammas mjölk, så naturligt och självklart!

Ängavallen våren 2014

Mestadels undrade de nog vad jag pysslade med.

Ängavallen våren 2014

Några var riktigt nyfikna, det är som att särskilt skorna lockar dem.

Ängavallen våren 2014

Ängavallen våren 2014

En sån fin kalv!

Ängavallen våren 2014

Här låg en annan och sov så sött! De är som små bambis hela bunten!

Ängavallen våren 2014

Ängavallen våren 2014

Här är ytterligare en annan. Jag älskar dem alla!

Ängavallen våren 2014

Jag hittade så fina blå blommor på ängen och är nästan helt säker på att det är samma blomma som sen dök upp i vår varmrätt!

Ängavallen våren 2014

Ängavallen våren 2014

Jag hade ingen aning om att de hade så bra veganmat, vi blev glatt överraskade! Allt smakade så otroligt gott, rödbetorna, potatisen, jordärtskockorna, tofun, mums!

Ängavallen våren 2014

I sommar ska vi sova över en natt och jag kan knappt tänka på det utan att det flyger runt fjärilar i magen! Det är så otroligt vackert på Ängavallen, ser mest fram emot att vakna upp där.

Fler bilder finner du på Flickr, det här vara bara en bråkdel av de jag tog!

Jag äter inte mina vänner!

Tuffa gänget!

Det var helt fantastiskt att hänga med grisarna och korna på Ängavallen i helgen! En bildkavalkad dyker upp senare i kväll!

Så skönt att sova i solen!

Jag fick en kommentar på Instagram om att det var paus i Bregottfabriken vilket är helt felaktigt.  Den här bilden har absolut ingenting med Bregottfabrikens djur att göra, tyvärr! Deras och andra företags benägenhet att snuttifiera djuren är provocerande och framförallt inte sann. Anmäl den som otillbörlig marknadsföring!

Någon betalar alltid priset för ditt extrapris

Danska grisar får systematiskt sina svansar avklippta för att de inte ska bita varandra. Det är inte bara förbjudet i Sverige utan även inom hela EU sen 2001. Ändå säljs grisarna billigt i Sverige. Jag hänger inte riktigt med i logiken där? Om vi har djurskyddslagar i Sverige borde de väl också gälla för de djur som säljs här, även när de är döda?

Anledningen till att de biter varandra till att börja med är att de står för trångt, de är rastlösa och har inte något bättre för sig eftersom de aldrig någonsin får gå ut. Det problemet löser alltså, bland annat, de danska grisbönderna genom att klippa i grisen, utan bedövning. När det verkliga problemet är det trånga utrymmet och bristen på jord att böka i. Men det vill konsumenten inte betala för.

Att äta djur är ett medvetet val. Varje dag, flera gånger om dagen, år ut och år in. Testa en månad utan, bara gör det! Det kommer ingen dö av.

Recension av The Ghosts in Our Machine

Den här bambin fick mig att börja gråta för att folk på riktigt äter barn utan att reflektera.

Vi såg på Sverigepremiären av The Ghosts in Our Machine i går på ett välbesökt Vegoforum, där spökena representerar alla de djur vi aldrig ser men vet finns där. Det är första gången jag ser en film som fångar världen med mina ögon, dvs med veganglasögonen på och det är Liz Marshalls förtjänst.

På gatorna i New York filmas kvinnor i pälsar, skyltfönster med skinnskor, en uppstoppad kråka som dekoration, en korvkiosk vid ett gathörn där korvgubben pressar ett spett med döda djur mot stekpannan, en utställningsmonter på en flygplats med en uppstoppad leopard. Så ser jag också på världen. Det är döda djur överallt, men ingen ifrågasätter det.

Hon tröstade mig med en puss.

