Äntligen fredag!
Helg! Som arbetssökande innebär det en paus från vardagen. De här fem dagarna då det inte är riktigt klart vad vi ska pyssla med under alla de timmar då de andra är på arbetet.
Visst söker jag jobb, jag söker mängder av jobb, men det går inte att lägga åtta timmar om dagen på att söka jobb, då blir en tossig. Jag söker 3-4 jobb om dagen, bokar in intervjuer, följer upp ansökningar, förbereder en utbildning jag ska hålla på tisdag och försöker att vara nöjd med det.
Men eftersom jag söker så mycket jobb får jag regelbundet svar också. Mail där de tackar för mitt engagemang men tyvärr har gått vidare med andra och en intervju som komplement till mitt cv och personliga brev är helt plötsligt inte längre aktuellt. Det som är målet. Fail mail.
Mail, istället för samtal, efter intervjuer där de tackar för mitt engagemang men tyvärr har gått vidare med andra. Jag funderar på vad jag kunde ha gjort annorlunda. Tryckt ännu mer på de egenskaper de söker efter? När jag lyfter fram att jag är kreativ, nyfiken och driven kanske de ville höra något helt annat?
Jag håller fast vid att jag bara kan vara mig själv. Allra bäst känns det jag när jag skickat in en ansökan och får svar direkt om att de vill ses för en intervju. Eller när vänner peppar och hejar och kommer med tips. Eller när jag hittar ett riktigt roligt jobb som jag verkligen, verkligen vill ha. Det är ju så spännande att söka, för tänk om!
Samtidigt är det väldigt utlämnande att söka jobb, att gå och vänta, att bli granskad, att inte bli sedd. Suck! Känslorna studsar runt som en jojo. Jag försöker för det mesta fokusera på hur skönt det är att landa. Från deadlines, tidspress och ont i magen. Att ha tid. Jag kan inte minnas senast jag hade tid!
Så jag gör saker som jag inte hade hunnit annars. Som att lyfta ner min cykel i förrådet innan den första snön kom. Som att åka till återvinningen med en säck kläder som någon annan kan tänkas behöva. Som att zickzacka genom skogen i lervälling i en och en halv timme tidigt på morgonen med killen jag gillar. Som att börja fila på den där idén som jag tänkt på. Som att blogga!
Eller som ovan, att ställa mig i provhytten på Beyond retro. Inte för att få likes på Instagram utan för att göra något där jag bara känner myset. Där det enda jag behöver tänka på är hur vacker spetsen är. Och på hur oerhört glad jag blir av klänningar!
Äntligen fredag!