Du sökte efter Instagram - Sida 32 av 39

Sökresultat: ”Instagram” (sida 32 av 39)

Min Flickr-förälskelse har fått mig att skriva en kort guide

Jag rensar bland mina kontakter, kikar igenom mina bilder, uppdaterar min profil, lägger till personer jag gillar på Instagram (som Josefin och Lisa, du hittar deras bloggar här och här), gillar när jag får pushnotiser om att någon lagt till mig som kontakt eller kanske skrivit en kommentar och känner kort sagt myset med Flickr-appen.

Den är så smart som inte spammar feeden, jag vet ingen annan app som visar nya uppdateringar på tvären, så en kan enkelt slänga upp 20 nya bilder utan att det gör något. Framförallt gillar jag att Flickr, som är en sådan bra sida, äntligen har fått en app som den förtjänar. Och att jag ser mina bilder med nya, större ögon. De är inte fyrkantiga längre.

Snabb guide till appen! Ikonen längst nere till vänster låter dig se dina kontakters uppdateringar. De som har laddat upp nya bilder dyker upp högst i feeden och du scrollar deras bilder åt höger för att se fler. Du kan favoritmärka eller kommentera en bild eller välja att dela den vidare om du gillar den. Ikonen för Interesting och Nearby är jag inte så värst intresserad av men kamera-knappen är högst aktuell! Ta en bild (klicka för att få fram ett rutnät, zooma in vid behov eller vänd kameran emot dig) eller välj valfritt antal bilder från ditt bibliotek och ladda upp.

Vill du lägga på ett filter så gör du det men det går ju lika bra utan! Missa inte att klicka på pennsymbolen, dvs redigera, där kan du välja mellan en mängd olika alternativ: Enhance, Orientation (vrida bilden), Crop, Brightness, Contrast (scrolla till höger) Saturation, Sharpness, Draw, Text, Redeye (scrolla till höger) Whiten eller Blemish. Är du klar? Next! Skriv en Title (rubrik) och Description (beskrivande text) och klicka i om du vill dela bilden till Facebook, Twitter, Tumblr eller en mailadress. Vill du att bilden ska vara publik eller inte? Vill du geotagga den? Välj det som passar! Klicka på Advanced för att enkelt lägga in bilden i ett Set, en Group, tagga en Person, eller tagga med valfritt ord.

Ikonen som ser ut som en person låter dig se din profilsida med info om dina sets (mappar), grupper, favoriter, bilder av dig samt kontakter men framförallt alla dina bilder i en snygg feed. Klicka på ikonen uppe till höger för att se views, kommentarer och favoritmärkningar av dina bilder i fallande datumordning. Klickar du på Activity får du upp senast händelse, kanske en kommentar eller någon som gillat din bild, och om någon har lagt till dig som kontakt kan du välja att lägga till dem tillbaka.

Sista ikonen, Flickrs blå och rosa cirklar, låter dig söka efter personer, vänner och hjälp. Du kan även gå in på Settings för att lägga till de sidor du vill dela till, justera notifikationer, välja om du vill ha fotofilter, om bilderna ska sparas i fotorullen och om dina bilder ska laddas upp i orginalstorlek.

På samma sätt som jag har den här bloggen som komplement till Twitter kommer jag definitivt använda Flickr som komplement till Instagram men jag är inte säker på att jag lägger ner Instagram helt förrän jag lockat över alla jag tycker om mest till den goda sidan. Du hittar mig här och här.

Refused på KB i Malmö, Pustervik i Göteborg och AnneXet i Globen

december 11, 2012 / Helen / 3 kommentarer

Den här helgen blev allt och lite mer än jag någonsin hade kunnat önska! Peppen innan, på lunchen i torsdags, bara ett par timmar innan jag skulle sticka var ju rent ut sagt löjlig! Jag var löjlig!

Precis allt flöt på hela helgen; flyg flög, tåg passade tiderna och de frågetecken som uppstod visade sig senare lösa sig av sig själva som utropstecken. Jag har hunnit träffa så oerhört många fina människor under en väldigt kort och intensiv period och kunde inte vara nöjdare. Samtidigt har vi spelningen i Umeå nästa helg att se fram emot, det är nästan för bra för att vara sant. Tre dagar kvar!

Okej, här kommer min sammanfattning!

När jag kom till Bromma flygplats i torsdags var visserligen flyget lite försenat men eftersom jag direkt innan start hade börjat prata med min stolsgranne om den tjocka inbundna fantasyboken han hade med sig kom det sig så att det inte gjorde något att jag missade flygbussen med fyra minuter för han erbjöd mig att åka taxi in till Triangeln på hans firmas konto. Inte bara det, jag förstod hans danska, så stolt!

Jag var mer än vanligt förälskad i Malmö när vi kom fram och tog bussen förbi paketen i trädet på GA torg till Centralen för att möta upp Marie på vårt hotell. Marie som jag träffade i juni för första gången och som jag delar så mycket med. Vi hann visserligen inte besöka Curry Hut som jag hade längtat efter och jag hade glömt att skriva ut min biljett till spelningen på KB men vi prioriterade att snabbt krama om Sara och tog sen en falafelrulle för 25 spänn på Jalla jalla istället, fanfuckingtastisk, och kunde visa upp biljetten i mobilen och scanna den.

