Helen Alfvegren

Sällan har jag väl så ofta i mitt liv diskuterat relationer som något ohållbart. Tvåsamhet för många över de trettio ses helt enkelt inte som naturligt. Känslor för andra kan uppstå och de ska få finnas, inte förtryckas. Personligen ser jag relationer som något tillfälligt: en väldigt spännande början, en mysig mellanväg där en får anpassa sig efter den andra och så ett sorgligt slut där de starka banden som byggts upp tvärt klipps av för att aldrig kunna lappas ihop igen. Det låter ju inte så lockande.

Samtidigt finns nu våra relationer för evigt sparade i sociala medier och tillgängliga för den som vill backtracka vem som varit ihop med vem. Lite märkligt är det allt när en börjar scrolla och vanemänniskor som vi är gör vi ju ungefär samma saker om och om igen (fast med olika personer). Jag har slutat med det. Det finns inga killar bland mina bilder på Instagram. Ingen har dykt upp här på bloggen på sistonde. Det är inte bara det att jag har slutat tro på relationer, jag har slutat tro på att dokumentera dem också.

Sagor om prinsar och prinsessor som lever lyckliga i alla sina dagar utan att vilja något mer känns som stoft för tjugoåringar. Själv tycker jag att det är väldigt spännande att se var de här nya konstellationerna kommer ta vägen. Visst, de flesta tror fortfarande att mammapappabarn är vägen att gå men andra söker nya vägar. Jag är sjukt nyfiken på att se var de hamnar. Framförallt tror jag att det är nyttigt att inte hålla fast vid något eller någon bara för att vi har fått lära oss att det ska vara så.

Det går nästan inte att ta in allt. Ryan får illustrera ordet kärlek för att han har sin myströja på sig.

Jag minns en måndag för några år sen när jag och Emanuel bokat in en middag på mitt favorithak och det visade sig att det var Alla hjärtans dag just den dagen. Min dåvarande pojkvän hade inget emot det när jag ringde och berättade, vilket säger väldigt mycket om honom som person, men det är klart att det kändes lite märkligt att sitta och äta middag när alla runtomkring stirrade förälskat in i varandras ögon.

Jag och Emanuel var rätt fnissiga den kvällen och skrev absolut inget på Twitter om att vi drack röda drinkar ihop på Judit & Bertil för det hade feltolkats. Det kändes som att vi bröt mot någon oskriven lag, så fick vi inte göra, vilket var skrattretande. Den här dagen är helt enkelt paxad av kärlekspar, hur en än väljer att tolka den.

I kväll ska jag därför spendera timmarna innan läggdags med att ligga i sängen och streama Girls från den mest passande siten och äta mängder av choklad. Jag är inte emot en kärlekens dag egentligen men folk väljer av någon anledning att tolka den så bokstavligt, i negativ mening. Det blir bara krav och förväntningar av det, pannkaka helt enkelt. Jag väljer att tolka den som en dag då jag är lite mer kärleksfull än vanligt och riktar den kärleken mot vegohjärtan jag tycker lite extra mycket om. En #allavegohjärtansdag kanske?

Kärlek kan dyka upp på olika sätt. Det kan vara en låt i inkorgen på Spotify. Det kan vara ett vänligt mention på Twitter. Det kan vara en flattring på bloggen. Ett anonymt mail från någon som vill uttrycka uppskattning. Eller ett inlägg med inspiration från någon som tycker att en är bra.

Alla olika sätt känns väldigt bra har jag märkt. Tack!

Precis innan jag fyllde 20 träffade jag mitt första riktiga ex och om inte minnet sviker mig gick han till den stora hamburgerkedjan (nä, inte Clock) tre dagar i veckan ungefär. Jag hade precis blivit vegetarian efter att ha tänkt på det i många år och det var inga konstigheter att han snabbt blev vegan eftersom nyförälskade verkligen lyssnar på varandra och jag hade ett och annat att berätta.

Är det inte väldigt vanligt att folk blir vegohjärtan för kärlekens skull? I såna fall borde jag kanske sluta vara singel och ge mig ut på jakt.

I slutet av 90-talet träffade jag och min bästa kompis på en amerikansk kille som hette Tim och som spenderade sommaren hos sin morbror, alldeles i närheten av där jag bodde. Vi två fattade tycke för varandra och när han till slut åkte hem brevväxlade vi länge. Härom dan när jag var nere i källaren hittade jag alla breven i en låda, det var riktigt mysigt!

