Helen Alfvegren

Djur, yoga och jämställdhet

Månad: augusti 2013 (sida 1 av 2)

Bättringsvägen är den bästa vägen

När livet känns som en romantisk komedi trots att jag kräkts hela natten.

I onsdags kväll blev jag kräksjuk vilket gjorde att jag mådde dåligt, kände mig svag, liten och så frös jag, det vanliga. Hemskt var det. I fredags ringde ett blombud i form av en gammal farbror på dörren och hade med sig en helt fantastisk blombukett som fick mig att undra vad det är för kille jag gillar egentligen. Han är alltid för bra, i alla situationer. Den fick mig definitivt att må lite bättre!

Älskar den här lilla rackarinnan!

I går började krafterna komma åter så jag målade naglarna, plattade håret, satte på läppstift, sådär som en gör när en varit sjuk och ska gå fram och tillbaka till kolonin. Bara för att markera att det där hemska är över. Det blev ett besök till Ullis, hon gör mig så himla glad! Ville ta med henne hem för att gosa med i sängen men tror inte den ekvationen går ihop tyvärr!

Gosig som en gris!

Vinbärsslukaren Ulla Skalman och nagellacket jag fick från Johanna på min födelsedag förra året. Så höstigt och bra.

Sjukt peppad på att åka till bibblan i Kista för att lämna tillbaka en bok!

I dag vaknade jag och gjorde pilates, kroppen riktigt skrek efter att jag skulle göra den lite starkare så jag lyssnade. Så skönt att vara frisk nog att sticka iväg till bibblan! Lämnade tillbaka Djurens frigörelse (vilket innebär att jag inte har en enda lånebok hemma nu vilket nog inte hänt under hela året) och passade på att få en kram eller två från den där killen. Även han på bättringsvägen. Bästa vägen.

Hej hej, testa Tzay vetja!

Tzaysöndag med potatis/nyplockad lök/jordärtskocka i ugn, vitlökssås, söta ärtor och meloner. #vadveganeräter

Något av det bästa jag vet är Tzay, de små bruna kuddarna av sojabönor från Ridderheims som smakar rent ut sagt gudomligt! De går att köpa nästan överallt och du hittar dem i frysdisken, vanligtvis tillsammans med det övriga vegetariska sortimentet. Såhär ser en förpackning ut, den kostar knappt en hundring och räcker till en mängd portioner!

Komys

Det mest otroliga är att de faktiskt är helt veganska, ovan serverade stekta tillsammans med klyftpotatis, nyplockad lök och jordärtskocka i ugn, söta sockerärtor och melon samt en vitlökssås delvis sammansatt av COOPs X-tra majonäs, även den vegan. Pang på med lite havssalt också!

Notera hur kon slickar sig om munnen!

Tre böcker jag precis läst och rekommenderar

Tänkte blogga lite boktips!

Jag vill ju vara fri av Annika Persson 

En oerhört ärlig och härlig inblick i Lena Nymans liv, både förfärlig och fantastisk. Jag börjar genast fundera på hur jag ska kunna se om alla hennes filmer och boken blir snabbt en naturlig del av mitt liv. Den består av Lenas dagboksanteckningar blandat med intervjuer som Annika samlat ihop och det är ett väldigt kärt porträtt, utan att försköna något. Såhär beskrivs hon av Hasse Alfredsson:

När Lena Nyman ler med hela kroppen
då strålar världen i förklarad glans
En rosenknopp med dynamit i knoppen
En kokhet klokhet, galenskap med sans
Hon laddar hela sig till våldsam spänning
av skratt, gråt, vrede, jubel, självförbränning
Att allt detta får plats i en så liten klänning!
Att i så späd gestalt ryms ett så stort geni!

För mig är Lena Nyman Ronjas mamma, hon är prinsessan i högen av Sopor, hon släpper fångarna loss, det är vår och hennes röst är för mig lika kär som Astrid Lindgrens. Vill du höra den finns hon faktiskt på Spotify och har du tur hittar du någon snutt på YouTube. Men läs framförallt boken. Och Helenas recension som går in så mycket mer på djupet.

