Helen Alfvegren

Djur, yoga och jämställdhet

Kategori: Personligt (sida 28 av 98)

Vegetariskt i skolan kommer ingen dö av

East side burgers bjöd på tofuburgare och fantastiska pommes frites. #vadveganeräter i Paris.

I går kampanjade moderaternas ungdomsförbund Muf Gävleborg för valfrihet utanför Vasaskolan i Gävle genom att dela ut 100 cheeseburgare från McDonalds i protest mot att det var en vegetarisk dag på skolan. Valfriheten att äta kött varje dag vill säga. När de blev intervjuade angående detta i DN sa de visserligen att de var medvetna om att det är viktigt för miljön att äta mer vegetariskt men ”man ska alltid ha ett alternativ att äta kött i stället för vegetarisk mat,” enligt deras representant Marcus Simrén. ”Ingen tvingar vegetarianer att äta kött – då ska man inte heller bli tvingad att äta vegetarisk mat.”

Det är så mycket jag vill säga om detta och några punkter försökte jag få fram när jag diskuterade med Baran Calisir, styrelseledamot i Muf Sandviken och Gävleborg, i går på Twitter. Jag sa bland annat att det är jätteviktigt att de tar till sig av kritiken och försöker förstå varför den uppkom och lära sig av den, inte skaka av sig den med kommentarer om att många tyckte att kampanjen var rolig. För det stämmer inte. Jag skulle säga att 90% tyckte att den var urbota dum. Här är några av anledningarna till varför:

Det ska jag ta reda på!

Det finns väldigt många argument för att äta mer vegetariskt förutom att det är gott: det är bra för miljön, det är bra för vår hälsa, det är bra för människor i andra delar av vår värld och det är framförallt bra för djuren. Det finns egentligen inte ett enda bra argument för att äta kött.

Att inte känna till detta tyder på bristande kunskap vilket vi helst inte vill se hos våra blivande politiker. Eller att som nu mycket väl känna till att det är bra för miljön men ändå försöka förstöra. Att äta mer vegetariskt borde vara på agendan för alla partier och det är bakvänt att som politiker vara emot det.

Vi har en köttnorm i vårt samhälle som innebär att det finns kött tillgängligt överallt. Det pratas om kött på radio, det lagas kött i teveprogrammen vareviga dag, det syns kött på reklamtavlor i den offentliga miljön, det serveras kött på nästan alla restauranger och det finns kött i alla livsmedelsbutiker. Att någon med ett initiativ som en köttfri dag försöker lyfta alla de argument jag nämnt ovan för att få skolelever att inse detta är inte bara respektlöst, det är att sparka neråt. På de som försöker förbättra. På djuren.

Uppståndelse blir det alltid när folk som bara tänker på sig själva gör något som påverkar andra negativt. Varför inte ta till sig och försöka förstå? Är det någon valfrihet vi verkligen behöver så är det att kunna välja mellan olika politiker som alla förstår. Annars finns ju förstås valfriheten att inte engagera sig politiskt.

Om konsten att söka jobb

Provhyttsmys

Äntligen fredag!

Helg! Som arbetssökande innebär det en paus från vardagen. De här fem dagarna då det inte är riktigt klart vad vi ska pyssla med under alla de timmar då de andra är på arbetet.

Visst söker jag jobb, jag söker mängder av jobb, men det går inte att lägga åtta timmar om dagen på att söka jobb, då blir en tossig. Jag söker 3-4 jobb om dagen, bokar in intervjuer, följer upp ansökningar, förbereder en utbildning jag ska hålla på tisdag och försöker att vara nöjd med det.

Provhyttsmys

Men eftersom jag söker så mycket jobb får jag regelbundet svar också. Mail där de tackar för mitt engagemang men tyvärr har gått vidare med andra och en intervju som komplement till mitt cv och personliga brev är helt plötsligt inte längre aktuellt. Det som är målet. Fail mail.

Mail, istället för samtal, efter intervjuer där de tackar för mitt engagemang men tyvärr har gått vidare med andra. Jag funderar på vad jag kunde ha gjort annorlunda. Tryckt ännu mer på de egenskaper de söker efter? När jag lyfter fram att jag är kreativ, nyfiken och driven kanske de ville höra något helt annat?

Jag håller fast vid att jag bara kan vara mig själv. Allra bäst känns det jag när jag skickat in en ansökan och får svar direkt om att de vill ses för en intervju. Eller när vänner peppar och hejar och kommer med tips. Eller när jag hittar ett riktigt roligt jobb som jag verkligen, verkligen vill ha. Det är ju så spännande att söka, för tänk om!