Det här var alltså sommaren efter gymnasiet, jag hade inte fått mitt första riktiga jobb än och Barbie Girl var på allas läppar.

Dear Helen, 

I just got back and found out my family is going to the beach. The flight lost my bag but gave it back. I really miss you and I think about our time together so much. I’m enclosing a red star from my communist Chinese hat (no joke) so that you can put it on your ceiling. I really hope you find something nice to do but if not you can always come and live at my school. I don’t know what to write. I wish we could have our Barbie world together.

Love, Tim. P.S. Hit Helena for me. 

Såhär var det alltså att ha ett distansförhållande för bara några år sedan! Inget Skype, inga billiga samtal, inga sociala medier. Men vi var å andra sidan rätt flitiga brevskrivare, det uppskattar jag enormt mycket nu!

Dear Helen Alfvegren, 

I wonder what your last name sounds like. It’s late at night I’ve got a pile of work and P.S.A.Ts (tests for colleges) are tomorrow, so I decided to write you a letter. I went to my first ska/punk show. It was pretty cool. My friend is gonna take me to a hard core punk concert soon. It’s gonna kick ass.

My hair is growing back. I’m growing muscles for wrestling season. It hasn’t been easy recovering from all your Swedish beer, sex and parties but I’m finally getting into shape. Everyone is saying ”I’m a Barbie girl in a Barbie world”. That song is really popular in America now. 

I tore the page in this letter out of the book of rules for students of my school. They try very hard to make sure chicks don’t come into my room. Not that I’m not staying faithful to you. 

By the way we need to talk about this thing you have against my military. You probably don’t like it because they don’t allow gays like your tree-hugging, guitar strumming, candy ass, singing idols into it. 

I ran out of paper. Love, Tim.

Har kvar pappret han rev ut, mycket regler på den skolan! Jag gillar att vi hade en intern grej med Barbie Girl, är det inte vanligt i början av nästan alla förhållanden?

Dear Helen, 

I just got your letter. I can’t believe it took so long time to get here. That’s great your babysitting Jake and Jeremy, it’s like you’re part of the family now, kind of. (Hans morbrors barn.)

I’ve been sitting around being bored mostly. I can’t believe you got to go to all those concerts. I took my trashed skates to the store and they actually gave me a brand new pair of better blades for free. I wish my ticket home was later because I’m wasting all this time here. I just stopped really really missing you until I got that letter from you today. And that picture of me and my little honey-bun. Damn bitch.

Well I’m gonna be at school on Wednesday, so I hope you’ll be there with Barbie Girl blasting on the stereo. I think I would miss all the training if you were there, shit. Ask my uncle to get you a job at my school. If there wasn’t that silly little ocean between us. You know I bet I’ll see you again. And if you touch that fagety singer before then I’ll kick his pale Swedish ass. I’ll see what I can do about getting a picture of me but you can feel free so send me a picture of my sexy Swedish honey. And if Helena or your cat don’t want to strip I guess you could send one of yourself. I really miss you!

Love, Tim. 

Den där löjliga lilla oceanen. Under sommaren jobbade han som badvakt vilket han vantrivdes med eftersom de inte tänkte på säkerheten alls och hade en massa skumma saker i poolen. Såhär avslutar han ett annat brev:

Loose Ends Not Covered In The Letter

• Didn’t we have a great time at my house?
• Have you started drinking yet?
• I go back to school in 6 days so send stuff there.
• Watch The Big Lebovsky. 

Well, I’ve got to get back to lounging around, reading (listening to my Walkman) and swimming in my illegal pool. Lots of love, Tim. 

P.S. I hope you still understand English. 

Walkman, eller freestyle som det heter på svenska. Det var såklart ohållbart att ha ett långdistansförhållande i längden och efter ett tag dök det upp personer på hemmaplan som vi började intressera oss för. Särskilt en trummis fångade min uppmärksamhet, något jag också berättade för Tim.

Helen, 

I’m really pissed but I’m kind of a hypocritical too because I kind of have a girl that’s kind of a friend. It’s really dumb that I’m in school and you’re working and seeing X (who’s probably 30) and I’m in high school, I’m 17 and I’m pissed. 

I just had to go play IN MY BAND! I’m the lead violin. (It’s actually a chamber quartet.)

Shit I have to go to math class.

Jag märker när jag läser hans brev att jag fortfarande gillar hans humor och det var något jag föll för, han var egentligen inte arg vilket framkommer om man läser vidare. Det är så uppenbart för mig nu när jag tittar tillbaka på alla mina gamla förhållanden att det alltid är humorn jag faller för.