Det är märkligt att jag aldrig varit på KB, det är ju en av landets bästa konsertlokaler så vitt jag kunde se. Förbandet lämnade lite att önska men när Refused gick på kvart över nio var det för att imponera på alla som tagit sig dit. Everlasting, Hook, line and sinker, Circle Pit, Rather be dead och New Noise gjorde mig helt galen!

I sociala medier började folk härja om att de skulle spela Pump the Brakes och det var något jag givetvis hakade på! Vi hade pratat lite med Dennis efter spelningen och då sa han att han hade lobbat för den så det verkade lovande inför Göteborgs-spelningen dagen därpå. När vi promenerade hem genom Malmö-natten pekade jag ut allt jag älskar för Marie och det var inte lite. Jag älskar Malmö så.

Trycket från publiken gav mig några rejäla smällar och jag gav mig själv nackskador vilket resulterade i att jag knappt kunde sova på natten men vi var ändå oerhört nöjda när vi gick och la oss. Även om vi knappt kunde somna!

På morgonen vaknade vi helt groggy, åt frukost och jämförde blåmärken. Aj, sa jag. De var värre mot dig, sa Marie. Jag börjar bli gammal, sa jag. Nej, de bråkade verkligen med dig, sa Marie och sen gav vi oss ut på stan. Så fint att höra Marie ställa expediterna inne på Benetton till svars för var ullen kommer ifrån, hon är precis som jag!

Efter ett besök på Boulangerie, där jag köpte med mig kolbröd, skiljdes vi åt. Jag vandrade Davidshallsgatan fram och gick in på TjallaMalla där jag möttes av Sommarsnö med Lorentz & Sakarias, det var alldeles underbart! Jag provade lite kläder, beskådade blåmärken i helkroppsspegeln och tog sen en promenad genom kyrkogården bort till Media Evolution City där jag hälsade på Sara och hade ett mysigt samtal med henne medan jag väntade på stans stiligaste karl. Okej, smartaste också.

Jag uppskattar verkligen de stunder då jag får chansen att prata med Magnus Thure, det är såklart alldeles för sällan eftersom vi bor i olika städer men när det sker är jag så oerhört glad. Vi pratade om relationer och jobb och jag lämnade M.E.C.K. med nya insikter och ett brett leende på läpparna, sjukt peppad på att få checka ut från hotellet och bege oss mot Göteborg.

Av en slump träffade vi på min fina vän Maria på Centralen och fick efter några spårvagns-om och några spårvagns-men skjuts till Järntorget. Vi skulle egentligen sova hos Copygram-Magnus men han stannade lite längre på ett kalas så vi gick och satte oss på Kellys på Andra långgatan utan honom. Som bekant finns det tre saker jag gillar med Göteborg: Kellys, Pustervik och Maria så det var en bra kombination. Deras vegankebab är att dö för!

Eftersom vi inte ville missa förbandet drog vi till Pustervik efter maten medan Maria åkte hem och lämnade in våra väskor i garderoben. José fick med oss backstage och det är ungefär så mycket jag berättar om den saken. När Paper började spela gick vi ut igen och lagom till att Refused skulle gå på stod vi längst fram igen. Dags för den andra spelningen!

Hej, vi heter Refused och kommer från Umeå! På trummorna stod det budskap vi hoppades på men det var ändå helt sinnessjukt när de spelade Pump the Brakes, som vi hade längtat! Jag älskade att se publikens glädje speglas i ansiktena på scen. Vi står precis framför Dennis i videon nedan och mina armar stäcks upp i segergest mot slutet när han erkänner att allt tjatande på Twitter och Instagram påverkat dem!

Lyckades ge mina blåmärken blåmärken men det gjorde ingenting alls. Efter konserten lyckades vi hamna backstage igen och stannade där till deras turnébuss åkte vidare och vi gick till vårt hotell som vi lyckats få tag på under kvällen. Jag sjöng Pump the brakes i duschen runt halv tre-tiden, så nöjd med alla möten och samtal under kvällen.

Göteborg var faktiskt fantastiskt vacker i sin vinterskrud, det ska jag inte hymla om. Och hotellet hade en utmärkt veganfrukost, tack för det! Vi tog en taxi till flygplatsen och lämnade västkusten bakom oss för att åka hem till hufvudstaden. Resorna är verkligen halva grejen med turnén, det är så fint att komma ut och se Sverige. Väl hemma tog jag ett välförtjänt bad och beundrade min kropp som hållit ihop trots allt.

Av en slump blev vi hembjudna till Christoffer som jag träffade första gången på Punkfest 2 i Umeå 1998 men inte har hälsat på sen dess och som Marie också kände på den tiden. Minns att min bästis och jag hade en bandare som var döpt till just Pump the Brakes då nån gång. Det var hur trevligt som helst att komma hem till honom och äta punkgryta och busa med hans dotter. Kolbrödet som jag hade med mig fick mycket beröm från den kortaste i gänget och vi kopplade av med Pippis jul innan det var dags att bege sig.

Vid sju stod jag, Marie och Malin, Maries kompis, i kön till Debaser för att fixa stämpel till kvällens efterfest då Randy skulle spela. När det var kirrat hoppade vi på tunnelbanan till Globen och letade rätt på Annexet där vi sprang på några killar som vi kände igen från Göteborg. Okej, det var delar av Refuseds gäng. Jag måste säga att David Sandström har otroligt stiliga glasögon, misstänker att de är från E&E. Nåväl!

