Helen Alfvegren

Djur, yoga och jämställdhet

Etikett: grisar (sida 2 av 2)

Att slå kultingar till döds mot betonggolvet är rutin

This is not shocking, this is routine. Smashing piglets against the concrete floor? Routine. Castration without anesthesia? Routine. It’s great that people go undercover and record it to show it to a wider audience but it’s not really news. It’s business. If you buy animal products you support it, simple as that.

Det är min kommentar till Huffington Posts artikel om djurplågeriet hos en av Wallmarts leverantörer men det går inte att kommentera utan att koppla kontot till Facebook så jag skriver den här istället.

Jag vill inte höra att bacon är gott en enda gång till.

Älskade Ängavallen!

Älskade Ängavallen

I fredags besökte jag Ängavallen för tredje gången i år, det är rekord! När vi kom dit ringde Niclas på Mathias och sa Nu är Helen här!

Älskade Ängavallen

Jag hoppade direkt in i hagen! Det går liksom inte att hålla sig borta från det här gänget!

Älskade Ängavallen

Lite kändes det som att de hade saknat mig med.

Älskade Ängavallen

Helt fantastiska djur!

Älskade Ängavallen

Och busiga!

Älskade Ängavallen

Det är verkligen här jag trivs bäst!

Älskade Ängavallen

Så fint att få se mammorna med sina barn.

Älskade Ängavallen

Alla som kan något om djurrätt vet att grisar inte har det såhär. Ängavallen är bästa undantaget. Martin Nykvist hade ett intressant förslag på SVT Debatt om att låta alla gymnasieungdomar få se ett slakteri för att förstå hur mat och djur hänger ihop. Håller helt med.

Älskade Ängavallen

Hej du!

Älskade Ängavallen

Den lelle!

Älskade Ängavallen

Så nyfikna, fina och spralliga!

Älskade Ängavallen

Svårt att få nog!

Älskade Ängavallen

En del kryper ner under halmen och somnar där, det gäller att se upp när en går omkring!

Älskade Ängavallen

Öronmys.

Älskade Ängavallen

Vi tog en rejäl promenad långt ut på ängen. Först såg jag bara fyra kor men bakom krönet stod de allihopa.

Älskade Ängavallen

Min punkiga favorit!

Älskade Ängavallen

Jag riktigt njöt av att se på när kalven drack sin mammas mjölk. Det enda ljud som hördes var korna som råmade och kalven som diade. Mjölken från spenarna liksom flög i vinden, det var fantastiskt!

Älskade Ängavallen

Rödkullor.

Älskade Ängavallen

De kommer fram och vill hälsa när de vant sig vid att de har besök.

Älskade Ängavallen

Det här var så kärt, som att han hade en chans!

Älskade Ängavallen

Jag hittade 1504 som jag pussades med i somras, underbart!

Älskade Ängavallen

Hon har världens mjukaste päls.

Älskade Ängavallen

Sen gick vi tillbaka in i grishagen, jag var inte riktigt klar än.

Älskade Ängavallen

Inte de heller tydligen.

Älskade Ängavallen

Jag rengjorde skorna precis innan jag åkte till Malmö. Det var ju förgäves!

Älskade Ängavallen

Glöm aldrig att det handlar om levande djur med känslor, det som kallas mat.

Älskade Ängavallen

Som gillar att pussas!

Älskade Ängavallen

Till slut var det ändå dags att säga hejdå.

Älskade Ängavallen

Jag hoppas att de kommer sakna mig med! Fler bilder hittar du på Flickr!

Malmö för mig

Lockar till mig två kompisar.

Malmö för mig är många saker. Nästan alla gör mig lika lycklig som att hitta två flugor i rosen i håret.

Denna vallgrav går inte av för hackor.

Vallgraven utanför museet.

Slottsträdgården.

Slottsträdgårdens vackra odlingar.

Så löjligt varmt!

Ribban i skuggan av Turning torso.

Rosen.

Rosfontänen i Folkets park.

Lyckan inne hos Astrid & aporna just nu! Så mycket mums!

Precis allt inne på Astrid & aporna!

Bästa innergården i hela Malmö: @kafeagnez.

Uteserveringen på Kafé Agnez.

Väldigt Malmö för mig.

Stockrosorna på Gamla väster.

En vegan lös i hagen!

Men framförallt är det nog detta jag tycker allra mest om!

Semesterfötter.

Ta av mig skorna för att hänga i hagen med grisarna.

Du vet när en gosar med kultingar som softar i skuggan och får lust att plocka upp en för att pussa ihjäl den?

Klappa de små liven när de softar i skuggan.

Gör det!

Plocka upp och pussa på en för att de är helt oemotståndliga!

Hänger helst här av alla ställen i världen. Med det här gänget.

Hålla tummarna för att det här gänget vill leka.

