Helen Alfvegren

Djur, yoga och jämställdhet.

Månad: augusti 2013 (sida 1 av 3)

Bättringsvägen är den bästa vägen

När livet känns som en romantisk komedi trots att jag kräkts hela natten.

I onsdags kväll blev jag kräksjuk vilket gjorde att jag mådde dåligt, kände mig svag, liten och så frös jag, det vanliga. Hemskt var det. I fredags ringde ett blombud i form av en gammal farbror på dörren och hade med sig en helt fantastisk blombukett som fick mig att undra vad det är för kille jag gillar egentligen. Han är alltid för bra, i alla situationer. Den fick mig definitivt att må lite bättre!

Älskar den här lilla rackarinnan!

I går började krafterna komma åter så jag målade naglarna, plattade håret, satte på läppstift, sådär som en gör när en varit sjuk och ska gå fram och tillbaka till kolonin. Bara för att markera att det där hemska är över. Det blev ett besök till Ullis, hon gör mig så himla glad! Ville ta med henne hem för att gosa med i sängen men tror inte den ekvationen går ihop tyvärr!

Gosig som en gris!

Vinbärsslukaren Ulla Skalman och nagellacket jag fick från Johanna på min födelsedag förra året. Så höstigt och bra.

Sjukt peppad på att åka till bibblan i Kista för att lämna tillbaka en bok!

I dag vaknade jag och gjorde pilates, kroppen riktigt skrek efter att jag skulle göra den lite starkare så jag lyssnade. Så skönt att vara frisk nog att sticka iväg till bibblan! Lämnade tillbaka Djurens frigörelse (vilket innebär att jag inte har en enda lånebok hemma nu vilket nog inte hänt under hela året) och passade på att få en kram eller två från den där killen. Även han på bättringsvägen. Bästa vägen.

Hej hej, testa Tzay vetja!

Tzaysöndag med potatis/nyplockad lök/jordärtskocka i ugn, vitlökssås, söta ärtor och meloner. #vadveganeräter

Något av det bästa jag vet är Tzay, de små bruna kuddarna av sojabönor från Ridderheims som smakar rent ut sagt gudomligt! De går att köpa nästan överallt och du hittar dem i frysdisken, vanligtvis tillsammans med det övriga vegetariska sortimentet. Såhär ser en förpackning ut, den kostar knappt en hundring och räcker till en mängd portioner!

Komys

Det mest otroliga är att de faktiskt är helt veganska, ovan serverade stekta tillsammans med klyftpotatis, nyplockad lök och jordärtskocka i ugn, söta sockerärtor och melon samt en vitlökssås delvis sammansatt av COOPs X-tra majonäs, även den vegan. Pang på med lite havssalt också!

Notera hur kon slickar sig om munnen!

Tre böcker jag precis läst och rekommenderar

Tänkte blogga lite boktips!

Jag vill ju vara fri av Annika Persson 

En oerhört ärlig och härlig inblick i Lena Nymans liv, både förfärlig och fantastisk. Jag börjar genast fundera på hur jag ska kunna se om alla hennes filmer och boken blir snabbt en naturlig del av mitt liv. Den består av Lenas dagboksanteckningar blandat med intervjuer som Annika samlat ihop och det är ett väldigt kärt porträtt, utan att försköna något. Såhär beskrivs hon av Hasse Alfredsson:

När Lena Nyman ler med hela kroppen
då strålar världen i förklarad glans
En rosenknopp med dynamit i knoppen
En kokhet klokhet, galenskap med sans
Hon laddar hela sig till våldsam spänning
av skratt, gråt, vrede, jubel, självförbränning
Att allt detta får plats i en så liten klänning!
Att i så späd gestalt ryms ett så stort geni!

För mig är Lena Nyman Ronjas mamma, hon är prinsessan i högen av Sopor, hon släpper fångarna loss, det är vår och hennes röst är för mig lika kär som Astrid Lindgrens. Vill du höra den finns hon faktiskt på Spotify och har du tur hittar du någon snutt på YouTube. Men läs framförallt boken. Och Helenas recension som går in så mycket mer på djupet.