Klevertak var förband och jag tyckte att de värmde upp publiken riktigt bra! Det var extra kul att folk från Twitter kom fram och sa hej (och ville ha en kram), det är fint på alla sätt! Sprang på Emil och hittade Axel i publiken och drog med honom bort till högra sidan av scenen där vi stod och inväntade introt som vi kunde vid det här laget. Fy fan vad peppad man blir när de kommer på! Spelningen filmades och helt plötsligt hade jag en kamera rätt in i ansiktet och blev jättegenerad och gömde mig bakom Marie.

Den här spelningen var den med minst blåmärken för oss alla, ett misslyckat stage dive under Everlasting och med en liten twist på slutet för vi gick innan spelningen var slut. Inte för att det inte var bra utan för att hinna till Debaser. Och det gjorde vi men fy farao vad trött jag var! Och fy farao vad publiken som kommit för att se Randy var glada! Det var riktigt fint att se. Nu ska jag ta det lugnt några dagar innan det är dags för äventyret i Umeå, längtar ihjäl mig! Ses vi där?

Om vad som hänt medan jag varit bortkopplad

november 11, 2012 / Helen / 2 kommentarer

Jag har varit utan en dator i över en vecka eftersom min batterisladd la sig ner och somnade men som tur är har den nu vaknat till liv igen så jag tänkte summera lite av vad som har hänt sen sist!

Jag har provat klänningar på Beyond retro…

… klippt av mig allt hår mellan mina och Viccis skrattanfall…

… gjort egna polkagrisar i Gamla stan med jobbet (och gett en till min chef)…

… samt köpt världens finaste strumpbyxor. Jag har även kärat ner mig i Narrative.ly New York, sett min första utomhuskampanj live i Stockholms tunnelbana och guidat UNTs läsare till hur de kan söka jobb i sociala medier. Dessutom har jag som de flesta fått en profil på Instagram.

Det enda som Instagram tillför här, till skillnad från Statigram med sin statistik eller Copygram med sina prints, är översikten över vilka sajter och appar som har tillgång till mitt konto, i övrigt faller jag inte alls för detta. Det går inte att klicka på following/followers, det finns överhuvudtaget inga relevanta siffror utöver de ordinarie, jag saknar bildspel och kan inte söka efter mina vänners profiler… Var är myset?

Lite trist med tanke på att jag nästa vecka firar två år med den här älskade appen. Vill du läsa mer om detta, kika in hos TKJ eller håll dig till de sajter som faktiskt försöker imponera på sin användare genom att bjuda på det lilla extra.

Så vad har mina vänner hittat på? Emanuel har skrivit sin bästa krönika hittills, Åsa har släppt en sida som samlar instruktionsvideos (och där man just nu kan vinna en Canon EOS 650D) och Martin hälsar att man nu kan flattra tweets, Instagram-bilder, Vimeo-videos mm. Jag har ätit frukost med Judith som i sitt inlägg lyfter hur företag köper sig följare och fans, ett upptåg startat av Kjell för att väcka debatt om sociala medier, och busungen i fråga är i kväll aktuell med sin film De bortkopplade som visas kl 18 på SVT2.

I övrigt fortsätter jag sluka några sidor Anna Karenina varje kväll men eftersom jag sett så mycket fram emot att läsa Lisas Det dom inte sa, en bok om hur hon blev feminist, så slukade jag den direkt när den damp ner på hallmattan härom veckan. Mycket tänkvärd och perfekt som julklapp till någon du tycker om. Beställ den direkt av henne på Twitter och passa på att följa! Rekommenderas varmt!

Viktigast av allt är att inte ha några svarta kanter!

oktober 8, 2012 / Helen / 2 kommentarer

Först tänkte jag att det räckte med att dela den här videon på Twitter men nu har jag sett den igen och vill ha den här på bloggen med. Den är inte bara informativ när det kommer till Instagram-användande, den inspirerar även till att göra egna, liknande videos. Fram med ritblocket!

undrar hur många kommentarer man missar på Instagram för att folk inte skriver @ när de svarar.

— Helen Alfvegren (@rockspindeln) October 7, 2012

Han missade dock att ta med att man måste använda @ när man svarar på någons kommentar, glöm inte det!

Jämställdhetsmyntet har som alla mynt två sidor

september 23, 2012 / Helen / 3 kommentarer

Satt på Wrapps nya kontor på Döbelnsgatan i fredags kväll efter inbjudan från Lisa, som jag försökte träffa redan i april när jag och mamma var i New York men misslyckades då, så det var riktigt trevlig att äntligen ses! Jag hade tagit med mig Jenny som jag varit på mini-aw med innan, Charlotte kom förbi och sen dök Anna upp och vi fyra hamnade i diskussioner om framförallt startups (Wrapp, iZettle, Tripbirds, Tictail osv) men även om jämställdhet och där hade alla historier att dela med sig av. Jämfört med andra länder som USA och Tyskland är vi uppenbart jämställda men ingen av oss kände oss nöjda med det.