Blindbock av Arne Dahl

Den tredje och näst sista boken om Opcop-gruppen, som tar vid där A-gruppen slutade, består av mina gamla vänner Hjelm, Holm, Söderstedt, Chavez, Svenhagen och de andra i den utländska polisstyrkan. Just att de är internationella, om än mest europeiska, ger så mycket bredd till karaktärerna och historien. Läs Viskleken och Hela havet stormar minst innan du hoppar in i den här!

Arne Dahl, eller Jan Arnald som han egentligen heter, är också ett geni, inget mindre. Han blandar politik med samhällshistoria, humor med action och som läsare är det svårt att be om så mycket mer. Jag skrattar högt när jag ligger och läser i badet och känner sen hur blodet fryser till is, om vartannat. Karaktärerna är så oerhört levande för mig, vare sig de går omkring utanför Mickes skivor i Hornstull eller runt i Anne Franks hus i Amsterdam, jag är där med dem.

Jan-Arnes meningar är en fröjd för ögat och hans ordval går mig inte förbi! Yrkesmördarljuddämpare? Hallickhjelm! Formuleringen ”de skrattade och gurglade på det genuint obeskrivliga språket” fnissade jag förtjust åt medan meningen ”han tuggade tandlöst på sina egna tänder” fick magen att vrida sig ett varv. Att en hemlös författare heter Janne är ingen slump och när Hjelm anar att han ”likt diverse fotbollsspelare i exempelvis det svenska författarlandslaget skulle göra v-tecken medan han bars bort på bår” sätter jag upp handen mot taket och säger amen! För det är precis rätt mix av det personliga, det politiska, det polisiära. Jag tänker inte spilla ett ord om storyn, bara läs! En av mina absoluta favoriter.

Djurens frigörelse av Peter Singer

Den här bibeln för djurrättsrörelsen kom ut första gången redan 1975 och jag minns att jag hörde talas om Peter Singer redan för 20 år sedan men då som motsatsen till ett geni, snarare en kuf, som hade jämfört djur med spädbarn på ett sätt som var långt ifrån klockrent. Nu vet jag att den jämförelsen är grovt misstolkad, det blir ju lätt sådär, när en inte läser själva källan utan istället lyssnar på vad andra säger. Misstänker att SCUM-manifestet också dras med den förbannelsen!

Boken är tvärtom väldigt saklig, väldigt neutral måste jag ändå säga, och uppdelad i sex delar.

  • 1. Alla djur är jämlika… varför grunden för människors jämlikhet kräver att vi också tar hänsyn till djuren
  • 2. Forskningens redskap… hur dina skattepengar används
  • 3. På djurfabriken… vad som hände med din middag medan den ännu var ett djur
  • 4. Att bli vegetarian… hur man åstadkommer mindre lidande och mer mat till ett lägre pris för miljön
  • 5. Människans herravälde… artförtryckens historia i korthet
  • 6. Artförtrycket i dag… om bortförklaringar, försvar och invändningar mot djurens frigörelse, samt om framgångar i kampen för djuren

Det var efter att jag hade läst kapitel 2 som jag kontaktade KI på Twitter och på den vägen fick besöka Astrid Fagraeus. I boken nämns Sverige som ett föregångsland redan på den tiden vilket är bra men precis som med jämställdhet behöver vi ju inte nöja oss med att ligga bra till när vi kan vara bäst.

Hur det går till på en djurindustri känner jag väl till, det är därför jag inte äter djur, och de argument som vegohjärtan möts av har de tydligen mötts av i alla tider men det här är en riktigt bra översikt och sammanställning över djurs rätt att få sina intressen tillgodosedda och inte behandlas som produkter och framförallt varför. Jag har så många citat som jag vill få med i den här recensionen att jag inte vet var jag ska börja, bättre då att du läser hela boken själv. Gör som jag, gå till bibblan! Finns inget bättre än att ligga hemma med en god bok nu när en slipper släpa sig ner till stranden för att sola och bada!

How can you give us some of your braveness?

