Helen Alfvegren

Djur, yoga och jämställdhet

Kategori: Personligt (sida 24 av 98)

Glasögonen går inte att ta av!

Min kille brukar skämtsamt säga att för varje serie där kvinnorollerna retar gallfeber på mig så kommer någon skriva en feministisk analys som hyllar den. Jag trodde faktiskt inte på honom men så i går dök en länk upp till TV dags där de tycker att True Detective utreder hela manssamhället. (Samtidigt som HBO gör reklam för serien i en banner ovanför, bara en parantes.)

Jag läser och läser medan jag väjer för spoilers och vill så gärna försöka förstå, att se det med hans ögon, men det går inte. Från avsnitt ett och framåt ser jag bara kvinnorna. Det kanske är som Amat skriver angående Hanne Kjöllers kritik av Rummet, att det är svårt att sätta sig in i någon annans skor. Skillnaden med mig är att jag verkligen vill förstå intresset för de här männen men jag kan helt enkelt inte se förbi de nakna, mördade, utnyttjade kvinnorna som används i syfte att förstärka de manliga karaktärsdragen.

På tal om Matthew McConaughey så har du säkert inte missat dels att han vann en Oscar, dels bilden som Ellen tog under galan? Världens mest retweetade wefie. På Twitter påpekade Peter att den innehåller två veganer, det tyckte jag var så fint! Ser du vilka?

Mun mot mun

Jag var så livrädd i går när min kille plockade isär min dator att jag i min tur plockade fram dammsugaren. Det passade faktiskt extra bra eftersom insidan var så skitig. Efter en massa pillande och byte av RAM-minne och hårddisk fick han faktiskt igång den! Han är bäst!

De senaste veckorna har jag gjort pilatespassen, Netflixtittandet och skypandet i mobilen – vilket har funkat – men att inte kunna blogga när lusten fallit på har gjort mig lite verklempt. Nu är jag lugn igen! Har du också problem att komma igång med bloggandet kanske Blogg 100 kan vara något för dig?

Maktens män och halvnakna heldöda kvinnor

Jag upplever det som svårare och svårare att ge nya serier en ärlig chans. Till att börja med blir de snabbt överhajpade och har ingen chans att leva upp till förväntningarna, fortsättningsvis är avsnitten en timme långa vilket är en pina om serien inte är bra och för det tredje börjar det bli jävligt tjatigt med uppdelningen macho/maktens män och halvnakna heldöda kvinnor.

Det spelar liksom ingen roll hur mycket Breaking bad hyllas, det tar 60 timmar att ta sig fram till det sista avsnittet som unisont fick så fint beröm och vägen dit är inte värd det! Just nu tragglar jag mig igenom första säsongen av House of Cards som inte alls imponerar på mig (min kille har redan försökt flera gånger utan att lyckas) samtidigt som vi försöker ge True Detective en chans. I ärlighetens namn så händer det ingenting i den serien! Under tiden gäller det att försöka fäkta bort de sociala medier som kommenterar handlingen utan att alla timmar i soffan ska vara förgäves.

Så kändes det inte när vi kollade på Bron. Så känns det absolut inte när jag kollar på Jills veranda. Och så kommer det inte kännas när Orange is the new Black drar igång igen i juni. Kanske är de överhajpade serierna rent av överhajpade. Eller så är det något annat.

Lusten att löpa

Nya kicks!

Det känns som att alla bitar föll på plats nu i helgen. Efter att jag gjort mitt pilatespass i fredags och började göra armhävningar nämnde min kille att han har hantlar och vikter som jag gärna får låna. Sagt och gjort! Sen när solen värmde så skönt i går och påminde om att våren är på gång kände jag en längtan till stigarna i skogen så vi gick förbi Löplabbet i går och provade ut ett par skor till mig. De var jag bara tvungen att inviga i dag!

Jag ska låna Born to run av min kille, en bok som inspirerar en till att springa, även dagar då solen inte visar sig samt snickra ihop en playlist som kan passa. (Jag har även laddat hem RunKeeper sist av alla.) Märkte att jag gärna springer till lite lugnare låtar men en blandning blir nog bra. Annars är det ju bara att ta Stic.mans The Workout rätt av. Vegan power! Missa inte videon till Back on my Regiment!

Välkommen tillbaka!

Hoppas snön inte töar bort innan helgen för min kropp skriker efter skogspromenader och fågelskådning!

Välkomnar våren lite i förväg

Det är absolut ingen idé att börja tänka på våren bara för att snön har regnat bort men däremot har juldekorationerna äntligen åkt ner och ersatts av vårblommor.

Okej, två adventsljusstakar står kvar men det är ju så mysigt!