Jämställdhet är ett ämne som ständigt dyker upp i min feed på Twitter. Tidigare i veckan gjorde Alex Schulman narr av Marie Serneholts Instagram-bilder med så kallad humor och Fredrik Strage tyckte i sin fredagskrönika att man skulle skilja på människan som misshandlar och artisten som står på scen vilket lämnade lite obehagskänslor. Båda inläggen fick sina fiskar varma av Nöjesguidens Kakan Hermansson och Maja Bredberg som i turordning gav sina läsare en nyanserad bild av artiklarna innebörd, och det är så otroligt viktigt. Ofta skrattar man först och tänker sen men det viktigaste är att det finns människor som får oss att tänka till, som vänder och vrider på myntet.

När vi satt och surrade i det enorma köket tog vi inte alls upp de här händelserna men jag kom att tänka på en historia som jag ville berätta då men som jag glömde bort i uppståndelsen och som knyter ihop det här inlägget lite.

På jobbet har jag väldigt bra samtal med en kollega om olika kulturer, om jämställdhet, om religion. Ofta slutar våra samtal med att jag har en annan syn på saker och ting vilket är oerhört värdefullt för mig. Det kan handla om att förstå att det är skönt att ha slöja och mjukisbyxor på sig när man går hemma och drar, om en nyfikenhet på att få delta i muslimska kvinnofester eller om insikten att vi i det här landet har rättigheter som innebär att vi öppet får stå för våra åsikter utan några som helst straffåtgärder, vilket vi kanske tar för givet. När Martin och Johan stod inför rätta i Etiopien var min kollega där av en slump och hon menar på att i Sverige, där vi är fria att kämpa för vad vi tror på, borde vi göra ännu mera väsen av oss eftersom vi inte har någonting att förlora på det. Det innebär ju inte att vi alltid måste vara överens men vi kan i alla fall vara tacksamma för att vi får uttrycka det i en artikel eller i ett blogginlägg. Gör det!

Är nyfiken på att titta lite närmare på Stjärnägg

september 20, 2012 / Helen / 4 kommentarer

Jag har nästan helt slutat köpa hem mjölkprodukter och ännu mer sällan ägg men nu har jag ett sexpack hemma som jag är lite nyfiken på. Det står Stjärnägg Ekologiska KRAV svenska ägg frigående utomhus på förpackningen vilket låter bra (om än lite märkligt formulerat) men jag vill ändå försäkra mig om att hönorna har det bra.

Därför ringde jag till Stjärnägg för att ställa lite frågor men de slutade jobba kl 17 så istället författade jag ett mail. Går det bra att besöka den gården som ligger närmast Stockholm för att se hur djuren mår? Om inte, går det att få veta mer om hur de har det? Särskilt hur de vistas under vinterhalvåret. Finns det bilder man kan få se? Lite så.

På hemsidan kan jag läsa mig till att de äter KRAV-foder, umgås i lite mindre grupper och får gå ute när vädret tillåter – vilket inte säger mig någonting egentligen. Åt lunch med ett sällskap i går då ämnet kom upp och jag sa att om jag åt kött (vilket jag aldrig kommer göra) så skulle jag ställa krav på de jag handlade av. Givetvis gäller det mig som vegetarian också som äter mjölk- och äggprodukter. Återkommer när jag fått svar!

Uppdatering!

Hej Helen

Tack för ditt mail!

Vi har dessvärre inte några ekologiska producenter i Stockholmstrakten och våra producenter tar inte vanligtvis emot besök av privatpersoner då de är små familjeföretag och inga resurser att hantera studiebesök.

Vi har idag inga bilder på hur de ekologiska hönsen har det men vi ska försöka lägga upp bilder på vår hemsida framöver. Här kommer en beskrivning om hur de ekologiska hönsen har det:

Ekohönan ska kunna röra sig fritt i stallet och ha möjlighet att gå ut i en rastgård när vädret tillåter. Där kan alla hönor när vädret tillåter krafsa, sprätta, sandbada, picka mask och beta gräs. Hönsen kan även sprätta och ”bada” i ett strömaterial (sand, kutterspån el dyl.) på golvet inne i stallet.

De ekologiska hönornas foder ska vara ett ekologiskt godkänt foder (t ex ekologiskt odlad spannmål), fritt från GMO (genmodifiering) och utan tillsatser av syntetiska aminosyror. Ekohönor ska också ha tillgång till grovfoder, exempelvis rotfrukter och hö.

Vänliga hälsningar…

Uppdatering 2!

Jag såg på Instagram att min vän Sara köpt ekologiska hönor som inte alls verkar ha haft det så bra. De är i dåligt skick, rädda för att gå ut och har umgåtts med 1500 andra hönor under sitt första levnadsår, ett oerhört högt antal individer på samma yta. Läs gärna vår konversation! Om du inte måste äta ägg kan du ju hoppa över det.

Uppdatering 3!

Sen det här inlägget skrevs har jag slutat äta ägg helt och hållet. Vad många inte vet om är att varannan kyckling som föds gasas ihjäl direkt, enbart för att de är pojkar och inte har något ekonomiskt värde för industrin. Deras kroppar går inte att sälja. Detta är givetvis inget branschen talar högt om men det sker varje dag och drabbar 7 miljoner individer varje år. Det gäller även KRAV-märkta ägg. Du väljer själv om du vill stödja en sådan industri eller inte.

