Imorgon flyttar Sanna till Göteborg så vi har sagt hejdå hela helgen genom att hänga extra mycket. Särskilt hon, jag, Johan, Lo och Jenny. Vi har haft tweetup vid Mariatorget, åkt Extreme på Gröna Lund och dansat till Zoulias beats på Berns.
Nu på kvällen har vi hörts två gånger på telefon och allt känns som vanligt men det är det inte. Det känns ofantligt tråkigt att hon ska åka. (Kom hem till jul!)
Kan inte någon anställa henne här i Stockholm så att hon kommer hem snart? Tack på förhand!
Kärleken till mina tweeps är stor och länken som spammades ut i veckan gjorde lite narr av den tycker jag. Tar sonika tillfället i akt och presenterar mina riktiga tweeps här. Klicka på bilden för att följa, de kommer alla med mina allra varmaste rekommendationer. <3
Låt oss inte heller glömma bort Norge, vår rikaste granne. (Ett liknande skämt höll på att kosta mig vänskapen med Esben, olja osv, som tur är lyckades jag reda upp det och sen friade han så vi är lugna.)
Istället för ffse, BFF. (Bästa vänner för evigt alltså för er som inte är nere med kidsen.)
Snyggast av alla är Jonna! <3
Klockan 21 ikväll började en konsert med Robyn på Aftonbladets kampanjsida för de som lyckats få tag på biljetter.
Igår kom det upp på Facebook att min vän Martina skulle ”gå” så jag hakade på och bokade genast en biljett. Annika ville också följa med men hon var sent ute och fick nöja sig med plats i en sektion lite längre bak i ”lokalen”.
I bekräftelsemailet som jag fick stod det:
”Du har bokat en biljett på sektion A till Robyns spelning på Live-Löpet, Aftonbladets interaktiva livescen.” Sen fick jag en kod och en länk till Aftonbladets hemsida som jag skulle klicka på några minuter innan konserten började. Om jag var 5 minuter sen skulle biljetten gå till någon annan. (Man kunde klicka i för att få påminnelse men jag missade det.)
Robyn började konserten med att prata med publiken och uppmana oss att hångla! Vi fick alltså agera konsertpublik fullt ut (vifta med tändare, ropa något, kasta bollar, önska låtar) och de av mina vänner som var inloggade via Facebook connect såg vad jag gjorde för val och tvärtom.
Man kunde även ta kort (se bild) och välja om man ville lägga upp det på Facebook eller maila till någon, en ganska så rolig funktion!
Martina och Annika var inte sena med att kommentera i min logg efter konserten hur mycket (eller lite) jag hade hånglat, vem som hade applåderat mest och om någon träffats av bollen.
Ett riktigt trevligt tisdagsnöje! Robyn sjöng bara några få låtar men alla var nya, sköna versioner av de (som jag gissar) fick flest röster av publiken.
Det här är alltså en del av Aftonbladets kampanj inför RockBjörnen och jag tycker att det var rätt lyckat (även om jag kanske inte kommer gå igen)!
Jag tänkte berätta lite om min mamma för hon är en av mina bästa vänner och jag älskar henne.
Hon älskar Eva Dahlgrens Ängeln i rummet så då gör jag det med. Hon gillar även Leonard Cohen och Tina Turner och lyssnar på Svensktoppen. Dessa uppgifter har inte uppdaterats under de senaste 20 åren men jag tror att de fortfarande gäller.
Hon älskar att ligga och läsa, gärna i soffan och nästan enbart deckare. Jag har ärvt hennes boksmak så vi brukar byta böcker med varandra.
Hon pratar ofta med sig själv ”för då får hon bäst svar” och hör direkt på telefon om det hon säger ”går in genom ena örat och ut genom det andra” på mig. Kan ske ibland om jag ser på teve eller sitter med dotan.
Hon tycker omänskligt mycket om färgen rosa och det märks på hennes kläder, inredning och accessoarer. Med tanke på att hon överdoserade den på oss när vi var små (tvilling) är hon själv förvånad över att jag fortfarande använder den.
Hon säger saker som ”Nu ska vi se, sa blinda Sara” och ”Burr burr, sa Kasper när han såg en naken häst”. Gamla ordspråk när de är som bäst.
Hon slukar smågodis som ingen annan. Inte ens jag skulle vinna om vi svullade mot varandra. Hon har ingen botten. (Avis såklart.)
Hon fyller 60 nästa år men planerar att byta karriär innan hon pensionerar sig. Jag ska ge henne mina bästa tips på hur man startar eget företag.
Hon har vid ett flertal tillfällen setts dansa kosack. Med blandat resultat.
Hon hatar att vara med på bild och skrynklar ihop ansiktet så fort hon får syn på en kamera.
Hon är en av de roligaste personer jag känner. Jag kommer ihåg när vi låg i en hög på golvet och skrattade åt ett avsnitt där Oprah intervjuade Barbara Streisand som berättade att hon inte ens kan koka ägg. (Man behövde nog vara där.)