Blindbock av Arne Dahl

Den tredje och näst sista boken om Opcop-gruppen, som tar vid där A-gruppen slutade, består av mina gamla vänner Hjelm, Holm, Söderstedt, Chavez, Svenhagen och de andra i den utländska polisstyrkan. Just att de är internationella, om än mest europeiska, ger så mycket bredd till karaktärerna och historien. Läs Viskleken och Hela havet stormar minst innan du hoppar in i den här!

Arne Dahl, eller Jan Arnald som han egentligen heter, är också ett geni, inget mindre. Han blandar politik med samhällshistoria, humor med action och som läsare är det svårt att be om så mycket mer. Jag skrattar högt när jag ligger och läser i badet och känner sen hur blodet fryser till is, om vartannat. Karaktärerna är så oerhört levande för mig, vare sig de går omkring utanför Mickes skivor i Hornstull eller runt i Anne Franks hus i Amsterdam, jag är där med dem.

Jan-Arnes meningar är en fröjd för ögat och hans ordval går mig inte förbi! Yrkesmördarljuddämpare? Hallickhjelm! Formuleringen ”de skrattade och gurglade på det genuint obeskrivliga språket” fnissade jag förtjust åt medan meningen ”han tuggade tandlöst på sina egna tänder” fick magen att vrida sig ett varv. Att en hemlös författare heter Janne är ingen slump och när Hjelm anar att han ”likt diverse fotbollsspelare i exempelvis det svenska författarlandslaget skulle göra v-tecken medan han bars bort på bår” sätter jag upp handen mot taket och säger amen! För det är precis rätt mix av det personliga, det politiska, det polisiära. Jag tänker inte spilla ett ord om storyn, bara läs! En av mina absoluta favoriter.

Djurens frigörelse av Peter Singer

Den här bibeln för djurrättsrörelsen kom ut första gången redan 1975 och jag minns att jag hörde talas om Peter Singer redan för 20 år sedan men då som motsatsen till ett geni, snarare en kuf, som hade jämfört djur med spädbarn på ett sätt som var långt ifrån klockrent. Nu vet jag att den jämförelsen är grovt misstolkad, det blir ju lätt sådär, när en inte läser själva källan utan istället lyssnar på vad andra säger. Misstänker att SCUM-manifestet också dras med den förbannelsen!

Boken är tvärtom väldigt saklig, väldigt neutral måste jag ändå säga, och uppdelad i sex delar.

  • 1. Alla djur är jämlika… varför grunden för människors jämlikhet kräver att vi också tar hänsyn till djuren
  • 2. Forskningens redskap… hur dina skattepengar används
  • 3. På djurfabriken… vad som hände med din middag medan den ännu var ett djur
  • 4. Att bli vegetarian… hur man åstadkommer mindre lidande och mer mat till ett lägre pris för miljön
  • 5. Människans herravälde… artförtryckens historia i korthet
  • 6. Artförtrycket i dag… om bortförklaringar, försvar och invändningar mot djurens frigörelse, samt om framgångar i kampen för djuren

Det var efter att jag hade läst kapitel 2 som jag kontaktade KI på Twitter och på den vägen fick besöka Astrid Fagraeus. I boken nämns Sverige som ett föregångsland redan på den tiden vilket är bra men precis som med jämställdhet behöver vi ju inte nöja oss med att ligga bra till när vi kan vara bäst.

Hur det går till på en djurindustri känner jag väl till, det är därför jag inte äter djur, och de argument som vegohjärtan möts av har de tydligen mötts av i alla tider men det här är en riktigt bra översikt och sammanställning över djurs rätt att få sina intressen tillgodosedda och inte behandlas som produkter och framförallt varför. Jag har så många citat som jag vill få med i den här recensionen att jag inte vet var jag ska börja, bättre då att du läser hela boken själv. Gör som jag, gå till bibblan! Finns inget bättre än att ligga hemma med en god bok nu när en slipper släpa sig ner till stranden för att sola och bada!

How can you give us some of your braveness?

52% kvinnor på scen. Bara det säger väldigt mycket om The Conference. Det är en siffra som få andra konferenser, festivaler och liknande tillställningar lyckas med. Martin som jobbar med att anlita föreläsare runt om i världen till ett av Malmös absolut bästa event skriver såhär i Sydsvenskan:

Ett aktivt jämställdhetsarbete är en självklarhet. Den som har sett annonser för konferenser vet att de inte sällan är prydda av en majoritet manliga ansikten. Det är inte acceptabelt, perspektivet blir halvt. Många gånger hör vi att det är ”omöjligt att hitta kvinnor som kan prata om vår bransch”, oberoende vilken bransch det handlar om. Men det är inte sant. The Conference är ett bevis på att det går.