Några länkar som fångat mitt intresse på sistone

september 18, 2012 / Helen / Inga kommentarer

Egentligen går mina dagar åt att lyssna på Ben Howard om och om och om igen och jobba till det men då och då lyckas jag hoppa från Excel till internet och har väl någorlunda koll på vad det pratas om. Instagram har nått 100 miljoner användare, Pinterest har plockat upp fart under sommaren och Twitter släpper en ny profilbild från och med i dag. Vill du uppdatera din header så klicka här! Tanken är att jag ska hålla en utbildning för mina kollegor om några veckor, får för mig att jag vill ha den helt statistiklös och spendera tiden åt att använda sociala medier istället för att prata om dem.

Blev några söta kossor till att börja med, klicka på bilden för att ta en närmare titt!

Vidare läser jag Maria Wetterstrands nyktra inlägg i hen-debatten, tar tacksamt emot tips om ostar utan djurlöpe (står inte ut med tanken på att det kommer från barnmagar) och önskar att jag hade möjlighet att sticka till Uppsala på torsdag efter ett tips från SykoVrål för att se filmen Knives over forks som fick både Bill Clinton och Lasse Hallström att bli veganer. Är lite sugen på att läsa boken The China Study istället, den handlar om sambandet mellan våra matvanor och sjukdomar. Det är så otroligt intressant; alla anledningar att inte äta kött, vare sig det handlar om djurrätt, miljö eller hälsa. Till och med Aftonbladets ledare tog upp köttfri måndag i går. Snart kommer tioöringen trilla ner hos folk, jag känner det på mig!

Nu ska jag äta lite veganska popcorn. See you later, Christian Slater!

Stockholm serenad

augusti 30, 2012 / Helen / Inga kommentarer

I går var jag på Rockbjörnen tillsammans med några kollegor från jobbet. Det var prisutdelning på stora scenen, fullt med ansikten man kände igen och ovanligt varmt kvällen till ära. När jag fick höra att armbandet vi fått gällde som åkband var saken biff. Strunt i allt, nu var det åka sig redlös som gällde!

Efter att ha slängt i mig något att äta begav jag mig till Jetline och smsade en kollega för att informera om läget. Som tur var stod hon och ett gäng redan i kön så det var bara att åka! När vi tuffade uppför första backen, såg Stockholm upplyst i mörkret nedanför och månen skina i kapp på himlen blev jag så innerligt lycklig.

Jag tog ett ärevarv till själv innan jag gick och minglade lite och blev motvilligt meddragen till Tilt. Har aldrig någonsin vågat åka den men en av mina kollegor är så sjukt pushy så det var bara att bita ihop. Det kändes som att jag skulle kissa på mig av skräck när vi stod i kön så jag pladdrade nervöst med killen som jobbade där för att fråga ut honom om det värsta som kunde hända men när jag väl satte mig och vi åkte upp kände jag mig hur lugn som helst.

Vi steg och steg och steg medan Stockholm bredde ut sig framför våra fötter. Missa inte Globen till vänster! skrek nån när jag var övertygad om att vi var högst upp. Då var det fortfarande en bit kvar. Det var med skräckblandad förtjusning som jag för femtioelfte gången förälskade mig i min stad och skrek Jag älskar min stad som jag älskar min lady innan vi föll fritt.

Vilken känsla! Vi sprang genast vidare till Vilda musen och tog två varv följt av Flygande mattan, där killen som körde gav oss ett extra varv, sen upp på Kvasten, som var en besvikelse, ett varv till med Jetline och slutligen hoppade jag upp i en av de gröna gungorna ovan alldeles själv medan mina kollegor lät sina magar landa. Sen var det dags för efterfesten! Min hals hade repat sig sedan Tjärö men i går förstörde jag den igen. Helt klart värt det!

PS, jag heter rockspindeln på Instagram, DS.

Några fina minnen från SSWC och bilder som illustrerar detta #sswc

augusti 21, 2012 / Helen / 5 kommentarer

När vi efter en 11 timmar lång resa med ett chartrat tåg, buss och båt äntligen kom fram till Tjärö i torsdags frågade jag herrn som körde traktorn om inte vi kunde få skjuts till campingängen med våra väskor. Det fick vi! Johanna och Martina var på ön för första gången så jag tog hand om ettagluttarna och lärde dem allt jag kan eftersom det är mitt tredje år. Av en slump hade jag och Mona bara några dagar tidigare kommit fram till att vi skulle dela tält och såhär med facit i hand kan jag inte ha önskat mig någon bättre, vi var världens bästa tältteam.

Vi var övertrötta från första stund så hela helgen gick åt till att dra det ena skämtet sämre än det andra och jag tror att vi lyckades bräcka varandra varje dag. Lördag kväll, precis innan allsången skulle dra igång, nådde jag ett personlig all time low, det var underbart roligt! (Ber om ursäkt till alla runt omkring mig som drabbades av detta.)

Första morgonen, på fredagen, vaknade jag hes som en skata. En kombination av två Refused-konserter på raken, något skit som satt sig på stämbanden och en livlig diskussion trots detta kvällen innan med Aftonbladets utvecklare om deras kommentarssystem. När jag hörde hur Erik från Binero gick runt campingområdet i ottan för att dela ut kaffe och croissanter, traditionsenligt iklädd vit skjorta och svart fluga, kraxade jag högt att jag gärna ville ha. Krraaax! Tusen tack!