Det är något särskilt med kärleksbrev. Att de sparas, ligger gömda och sen plockas fram, i en evighetsloop. Jag träffade honom aldrig igen men när jag skaffade Facebook letade jag såklart upp honom. Nu har jag ju inget konto så då är jag tillbaka på ruta ett igen; att gömma kärleksbreven till nästa gång det är dags att minnas den där sommaren.

Första gången jag sa att jag älskade honom sa han det inte tillbaka. Jag visste inte var jag skulle ta vägen. Men jag sa inget då. Dagen efter sa han att han älskade mig. Jag fick höra att det var första gången han sa det till någon, första gången han kände så. Jag visste inte var jag skulle ta vägen!

Romantiska minnen i all ära, jag kan bara inte relatera till att vilja ha ett förhållande just nu.

Horknekt kallar Maria honom. I går kväll gungade vi, precis som på fritids för en evighet sen, och sjöng Kärleken är evig för fulla muggar. Den låten brukade skrämma iväg killarna fortare än kvickt, som en tjejbacill på crack.

Kärleken är evig när vi ääär tillsammans. Ingenting är större än det häää-äääär. Maria klagade över att gungan blivit för liten.

Lena Philipsson gav småländskan och hemmasydda kläder ett ansikte i mitt flickrum och jag beundrade henne något enormt. Men som vuxen vet jag att hon har fel. Kärleken är inte evig, även om vi vill tro det. Däremot kan jag inte komma på någonting som är större.

Jag har varit upp över öronen förälskad flera gånger och älskar att vara det. Magen fylls av fjärilar, det är omöjligt att äta, doften av honom får mitt hjärta att smälta, varje meddelande och samtal är som ljuv musik.

Samma hjärta har även blivit krossat, det börjar slå fortare nu bara för att jag påminns om det, och jag har aldrig mått så dåligt i hela mitt liv. Det gick så långt att jag sjukskrev mig, den totala motsatsen till att vara kär.

Det var inget jag skrev om på Twitter eller i bloggen när det hände så det märktes inte, alls. Nu när jag läser mina vänners ömma kärleksförklaringar på www undrar jag om jag kommer att skriva om fjärilarna nästa gång de kommer på besök. Eller om jag kommer vilja ha de helt och hållet för mig själv. Av någon anledning, som jag inte riktigt kan sätta fingret på, lutar det åt det sistnämnda.

När Emanuel ringde nyss grät jag. Hoppas att du också har vänner som du kan gråta inför utan att tänka på det. Som inte krånglar till det, som känner dig och vet att det är naturligt för dig. Den här gången berodde det dessutom på en alldeles fantastisk kärleksförklaring så det var inga konstigheter.

Jag har många vänner i min närhet som är kära nu. Nyförälskade med pirriga magar och förväntningar som snurrar runt, runt. Förra sommaren var jag precis likadan, kanske ännu värre drabbad. Aldrig någonsin har jag varit så påverkad av en annan person. Så fort vi snuddade vid varandra kändes det i hela kroppen. Minns att jag satt på en uteservering på Söder med Emanuel och berättade om den känslan. Han ville också känna så. Jag hoppas att du gör det nu.

Kärlek handlar till stor del om oförklarlig kemi men framförallt om kommunikation. Utan kommunikation fungerar inte kärleken. Jag kan inte komma på något värre än någon som stänger av den, som inte hör av sig, som låter den andra gissa vad som är fel. Gör aldrig någonsin så. Jag tror jag tror på kärleken men inte på att alla kan kommunicera den.

Men Anja. Hon kan när hon vill. Lyssna på hennes underbara sommarprat innan det försvinner från tablån, hennes vackra kärleksförklaring till sin flickvän och sin kommande roll som mamma. Så kommer du också tro på kärleken. Och kanske gråta just när dina vänner ringer.

I veckans program av P3 Browser pratar vi om kärlek på www och Karin, Gabriel och jag både skrattade och fick en tår i ögat av det fina inslaget om Twitter-paret som sänds i början, missa inte det!
Sen får jag tips av en expert på hur jag ska tänka när jag skriver en profil på valfri dejtingsajt baserat på en telefonintervju som vi gjorde förra veckan. Det är absolut inget jag har funderat på att någonsin göra men jag ställde gärna upp som försökskanin. Sen fick jag förstås sitta där med skämskudden på så att Karin tyckte synd om mig men det blev rätt bra…särskilt eftersom jag verkligen tycker att det är mysigt att titta på rådjur som betar utanför fönstret och står för det.

