Helen Alfvegren

Djur, yoga och jämställdhet

Etikett: kött (sida 2 av 2)

Några nyfikna frågor till Coltings Nakna sanning

Skördar lök, bönor och potatis. Äter lila krusbär.

I fredags spenderade jag nästan två timmar med att lyssna på en podd om kött mot att min kollega lovat att äntligen se på Cowspiracy. Att människan behöver bredda sitt perspektiv gäller alla så jag lyssnar gärna. Men jag kan för mitt liv inte låta bli att kommentera. Podden jag lyssnat på heter Coltings Nakna sanning och Jonas, jag har några frågor till dig som jag hade ställt om jag hade suttit med.

Vikten av källor

Du säger att din podd inte passar särskilt bra för att ge vetenskapliga referenser men namndroppar amerikanska bloggare som tycker precis som du och drar många slutsatser enbart baserat på tyckande och kännande. Du förlitar dig på citat ”sunt förnuft, rimlighet och logik”.

”Chark är lika lite kött som ketchup är en grönsak så om chark är onyttigt så är ju inte kött onyttigt, snarare tvärtom”, resonerar du med din logik angående Världshälsoorganisationens cancerlarm. Världsnaturfonden, Livsmedelsverket, Förenta Nationerna (FN), Naturskyddsföreningen, de Nordiska Näringsrekommendationerna, Jordbruksverket m.fl. säger att vi bör äta mindre kött.

Tror du att det finns en anledning till att de uppmanar oss att minska på vår köttkonsumtion kopplat till hälsa?

Att påstå att vi blir sjuka av kött är ”djupt ologiskt, helt bisarrt, ointelligent och orationellt”

Mycket mättat fett har gett oss stora hjärnor, får lyssnaren veta. Livsmedelsverket, de nordiska näringsrekommendationerna, Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet, Folkhälsomyndigheten, Världshälsoorganisationen, American Dietary Association och British National Health Service däremot rekommenderar ett begränsat intag av mättade fetter för att minska risken för ohälsa och hjärt- och kärlsjukdom.

Vilka är det som påstår att mycket mättat fett är hälsosamt, utöver LCHF-anhängare? 

Människan har alltid ätit kött

Du säger att kött är det enda som människan ätit i alla år.
-Hur är vi säkra på det, undrar din vän.
– Vi är säkra på det, svarar du.

Du vill gärna prata med någon som påstår att människan inte alltid har ätit kött. Jag skulle vilja presentera dig för Lotta Lundgren som via Historieätarna ätit sig igenom svenskarnas mat de senaste hundra åren, oavsett klasstillhörighet. Själv påstår jag gärna att människan alltid har ätit gröt, för det har alla alltid haft råd med och tillgång till, till skillnad från kött.

Du säger att ingen av de grönsaker som vi äter i dag fanns för 50 000 år sedan. Eller 5 000 år sedan. Eller 2 000 år sedan. Knappt 50 år sedan. ”Vi har domesticerat livsmedelsindustrin genom att avla fram dessa grönsaker”, säger du. Hur kan du undgå att nämna att du även beskriver köttindustrin? De djur som du hänvisar till att människan alltid har ätit.

Vilka djur har människan alltid ätit?

Tror du att aveln kan ha påverkat dessa djur så att den typen av hänvisning saknar relevans?

Djur äter djur

Detta är en viktig fråga för dig verkar det som, för det ger dig ett argument att äta djur. Att människan äter djur blir då något naturligt.

Som du vet skiljer vi allätare oss från rovdjur genom att vi kan göra val baserat på fakta, konsekvenser och perspektiv, snarare än instinkt och hunger. Men det finns även en annan stor skillnad. Människan impregnerar andra djur som om de vore produkter, utsätter dem medvetet för lidande för att få vår ekonomiska kalkyl att gå ihop, tar deras familjemedlemmar ifrån dem, håller dem instängda hela eller majoriteten av deras liv och dödar dem medan de fortfarande är barn.

Vill du påstå att detta är lika naturligt som när en fågel fångar en mask eller en räv fångar en sork?