52% kvinnor på scen. Bara det säger väldigt mycket om The Conference. Det är en siffra som få andra konferenser, festivaler och liknande tillställningar lyckas med. Martin som jobbar med att anlita föreläsare runt om i världen till ett av Malmös absolut bästa event skriver såhär i Sydsvenskan:

Ett aktivt jämställdhetsarbete är en självklarhet. Den som har sett annonser för konferenser vet att de inte sällan är prydda av en majoritet manliga ansikten. Det är inte acceptabelt, perspektivet blir halvt. Många gånger hör vi att det är ”omöjligt att hitta kvinnor som kan prata om vår bransch”, oberoende vilken bransch det handlar om. Men det är inte sant. The Conference är ett bevis på att det går.

Även med den jämna fördelningen är det kvinnorna som synts och hörts mest i mina sociala medier under de senaste dagarna då konferensen sänts live via hemsidan. James Bridle var också helt suverän men i min Twitter-feed har det pratats mest om Anita Sarkeesian, Lina Thomsgård, Cindy Gallop, Laurie Penny, Kate Miltner… Ämnena skiljer sig åt men är ändå förenade av att de är just kvinnor som på något sätt kämpar för andra kvinnor.

När Johanna Koljonen ställer en fråga till Anitas gäng som precis pratat om Online Harassment, What Drives it and How it Lowers Visions brister hon ut i gråt över att hon som kvinna känner att varje gång hon publiceras, varje gång hon hörs – även om hon inte råkat ut för det innan – riskerar att bli hotad, riskerar att bli tystad, och då brister det för mig med. How can you give us some of your braveness? frågar hon förtvivlat. Det är så viktigt att både män och kvinnor hörs, tillsammans, högre. Och det är så viktigt att hela konferensen poängterar det, som med Martins krönika.

Förra året skickade Sara en hälsning till mig när jag inte kunde åka ner till Malmö så i år vill jag skicka en tillbaka, från det jag har sett och följt på nätet hemma i Stockholm. Jag är så stolt över att känna de som ligger bakom Sveriges bästa konferens och jag har tänkt på det flera gånger under veckan, hur stolt Malmö måste vara. Om du missat de senaste dagarna vill jag verkligen rekommendera att kika på några av föreläsningarna (länkarna ovan leder till deras YouTube-presentationer och där hittar du även Media Evolutions kanal) och fundera på hur du kan engagera dig i The Conference nästa år.

Jag kom aldrig iväg till The Conf och jag grät härom kvällen över att missa Anita men jag bidrog till att få dit henne och det har varit ett nöje att följa det på håll. Tack för i år! Ni gör världen lite modigare!

Skål för sommaren!

Way out west, Göteborg

Det riktigt känns i luften att hösten står vid dörren och vill in. Jag börjar jobba i dag och vet inte riktigt hur jag ska klä mig. Jeans med strumpor och skor eller klänning med sandaler? Det sistnämnda är inte lika självklart längre. En sak som är säker är att sommaren har varit riktigt fin med många resor, många minnen och mycket god mat!

Sommar 2013

I lördags klädde vi upp oss för vår andra officiella dejt och testade Farangs avsmakningsmeny på sju rätter som alla gick att få veganska. Vi passade på att skåla för sommaren i en fantastisk jus de pommes som måste vara något av det godaste jag druckit.

Finska Farang på Tulegatan 7 är en riktig pärla! Hip hop, betong och fantastisk mat.

Trots att jag jobbar i området hade jag inte hört talas om Farang innan men på Tulegatan 7 döljer det sig alltså en fantastisk finsk restaurang i New York-miljö som serverar asiatisk mat och spelar hip hop. Vad jag förstår har de även lunch så den måste jag testa under de närmaste dagarna!

Grillad thai aubergine, gulbönsdressing, asiatiska svampar, rostad lök. Så sött och gott! #vadveganeräter på Farang.

Bland annat serverades vi en supergod söt aubergine med svampar.

Morning glory, "salt & peppar" tofu, vattenkrasse, pak choy, krispig gyllene silken tofu. Favorit! #vadveganeräter på Farang.

Favoriträtten bestod av två sorters tofu och pak choy. Alla rätter hittar du på min Instagram!

Thaimarinerad frukt, sockerärtor för krispighetens skull, vaniljkokoslag (så gott!), persiko- och litchisorbet. #vadveganeräter på Farang.

Efterrätten satte punkt för en helt fantastisk matupplevelse, en persiko- och litchisorbet med thaimarinerad frukt vars kokosgrädde smälte i munnen. Att vi orkade med bio och en runda på stan är en gåta men det var ett perfekt sätt att tacka för den här sommaren på, om nu hösten tar sig in!