Min hagturné den här sommaren fortsätter.

Ta den långa promenaden ut på ängen där kossorna står och bli helt tagen av det vackra landskapet.

Den här bambin fick mig att börja gråta för att folk på riktigt äter barn utan att reflektera.

Börja gråta mitt bland alla korna för att folk på riktigt äter barn utan att reflektera över det.

Hon tröstade mig med en puss.

Få en puss efteråt.

Hon började nästan spinna.

99% av grisarna i det här landet tillbringar sina liv inomhus, ofta på betonggolv där de inte kan böka. Nästan hälften av alla kor står uppbundna nästan hela året vilket innebär att de inte ens kan vända på sig. Att jag är vegan beror på fakta och kärlek, en ganska enkel kombination att basera beslut på.

Jag frågade senare i receptionen efter mer av den fantastiska hemmagjorda flädersaften. Serverades den i restaurangen? frågade han. Nej, den fick jag när jag satt i grishagen, sa jag. (Tack M!)

Det här besöket hade Mathias inte tid att visa mig runt, jag kommer ju så spontant, men han sa att jag fick göra vad jag ville, hänga var jag ville. Jag tycker att det är helt fantastiskt att han har den inställningen.

Senast jag var på besök i slutet av mars hade jag vantarna på mig när jag klappade kompisarna, den här gången kom Mathias förbi mig i hagen med en iskall flaska hemmagjord flädersaft som svalkade fint i värmen. Där satt jag nöjt i nya kjolen och bara njöt av det jag gillar allra mest.

Låt mig säga såhär: sommarfötterna behövde tvättas av efter att ha gått barfota i hagarna hela dagen.

Efter några timmar var det riktigt skönt att svalka och tvätta av fötterna. Att besöka Ängavallen är utan tvekan det bästa med Malmö för mig, även om jag gillar allt det andra också! Tack för den här gången! Jag vill tillbaka snart igen!

En intressant recension av Hur mår maten? av Per Jensen

Det ska jag ta reda på!

Jag kan lova alla hästätare där ute att det är riktigt intressant att ta reda på hur djuren faktiskt mår. Hur de behandlas under sin livstid, vad de har för beteendestörningar och hur de slaktas. Det är faktiskt bland det mest intressanta jag vet.

Det finns ett kapitel i boken som handlar om några grisar som släppts lös i det fria i samband med ett forskningsprojekt där författaren själv, numera professor i etologi, studerade deras beteende. De ville ta reda på hur grisarnas beteende har förändrats efter tusentals år av domesticering. Till sin förvåning fann han att en sugga inför grisningen tog timmar på sig att välja ut en boplats, hon bökade och samlade in gräs, ormbunkar och kvistar för att göra det hemtrevligt, vilket är precis så som vildsvin gör. Det innebär med andra ord att de suggor som föds upp, på betonggolv, utan tillgång till halm eller utrymme att dela in sin boplats i olika områden, måste lida en enorm stress inför förlossningen. Vi kan tämja djur bäst vi vill, de kommer ändå ha kvar sina ursprungliga behov. Det är intressant!

Otillfredsställda beteendebehov med tillhörande stress kallar Jensen för det enskilt största djurskyddsproblemet inom dagens lantbruk. Alla som har husdjur vet att de har behov, katten vill känna sig ren – samma sak med grisen, hunden behöver sträcka på benen – samma sak med kon. Det uppdämda beteendebehovet kan i vissa fall riktas mot andra individer med blodgjute som följd. Höns som inte får picka för att undersöka olika föremål ger sig på en annan höna. Kalvar som inte får dia sin mamma så länge som de skulle önska dricker urin från någon annan. Stympning och kannibalism är ett direkt resultat av detta. Det är intressant!

Författaren väljer även att ta upp exempel på saker som inte sker i Sverige men som är vanligt i stora delar av Europa. Kalvar slaktas tre månader gamla efter att ha vuxit upp på enbart mjölk. Den dieten räcker inte för en kalv efter några veckor så om den inte får halm eller hö då drabbas den av blodsbrist. Vilket är precis det  uppfödaren vill åstadkomma eftersom köttet då blir vitt. Blodsbristen framkallar ett så starkt behov av järn att det inte får finnas ett enda spikhuvud i boxen eftersom kalven då slickar så frenetiskt på det att den kan skada sig själv och förstöra boxen. Detta kallas för en delikatess. Det är intressant!

Jensen lyckas få med det mesta som rör djuren under deras korta livstid, allt från transporter, djurskyddsregler, KRAV, avel och… slakt. Djuren bedövas, får halspulsådern snittad, töms på blod, skållas och så borstas de eller får skinnet avdraget, så kallad flåning. Efter att några manuella snitt lagts med en kniv fästs kedjor eller linor vid skinnet som med hjälp av en maskin dras av kroppen. Jag har sett det i ett videoklipp och det ser lika obehagligt ut som det låter. Inte alla djuren blir bedövade utan får genomlida detta vid medvetande. Det är fruktansvärt.