Fotografen Jo-Ann McArthur som porträtteras i filmen är vegan sen 10 år tillbaka och försöker med sina bilder visa att djur, precis som människor, har känslor och behov. Och att de trots det får utstå så enormt mycket lidande och grymheter. Hennes fotoprojekt We animals har fångat djur över hela världen i nästan 15 år och hon har märkt att ett riktigt starkt fotografi kan få ett större genomslag än en olaglig aktion. Även om de ibland måste kombineras.

Ny avatarbild på Twitter tror jag bestämt!

Jag känner igen mig väldigt mycket i henne. Hur frustrerande det är att rabbla fakta, trots att den finns tillgänglig för alla, som när hon ifrågasätter att vegetarianer stödjer mjölkindustrin som på många sätt är värre än köttindustrin eftersom korna får leva kortare, tas ifrån sina barn och deras kroppar utarmas innan de själva blir en del av köttindustrin. Hur provocerande det är när folk ändå inte gör något, trots att de får alla fakta serverade.

När hon diskuterar sin kommande bok med ett förlag och visar upp sina bilder får hon frågan om hon sover gott om nätterna. Hon svarar att hon lider av sömnproblem på grund av alla hemskheter hon har sett och har, precis som jag, ett väldigt stort behov av att få umgås med glada djur för att väga upp alla hemskheter hon tar del av.

Som exempel på en hemskhet kan jag nämna videon som Humane Society släppte härom dan och som New York Times plockade upp. Den visar smygtagna bilder från en gård i Kentucky kallad Iron Maiden, vilket för övrigt är namnet på ett gammalt tortyrredskap. På gården står suggorna instängda i små, tajta burar utan möjlighet att ens vända sig om, så kallade gestration crates. Där står de medan de väntar barn vilket i princip är hela livet eftersom de hålls konstant gravida under de få år de får leva. Det är helt normalt inom factory farming.

På gården finns ett oerhört dödligt virus, av arbetarna kallat El Churro, som leder till diarré hos de små kultingarna. Mannen som har smygfilmat på gården berättar att han under två dagar sett 980 kultingar dö av det viruset och i gången mellan metallburarna syns mörka pölar av magsjuka. De döda kultingarna samlas ihop på hög och av deras inälvor och tarmar görs en smoothie som arbetarna matar suggorna med. Varpå de blir infekterade.

Det är väldigt svårt att lämnas oberörd av det. Och det är väldigt märkligt att inga medier i Sverige ens nämner det med tanke på hur mycket uppmärksamhet exempelvis galna ko-sjukan fick när den började spridas till människor också. En sjukdom som ju startade med att kor blev matade med andra kor i form av kött- och benmjöl.

Hänger helst här av alla ställen i världen. Med det här gänget.

Djurindustrin kommer aldrig visa upp den sanna bilden av hur djuren har det så Jo-Anne använder sig av också av olagliga metoder för att komma in på mink- och rävfarmar för att fota dem i smyg. (Pinsamt nog nämner hon minkfarmar i Sverige som exempel på ett land där hennes bilder fått stort genomslag.) Frågar du pälsdjursbranschen så har djuren det bra i sina burar men när du ser hennes bilder, hör djurens skrik och ser deras stressade beteende, verklig panik, ser du i deras ögon vem det är som ljuger.

Filmen utspelar sig under ett år runt om i USA, Kanada och Europa, bland annat i en fristad för djur utanför New York där fantastiska berättelser uppstår. Jag både skrattar och gråter under filmens gång, alltmedan Jo-Anne försöker få till sitt bokkontrakt för att nå ut till så många som möjligt med sina bilder. Det är fantastiskt att se hur hon fångar dem, på riktigt fångar deras själ, och jag tror inte att någon som ser filmen, eller hennes bilder, lämnas oberörd. Jag hittar den faktiskt på Bokus och blir lite sugen på att beställa!

Du vet när en gosar med kultingar som softar i skuggan och får lust att plocka upp en för att pussa ihjäl den?

