Jag har fått en gris att spinna av lycka, med undantag för det där fantastiska ljudet som katter gör. Det gör det väldigt lätt för mig att inte äta grisar – jag köper helt enkelt sk*nka, korv och fejkon istället. Men för dig som äter gris är det viktigt att komma ihåg att de är lika gosiga som hundar och har precis samma behov av en skön sovplats, ett ombonat utrymme för sina nyfödda barn och tillgång till spring och bus på ängar eller i en skog.

Inget av det där får svenska grisar. Diskussioner av den här typen handlar ofta om att kasta skulden på något annat land som har det sämre än Sverige (kupering, helspalt osv) för att på så sätt lyfta det egna landet. PS! Så gör alla länder. Det behöver inte betyda att vi ska vara nöjda med att 99% av grisarna aldrig får gå ut, att de får liggsår från betongen de sover på eller att 15-20% av deras barn dör innan de ens kommit till slaktarn. I medierna har det på senaste tiden gått att läsa att det är mamman som dödar sina barn, utan att nämna att de producerats så hårt att de föds med livshotande skador.

– Sveriges grisproduktion har utvecklats mycket. Större kullar, friskare grisar och större grisar, men spädgrisdödligheten är hög. Vi tycker att man måste kunna testa om det går att rädda fler smågrisar, säger Mattias Espert som är en av Sveriges största grisuppfödare och som håller i arbetet med Sveriges Grisföretagares djuromsorgsprogram.

Den här kultingdöden vill nu Sveriges Grisbönder ändra på! För att minska dödligheten (som de helt skyller på suggan utan att ens nämna hur liten plats hon har att leva på  – eller det faktum att sovplatsen är gjord av hård betong) vill de nu fixera henne, något som är förbjudet i Sverige. Det är så de sämre länderna, som till exempel Danmark, gör. Att fixera går att jämföra med att bura in. Låsa fast. Med ett järngaller. Ett fasansfullt upplägg som ses som den bästa utvägen istället för att ta ett steg tillbaka och ifrågasätta produktionen.

I dag föder en gris 15 kultingar istället för normala 4-5 stycken. Det är klart att barnen blir underutvecklade. Varför gör vi så mot djuren? Sen Sverige gick med i EU 1995 har grisimporten ökat med 332% och Sveriges bönder kan helt enkelt inte konkurrera med de lägre priser som andra länder erbjuder. Varje extrapris du ser i affären betalar grisen mellanskillnaden för. Vi måste börja värdera grisarnas liv. Och ge dem ett värdigt liv. Sluta blunda för hur de produceras, ställ krav och var villig att betala för det liv du tar. Eller ät något annat.