Senast jag var i Örebro var 1998. Jag hade svartfärgat hår, älskade hardcore och tältade på den drogfria gratisfestivalen Gnällbältsrock tillsammans med min bästa vän Helena.
Vi såg Refused för allra sista gången innan de splittrades och där under stjärnorna, när David Sandström spelade trummor i bara kalsongerna, bestämde jag mig äntligen för ta steget och bli vegetarian.
Det är jag fortfarande.
Mycket har hänt sen dess men i dag åker jag upp igen. Jag minns tre saker från Örebro: slottet, alla cyklar och såklart Burning Heart.
Vi ska besöka Örebro-kontoret där jag har kollegor som jag inte har träffat än men som jag har pratat med på Twitter och Instagram. Det ska bli trevligt!
På tåget upp kommer jag med största sannolikhet drömma mig tillbaka till den där augustikvällen. Det var inte i går men det känns banne mig som det.