Författaren säger att dagens djurhållning inte är uthållig, tvärtom kallar han den förödande för djurens välfärd, för vår miljö och för vår hälsa. Han nämner även att den som är emot köttproduktion även borde vara emot mjölkproduktion eftersom det hänger ihop men framhåller att de betande djuren gör en stor insats för naturvården. Hans argument för att äta djur – trots all sin kunskap är han varken vegetarian eller vegan – bygger nämligen på drömmen om öppna landskap. Min erfarenhet säger att alla har minst ett argument för att inte behöva ändra på sig så kalla den änglamarken eller himlajorden om du vill. För andra är den ett helvete.

Mysgrisarna har växt upp!

Åh, nu har de små rultorna som sprang omkring och busade i somras vuxit upp! Jag blir väldigt sugen på att åka till Ängavallen och hälsa på igen!

Här är filmen jag spelade in när vi var där och hälsade på!

Grismys på Ängavallen

I dag när vi tittade in till grisarna på Ängavallen möttes vi av stora bruna suggor med viftande svansar och de här kelgrisarna som låg i en hög och sov.

De vaknade snart och var hungriga. Notera den lille som sträcker på sig så bedårande!

Det var svårt att hålla sig från att hoppa över muren och kidnappa alla!

Hej på dig!

Skönt att klia sig lite!

Sova, äta, busa, i den ordningen.

Givetvis var jag tvungen att filma för att få med de små hoppen, grymtningarna och knorrviftandet.

Ät inte mina vänner är du vänlig. <3

På besök i Gransmåla!

I dag packade jag om väskan och åkte till Wille och Emanuel i Gransmåla! Emanuel hade lurat mig och sagt att det varken fanns el eller vatten i stugan men det stämmer inte alls, det finns allt! Plus allt som är mysigt med landet.

Fortsätt läsa

Eating Animals av Jonathan Safran Foer

Jonathan Safran Foer har tidigare skrivit de framgångsrika romanerna Everything is Illuminated och Extremley Loud & Incredible Close men den här boken handlar om honom själv och om hans familj.

Den handlar även om att äta djur.

För fem år sen när hans fru var gravid med deras första barn började Jonathan intressera sig för mat. Han hade under många år pendlat mellan att vara vegetarian och djurätare men ville nu bestämma sig en gång för alla, för sin sons skull. Han började göra research för att lära sig mer om djurhållningen i USA och om vad det är vi stoppar i oss.

Det han upptäckte drev honom till att fortsätta och efter tre år hade han material nog till den här boken – material som han vill ha hjälp med att sprida vidare till andra.

Han har fyllt den med lättillgängliga fakta, obehagligt målande beskrivningar, riktigt oväntade intervjuer och ett jävlar anamma som jag sällan sett i print i ett sådant här sammanhang tidigare. Just det personliga drivet, med bitska kommentarer och ett ständigt ifrågasättande, fick mig att hurra redan på sidan 31.

En av huvudpersonerna i boken är hans farmor, en kvinna starkt präglad av sin uppväxt som judinna i Europa under Andra världskriget. Hon vill inte ens berätta om vad hon tvingades att äta för att överleva men fram mot slutet av kriget, när hon var på gränsen till att svälta ihjäl, erbjöds hon hjälp från en rysk bonde. Han gick in i sitt hus och kom tillbaka med en bit kött som han räckte fram till henne. Jonathan inspirerades mycket av den här historien och beskriver deras samtal nedan:

”He saved your life.”
”I didn’t eat it.”
”You didn’t eat it?”
”It was pork. I wouldn’t eat pork.”
”Why?”
”What do you mean why?”
”What, because it wasn’t kosher?”
”Of course.”
”But not even to save your life?”
”If nothing matters, there’s nothing to save.”

Eating Animals är den första boken jag läst om djurhållning där författaren är precis lika upprörd som jag själv. Jag kommer nog aldrig vilja rekommendera en annan bok så här mycket. Som vegetarian får den mig att ifrågasätta min mjölk- och äggkonsumtion. Som djurätare bör du ifrågasätta vad du betalar andra för att göra.

”Just how destructive does a culinary preference have to be before we decide to eat something else? If contributing to the suffering of billions of animals that live miserable lives and (quite often) die in horrific ways isn’t motivating, what would be? If being the number one contributor to the most serious threat facing the planet (global warming) isn’t enough, what is? And if you are tempted to put off these questions of conscience, to say not now, then when?”

Jonathan Safran Foer är min hjälte.

Uppdatering! Eating animals kostar ynka 61 kronor nu!

Nyare inlägg »

© 2024 Helen Alfvegren

Tema av Anders NorenUpp ↑