Om mitt besök hos aporna på Astrid Fagraeus Laboratorium

Astrid Fagraeus

Det var väldigt intressant att besöka Astrid Fagraeus Laboratorium, AFL, och höra hur chefsveterinär Mats Spångberg och hans kollegor jobbar med aporna där. I efterhand läste jag att det varit protester utanför bara en vecka innan för att nya försök godkänts men för mig var det aldrig en fråga om det är rätt eller fel med djurförsök, jag ville helt enkelt höra deras version. Att jag är vegan skvallrar såklart om var jag står, något Mats var väl medveten om när han hälsade mig välkommen.

Jag fick bland annat lära mig att aporna gapar om de känner sig hotade men om de sen upptäcker att det inte var någon fara försöker de dölja sitt misstag genom att gäspa. Gap… jag menar gäsp! Lite så känner jag att jag reagerar mot alla som hotar djur på något sätt. Först blir jag arg men om jag kan komma över det och istället föra ett samtal så kanske det kan leda till något mer, viktigare.

Det dök upp hundratals frågor när vi satt och pratade och Mats gav mig svaren på alla. Var kommer aporna ifrån (Kina), hur gamla är de när de kommer till Sverige (3 år), får de sina beteenden tillgodosedda (under omständigheterna), hur bor de (burarnas storlek), har de namn (de har ett nummer tatuerat på bröstet när de kommer från Holland via Kina men får namn i Sverige som används internt), hur går försöken till, hur mår de osv. Det var väldigt viktigt för mig att höra det från en person som jobbar med dem men de har även en väldigt matig hemsida om du vill veta mer.

Efter att ha gått igenom presentationen som Mats satt ihop gick vi ut på innergården där många av apburarna har glasdörrar mot gården så att de kan öppnas upp för att få frisk luft genom gallret när vädret tillåter. Där sitter både krabbmakaer och rhesusapor fördelade och när vi närmade oss verkade de minst lika nyfikna på mig som jag var på dem! En av honorna ville inte titta rätt på mig (vilket jag råkade göra på henne, det anses också hotfullt) så hon satt med en liten rund spegel och tjuvkikade på vad jag gjorde. Egentligen ville jag bara krama om henne men det visste ju inte hon.

Mitt starkaste minne från besöket var när en av honorna nyfiket kom fram till glasväggen där jag stod och betraktade mig. Jag satte upp min hand till hälsning medan jag pratade med henne och hon svarade med att sätta upp sin hand och båda sina fötter mot min. Så bruna och fina fingrar och tår, precis som ett barns, ett otroligt kärt ögonblick! ”Det här skulle bli en så bra bild!” sa jag. ”Tyvärr får du inte fota här inne”, sa Mats, men jag har kvar bilden i mitt hjärta.

Det är aldrig kul att se djur i bur eftersom de alla gånger fötts upp enbart för människans skull, vare sig de ska dö för mat, visas upp som underhållning eller användas i djurförsök. Aporna på AFL hade så vitt jag kunde se det bättre än de djur jag sett bilder på från Smittskyddsinstitutet i slutet av 90-talet (de nya lokalerna stod klara 2003) vilket är bra men det finns ju som bekant olika grader i helvetet. Det är ändå tänkvärt att de säkerligen behandlas bättre än många av de miljontals djur som föds upp varje år i det här landet för att bli till mat.

Vill du läsa mer om djurförsök rekommenderar jag som alltid Djurens rätt och den här artikeln från Tidningen Djurskyddet. Länka gärna i kommentarsfältet om du hittar något annat läsvärt!

Min nya vän

Övar på att inte göra någonting på semestern (förutom att dansa tryckare till Michael Bolton).

Tidigt i morse blev jag väckt av den här killen som ville att jag skulle gå upp för att ge honom mat. Han tog tag om min hand med sina lätt utsträckta klor för att jag skulle klia honom om och om igen och när det var överstökat bet han försiktigt i ena fingret innan han hoppade ner från sängen och jamade att jag skulle följa efter.

Jag kan inte komma på ett tydligare tecken på att jag är accepterad här hemma. Vilket är tur eftersom jag tänker stanna, länge.

