Illustration: Lilla Berlin/Ellen Ekman
Det största hindret för både djur och natur är att vi är vanemänniskor som gör samma val om och om igen och på riktigt tror att vi är oförmögna att ändra på oss. Så med ursäkter, snarare än argument, fortsätter vi att utplåna både djur och natur, som om det inte fanns alternativ.
Själv har jag märkt att jag mår alldeles utmärkt av att ändra på slentrianmässiga rutiner. Numera känns det självklart att träna flera dagar i veckan, cykla till jobbet under sommarhalvåret och skippa flyget. Det finns en anledning till att Nike säger Bara gör det.
Läs: Så kan du bidra till de globala målen som konsument
När jag ser hur feeden på Insta fylls av vinterlandskap och solnedgångar tänker jag att de flesta nog bryr sig tillräckligt om naturen för att ändra på sina vanor och rädda den. Tänk om vi kunde ge varandra likes för att uppmuntra det? Eller tvärtom. Vi borde göra det.
Idag romantiseras bilden av resor, konsumtion, kött osv i sociala medier. Varför fortsätter vi hylla andras – ofta ofattbara – klimatavtryck via visningar och likes? Eller vi och vi, jag snålar som bara den med likes på bilder som är tagna utomlands. Jag unnar ingen en sandstrand så länge jag inte får snö på julafton. Eller någon snö alls, för den delen.
Läs: Sociala normer får oss att agera mer miljövänligt
”Av de globala utsläppen sker ca 2 promille i Sverige. Vi orsakar ytterligare ca 2 promille av utsläppen som sker i andra länder (flygresor och import av varor). Skrämmande mycket, med tanke på att vi bara är drygt 1 promille av världens befolkning.”
Pär Holmgren
Läs: Konsumtionsbaserade utsläpp av växthusgaser, i Sverige och i andra länder
I programmet Zero Impact flyger svenska familjer till andra sidan jorden för att se hur vår konsumtion påverkar klimatet där. Detta koncept förlorar sin poäng om andra svenska familjer också flyger till andra sidan jorden för att dra exakt samma slutsats. Så gör inte det!
Se: prisbelönta Zero Impact på UR Play