Eftersom SSWC är en unconference så är det deltagarna själva, drygt 450 personer, som bestämmer innehållet. Jag hade gärna hållit en spontan session men min röst pallade helt enkelt inte, den var tvungen att vila. Även om den inte gjorde det eftersom det var så intressanta ämnen! Här lyssnar vi på ett session om APIer, helt rätt i tiden eftersom Twitter precis natten innan ändrat villkoren för sina. Det är sånt vi pratar om, saker som händer på www.

De sessions jag gick på var alla bra men jag har tre höjdpunkter:

Personlig information – hur värderar vi det? Borde vi ge bort all vår data gratis på nätet eller använda den som valuta? Blir då personlig integritet en klassfråga? Hur påverkas vi av våra tidigare sökningar? Hur kommer det sig att vi får olika prisuppgifter baserat på detta?
Google var där och hälsade att de som vill kan gå in och se all historik som sparats om användaren på Google Dashboard. Vilka slutsatser och jämförelser de gör med den datan är ännu inte officiell än men den kommer troligtvis dyka upp där så småningom.

Reklambyråns roll gällande sociala medier – vilken byrå är det egentligen som passar bäst? Reklambyrån? Eller PR-byrån? Jag föreslog mediebyrån och menar egentligen inte att alla mediebyråer är det men däremot den jag jobbar på! Vi konstaterade att det fortfarande finns en okunskap hos kunden som behöver stöd i början och pratade om hur vi kan underlätta detta, bland annat genom att uppmuntra dem till börja använda sociala medier privat för att få ett hum om hur det fungerar i praktiken. Även högsta cheferna.

Social e-commerce – hur bör man anpassa sig efter användarna? Ullis hade ett perfekt exempel som jag inte kommer på namnet på nu men hon kommer dela det på SlideShare inom kort, läs hennes inlägg om responsiv design så länge! Exemplet innehöll en shoppingsida för modeintresserade där kunderna fick ladda upp bilder på hur kläderna satt så att även de som inte bor i Australien ska våga beställa över nätet. Sidan har även en Facebook-sida för köp- och sälj där kunderna kan byta kläder och erfarenheter med varandra. Klart intressant upplägg!

Social shopping sswc2012 from Ulrika Schreil

Helgen är en lång fest för den som gillar att hänga med både nya och gamla vänner, det är inte för inte som det heter social webcamp. Jag blev riktigt förtjust när Copygram-gänget Magnus och Linus bestämde sig för att hoppa in i bilen och ta sig ut till ön för att vara med på festligheterna. Sessions på dagarna, allt annat där emellan. Här fångade jag när Linus åkte på bäng men han fick faktiskt i Magnus två gånger efter det, han vill nog att jag dokumenterar det också. Så sjukt kul att de var där!

#bromance

Jag brukar ha så fina upplevelser med djur på ön men fårena bara sprang i från mig hela tiden och jag hittade inte de långhåriga kossorna som jag sett en skymt av på Instagram trots att jag letade runt nästan hela ön. Som av ett under har jag inte heller lockat till mig varken myggbett eller fästingar, det känns trots allt bra.

Däremot hängde jag med den här ståtliga tuppen och hans hönor. Varje kväll dansas det i ladan, precis intill de här små liven men de verkade inte ta illa upp när det spelades för mycket house. Jag och Anna var däremot på de som var DJs flera gånger. Spela hiphop! Knepet är att vara vaken så länge man bara orkar för musiken som spelas hörs ända bort till campingen och som de flesta vet är tältväggar inte likvärdiga med riktiga väggar. Så jag har dansat, dansat och dansat!

Det är en sån fin stämning på ön eftersom alla är nyfikna på varandra, det är nästan som en levande twitterfeed. Där är han! Hej! Och hon! Vad känner jag igen honom ifrån? Och folk man inte känner som kommer fram och hälsar. Riktigt roligt! Vi går ju runt med badges för att underlätta i myllret av människor och det funkar prima.

Man blir lätt bortskämd när någon bestämmer mat åt en flera gånger varje dag, det är faktiskt lyx! Och vilken god sådan! Jag minns särskilg chili sin carnen och tofugrytan, riktigt gott!

Det funkade faktiskt att äta varannan vegan också, särskilt till frukost.

Efter alla sessions och möten med nya människor är det rätt skönt att gå iväg på en promenad. Jag gick runt ön på jakt efter fåren och somnade en stund på en klippa vid vattnet till ljudet av vågorna som skvalpade. Det här känns verkligen som den sista riktiga sommarhelgen, så skönt att få krama ur den ur året. Jag låg även på en stenhäll mitt i natten och tittade på stjärnfall, ville för allt i världen inte missa det när det är så stjärnklart ute i skärgården.

Vi hängde nere vid vattnet, badade, hoppade i från det stora skeppet som låg vid bryggan, pratade, lyssnade på musik, åt och drack. Mitt och Monas tält är det gråa bakom det blåa till höger, den perfekta platsen under eken där jag alltid bor. Det är ändå charmigt med tält, måste komma ihåg det till nästa sommar.

Det officiella gruppfotot togs redan på fredagen eftersom vädret var så bra. Lördag morgon duggade det lite lätt men försvann ganska snabbt. Vädermässigt så är det här bästa året, jag behövde inte ens släpa med mig stövlarna. Perfekt nördkolloväder!