Provhyttsmys

Samtidigt är det väldigt utlämnande att söka jobb, att gå och vänta, att bli granskad, att inte bli sedd. Suck! Känslorna studsar runt som en jojo. Jag försöker för det mesta fokusera på hur skönt det är att landa. Från deadlines, tidspress och ont i magen. Att ha tid. Jag kan inte minnas senast jag hade tid!

Så jag gör saker som jag inte hade hunnit annars. Som att lyfta ner min cykel i förrådet innan den första snön kom. Som att åka till återvinningen med en säck kläder som någon annan kan tänkas behöva. Som att zickzacka genom skogen i lervälling i en och en halv timme tidigt på morgonen med killen jag gillar. Som att börja fila på den där idén som jag tänkt på. Som att blogga!

Eller som ovan, att ställa mig i provhytten på Beyond retro. Inte för att få likes på Instagram utan för att göra något där jag bara känner myset. Där det enda jag behöver tänka på är hur vacker spetsen är. Och på hur oerhört glad jag blir av klänningar!

Äntligen fredag!

Det är så mysigt att bli kramad av honom

Han ligger och håller om mig när jag sitter vid matbordet. Det börjar vankas kärlek banne mig!

Alltså inte av katten.

Funderar på varför vi hela tiden måste förklara det självklara med feminism?

Lite som en tavla.

Nina skriver på Resumé att manusförfattaren Joss Whedon (som bland annat ligger bakom teveserien Buffy) över hela världen möts av frågan Varför skriver du om starka kvinnliga karaktärer? Hans bästa svar är Fråga de andra manusförfattarna om varför de inte gör det. Sen bemöter hon själv kommentaren om varför hon låter som en upprepad skiva när hon gång på gång skriver om att kvinnor och män är lika mycket värda. Och lite så ser det ut på internet just nu har jag märkt. Folk får förklara det självklara.

Kakan får en bloggkommentar på Nöjesguiden från Moa som undrar hur Kakan kan umgås med män när hon så uppenbart hatar dem och får ett pedagogiskt inlägg till svar där Kakan förklarar för Moa att det inte är hennes manshat som är problemet, det är kvinnohatet. Vian skriver en replik till Anders på SVT Debatt där hon förtydligar att unga mäns psykiska ohälsa inte alls, som han påstått i sitt inlägg, har med feminism att göra. Tvärtom! Den har med patriarkatet att göra, dvs det feminismen vill störta.

Hur kommer det sig att vi hela tiden får förklara de allra mest grundläggande punkterna med feminismen som att all info inte finns på internet bara ett klick bort eller i närmaste bibliotek? Hur kan vi komma vidare när så många missuppfattar vad feminismen går ut på? Som när Fredrik skriver på Internetworld vad startups skulle tjäna på genom att ta in fler kvinnor och får försvara rubrikvalet istället för att fokusera på en givande diskussion? (Även om det ena visserligen inte utesluter det andra.)

Är det inte dags att göra jämställdhet till ett ämne i skolan? Gärna redan i lågstadiet, och gärna utbilda våra rektorer (och hela lärarkåren) när vi ändå är igång! Amat skriver en självklar men ack så nödvändig kommentar angående Smålandsbladets ledare som efter Uppdrag gransknings program valde att försvara rektorn, något som borde leda till bakläxa för hela SMPs redaktion.

På Twitter breddar Jonas min önskan om jämställdhet som ämne till att vilja ha etik på schemat, något som även inkluderar jämlikhet, genusperspektiv, konsekvenstänkande och sunt förnuft. Vilket vi alla skulle må bra av. Jag kan mycket väl tänka mig att F! redan går i sådana tankar men det borde väl inte bara vara en fråga för det feministiska partiet? Det borde vara en fråga för alla partier. Varför behöver vi ens ett feministiskt parti nu igen?

Just det, nu minns jag.

En docksöt filur och en dagsutflykt i vegoland

Alexandra

Nu ska jag gå och hälsa på den här plutten (som jag vanligtvis inte lägger upp bilder på för att internet inte ska drabbas av söthetsöverflöd) och sen sticker vi till Västerås för att testa Veggoköket och pizzeria Amore. Veganpizza är hett i flera städer men i Looptroops hemstad har de tzay på sin!

Ett fynd från hardcoreloppisen!

Subtilt budskap till fåglarna.

I helgen var vi på hardcoreloppis på Lava och bläddrade lite i bandtshirthögarna. Jag fick en kram och ett fanzine av Peter som passar mig perfekt! ”Hur man svarar en köttätare: en argumentsamling för vegetarism” av Elias Bröms. Utmana mig gärna i kommentarsfältet, jag har svar på allt!

Tidigare inlägg

© 2026 Helen Alfvegren

Tema av Anders Noren — Upp ↑