”Om det ska finnas en köttfri dag ska det också finnas en sockerfri dag och en spannmålsfri dag”

Sedan 1990 har svensken ökat sin köttkonsumtion med 40%. För att framställa kött krävs det enorma resurser i form av hundratals kilo foder och tusentals liter vatten medan slutprodukten väger några gram. Djurindustrin står för ett större utsläpp av växthusgaser än vad hela transportsektorn gör tillsammans. Att äta kött påverkar naturen, haven, djuren, andra människors hälsa och närmiljö samt vår egen hälsa. Det är ett enormt globalt problem medan argumenten för att äta djur enbart är egoistiska.

Om någon vill äta mindre socker eller mindre spannmål för sin egen skull är det ett individuellt beslut som inte påverkar någon annan nämnvärt. Så fort du slutar äta kött påverkar det direkt miljön, djuren och hälsan positivt.

Förstår du problematiken med att jämföra ett globalt problem med ett individuellt problem?

”Som vegan blir man extremt begränsad i vad man kan äta, tror jag”

Du chockar lyssnaren genom att medge att du inte är något stort fan av ”den veganska ideologin” och är ”fullkomligt övertygad om att en vegetarisk kost är sämre”. Du nämner vitaminer och mineraler och pekar ut B12-brist och järnbrist som potentiella hot. Är du medveten om att järnbrist drabbar alla? Är du medveten om att B12-brist drabbar alla? Om man äter varierat är en vegansk kost fullvärdig. B12 är det enda man behöver tillsätta men alla vi som bor i Norden behöver tänka på att få i oss exempelvis extra D-vitamin under vinterhalvåret.

Du nämner att soja är ”direkt ohälsosamt, av en rad olika skäl” men lyfter inte ett enda skäl, hänvisar inte till en enda trovärdig källa. Visste du att 95% av sojabönorna som odlas går till de djur vi äter?

Bönor är inget för dig, säger du. Synd att du utesluter en så viktig del i din kost! Utöver stärkelse, protein och kostfiber är bönan en utmärkt källa för järn, kalium, selen, tiamin, fosfor, magnesium, vitamin B6 och folsyra mm, flera av de ämnen som du nämner att veganer kan ha svårt att få i sig.

”Veganer är ganska illa ute hälsomässigt, tycker jag”, säger du och nämner en enda studie från Österrike. ”Det växer inte grönsaker i Sverige på vintern ändå så vad ska de äta?”

Vill du veta vad veganer äter? Här har du över 15 000 svar!

Disneyfieringen och mänsklifieringen av djur

Det här stör dig, det är uppenbart. Att veganer påstår att djur precis som människor har känslor, egna intressen, behov, relationer, osv.

Har du någonsin tänkt på hur ofta animaliska produkter täcks av glada, tecknade, leende djur?

Glada grisar i hagen på korvpaketen (99% av svenska grisar får aldrig gå ut), gula fluffiga kycklingar på alla produkter till påsk (de gula pippifåglarna är pojkar som rutinmässigt gasas ihjäl när de fötts för att de är för olönsamma för industrin), Bregottfabrikens reklam med selfies och dejting i sommarhagen som sänds hela året runt, trots att de bara får gå ute 2-4 månader varje år, trots att nästan hälften av alla kor i Sverige står uppbundna (fastbundna utan möjlighet att ens vända på sig) under majoriteten av året. Osv, osv.

”Svenska djur mår bättre, kan man tänka sig och gissa”

Du pratar en stund om antibiotika och om att äta gräs, men ingenting egentligen om djurens välmående. Det hade varit intressant att höra då många inte känner till att skillnaden är så liten.

 Vill du veta hur svenska djur har det? Spana in Djurfabriken.se, Köttet.se, Mjölken.se och Djurens rätt.

”Är det möjligt att producera så mycket kött under de (”bra”) förhållandena?”

”Absolut!” svarar du utan att tveka.

Med tanke på hur snabbt vi ökar vår köttkonsumtion så är svaret absolut inte. Se gärna Cowspiracy som Leonardo di Caprio regisserat. Den har fått 8,6 på IMDB och finns på Netflix. I den tar de upp just detta ämne. Som det är nu tar djurproduktionen upp en enorm landyta. Om vi skulle öka den ännu mer för att tillmötesgå kraven på utevistelse så skulle helt enkelt inte jorden räcka till.