Av någon anledning kom vi in på att jag är väldigt nöjd med mig själv och trivs väldigt bra med mig själv, något som låter väldigt knasigt när man säger det högt. Men det är verkligen så och jag tror att det har med åldern att göra, att äntligen vara bekväm med sig själv och inte vilja ändra på något. Jag får en kommentar om det, att det är dumt att vara översjälvständig när man söker efter en partner, men det är ju faktiskt inte det jag gör. Jag söker inte efter någon, tvärtom vill jag vänja mig vid att var singel. Men som min vän Maria sa, om jag någon gång vill söka efter en partner kan det ju vara fint att få nämna det i radio.

Kommentera gärna på Twitter med #P3Browser eller skriv direkt till @P3Browser! Givetvis finns vi även på Facebook. Om bara några minuter, kl 18:03, kör vi igång. Lyssna då!

Jag älskar Malmö med hela mitt hjärta. Och jag saknar Malmö något enormt! I slutet av november (18-20) åker jag ner över helgen så boka in det om du vill ses då!

Jag har redan förvarnat Johan om att vi troligtvis kommer äta dubbelt när jag kommer på besök! Frukost på Boulangerie och Solde, brunch på Kungsgatan och Kafé Agnez, lunch på Green Mango och Curry Hut, middag någonstans kring Davidshall och Gamla Väster och efterrätt på Bastard innan det är dags att gå vidare till Babel och Debaser. Söndagen har jag inte planerat så noga.

Jag vill klämma på alla Ida Sjöstedt-klänningar inne på TjallaMalla. Och ta en långpromenad längs vattnet. Och tjuvkika på Media Evolution City. Och äta edamamebönor på Redfellas. Och hänga med Sara och hennes kille. Och äta bakverk på Patisserie David. Och kolla på alla vackra hus i Rörsjöstaden. Och mata fåglarna i Slottsparken. Och köpa lösgodis på Hemmakväll. Och träffa så många fina vänner som jag bara hinner!

Åh, vad jag längtar!

Jag såg Dirty Dancing för hundrade gången härom kvällen och fnittrade förtjust i soffan som om jag vore fjorton igen. Johan såg den för första gången. Det fick mig att börja tänka på hur olika syn på förhållanden killar och tjejer får av böcker, filmer och musik i tonåren. Kanske lite längre in i livet också.

När han säger ”But why does it hurt so much in here when you’re not with me?” och pekar på sitt vilda hjärta så dör jag, bokstavligen, än i dag.

Ungefär samtidigt som vi tjejer trånade efter pojkband och high school-killar med rådjursögonfransar satt killarna i klassen i skogen och bläddrade i pårrtidningar. Okej, kanske inte i skogen av alla ställen (men hur kommer de då dit?) men ungefär så stor skillnad på kärlek och sex föreställer jag mig att det var i den åldern. Medan vi tjejer drog efter andan av hormonfylld förväntan framför de för evigt förlängda förspelen mellan diverse huvudrollsinnehavare drog killarna… något annat. (Alternativt slut på den meningen: till skogs.)

Jag minns fortfarande hur Red högg tag i mig – även om Jordan var paxad av min syrra eftersom hon klippt och färgat håret som Angela.

Tänk så många flickhjärtan som sats i brand av en enda kyss men som aldrig lett till några som helst avslöjande scener, vare sig på film eller i bokform, men som fick hjärtat att fladdra i alla fall vs hur många rullar som startat med att tjejen är redo att bestigas med grafiska närbilder som direkt följd. Eller, nu är inte jag någon expert på pårr, kan inte ens stava det rätt, men känslan är att vi fick förspelet och killarna fick, pang på rödbetan, det som doldes under täcket för oss. Sen försökte vi kombinera dessa två helt skilda erfarenheter när vi fick chans på varandra.

Jag kan bara i min vildaste fantasi försöka gissa vad killarna i klassen tyckte om oss som gillade det här. Hujeda mig!

Så min fråga är: Vilka böcker fick tonårskillar att bli sådär galet förälskade att de (du) inte kunde äta av inbillad längtan? Vilka låtar fick fjärilar att flyga vilt inne i bröstet som om de vore fåglar? Vilka filmscener fick dem (dig) att bli kär i att vara kär?

Tjejer får också svara, även om jag kan gissa!