Även med den jämna fördelningen är det kvinnorna som synts och hörts mest i mina sociala medier under de senaste dagarna då konferensen sänts live via hemsidan. James Bridle var också helt suverän men i min Twitter-feed har det pratats mest om Anita Sarkeesian, Lina Thomsgård, Cindy Gallop, Laurie Penny, Kate Miltner… Ämnena skiljer sig åt men är ändå förenade av att de är just kvinnor som på något sätt kämpar för andra kvinnor.

När Johanna Koljonen ställer en fråga till Anitas gäng som precis pratat om Online Harassment, What Drives it and How it Lowers Visions brister hon ut i gråt över att hon som kvinna känner att varje gång hon publiceras, varje gång hon hörs – även om hon inte råkat ut för det innan – riskerar att bli hotad, riskerar att bli tystad, och då brister det för mig med. How can you give us some of your braveness? frågar hon förtvivlat. Det är så viktigt att både män och kvinnor hörs, tillsammans, högre. Och det är så viktigt att hela konferensen poängterar det, som med Martins krönika.

Förra året skickade Sara en hälsning till mig när jag inte kunde åka ner till Malmö så i år vill jag skicka en tillbaka, från det jag har sett och följt på nätet hemma i Stockholm. Jag är så stolt över att känna de som ligger bakom Sveriges bästa konferens och jag har tänkt på det flera gånger under veckan, hur stolt Malmö måste vara. Om du missat de senaste dagarna vill jag verkligen rekommendera att kika på några av föreläsningarna (länkarna ovan leder till deras YouTube-presentationer och där hittar du även Media Evolutions kanal) och fundera på hur du kan engagera dig i The Conference nästa år.

Jag kom aldrig iväg till The Conf och jag grät härom kvällen över att missa Anita men jag bidrog till att få dit henne och det har varit ett nöje att följa det på håll. Tack för i år! Ni gör världen lite modigare!

Skål för sommaren!

Way out west, Göteborg

Det riktigt känns i luften att hösten står vid dörren och vill in. Jag börjar jobba i dag och vet inte riktigt hur jag ska klä mig. Jeans med strumpor och skor eller klänning med sandaler? Det sistnämnda är inte lika självklart längre. En sak som är säker är att sommaren har varit riktigt fin med många resor, många minnen och mycket god mat!

Sommar 2013

I lördags klädde vi upp oss för vår andra officiella dejt och testade Farangs avsmakningsmeny på sju rätter som alla gick att få veganska. Vi passade på att skåla för sommaren i en fantastisk jus de pommes som måste vara något av det godaste jag druckit.

Finska Farang på Tulegatan 7 är en riktig pärla! Hip hop, betong och fantastisk mat.

Trots att jag jobbar i området hade jag inte hört talas om Farang innan men på Tulegatan 7 döljer det sig alltså en fantastisk finsk restaurang i New York-miljö som serverar asiatisk mat och spelar hip hop. Vad jag förstår har de även lunch så den måste jag testa under de närmaste dagarna!

Grillad thai aubergine, gulbönsdressing, asiatiska svampar, rostad lök. Så sött och gott! #vadveganeräter på Farang.

Bland annat serverades vi en supergod söt aubergine med svampar.

Morning glory, "salt & peppar" tofu, vattenkrasse, pak choy, krispig gyllene silken tofu. Favorit! #vadveganeräter på Farang.

Favoriträtten bestod av två sorters tofu och pak choy. Alla rätter hittar du på min Instagram!

Thaimarinerad frukt, sockerärtor för krispighetens skull, vaniljkokoslag (så gott!), persiko- och litchisorbet. #vadveganeräter på Farang.

Efterrätten satte punkt för en helt fantastisk matupplevelse, en persiko- och litchisorbet med thaimarinerad frukt vars kokosgrädde smälte i munnen. Att vi orkade med bio och en runda på stan är en gåta men det var ett perfekt sätt att tacka för den här sommaren på, om nu hösten tar sig in!

Äldre inlägg

© 2017 Helen Alfvegren

Tema av Anders NorenUpp ↑