Helen Alfvegren

Djur, yoga och jämställdhet

Etikett: kampanj (sida 2 av 2)

Fin dialog med @Pressbyran

I går fick jag mail från Mischa som jobbar med Pressbyråns kommunikation på Twitter.

Självklart vill jag först beklaga och berätta hur ledsen jag är för att du känner dig förolämpad pga vår kampanj. Jag vore glad om vi kunde talas vid för att höra mer om dina synpunkter på Pressbyråns vegetariska utbud och hur det kan utvecklas.

Jag blev uppriktigt glad av en ursäkt och han upprepade den även över telefon. Vi hade ett väldigt bra samtal där han förklarade att Pressbyrån aldrig någonsin menat något illa med en sådan här kampanj och det kom fram att ADn på Åkestam Holst (som gjort kampanjen) själv är vegetarian. Inget illa menat, okej, så över till det viktigaste – dialogen!

Ärligt talat så gör Pressbyrån alla rätt här. De har koll på vad som skrivs, på vilka som skriver det och kontaktar de som blivit upprörda på Twitter, Facebook eller via mail. De ber om ursäkt, lyssnar, frågar hur vi kan lösa problemet ihop och sträcker ut handen ytterligare genom att vilja ha en fortsatt dialog även efter att det här har blåst över.

Det finns en problematik i att erbjuda vegetariska korvar eftersom det skulle innebära att alla butiker behöver en till separat grill men jag fick fram att det vi framförallt saknar är variation. Att de har en pastarätt från Gooh innebär att det är den vi får äta år ut och år in. (Jag har ätit samma vegburgare på Max i 13 år, kom igen.) Det tog han till sig så jag ser fram emot lösning.

Efter samtalet känner jag mig väldigt nöjd med att Pressbyrån verkar ta den här frågan på allvar samt att jag fick förklara min syn på saken. Jag fick intrycket av att de verkligen är intresserade och lyssnar på sina kunder.

Min hjärtefråga är vegetariska alternativ och om vi tillsammans får igenom det skulle jag bli otroligt stolt och glad (och med vi menar jag vi vegetarianer). När jag surfar in på Åkestam Holsts hemsida ser jag att de även står bakom bananen i Felix-kampanjen. Symboliken är ju intressant, jag väljer att tolka den som en vegetarisk revolution. Fler bananer åt folket!

Som vegetarian uppskattar jag inte att bli förlöjligad av @Pressbyran (uppdaterad version)

Om man inte är vegetarian kanske det är svårt att förstå exakt hur det känns att ständigt kämpa för sitt val mot ett samhälle som vägrar att anpassa sig och erbjuda alternativ? Ett val som innebär omvägar och uppförsbackar men som man väljer ändå, inte för sin egen skull, utan för någon annan som man aldrig kommer att träffa.

Istället för att 2011 erbjuda ett vegetariskt alternativ väljer Pressbyrån att godkänna byråns förslag som förlöjligar mig och alla andra vegetarianer som varje dag anpassar och anstränger oss för att välja en kost som förhoppningsvis räddar några djur från ett liv av lidande och en med säkerhet fasansfull död. Det är i alla fall vad den här bilden symboliserar för mig.

Om jag åt kött skulle jag aldrig i livet välja att äta de korvar som ligger och rullar och rullar i all oändlighet inne på Pressbyrån. Men de är tydligen värda en kampanj. Som förlöjligar mig. Som valt att inte äta kött. Tack Pressbyrån, men som kund väljer jag bort er ett bra tag framöver. Och skulle jag se en banan inne i era butiker när den här kampanjen har fallit ur minnet, ja, då kommer jag troligtvis bli påmind igen och gå ut därifrån på direkten.

Uppdatering: Under kvällen i går blev jag hånad för att jag inte förstod humorn i den här kampanjen (den är ju rolig!) och ifrågasatt för att jag inte var mer positiv inställd här i livet (vilket jag förklarade att jag var, bara inte till den här kampanjen). För mig är inte det här ett skämt och jag hoppas verkligen att den här diskussionen som jag startat med Pressbyrån i och med det här inlägget kommer leda till fler vegetariska alternativ.

Uppdatering 2: Djurens Rätt tyckte inte heller att det var lusigt.

Uppdatering 3: Ett till blogginlägg som inte heller förstod poängen med banan med bröd. Tack Johan för tipset!

Uppdatering 4: I dag (torsdag) ska jag prata med Pressbyrån, deras kontakt på Twitter hörde av sig i går och ville höra vad jag vill se mer av i deras vegetariska utbud.

Uppdatering 5: Sofia har gjort en väldigt träffsäker bild i PhotoShop tillsammans med ett (enligt mig) roligt inlägg angående kampanjen.

Uppdatering 6: Jag har bloggat om mitt samtal med Pressbyrån och är mycket nöjd med deras respons. Det kan nog bli något av det här!

Uppdatering 7: Oskar Dahlbom har bloggat om en alternativ kampanj som värmer mitt gröna hjärta.

Uppdatering 8: Yami och pandorna har lagt upp en av Nanna Johanssons underbara illustrationer, den här om Den stereotypa köttätaren.

Uppdatering 9: Mikusagi funderar över vad en korv är och undrar om inte Pressbyrån hade kunnat använda en gullig bild på kattungar istället om vi var så tvungna att känna myset med kampanjen.

Uppdatering 10: Vegankrubb (som precis vann pris för Årets Veganblogg 2010) har hittat Sofias bild och är inte heller road av reklamen.