Det är nämligen något visst med hans husse. Jag har aldrig träffat någon som jag känner mig så hemma med, så snabbt. Vi har träffat varandras föräldrar och vänner för länge sen trots att vi känt varandra så kort tid och för varje dag som går blir det bara mer och mer självklart att det är vi. Min mamma säger att han kommer bli en bra svärson och skickar mms på bröllopsklänningar med fnissiga kommentarer utan att veta om att vi har friat till varandra, på låtsas, varsin gång, och att vi svarat ja båda gångerna.

Så det kan ju vara på tiden att jag berättar lite mer om killen som får mig att känna mig så hemma. Han heter Bamse, älskar att sova och i går dansade vi tryckare till Michael Boltons absolut största hits i flera timmar enligt bilden ovan.

Fyra dagar i Paris

En tapper ros på balkongen.

I början av sommaren fanns det riktigt bra priser på flygbiljetter så jag spontanköpte en till Paris och letade sen runt efter en passande lägenhet på Airbnb. Jag fann en perfekt precis nedanför Sacre Coeur med världens finaste utsikt över taken! Det här är andra gången jag testar det och det är något väldigt speciellt med att bo i lägenhet istället för på hotell!

Tog en tur upp till grannen.

Eftersom vi ändå var grannar började jag min vistelse med en promenad upp till stans kanske finaste kyrka och slog mig ner med den bit mat jag hittat på vägen.

Lunchutsikten!

Tyvärr bestod den endast av en frigolitlåda med osaltade pommes frites eftersom jag glömt de livsnödvändiga tips jag skrivit ut hemma i lägenheten. Om du planerar att göra en resa skulle jag rekommendera att ha några restaurangtips på fickan för det var ingen dans att hitta något veganskt. De ställen jag väl besökte hade dock utmärkt mat!

Promenad längs Seine.

Jag har inga som helst planer med resan, utöver några små delmål som fick sätta agendan, utan strövade mest omkring med en bok i väskan som sällskap.

Väldigt känt museum.

När jag var i Paris 2008 såg jag i princip det som ska ses så även om jag gick förbi Louvren eller Eiffeltornet behövde jag inte köa för att uppleva det igen vilket var väldigt skönt. Jag bara fortsatte strosa!

Bra trädgård att ligga och läsa i.

Jardin de Tuileries.

Lycka är att hitta en second hand-butik där allt kostar mellan 5-25 euro. Ping @sara_berg!

Av en slump, som det ska vara, sprang jag på en second hand-butik på väg hem och provade mig igenom deras utbud medan ägaren och hans udda sällskap satt och drack champagne och pratade om livet. Fick med mig tre plagg hem, glad över att det inte var fler eftersom jag bara hade med mig en ryggsäck för den korta vistelsen.

Frukostutsikten bestod av en kärleksvägg, baguette med smoothie och första kapitlen i Blindbock.

Dag två var jag bättre förberedd, hade koll på var jag kunde få une baguette, s’il vous plait och en fruktsmoothie till frukost och läste sen andmäktigt de två första kapitlen i Arne Dahls Blindbock med väggen ovan som kuliss. Karln är ett geni, jag vet inte varför jag förvånas av det om och om igen.

Vi var ett gäng vid Notre Dame.

Notre Dame.

Killen i godisståndet satt och rökte.

Pretty in pink!

Kebab- och tofuspett på Loving hut, mitt första riktiga mål mat i den här stan. Obeskrivligt gott! #vadveganeräter i Paris.

När jag hittat till Loving hut var jag rent ut sagt överlycklig eftersom allt tar lite längre tid än en tror i den stora staden. Kebab- och tofuspettet med nudlar och grönsaker var väl värt ett besök!

Sorbet på Berthillon, riktigt smarrigt!

Likaså sorbetglassen hos Berthillon!

Skate utanför Palaias de Tokyo.

Skejtare utanför Palais de Tokyo.

En väldigt känd byggnad.

Eiffeltornet precis vid Almatunneln där prinsessan Diana blev ihjälkörd. Jag blev väldigt påverkad av det av någon anledning, kanske för att jag stunden innan jag upptäckte var jag var tänkte på att de körde som idioter precis där.

Älskar att vakna till den här utsikten. Väldigt Karlsson på taket!