Det är nästan ofattbart hur positivt påverkad jag blir av blommor! Nästan så mycket att jag inte ville åka hem till min kille – men är det OS så är det!

Förhoppningsvis står de kvar när jag kommer tillbaka.

Den perfekta modellen för en nybörjarfotograf

Jag har köpt en ny kamera som jag övar med och vad kan vara bättre än en sprallig tjej med världens finaste leende?

Ljuset är ju helt avgörande! Plus att hon måste sitta någorlunda still.

Självklart är hon som en levande gif istället men ack så underbar!

Puss på dig, finaste systerdotter!

Lugglängtan och bokklubbsdrömmar

Jag när en lugglängtan som jag vet att jag kommer banga på måndag när jag ska till Vicci och klippa mig men det blev en rätt rolig bild på Instagram. Fler som tar kamerarullen full av selfies innan en enda duger?

Annars går jag mest runt och är lite smålycklig över vardagliga ting. Som att se min kille gå runt och dammsuga i kallingarna. Eller att Sara och jag satt och surrade i mitt kök till sent i går natt. Som att Johanna vill starta en bokklubb med mig så snart hennes snuva är över. Eller att Anamma slopar äggvitan och gör sitt sortiment helt veganskt.

Och strax innan lunch pratade jag sociala medier inför en trevlig grupp på jobbet vilket jag fick beröm för av min projektledare efteråt. Du fick ju en applåd! utbrast hon. Och vem blir inte glad av att få applåd på jobbet? Testa på dina kollegor!

Mitt arma hjärta brister när jag tänker på dig, datorn min

De få & de stolta! #uåhc #sxe #vegan #hålldetäkta

Min älskade dator ger snart ifrån sig dödssucken så medan jag försöker rädda bilder och dokument går det inte att blogga alls tyvärr! Jag vill ändå ta tillfället i akt att skriva några rader när jag lånar min killes dator! Ovan en bild från Håll det äkta-spelningen vi var på förra helgen, riktigt bra! Så fort jag får tillfälle ska jag recensera Refused-boken, i går var Straight Edge med som en fråga i På spåret och i dag öppnar utställningen Umeå – The European Capital of Hardcore 1989-2000 som jag vill se nästa gång vi är uppe, troligtvis i samband med Håll det äktas releasefest.

Nybakat bröd och granatäppelsmoothie. Hej fredag!

Jag tror få personer kan ha missat LRF Nyköpings uttalande som fick fötter i sociala medier, samlat av Djurens rätt här och här, vilket fick mig att leta reda på en motsvarighet till den gröna matens beskyddare – som inte går köttlobbyn till mötes – och fick tips av Svenskt kött om Baljväxtakademin. Min kritik mot LRF bestod främst av att de ville skapa debatt om att fler borde äta svenskt kött på bekostnad av ett grönt initiativ, något de egentligen borde stå bakom…

Tips! Nya restaurangen Betan på Linnégatan 16 är riktigt fin! #vadveganeräter

Ett exempelt på ett sådant är restaurang Betan som officiellt öppnar på måndag men jag var där ändå i går med ett helt gäng av mina nyfikna kollegor, riktigt gott och fin lokal, där kommer jag trivas! Sofia skriver bra på SVT Debatt om att fler borde bryta köttnormen och en av de främsta anledningarna är ju att det är så gott! Se bara på senaste avsnittet av Mat i munnen, jag fullkomligen längtar ihjäl mig till Malmö!

I april sticker vi dit för att se Judge och klappa på grisarna på Ängavallen! Och på tal om Malmö så har Gaashud tyckt till om Astrid & apornas färskost som vi hade så höga förhoppningar om (rackarns!) och Tensta Konsthalls veganbrunch var inte alls så fantastisk som vi hade önskat. Nåja! Jag har köpt en ny kamera som gör mig glad – en likadan som min vän Al-Wadood har på sin fina blogg – och hoppas få upp lite bilder här så snart tillfälle ges!

Inte som någon annan

Jag är uppriktigt förvånad över hur pass negativt påverkad jag är av mina tidigare förhållanden. Hur de fortfarande spökar. Kanske märker jag det så tydligt först nu när jag är tillsammans med en kille som aldrig skulle bete sig så som de har gjort.

Det är en nästan overklig känsla. När jag tänker på det blir jag alldeles fnissig – så lättad och lycklig över hur han är. Du kan lita på mig, sa han i går och jag känner i hela kroppen att det är sant. Han är inte som någon annan.

« Äldre inlägg Nyare inlägg »

© 2026 Helen Alfvegren

Tema av Anders Noren — Upp ↑