En kväll i Halmstad under midsommarhelgen fick vi syn på fyra kor som betade på en äng. Lika uppspelt som ett barn på julafton rusade jag försiktigt fram för att hälsa.

De är fantastiska djur de där, korna. På hemvägen såg jag flera av skogens djur, bland annat en älg som stod och betade och jag blev lika uppspelt igen. Kärlek.

Min vän Tommie är en hejare på att ta fina naturbilder och särskilt på djur. Missa inte att kika in på hans hemsida!

Going the Distance med Drew Barrymore och Justin Long är som en liten present! När jag läste på baksidan att den handlar om ett distansförhållande kändes det som en klockren film för mig, en lördag kväll, på soffan med lite choklad, istället för att bara gå ut och dansa och träffa folk. Här är trailern!

Jag älskar att hitta otippat roliga och romantiska filmer (Nick & Norah’s Infinite Playlist) istället för att bygga upp för mycket förväntningar och bli besviken (500 Days of Summer). Älskar!

Going the Distance har en underbart galen humor, härligt sköna karaktärer och en riktigt bra story. Hyr den i en videobutik bums men lyssna på den här låten först!

Plocka fram era somrigaste favoritbilder för nu drar #avatarveckan igång igen! Imorgon är det dags för alla tweeps att byta avatar varje dag och den som vill startar redan vid tolvslaget i natt!

Givetvis har jag gjort en instruktionsvideo i Animoto så sprid den som små galningar, ju fler desto roligare! Jag lägger till #avatarveckan som sök i TweetDeck redan nu, det ska bli så spännande att få se er alla på nytt!

För dig som helt har missat denna ljuvliga högtid har jag bloggat om första gången här och andra gången här. Jag slår vad om att ni kommer gilla det ni ser! <3

Idag fyller Johan år så hipp hipp hurra för honom! Tyvärr kan jag inte fira honom mer än så här idag eftersom han nu åker till Roskilde (och stannar där till nästa söndag) men vi ses helgen efter det och då ska jag överösa honom med pussar och presenter.

Det är jobbigt att han åker eftersom mycket av vår vakna tid spenderas framför Skype men vi kommer hålla kontakten via mobilen som vanligt. Ena sekunden känns det lugnt, andra sekunden gråter jag.

Bästa sättet att inte längta ihjäl sig är att hitta på roliga saker så jag ska bums planera in en massa skoj. Under årets bästa och vackraste dagar blir det nog inte så svårt (med undantag för idag när himlen gråter för min skull.) Leka?

Nu har jag börjat jobba vilket egentligen är helt galet! Känns som att det var precis det här jag ville, att få ett spännande och utmanande jobb och sätta igång och arbeta direkt efter skolan. Är väldigt tacksam för det.

Annars har det varit mycket kärlek på tapeten den här helgen. Jag har gråtit floder av lycka för Victorias skull och efter att ha hört Daniels tal så gillar jag honom riktigt mycket också. Underbart att se dem ihop, strålandes av lycka!

Själv har jag också fått en rejäl dos kärlek, de här fina blommorna kommer inte ens i närheten av att beskriva hur mycket. Det har varit en härlig helg i kärlekens tecken, jag lovar!

Ser fram emot en underbar bioupplevelse med mycket choklad, popcorn och läsk, troligtvis i trevligt sällskap också men själv om jag måste, på premiärdagen. Kan inte tänka mig något smarrigare.

I fredags var det galet härligt på Twitter! Jag spelade in en video som snabbt följdes av en parodi som sen spred sig vidare för att sprida ännu mera kärlek. Jag har försökt samla alla i det här inlägget!

Här är mitt första försök, det var roligt men pirrigt!

Sen spelade @brissmyr in en parodi med sin iPhone utan att jag visste det!

@sinistare körde i helsvart vilket hon passar fint i!

@kwasbeb-Jack hälsade med hela handen.

@iesben representerade för Norge.

@zweibenier som är svensk men studerar i Danmark bjöd på danska hälsningar.

@lyckne spelade en låt för sina #ff-damer, det tackar vi för!

@gokidgo och Ratata bjöd på underhållning! Katten Ratata alltså, inte gruppen.

@helahustrun skrev fint uppåner.

@pelletsmaskinen tyckte att jag var tuff. Det tycker han fortfarande hoppas jag.

@bowemawo sjöng också en sång för sina ffs. Härligt!

Alltid lika roligt att säga folks nick högt! Det är ett sådant tydligt tecken på att man är helt insnöad på Twitter.