Tobias Linnés forskning vid Lunds universitet verkar så oerhört intressant! Nyligen har han tittat närmare på mjölkindustrins närvaro i sociala medier, bristande kritik i samband med kosläpp och vår relation till djuren vid de här tillfällena. Den som skriver god natt till en bild av en ko på Facebook delar intresset för djuren med en vegan som kommenterar på sidan men deras bild av djurens verklighet skiljer sig markant åt då djurindustrins uppdateringar byggt upp en enda sanning, att djuren har det bra. Vilket ju är en lögn.
Just nu gräver Tobias djupare i motståndet mot växtbaserad mjölk och specifikt fallet Svensk Mjölk vs Oatly. Jag vill läsa om allt det här och är villig att betala för det! Lyssna på intervjun i Veganprat.
– Vi hittade en lapp och den berömda kakburken och förstod att det hade varit inbrott.
– Och det här med hur många hönor, var det nån information som fanns på lappen eller?
– Ja, det var deras information.
– Det var deras information. Var det någonting du kunde kontrollera?
– Jag har inte kontrollräknat det.
– Du har inte kontrollräknat det?
– Nä.
– Kan du berätta för oss varför du inte har kontrollräknat?
– Nej, det är en större grupp djur och…
– Ungefär hur många höns är det det handlar om?
– I just den gruppen?
– Ja.
– 3000 djur.
– Okej.
Staffan och Sara i Veganpratsummerar rättegången mot aktionsgruppen Tomma burar som nu ställts inför rätta i Västerås för att ha fritagit två grisar, åtta hönor och en fisk under hösten. Båda två är en del av gruppen och systern Kaisa, som fått ge namn till en av hönorna, står för allt grafiskt material, som bilden ovan till exempel.
Det är oerhört intressant lyssning som jag inte tycker att någon bör missa för det speglar samhällets, det vill säga vårt sätt, att se på produktionen av djur. Vi säger att vi bryr oss men vi dödar de vi bryr oss om. Det grisar dagligen och lagligen utsätts för skulle kallas för regelrätt djurplågeri om en hund utsattes för samma sak.
Det slipper Selma och Louise utstå.
Civil olydnad innebär att en aktion har ett politiskt eller ideologiskt motiv (inte för egen vinning), att den sker med öppna kort, att de som deltar är villiga att ta sitt straff och att inget våld används. Denna metod används för att ifrågasätta lagens mening. När det under rättegången påpekas att de använt våld mot dörren för att bryta sig in kontrar Sara med att dörren är en sak som saknar känslor. Du måste höra henne prata om dörren som saknar känslor!
Jag önskar att de hade fått filma när Martin visar bilder på hur djuren har det i dag, i sina nya hem. Jag rös! Varje dag döms djur till döden. På fredag klockan 11 faller domen mot Tomma burar. Klicka HÄR för att lyssna.
Jag är så nöjd efter Vegomässan som utöver en massa godis bjöd på tänkvärda föreläsningar och fantastiskt fängslande historier från Johanna och Martin i Tomma burar, Peter Hammarstedt från Sea Shepherd och fotografen Jo-Anne McArthur (som bland annat ligger bakom suveräna filmen The Ghosts in Our Machine och bilderna på grisarna i Djurens rätts kampanj som syns på stan nu).
Spana in Jo-Annes bok We animals, alla historier hon läste upp fick mig att börja gråta!
Jag passade på att prata veganism och djurrätt med mina favoritpoddare i Veganprat (bild snodd från Djurrättsalliansen) och deras syster Kaisa som ligger bakom Vegandesign. (Givetvis har de redan snickrat ihop ett avsnitt som summerar mässan. Så glad för hälsningen 23 minuter in!) Egentligen skulle jag vara med och berätta om när jag blev vegan men när jag tog det utanför inspelningen blev det så långt och drog iväg åt en massa olika håll att jag nöjde mig med att bara ha öst ur mig lite veganfrustration. Exempelvis över att diskussioner om lidande djur ofta fastnar i att de fasansfulla bilderna har tagits olagligt istället för att fokusera på det lagliga lidande som djuren utsätts för.
Min kille köpte Jo-Annes bok så vi fick prata lite med henne vilket var skönt. När jag nämnde min frustration ovan föreslog hon att uppfödarna kunde bjuda in fotograferna. ”Det vill de inte”, teaterviskade hon och hon om någon borde veta efter alla besök i Sverige de senaste åren. (Det var så oerhört pinsamt när hon visade upp bilder från svenska minkfarmar under sin föreläsning, jag skämdes ihjäl över att vi inte har förbjudit det än.) Berättade att jag verkligen uppskattar introt till The Ghosts In Our Machine då hon filmar alla de djur omkring oss som ingen verkar se. Uppstoppade djur, inburade djur, djur på zoo, osv. De spelar en stor roll i hennes bilder. Människan saknar ofta djurens perspektiv (tänk en tjurfäktningsarena med en tjur i mitten och publik runt om som bara ser på) vilket hon verkligen sätter fingret på.
Personligen tyckte jag att det var extra fint att som hastigast få träffa på den person som i gymnasiet bjöd mig på veganmat för första gången och spelade in ett sxe-blandband som betytt oerhört mycket genom åren men överlag tror jag att alla 4 400 personer som var på plats på mässan tyckte att det var en riktigt trevlig tillställning som vi gärna går på igen! Synd bara att jag missade Gözde, Raquel och Josefine! Nästa gång?
Det är något särskilt med kreativa veganer. Som liksom pysslar sig till en bättre värld.