Visste du att bara drygt 1% av Sveriges grisar få gå utomhus? Var ska de böka?

Varför ska man ändra på sig om det hjälper miljontals andra människor?

Den bästa lösningen är om den enskilda individen mår så bra som han kan, tycker du.

Den 30 november samlas världens länder i Paris för att enas om ett nytt globalt klimatavtal som ska gälla från 2020. Tänk lite på det där jag skrev om att försöka förstå skillnaden mellan val som påverkar individen vs val som får globala konsekvenser.

Alla som har en plattform som når ut till människor borde lära sig den skillnaden, snabbt. Särskilt de som pratar om kött och hälsa, särskilt de som snart ska prata om kött och miljö. Helt utan trovärdiga källor, helt utan perspektiv.

Erkänn att det hade blivit ett mer intressant program om någon hade sagt emot dig?

Läsvärt om djurrätt

Ängavallen våren 2014

Svenska organisationer som Svenskt Kött, LRF och Scan hade ännu på måndagseftermiddagen inte vaknat. Globalt är annars kött- och jordbruksindustrins lobbymaskiner nästan lika starka som oljeindustrins. Hade inte de funnits hade vi kört elbilar och varit vegetarianer för 40 år sedan.

Lotta Engzell-Larsson på Dagens Industri – Hög tid för köttskatt

Det känns helt enkelt hopplöst omodernt att inte prata om köttet som ett politiskt problem. Vi som äter kött måste ta till oss av den breda kunskap som finns. Det går inte att försvara att köttätandet ökar över tid i Sverige.

Eric Rosén på Politism – Köttet bär med sig en lång rad problem

I sin inflytelserika djurrättsbibel från 1975 vänder Peter Singer sig emot att de som protesterar mot djurplågeri beskrivs som sentimentala och känslosamma. Han är själv ingen blödig djurälskare, tvärtom, men tycker för den sakens skull inte att djur ska behandlas grymt och hänsynslöst, eftersom det är moraliskt fel.

Därför är det smart att »Cowspiracy«, producerad av Leonardo DiCaprio, spelar på just förnuftskortet.

Men efter att ha tittat på otaliga klipp där bönder pratar om sina djur, går det upp för mig hur det moraliska perspektivet håller på att förvrängas. Hur djuruppfödarna blivit de sentimentala. Enligt principen: vi älskar djur, alltså dödar vi dem.

Elsa Westerstad på Fokus – Det omoraliska svineriet

Brist på inspiration existerar inte och receptbanken är oändlig. Nu väntar jag bara på att du gör din upptäckt: Skär ner på köttet, käka mer vego och känn hur fantastiskt mycket bättre du mår.

Mattias Kristiansson på SVT Opinion – Dumpa cancermaten – ät vego!

Och på det märkliga i att rättigheten att äta obegränsat med kött, gärna av tvivelaktig kvalitet, liksom likställs med kravet på den skruvade sortens yttrandefrihet som innebär att man ska få vräka ur sig vad som helst utan att bli emotsagd.

Maria G Francke på Sydsvenskan – Tankar om kött och rättigheten att äta det

Läs även Livsmedelsverkets pressmeddelande Med anledning av WHO:s rapport om kött och charkprodukter.

Ändtarmscancer

Den här! Curlyburger i surdegsbröd med cashewchipotlemayo och grönt.  #vadveganeräter #odjuretfoodtruck

Livsmedelsverket rekommenderar härmed att vi äter högst 500 gram kött och chark i veckan. Tre av fyra män och nästan varannan kvinna skulle därmed behöva lägga om sina kostvanor till att äta mer vegetariskt. Som argument, utöver den självklara hänsynen som vi alla borde visa djuren och miljön, nämner de den höga cancerrisken och då främst tjock- och ändtarmscancer.

– Det är tyvärr ingen tvekan om att det finns en tydlig koppling mellan rött kött och chark och risken att drabbas av den här typen av cancer, säger Rickard Bjerselius, toxikolog på Livsmedelsverket.

Charkprodukter, som exempelvis korv och bacon, ökar cancerrisken mer än rent kött. Därför rekommenderar Livsmedelsverket att bara en mindre del av det kött man äter bör vara chark.