Uppdatering 11: Intressant! När jag söker efter Pressbyråns sida på Facebook för att se vad som skrivs där dyker det här inlägget upp först följt av Djurens Rätts inlägg, sen mitt inlägg igen (om samtalet med Pressbyrån), sen Yami och Pandornas kommentar om kampanjen och till sist Pressbyråns officiella sida (som har över 3000 fans).

Om det har att göra med att jag har så många vänner som gillar de här inläggen eller inte vet jag inte så kommentera gärna vad du får upp om du söker efter Pressbyrån på Facebook!

Uppdatering 12: Jag har nu läst kommentarerna på Pressbyråns Facebook-sida och precis som jag har råkat ut för så hånas de vegetarianer som inte tyckt att kampanjen är rolig. Dessa kommentarer ligger kvar, exempelvis: ”Man ska inte lyssna på rabiata veganer/terianer//Förstår man inte poängen har man nog lite allvarligare problem//Anser att de som klagat på denna kampanj borde skaffa sig ett liv// osv. När jag kollar in deras shop (som är grunden till hela kampanjen, att man ska kunna bjuda sin Facebook-polare på en korv) finns det minsann ingen banan med.

Uppdatering 13: Jag fick en bild från Anton i går från en tunnelbanestation där någon plockat ner just banan-skylten. Trots allt så sitter ju kampanjen kvar uppe över hela stan och fortsätter håna oss.

Uppdatering 14: Vegkorv till alla?

Uppdatering 15: Sista finaste uppdateringen!

Antingen är den totalt misslyckad eller så missade jag helt poängen med Kobbs-kampanjen

I torsdags gick Volontaire ut med en Facebook-kampanj åt te-företaget Kobbs. De uppmanade alla att koppla av från just Facebook i en vecka och lockade med en kopp te som pris. Tävlingen kunde mätas via Facebook Connect och det skrevs om den i bland annat Resumé och Dagens Media.

I ett blogginlägg från nämnda byrå står det att läsa:

Företagen slåss om att nå kunderna på Facebook. Nu kommer det första företaget som belönar dem som kopplar ner istället. Kobbs Te utmanar svenska Facebookanvändare att klara sig utan det populära sociala nätverket i en vecka för att öka välbefinnandet – och få lite fritid.

Här börjar i alla fall jag undra om Facebook verkligen är rätt plattform för att uppmana folk att inte använda Facebook? Borde inte snacket ha gått runt fikabordet? Kommer vi komma undan med det här? Inte en chans va? Idag tvingades Kobbs att ta ner kampanjen ögonaböj.

Är det inte uppenbart? Har du någonsin sett en annons på Google som utmanar dig att sluta googla under en vecka? Har du någonsin hört en reklamjingel på Spotify som uppmanar dig att inte lyssna på Spotify i en vecka?

Jag twittrade med Ludwig om det här idag för jag kände att jag nog måste ha missat hela poängen. Han gissade att det rörde sig om ett PR-trick. Jag gissade att målgruppen nog inte var så roade.

Jag gick in på Kobbs hemsida och hamnade först på kampanjsidan där det numera står:

Vi ber förstås Facebook om ursäkt, men kommer att fortsätta belöna människor som kopplar ner med oss framöver. Vi ses snart!

Ses vi snart? När då? Har de kanske en plan ändå? Jag gick vidare in på hemsidan och surfade (läs snokade) runt lite. Jag tror att jag letade efter poängen. Det enda jag hittade var att det saknades något. En koppling till kampanjen – till Facebook – en Gilla-knapp. Vad ska de göra av all PR om de inte har en Gilla oss på Facebook-knapp?

Jag skrev det till Ludwig och hela konversationen finns sparad för den som vill läsa. Drygt en timme senare hör Volontaire av sig (de hade väl Kobbs på sök):

Varsågod!

När jag kom hem vid halv sex hittade jag ingen knapp och jag ser fortfarande ingen knapp nu vid 20-tiden. Ska de inte i alla fall försöka samla ihop lite fans? Hitta på något nytt. Komma på en snabb lösning. Spåna ihop något till i morgon. Improvisera.

Jag gick in och kollade på Facebook. 42 fans hade de lyckats skramla ihop, 47 som det är nu och jag fastnade direkt för Birgitha från Mölnlycke. För henne finns det inget bättre te! Vad ska de göra med henne? Här har ni Kobbs fans, vad gör ni? Jag är för nyfiken av mig och jag vet det, men det är så intressant!

Vad gör man när en kampanj stängs ner? Vem sköter kontakten med kunderna (och sådana som bara är nyfikna)? Är det Kobbs som ska svara på mina frågor eller är det Volontaire? Vad har de lärt sig av det här?

Jag vill hursomhelst passa på att tipsa om mitt mastodontinlägg om just Facebook-regler som jag tror kan passa de som orkat läsa så här långt. Kommentera gärna om du vet något mer, jag känner fortfarande att det kan finnas en poäng som jag har missat.

IRL

Just nu hjälper jag Pocketförlaget med deras lansering av åtta stycken ungdomstitlar. Jag har mailat runt till en massa fina bokbloggare och tipsat om att de som tävlar på vår fan page kan vinna en till bok ur serien om de tar en bild på sig själva med boken de läst och mailar till mig (helen@pocketforlaget.se). Det ska bli kul att se! Dessutom har Kjell spelat in en hel drös med videos med bland andra Kitty, Karolina och Tore, och det ska väl jag också göra men jag gör en egen variant, så småningom.

Louise som är VD på Pocketförlaget kallar mig för deras sociala media guru, ville bara att ni skulle veta det. På onsdag är det dags, då smäller det! Håll till godo med den här videon så länge!



Nyare inlägg »

© 2024 Helen Alfvegren

Tema av Anders NorenUpp ↑