Hon spenderar sommarhalvåret ute på kolonin där hon och min syster sliter så att svetten lackar medan jag tar kort.
Hon gråter varje gång jag tatuerar mig eftersom hon tycker att det bara är bovar och banditer som gör det och vill inte att någon som inte känner mig ska tro att jag är det.
Queen of my heart.
Igår förfestade jag och Emanuel lite inför #FBlunch genom att ses på Vurma och äta lite ihop. Eftersom vi inte alls känner varandra fanns det en hel del att prata om och det blev nog mer privat än jobbrelaterat till att börja med. Efter maten besökte vi den nyöppnade Chokladfabriken vid S:t Eriksplan och slog oss ner på en kulle i närheten.
Vi började prata Twitter och jag berättade om hur jag läser av mitt feed. Just nu följer jag 110 stycken och Emanuel 1307 stycken. Det var intressant att höra om hur han läser av sitt flöde (skummar) eftersom jag har varit nyfiken på hur man hänger med när man följer så många.
Jag är nog lite rädd för att uppfattas som snobbig som inte följer fler eller som någon som bara försöker få till en snygg ratio men efter att ha använt Twitter de senaste två åren har jag funnit att c:a hundra tweeps är perfekt för mig. (Det är ju inte så att jag bara har koll på hundra personer på Twitter, jag har nog koll på de flesta.)
Min metod verkar vara ganska ovanlig och förklarar till stor del varför jag följer så få som jag gör. Den innebär även att jag har stenkoll på allt som skrivs och vet precis vad de jag följer pysslar med hela dagarna. Okej, nu kommer det! Jag läser precis varenda tweet som skrivs i mitt flöde. Dygnet runt, året runt. Detta innebär att jag ibland byter ut de jag följer för att få in lite ny energi, hoppas att ingen tar det personligt.
Jag brukar sällan twittra om det här men tycker att det förklarar en del. Har du ett annat sätt att läsa av ditt flöde får du gärna berätta om det i kommentarsfältet!
Testade en tävling idag som verkar funka bra. Istället för att tävla i vanlig ordning får fansen komma på en slogan (kreativt) och sen rösta på varandras förslag (för att få fram en vinnare). Ju fler som gillar desto bättre. De tre som har flest tummar upp på måndag vinner varsin t-shirt.
Häromdan såg jag att vi fått in nya t-shirts med ett riktigt snyggt tryck på så jag tog kort på det och la upp i loggen. Det fick så bra respons att jag även använder det som profilbild.
Jag tycker att Facebooks nya funktion att kunna gilla någons kommentar i kommentarsfältet är lite overkill men i det här fallet är det helt perfekt. Man kommer dessutom undan allt vad lotteri heter. Hoppas på många kommentarer under helgen!
…till Popdevelops ära. Nu ska jag sluta tjata om mina favoritkillar!
Igår mötte jag upp lite kollegor redan vid sju för att färdas med bil upp till Söderhamn för konferens. Jag tror inte att så många vet om att C bara består av 20 personer och nästan alla åkte uppåt i landet för att hälsa på en del av kundtjänst som sitter där.
Vi hade workshops och delades in i små grupper och diskuterade hur vi kan förbättra kundservicen för våra kunder. Roligast var att få sitta med under samtal när kunderna ringde in och få höra hur de bemöttes.
Vi bodde i ett gammalt värdshus som det utan tvekan spökar i.
Jag fick ett eget rum men några av oss fick bo i jätteläskiga stugor på baksidan med utsikt mot vattnet.
Inredningen var helt fantastisk (även om någon tyckte att det verkade jobbigt att damma alla små prydnadssaker som stod överallt). Tunga, gamla möbler, kristallkronor i nästan alla rum, dukar, vaser, tallrikar på väggarna, stora vackra tavlor, breda soffor och fåtöljer, mjuka mattor, osv.
Det var synd att uppkopplingen var så usel, jag hade gärna sett en film innan jag somnade eller skrivit det här blogginlägget till exempel. Egentligen är det löjligt hur beroende man blir av nätet men efter att ha spenderat helgen på landet med en Mac i mitt knä förvånas jag inte över det.
Nu har mugshotsen från sswc dykt upp på Flickr. Ska gå igenom alla och zooma in och ha mig för att kunna se nicksen ordentligt, så som man inte kan göra när man ser någon på andra sidan ängen eller på väg ut från toaletten. Eller ens när man står mittemot varandra. Det är oartigt att glo nämligen.
Jag hade önskat att de hade bytt plats på mina namn, det är ingen som bryr sig om vad man heter på riktigt, jag vet att jag är dålig på det i alla fall. Kan vara ett litet tips till nästa år!
Nu tror jag att det räcker med rapporteringar från sswc i den här bloggen. Tack och bock för det här året! Vi kanske ses nästa år?
© 2026 Helen Alfvegren
Tema av Anders Noren — Upp ↑