På lördag kväll var det dags för allsången och Veidekketältet fylldes till brädden. Kristin och Tomas är ju som bekant hjältar som ordnar med en sådan här sammankomst men framförallt är de riktigt roliga att lyssna på! Jag såg till att Nina som var uppe och körade tog tillfället i akt för att tacka våra hjältar och folk sprang spontant upp på scen för en gigantisk gruppkram.

Det var väldigt vemodigt att behöva åka hem igen. Anna och jag ses bara på dansgolvet under SSWC men oj vad vi är peppade när det väl sker! Här sitter vi efter frukost med Måns som gärna vill ha ett Toca Boca Camp för alla barnen nästa år. Vi får väl se!

Hemresan var lång men behaglig. Utöver hettan. Det faktum att jag fick Petter att dra i gång lunchbeat på perrongen i Hässleholm gjorde ju inte saken bättre, vi dansade längs hela perrongen och sen tillbaka igen genom hela tåget, bort till barvagnen. Helt slut! Fint att hänga lite med Emanuel, han var ju ändå årets hemliga talare. Jag tjingade plats åt honom i första klass och sen satt vi mittemot varandra och smsade hemlisar. Fin helg!

Love love love, love love love! En sammanfattning av Way Out West #wowgbg

augusti 13, 2012 / Helen / 7 kommentarer

Jag tror att det här är den bästa festival jag någonsin varit på och det är inte få. Fantastisk musik, härliga människor, underbart väder, vegetarisk mat överallt och möjlighet att ladda mobilen. Jag kan inte be om så mycket mer!

Första dan hängde jag med Marie, andra med Maria och Johan och tredje med Christine. Bilderna kommer i ordning så vi tar det från början. Vånna Inget spelade i Djurens Rätts tält när jag bytt biljetten mot ett armband och deras låt Allvar som de avslutade med går på repeat här hemma. Vill gärna se dem igen snart!

Deportees gick nästan först på scen och bjöd på änglalikt vacker musik, jag blev helt tagen. Jan Gradvall skriver att Way Out West handlar om morgondagens stora namn, det håller jag inte alls med om (och det är svårt att göra när man ögnar igenom spelschemat). Däremot tycker jag att det handlar om artister med unika röster. Röster som gör saker med en.

Som Florence i Florence + the Machine och hennes körsångerska. Helt otroligt. Man vill bara ha mer. Som synes hade jag en ganska avslappnad inställning till underverket men det var ju för att jag väntade på några som gav röst åt delar av min generation som växte upp i slutet av 90-talet.

Marie och jag hade inga som helst problem att ta oss förbi de gängliga tonåringar som stod längst fram vid staketet när konserten väl började och röjde så gott det gick med 20 000 personer i ryggen. Arenarocken passar Refused, vad Summerholidays vs punkroutine än säger. Lyckades fånga Dennis när han rapar vatten, rätt roligt!

Skrek DU ÄR FÖR GAMMAL! flera gånger till honom när han höll på att klättra upp och hoppa runt men det stämmer inte riktigt. Man blir aldrig för gammal för hardcore och det var jag och Marie väldigt glada för.

Efter konserten var vi på jakt efter förfriskningar och det riktigt spratt i benen på mig när The Black Keys började spela efter att ha stått klämd mot staketet hela konserten. Vi dansade lite men jag märkte på Marie att hon började bli stressad. Det gick nämligen ett rykte…

… som innebar att vi snabbt var tvungna att lämna festivalområdet för att ta oss till Jazzhuset där 7 Seconds skulle spela senare på natten. Vi kom dit, beställde en läsk i baren och slog ner våra trötta kroppar i varsin stol. Men Marie var inte riktigt nöjd utan ville går runt och se om hon kände igen några. När hon kom tillbaka steg jag motvilligt upp ur stolen och tillsammans smög vi in i konsertlokalen som snabbt fylldes med folk. Men! Där är ju David?

Jajamensan! Zero Boys my ass! Ni är inga nollor Refused, ni är mina eviga idoler. Den hemliga spelningen på Jazzhuset var allt jag någonsin hade kunnat drömma om. Som på Kafé 44 när det begav sig. Circle Pit!

När vi började ropa att de skulle spela Pump the Brakes lugnade Dennis publiken på drygt 100 pers med att de kommer tillbaka till Göteborg i december och köra den. Det var ett löfte! Och en föraning om att fler datum i Sverige kommer släppas snart. Marie tror att de har väntat till efter WOW, vi får se när de dyker upp.

Jag kommer givetvis vara där, hur skulle jag kunna missa det här?

Marie och jag var ännu lyckligare än efter första konserten. Refused var ju anledningen till att jag köpte biljett över huvudtaget, allt annat är bara bonus. Tack för årets spelning!

GT ringde mig vid 2 på natten och ville ha en kommentar om spelningen. De hade läst på Twitter att jag varit där och jag sa att det fanns en bild också.

Älskar att citatet lyder ”med i princip bara gamla låtar” som att The Shape of Punk to Come på något sätt är ny. Nåväl! En helt perfekt första dag.