Köttkonsumtionen i Sverige har ökat med 40 procent sedan 90-talet och i dag är nästan hälften av köttet vi äter importerat, huvudsakligen från länder inom EU. Samtidigt kan köttproduktion vara positivt för miljön, skriver Livsmedelsverket, eftersom betande djur bidrar till ett öppet landskap och kan gynna den biologiska mångfalden.

Jag har frågat dem på Twitter exakt vilka djur som menas eftersom grisarna inte får gå ute och bara korna är garanterade utevistelse under sommarmånaderna. Av någon oförklarlig anledning ses naturbetesmarker som omöjliga att hålla vid liv utan att döda djur men vi är i alla fall på väg åt rätt håll!

3 snabba frågor och svar om veganism:

  • Veganer får inte i sig tillräckligt med protein. Jo.
  • Det är svårt att vara vegan. Nej.
  • Veganer älskar djur. Ja.

Hur får du i dig protein? och andra frågor som behöver raka svar

En av de absolut vanligaste reaktionerna jag får som vegohjärta är frågan Hur får du i dig protein? Det är en av många myter som etsat sig fast som sanningar om vegetarisk/vegansk mat, att proteinbrist är ett problem, och jag tänkte döda den här och nu. Jag behöver 50 gram protein om dagen och det finns i nästan allt jag äter, till och med i den veganska chokladen jag äter i badet på kvällarna när jag ligger och läser.

Det här är bara några av de livsmedel som jag har stoppat i magen i dag och mängden protein per 100 gram:

Alpro naturell yoghurt 4 gram
Markattas mandelsmör 21 gram
GoodLifes nötbiffar 9 gram
Astrid och apornas korv 20 gram
Sojabönor 13 gram
Lingongrova 8,5 gram
Divine mörk choklad med hallon 6,7 gram

Proteinet är inte ett problem. De flesta som äter veganskt har dessutom bättre koll på vad de får i sig än en köttätare har och en blandad kost hjälper dig att få i dig det du behöver. Har du någonsin hört talas om någon som drabbats av proteinbrist eller känner du någon som har det? Jag gissar att du inte har det.

Det är snarare jag som ska ifrågasätta hur mycket extra protein och fetter köttätare får i sig. Köttrenden skrämmer mig rejält och saknar helt logik eftersom den inte bara leder till enormt lidande för djuren – den drabbar miljön och i slutändan människan också. Hjärtattacker, blodproppar, övervikt, cancer, högt blodtryck, hjärt- och kärlsjukdomar, högt kolesterolvärde… Allt kan spåras tillbaka till djuren. Men det är ju ingen nyhet.

Det människan behöver finns i grönsaker, frukt, fullkorn (pasta, ris, bröd), baljväxter (bönor, linser) och nötter/fröer. Många verkar tro att det inte finns någon mat kvar om de tar bort de animaliska produkterna men det är bara okunskap. Jag kan äta i princip allt en köttätare kan, bara växtbaserat. Vi använder samma kryddor och om en skillnad i konsistens innebär att djuren inte tvingas lida under min hand så ser jag det som en extra krydda. Jag fick nyligen en vegansk ost i present och den smakar precis som Gouda. På midsommarafton lät jag mitt nyfikna sällskap smaka på tzay och alla älskade det. I morse piffade jag till min sojayoghurt med färska biggaråer. Veganskt innebär lite mer omtanke men framförallt öppnar det upp för nya, spännande måltider.

När Jonathan Safran Foer gjorde research till sin bok Äta djur (som jag rekommenderar varmt) drog han två slutsatser. Den ena var att de flesta han pratade med var övertygade om att han skulle bli vegetarian när han fick all fakta presenterad för sig vilket säger rätt mycket. Den andra slutsatsen var därför att folk redan känner till det lidande som pågår men vägrar ändra sina vanor. När min kollega häromdagen höll upp en bebisbläckfisk på restaurangen vi var på frågade jag om hon hade sett videon med Luiz som inte vill äta sin mammas mat när han får reda på att den innehåller djur. ”Nej och jag vill inte se den”, sa hon, ”jag gillar mat!” Det har inte med saken att göra. Jag ser det som ett jätteproblem att folk vägrar koppla djuret på tallriken till djuret i havet eller hagen. Barn är så mycket klokare.

