Vi har bara varit ifrån varandra sen i morse men jag saknar redan min kille, som åkt i förväg till Umeå inför julhelgen. Han växer inte på träd direkt, den killen!
Som tur är lämnade han kvar Bamse som sällskap. Så skönt att ha någon att pussas och kramas med. Vi ska nog fixa det här!
Jag är ruskigt förtjust i halsbandet jag fick av min kille när jag fyllde år i söndags! På den lilla plattan står det Ab imo pectore, från djupet av mitt hjärta på latin. Åh!
Jag kommer aldrig ta av det.
Jag fick blommor från min kille i går men det var inte förrän i dag som jag kom att tänka på att jag inte ville ha en kille.
När vi träffades hade jag varit singel i två år. I den ryggsäcken jag gick och bar på fanns det enbart relationer som gjort mig ledsen. Jag kan fortfarande inte minnas något positivt med mina ex? Killar som sårat, ljugit och svikit. Vem vill börja ett nytt förhållande med ett sådant facit på hand?
Aldrig gråter jag så ofta som när jag är ihop med en annan människa. Hopplös logik som jag enklast kopplar ihop med att bli sårad, lurad och sviken av någon som sägs älska mig. Vad är det som lockar med det?
Jag gav honom några chanser. Flera. Var helt öppen med att jag inte ville ha det jag hade haft. Sa hela sommaren att vi bara var kompisar. Men till slut lyckades han lura mig. Genom att vara som ingen annan jag någonsin träffat.
Blotta tanken på att han träffar en ny tjej två veckor efter att vi gjort slut ger mig ont i magen. Blotta tanken på att han vill ligga med 20-åriga tjejer bakom min rygg gör mig spyfärdig. Blotta tanken på att han helt stänger av all kommunikation emellan oss gör mig svimfärdig.
*Andas i påse*
Det är så jävla läskigt med förhållanden! Det enda jag kan göra är att våga lita på att han inte är som dem. Så fort jag ser minsta tecken på det blir jag livrädd. För jag tror att jag har facit. Men det är inte sant.
Det har gått två år sen jag var singel. Lite känns det som att jag lurade honom också den där sommaren. Det osannolika i att vi hittade varandra fascinerar fortfarande. Han är ju så bra! Vägen till mitt hjärta går raka vägen via en blombukett och en matlåda hemmagjorda praliner.
Jag älskar dig, säger jag till katten flera gånger varje kväll. Jag älskar dig. När han är nöjd med klappningen ler han med hela ansiktet och tittar på mig med halvslutna ögon. Då säger jag istället Jag älskar dig också.
Det är extra kul att min kille gillar både att baka och fota för då kan jag äta och blogga resultatet! De påminde mig om resan till New York vi gjorde i våras, då vi åt så otroligt mycket godsaker!
Typ såna här!
Jag har inte sagt det till min kille men jag är så förtjust i att tvätta hans kläder tillsammans med mina! Det är något speciellt med det, något vardagligt. Numera har vi allt vi behöver hemma hos varandra. Numera har vi gjort plats i garderober och lådor för varandra. För vi har två hem.
Han i sin tur har lämnat Bamse hemma hos mig, köpt 12 kg kattsand till kattlådan vi kånkat hit (han har köpt en ny hem till sig så att vi kan pendla med kissen) och 2 kg kattmat som kommer räcka i en evighet. Men i natt sover han hemma hos sig och det känns helt rätt.
Livet som särbo passar mig som hand i handsken! Det är så skönt att vara uppe sent, hinna blogga, plocka lite hemma, äta choklad fast det inte är helg, ligga länge i badet och läsa klart första delen av Under all denna vinter och se på The Trews innan jag somnar. Vi pussar varandra god natt i Skype-chatten. Och Bamse somnar vid mina ben.
Under de senaste veckorna, egentligen månaderna, men kanske särskilt nu under semestern när vi umgås så mycket varje dag, noterar jag av olika anledningar, nästan dagligen, att jag är tillsammans med en av världens bästa personer. Min bästa vän.
Redan efter ett år kan jag summera att inget tidigare förhållande påminner om det här. Att väldigt få killar är som han. Vilket jag märkte nästan på direkten. Jag är bara så imponerad av att ständigt påminnas om det. I princip varje dag.
Vi var ute på en blöt promenad i skogen innan lunch och då passade jag på att plocka lite luktviol som passar fint som dekoration på till exempel glasyrprydda bakverk. Jag rekommenderar verkligen att prenumerera på Dags att plockas nyhetsbrev och följa henne på Instagram också, det ger så mysig inspiration!
På tal om mys så somnade Bamse på mitt ryggslut medan jag vilade i min killes famn efter lunchen. Helt underbart!
Jag har börjat ta stark hostmedicin och känner att min månadslånga förkylning äntligen är på väg bort, längtar efter att få sticka ut och springa så fort solen tittar fram igen!
Att vara vegan är lite som att vara förälskad. Glädjen i de vardagliga små tingen. Lyckan i att upptäcka nya saker och smaker, att resa och finna, dokumentera fina minnen. Pirret i magen för att allt känns så rätt. Nöjet i att slita sönder namnet, det vackraste som finns! Vegan. Lite kokobäng blir en allt.
Att dessutom vara kär i en annan vegan är fantastiskt! Jag beundrar hans värderingar, hans syn på livet och hans ödmjukhet. Det norrländska lugnet. Alla vardagliga bestyr blir extra mysiga med honom bredvid mig och jag stormtrivs med att vara särbo. Hans katt Bamse är ett bekant ansikte men hela hans familj är precis lika fina. Jag ser fram emot att utforska New York ihop på jakt efter mjukglass och munkar!
Det var väldigt fascinerande i går när jag bokstavligen kunde känna kärleken växa inne i kroppen.
Hur kan det ens vara möjligt, rent fysiskt? Det var hursomhelst en väldigt skön lyckokänsla!
Jag ser fram emot att kombinera de kommande vårkänslorna med att skeda, köra långtradare och allt annat mysigt vi gör tillsammans!
© 2024 Helen Alfvegren
Tema av Anders Noren — Upp ↑