Andra dagen började med regn. Regn, regn, regn. Dessutom hoppade jag på en spårvagn helt åt helvete fel. Jag åkte hem igen till Maria och Johans lägenhet och kröp ner under täcket på soffan för att börja om på nytt. Det funkade faktiskt! Regnet slutade, molnen hotade men solen vågade sig fram. Vi åt sån lyxig lunch, när man bara kan välja och vraka vad man vill ha. Jag tog den marinerade tofun, Maria och Johan delade på en tzay.

First Aid Kit var först ut och vi stod under ett träd ifall himlen skulle öppna sig. Maria muttrade om att det var så svårt att hitta sina vänner och smsade att vi stod under ett träd. ”Det finns väl inte så många träd”, sa hon och tittade sig omkring. ”Nej, vi är ju bara i en skog”, svarade jag. Boom! First Aid Kit tackade WOW för det fina mottagandet för fyra år sen som betydde särskilt mycket eftersom de efter festivalen gav sig ut i just en skog och spelade in en cover av Fleet Foxes. De brukar inte spela den men gjorde ett undantag för oss.

Ane Brun kom ut i lång vit skjorta, sandfärgad kaftan och ett gäng österländska rörelser som passade henne perfekt. Jag vågade inte hoppas men efter en kort paus kom hon ut på scen och sjöng Du gråter så store tåra så att kameran skakade av gråt när jag filmade. Underbar röst, helt underbar.

Feist var så otroligt Carrie-snygg i sin klänning och halsband, jag önskar att jag hade haft någon som hon som idol när jag var ung. Riktigt rolig också, glömde bort texterna ibland men sjöng ändå. Också en sådan ofantligt vacker stämma. Eftersom publiken är delad i två framme vid scen ville hon ge oss namn och frågade efter förslag. Blue team? Betyder det något särskilt i Sverige politiskt? frågade hon. Ja, svarade alla och skakade på huvudet. Okay, orange team!

Bon Iver [bonn ive] var om möjligt ännu mer magisk live än på skiva. Hur är det ens fysiskt möjligt? Han radade upp hitsen som ingen annan och jag var helt hänförd. Har du inte fallit handlöst för hans låtar än kan jag rekommendera de här godbitarna jag satte ihop till Bia en gång i tiden. Tänker att det är så smidigt med en låtlista på 5-6 låtar när man vill presentera en artist eller grupp för någon.

Dag tre vaknade jag av solen. Göteborg flirtade rejält så jag klädde villigt av mig.

Jag var bjuden på fika hemma hos Joacim och hans familj som hade bakat veganska blåbärsmuffins och rabarberbullar för att jag skulle komma. Vet inte många som har såna vänner. Riktigt mysigt var det och jag kastade ett långt ögonkast på hans två ögonstenar som låg och sussade i vagnen innan jag begav mig in till stan igen.

Prick, okej jag var lite sen, två mötte jag upp Kixet och vi gick genast för att äta lunch. Jag hade hört mycket gott om smålandsrullen men var inte nämnvärt imponerad i kön, den såg ju så tråkig ut. Det var den inte. Kikärtsröran gjorde hela rullen och vi var så nöjda så. Efter maten låg vi och skvallrade på varsin bänk och solade oss röda.

När Ben Howard tog ton föll jag som en fura. Vi rusade närmare scenen och jag kan ha sagt ”Är han barfota också? Ta mig nu!” men jag tänker aldrig erkänna det. Vi la oss i gräset på en regnponcho och bara njöt.

Sen hörde jag introt till The Wolves och studsade upp för att dansa och Kixet hakade på. Av en slump råkade Angelica som jag gör P3 Browser med få syn på oss när vi stod och dansade och skickade en hälsning. Jag är helt övertygad om att alla tjejer och killar i publiken blev förälskade där i solskenet.

När Kixet gick till VIP-tälten letade jag upp Copygram-gänget som jag av en slump träffat på redan på torsdan. Expressen hade nämligen ringt och bett om en Instagram-guide (som jag tänkte posta här med) och då hade jag namndroppat Copygram. När de sen såg artikeln på mittuppslaget fick jag ett mention från Magnus på Instagram om att ringa och på så sätt träffades vi i öltältet. Annat var det på min tid när man skulle bestämma träff!

Resten av kvällen var väl sådär, Frank Ocean ställde in, Looptroop var inte riktigt samma sak, och timmarna liksom släpade sig fram. När Kraftwerk skulle börja gav jag bort mina 3D-glasögon till en kille och begav mig mot Trädgårn. Eftersom jag inte har koll på geografin promenerade jag efter att ha handlat lite godis på Hemmakväll och det var nog en rejäl bit. När jag kom fram var det 1000 pers i kön men som tur var hade jag bett Jens aka Duvchi om listplats och kom in först av alla. Såg två låtar med Ingrid men imponerades inte alls.

Istället väntade jag på att Duvchi skulle gå på och fick av en slump äran att hjälpa en kille jag följer på Instagram in genom att göra honom till min plusett, Kixet kom in med sina kändispolare i Peter, Bjorn and John. Efter tre festivaldagar, nästan halv tre på natten var jag rätt trött och dessutom stod en dörr öppen precis vid scen så att jag stod och frös av solfrossa men Duvchi sjöng om kärlek så att det kändes. När Whole Life Tour väl släpps kommer min lycka vara gjord.

Låter inte det här som världens bästa festival?

Helen Alfvegren

Djur, yoga och jämställdhet