Något annat som många fått om bakfoten är att du inte kan träna för att du äter grönt. Tänk då på att de starkaste djuren på jorden, som elefanter, noshörningar och flodhästar, alla är växtätare. Apor likaså vilket säger mycket om vilka vi bör jämföra oss med. De tillhör dessutom de djur som lever längst vilket jag tycker känns tryggt. Jag funderar mycket just nu på varför det ses så naturligt att dricka mjölk från ett djur som är så långt ifrån oss. Mjölk som borde gå till kalven. Mjölk som är anpassad för att en kalv med fyra ben ska växa upp till en stor ko på flera hundra kilo, alltså långt ifrån vad människan någonsin kan tänkas behövas. Borde inte chimpansmjölk vara mer rimligt? Eller varför inte katt- eller hundmjölk om vi ändå har en sådan hemma? Låter det helt uppåt väggarna? Då vet du hur jag känner!

När personen som sitter mittemot mig och äter kött säger att hon älskar djur säger jag ifrån. Trots att det är socialt krångligt. Överlag är jag väldigt rak på sak i min kommunikation. Häromdan fick jag alla tre i sällskapet att välja det vegetariska alternativet till lunch för de kunde inte säga emot den fakta jag presenterade när de frågade om varför jag är vegan. ”Men nu får du väl ta och ge dig!” väntar jag mig nästan att folk kommer säga snart. Kompis! Jag har inte ens börjat. Trots att hon inte ville det mailade jag videon med bläckfiskarmar till min kollega. Och så kommer jag hålla på. Jag kommer vara jävligt krånglig. I dag hörde jag en gris skrika av smärta, såg fiskar dö av syrebrist, kalvar tas ifrån sin mamma, grisar dras i örat, kultingar kastade i betonggolvet, kycklingar malas levande… Det betyder mer för mig än att passa in. Enormt mycket mer.

Små, små kärleksförklaringar

Läser Elin Grelsson Almestads Kapitulation till köttet i ETC och känner igen hennes trötthet om att inte passa in i ett samhälle där kött är norm. Det var exakt samma anledning som fick mig att inte orka vara vegan längre efter tre och ett halvt år. Socialt sett var det utmattande att vänner, familj och kollegor ifrågasatte det valet, särskilt eftersom det baserades på att jag älskar djur så mycket.

Jag är otroligt nyfiken på vad som skulle hända om den vegetariska maten fick en mer självklar roll på menyn, om den inte sköts åt sidan, om den inte var ett undantag. I skolan fick man lära sig att smaka på allt men jag sitter sällan i sällskap med någon som väljer det (enda) vegetariska på menyn, inte när djuren lockar mer.

Äter du fisk? frågade mitt lunchsällskap senast i dag. En ganska vanlig fråga just för att många vegetarianer har undantag, som Elin. Ibland blir jag sugen på att ställa en motfråga men nej, jag äter inte fisk och kommer aldrig att göra det. Jag är en sån som aktar mig för att kliva på myror och sniglar. Som låter spindeln som bor på ena balkongen spinna nät bäst hon vill. Som ger getingar sockervatten när de är trötta. Funderar på om det kanske är sådana små vardagliga kärleksförklaringar som gör att jag aldrig kommer att kapitulera?

Biffen mellan DN och Naturskyddsföreningen

Bakgrunden är att DNs Hanne Kjöller kritiserar Miljöpartiets förslag om en köttfri dag och gör poänger av uppgifter hon hittat på Naturskyddföreningens hemsida. När jag såg det bad jag Naturskyddsföreningen kommentera det och under dagen kom ett svar. För att underlätta har jag sammanfattat det viktigaste.

DN) 

Köttfri betyder på miljöpartistiska även fisk- och kycklingfri. Åsa Jernberg (MP) motiverar tilltaget med att köttkonsumtionen ökat och att det utmanar klimatet. Men vad har kycklingar och fiskar med detta att göra? Biffen är buffeln på matbordet.

På Naturvårdsverkets hemsida läser jag att den som äter 140 gram kött från svenska nötkreatur en gång i veckan orsakar ett utsläpp på 170 kilo koldioxid per år.