I ett klipp får vi se en gris som vadar ut i sjön för att bada och nöjt doppar trynet i vattnet och blåser bubblor varpå alla i Palme-salen inne i ABF-huset skrattar till. Det kändes så oerhört självklart att han skulle göra precis så! Men har du någonsin sett en gris bada? Nä. Inte jag heller. Det är den typen av sorg i glädjeögonblicken, om och om igen.

Att se djur i bur som kämpar för att komma ut är enbart sorgligt. Och att lämna dem är det värsta, säger Jo-Anne, precis som killen som smygfilmade inne på Iron Maiden. Samtidigt som filmen ändå är hoppfull så inser tittaren att djuren inte ens har rätt till sitt eget liv, de har inte rätten att leva. Det är oerhört starkt. Se den! Och missa inte Blackfish!

Lucka 3: Det gulligaste djuret jag träffat under året

Kom an då, sa jag!

Bloggkalendern, dag 3!

Jag är en sån som förtjust stannar till för att småprata lite med en björktrast, som vördnadsfullt står givakt när en rådjursfamilj hoppar mellan kolonistugorna framför mig, som skriker högt när jag ser en älg i skogsdungen genom tågfönstret, som låter spindlar övervintra hemma hos mig om de vill det… Kort sagt, jag älskar verkligen djur!

En vegan lös i hagen!

Här är jag på Ängavallen i somras omringad av alla korna, lycklig som få! Allra helst uppdaterar jag Instagram med bilder på kor och grisar snarare än hundar och katter men visst gör jag undantag om jag träffar en söt kisse!

Hon heter Doris.

Som Doris!

Lajvar katt på svarta kläder i soffan.

Eller Bamse!

träffade en väldigt vacker hästköttslasagne i dag.

Eller varför inte en kolafärgad blondin?

Ger myrorna en chans att krypa ur pionerna innan jag börjar kransa. De är överallt nu, de små liven!
Larvigt!

I somras när jag knöt en krans av pioner blev jag på riktigt kär i en larv. Den var helt underbar! Jag gick runt med den på kolonin och den var med under midsommarlunchen men efter en tupplur i hammocken kunde jag inte hitta den. Hoppas den föll mjukt ner i gräset!

Gosig som en gris!

Jag har även blivit riktigt fäst vid Ulla-Skalman som bor i trädgården hos koloniområdets ordförande! Hon älskar vinbär och har den mest makalösa benföringen!

Ögonbrynet! Och så den lilla som tittar fram.

Och de här ögonbrynen kan ju få vem som helst på fall, jag blev i alla fall helt tagen! Hoppas få se hen igen i vår när de släpps ut på bete igen, är osäker på var de står instängda nu någonstans, annars hade jag gärna gjort ett besök! Vill du läsa mer om instängda kor så finns det en rapport om det!

Zup?

Tja! Jag tror att alla djur som människan äter ligger mig extra varmt om hjärtat och jag tar varje chans jag får att klappa dem och berätta hur mycket de betyder för mig.

Den här bambin fick mig att börja gråta för att folk på riktigt äter barn utan att reflektera.

Som vegan är det overkligt att någon lägger upp en bild på en död kalv på Instagram och vill att andra ska hjärta det. Gäller alla djur för den delen. Jag försöker visa att de finns på riktigt, att de inte bara är mat.

Hänger helst här av alla ställen i världen. Med det här gänget.

Som det här gänget! Hur härliga är de på en skala? Till jul ska i alla fall jag äta Astrid & apornas julsk*nka istället för deras små rumpor!

Du vet när en gosar med kultingar som softar i skuggan och får lust att plocka upp en för att pussa ihjäl den?

Jag blev så glad när jag såg att Goodstore fått in Hilarius Larssons seitan-sortiment också, det känns för bra för att vara sant! Men var var vi någonstans? Just det, i en hög av grisar! Det gulligaste djuret jag träffat under året:

Älskade, älskade vän. Jag kommer aldrig någonsin att äta dig. ❤ #vadveganerinteäter

Den här pussgurkan såklart!

« Äldre inlägg

© 2024 Helen Alfvegren

Tema av Anders NorenUpp ↑