Middagen åt jag på Tien Hiang, rekommenderas också! Tänk på att dubbelkolla öppettider var du än ska äta så att du inte åker tvärs över stan förgäves! Kvällen bjöd på en fantastisk solnedgång som jag sneglade på samtidigt som jag skypade.

Gilda. Troligtvis den bästa second hand-butiken i Marais? 51 Rue de Temple!

Den tredje dan bestämde jag mig för att skippa Versailles och åka direkt till Marais istället! Väl där hittade jag en alldeles utmärkt second hand som heter Gilda Vintage Quality, gå dit är mitt tips, även om det inte är i billigaste laget! Ryggsäcken fick påfyllning även efter det besöket.

En väldigt känd byggnad.

Centre Pompidou.

East side burgers bjöd på tofuburgare och fantastiska pommes frites. #vadveganeräter i Paris.

Fick tips om East Side Burgers från Niclas på Instagram vilket tacksamt togs emot!

Det fantastiska taket inne på Lafayette...

Sen stack jag till Lafayette och blev allt lite impad igen av det vackra taket.

Så löjligt lycklig i Sonia Rykiel! Vågar nästan aldrig prova de dyra klänningarna men den här var på "rea"!

Jag provade en klänning från Sonia Rykiel som nästan fick följa med hem, den var ju på rea! Annars var det underklädesutbudet som verkligen imponerade, Agent Provocateur och Princesse Tam Tam tillhör favoriterna.

Eau revoir, älskade tak!

Sista dagen regnade det så jag plockade ihop mina saker, köpte med mig en baguette och sa tack och hej för den här gången! Även om Paris är kärlekens stad så fanns det mer av den varan hemma i form av hemlagad middag och mys. Borta bra men hemma bäst!

En minnesvärd dag

Som ett slott!

Den 1 augusti bjöds det på bröllop mellan Anton och Helena i det här vackra huset, som ett slott nästan. Philip berättade om kungen som byggt det för att ha nära till sin skridskobana i vattnet precis nedanför. Älskar såna historier!

Hälsning till brudparet.

Alla inbjudna gäster fick skriva en hälsning till brudparet som de sen tog med sig på bröllopsresan och läste på balkongen i Nice. Glömde skriva en hälsning om att bröllopspresenten består av en liten slant till Djurens rätt.

Nygifta lyckoönskningar!

Kramkalas direkt efter vigseln.

Det glada brudparet @thisishelena  @waern!

Det glada bröllopsparet.

Peppade på bröllopstårtan!

Bröllopstårtan och en ganska peppad tjej i bakgrunden.

Är kär i min klänning!

Jag hade lite bekymmer med hur jag skulle klä mig dagen till ära eftersom jag på morgonen besökte aporna på Astrid Fagraeus, sen direkt vidare till bröllopet och efter det en tur till Skansen med ett par vänner. Till slut kände jag bara fuck it, jag tar min finaste klänning hela dan och till den ”hittade” jag en ros som jag satte bakom örat.

Hanging with my homies!

Så fin dag med mycket kärlek och trevligt folk som jag sett fram emot att hälsa på. Extra roligt att brudens mor kom fram och frågade om jag var rockspindeln och återberättade de bilder hon gillar mest på Instagram och önskade en trevlig resa till Paris! Mer om den inom kort!

Testa att äta grönt en månad!

Älskade anemoner på #kolonin!

Ett fång med japanska anemoner till Michaela som uppmanar alla att testa en månad som vegetarian (eller om du redan är det, vegan)! Läs det här bra, konkreta och smarta inlägget för mer info! Om det känns spännande, om du blir nyfiken, om det verkar lite läskigt men du gärna vill ändå, tveka inte att hojta för tips och råd, antingen till mig eller något annat vegohjärta!

Många brukar bli förvånade över hur gott och enkelt det är men det jag tycker mest om är att det väcker en upptäckarglädje, i att uppskatta nya smaker och nya rätter som snabbt blir till favoriter, i att på riktigt förstå att det inte behövs djur för att äta gott, nyttigt och varierande. Sprid gärna hennes inlägg vidare!

« Äldre inlägg

© 2024 Helen Alfvegren

Tema av Anders NorenUpp ↑