Den som i stället lika ofta och i samma mängd hemfaller åt odlad lax låter bara en fjärdedel, 40 kilo, gå upp i rök. En portion kyckling är nästan nere på samma nivå som bönor och kikärter. 10 kilo blir det per år, medan burkbönorna – där portionsstorleken förvisso är högre, 350 gram – resulterar i 9 kilo av samma gas.

Vore målet att minska utsläppen skulle Miljöpartiet kanske snarare skriva en motion om att skolbarnen ska tvångsmatas med kycklingklubbor. Fem dagar i veckan.

Naturskyddsföreningen) 

”Kyckling och fisk har inte med saken att göra.”

När man diskuterar mat och miljö är det viktigt att inte bara räkna in klimatpåverkan. Man måste se till matens miljöpåverkan i stort – det gäller allt från spridningen av kemiska bekämpningsmedel till utfiskade hav. Vegetarisk mat minskar miljöbelastningen på de flesta områden.

Visst är biffen ofta den stora boven, men fisk och kyckling belastar också miljön på ett ohållbart vis. När det gäller fisk är överfiskningen och bottentrålningen stora problem – om vi fortsätter vi att fiska som nu kan matfisken vara slut om 40 år. Och när det gäller produktionen av kyckling och gris så är inte heller den hållbar, trots att klimatbelastningen är lägre än för nöt och lamm. En av orsakerna är fodret, som till viss del består av soja. Odlingarna av soja innebär ofta enorma miljöproblem och drabbar lokalbefolkningen i de länder där den odlas. Den största orsaken till att Amazonas regnskog huggs ned är just sojaodlingar. Den absolut största mängden soja blir till billigt foder som ges till boskap i den rika delen av världen.

Och även om vi bara skulle diskutera klimat, och inte miljöpåverkan i stort, så är vegomaten en klar segrare. En portion grillad kyckling med ris bidrar med 2,7 CO2-ekv. Jämför det med en portion honungsrostade rotfrukter med fetaoströra på en bädd av korn som bidrar med mindre än hälften, 1,2 CO2-ekv.

DN) 

Miljöpartiet kamouflerar ett vegetariskt ideal under begreppet köttfri. Vissa menar att det är fel att döda djur för att äta dem. Andra att det är mer hälsosamt att skippa de animaliska produkterna. Men få torde kunna hävda att det ur ett utsläppsperspektiv alltid är toppen med grönsaker.

Naturskyddsföreningen)

”Få torde kunna hävda att det ur ett utsläppsperspektiv alltid är toppen med grönsaker.”

Här är kanske den största missen. I forskarvärlden, på myndigheter och till och med inom FN råder det konsensus. Köttkonsumtionen i den rika världen måste minska för att minska matens miljöpåverkan så att vi kan klara vår matförsörjning inom planetens gränser.

DN)

De i särklass mest onödiga koldioxidutsläppen kommer från mat som slängs. Om inga barn äter linssoppa spelar det ingen roll om linserna råkar vara toppen ur utsläppssynpunkt. Och frågan är: Var finns kunskapen om vad barnen äter och inte äter? Är det bland personalen i skolmatsalarna? Eller bland politikerna i Stadshuset?

Naturskyddsföreningen)

”Om inga barn äter linssoppa spelar det ingen roll om linserna råkar vara toppen ur utsläppssynpunkt. Och frågan är: Var finns kunskapen om vad barnen äter och inte äter?”

Att hitta goda vegetariska recept är inte problemet. De flesta vegetariska rätter är också billigare vilket möjliggör att ha mer ekologiskt i matsedeln. Kunskapen kring vegetarisk mat är låg och Hanne utgår kanske från egna erfarenheter. Vegetarisk mat är så mycket mer än linssoppa (som faktisk kan vara fantastiskt gott!). Jag minns själv hur avundssjukt vi alla tittade på den vegetariska skolmaten när vi andra fick tugga länge för att få i oss den sega sjömansbiffen eller sörpla på den tunna minestronesoppan.

Naturskyddsföreningens generalsekreterare Svante Axelsson kommenterar Hannes inlägg med att hon måste ha varit snurrig när hon skrev det. ”Kött är sämre än vegetariskt.” Saken är biff!

Nyare inlägg »

© 2024 Helen Alfvegren

Tema av Anders NorenUpp ↑