I senaste avsnittet av Veganprat berättar Staffans och Saras syster Kaisa om sitt projekt Vegandesign. Jag tycker att det är helt fenomenalt fint såklart. Det finns fler bilder på hemsidan och de får gärna spridas vidare!
Avsnitt 20 av Veganprat handlar bland annat om mjölkkriget mellan LRF Mjölk och Oatly samt om varför det så ofta blir bråk bland veganer i Facebook-grupper.
Även om jag har Instagram och Twitter, och bloggen med för den delen, skulle jag nog tycka att det var rätt roligt att vara med i en sådan grupp, trots ojämn nivå rent innehålls- och erfarenhetsmässigt. Vi får se!
Branschorganisationen Svensk mjölk har som affärsidé att ta mjölk från kor, slakta kalvar och göra köttfärs av korna när de anses ekonomiskt uttjänta vid 5 års ålder. Säg hej till alla konsumenter som inte gillar er stil!
På hemsidan påstår de att mjölken
är god, nyttig och klimatsmart (hur då?)
kommer från kor som får gå ute och beta (hur länge?)
är närproducerad (hur nära?)
kommer från kor som är friska (hur friska?)
Den här typen av påståenden är inget vi har lärt oss att ifrågasätta. Kanske för att få andra företag (jag kan inte komma på ett enda) har fått följa oss genom skoltiden, inne i skolan, i matsalen? Mjölklobbyn i sitt esse!
Nu hotar Svensk mjölk att stämma Oatly för att de använder sig av uttryck som ”It is made for humans (not baby cows)” och ”No nothing that isn’t necessary” i sin reklam. Fjorton miljoner kränkta kronor.
Hörde jag ”mjölk ger starka ben”?
Stöd gärna Oatly genom att köpa deras finfina produkter som ett sätt att säga, hey, vi håller med er! Havremjölk är banne mig gjord för människor, inte kalvar. Precis som komjölk är gjord för kalven och inte människan.
Du kan alltid vända dig till Djurens rätt som generöst bjuder på fakta utan ekonomiska baktankar. Det är faktiskt rätt uppfriskande! Och pst, missa inte senaste avsnittet av Veganprat!
/Team Oatly!
Uppdatering: På Facebook har det skapats ett event som heter Skäms på er LRF MJÖLK! Bra info i de trådarna!
Jag är ett stort fan av djurprogram som Mitt i naturen eftersom det är ett av få tillfällen då djur får sina behov, känslor och familjeband erkända. Som tittare får vi chansen att lära känna ett djur lite närmare, förstå hur det tänker, känner och lever, och aldrig någonsin slutar avsnittet med att djuret vi fått följa skjuts ihjäl. För det skulle inte kännas rätt, någonstans.
SVT och de andra kanalerna vägrar göra ett program om vegomat men jakt går däremot bra!
”Jag har aldrig träffat människor med ett sådant naturintresse som inom jakten. De har enorma kunskaper om djur. Betydligt större än de som släpper ut minkar,” säger Lotta Lundgren i DN inför programmet och när jag läste den kommentaren krympte bokstavligen mitt hjärta. Dels för att den ger liv till den återkommande lögnen om att det är jägarna och inte de som älskar naturen utan att döda djuren som njuter allra mest av sin omgivning. Dels för att det plötsligt dyker upp en helt irrelevant kommentar om djurrättsaktivister.
I Sverige dödas varje år cirka en miljon minkar inom pälsindustrin. De lever hela sina liv i små gallerburar och de flesta dödas vid ett halvårs ålder. Av de minkar som tillåts bli vuxna utvecklar 70-85 % av djuren beteendestörningar, skriver Djurens rätt. De allra flesta svenskar fördömer att de är inburade. Några få väljer att agera, troligtvis för att de är så oerhört frustrerade över att uppfödarna sätter sitt ekonomiska intresse framför djurens lidande, men det har ingenting med jakt att göra?
”Jag började jaga som barn. Långt senare har jag börjat ställa mig frågan om jag skulle ha börjat jaga nu. Då blir svaret nej. Det skulle vara väldigt svårt att motivera. När du ska fatta ett momentant beslut om att döda något som lever så uppstår en mängd existentiella frågor som inte är alldeles okomplicerade”, säger Leif GW Persson.
Ställ då inte upp i ett program om jakt, Gustav Willy!
”Många tror att det är lätt. Att det uppstår en orättvis situation när en människa siktar med gevär på ett försvarslöst djur,” säger Lotta. Själv kommer jag att fortsätta tro det eftersom det är sant. Om det uppdagas i programmet att det är jobbigare för jägaren än för djuret så kommer jag leva lyckligt ovetandes eftersom jag inte kommer se på det.
Jakt och de döda kroppar som följer av det ses ofta som ett bra alternativ eftersom djuren har fått växa upp, fria, i naturen. Abolitionistiska veganer påminner om den viktiga detaljen att de faktiskt förlorar livet. De lider inte, nej, men de dör. Initiativ som köttfri måndag, att vara vegetarian (som Lottas barn vill bli efter att hon kom hem med två döda fåglar) eller äta mer grönt hjälper egentligen inte eftersom djuren fortfarande dör. Det är tänkvärt! Hör mer om det i senaste avsnittet av Veganprat!
Jag lyssnar faktiskt inte på någon annan podd än Veganprat! Försöker övertala Marty om att vi också ska starta en men det går trögt, trots att han precis som jag tycker att det är väldigt intressant att prata om veganism.
Allt som jag skulle vilja prata om finns summerat i det här talet.
