I dag var jag tvungen att åka hem och yoga lite. Att hitta det som känns bra. Perfekt då att mitt Find what feels good-linne hade kommit!
När det är hundra nyanser av grått ute behöver min kropp yoga, verbet, annars vet jag inte längre hur jag blir glad. Mörk choklad med körsbär funkade ganska bra men det här är absolut bästa sättet.
Sen pingar hon Michelle Obama som repostar eftersom #GimmeFive är hennes initiativ för att fira att det är fem år sen hon startade Let’s move och hon uppmanar alla att nämna fem saker som vi gjort de senaste åren i vårt dagliga liv för att må bättre.
Mina five
Det kommer så många fina låtar varje dag! Samlar dem i min vinterlista på Spotify men har även satt ihop en Bäst just nu.
FourFiveSeconds med Rihanna, Kanye och Paul är fantastisk, Effortless med Sabina fastnar efter en enda lyssning, av alla tio kärlekslåtar står Susannes Fade Away ut från mängden, Ciara är aldrig fel och Imagine Dragons Friction har så bra drag. Klicka på högerkanten för att bläddra framåt.
Att sen Alexis kommit med nytt material. Puh!
”Det finns ingen som är så principsfast som du”, sa min bästis sen 30 år tillbaka till mig i helgen.
”Du är inte PK på det sättet att du bara tycker PK saker, du lever som du lär”, sa min kollega till mig i dag.
”Vad stark du är i armarna, tränar du något?” sa min yogainstruktör till mig i kväll.
”Mjao”, sa Bamse.
Mitt i sorgen över att favorittrucken Cinnamon Snail lägger ner sin verksamhet i New York den här helgen, för att förhoppningsvis uppstå i någon annan form framöver, finner jag tröst i att ägaren Adam Sobel släpper en bok i vår. Street Vegan.
De här mackorna är inget skämt. Förra året blev Adams truck vald till the number one place to eat in New York på Yelp. Och ett helt kapitel ska ägnas till donuts. Måste förbeställa bums!
Bli inte förvånad när du läser om våld mot de djur du äter. Villkoret för att vi kan ha djur som mat är just våld.
Av någon anledning ser vi sagornas bönder framför oss när vi pratar om djurindustrin istället för affärsmännen och kvinnorna. De jobbar visserligen med djur men ställer lika höga krav på att djuren ska vara lönsamma som på vilken produkt som helst. Omsorg står därför inte med i bondens affärsstrategi och djurskyddet tolkas därefter för att vara så effektivt som möjligt.
Människan har en fantastisk förmåga att vänja sig vid allt. Handlar det om att slå ett nyfött barns bakhuvud i betongen så vänjer hon sig vid det. Hon kanske till och med försvarar det inför andra. Att det är mest lönsamt så. Står det inte uttryckligen skrivet i djurskyddslagen att hon måste avbloda grisbarnet för att vara helt säker på att det har dött så gör hon det inte.
Att helt tömma ihjälslagna kultingar på blod för att försäkra sig om att de faktiskt dör är ingen skyldighet för uppfödare i dag. För att få till en sådan praxis skulle kraven behöva ändras menar Ingemar Olsson, ordförande i Sveriges Grisföretagare.
– Då måste man ändra i djurskyddslagen, då måste den skrivas om, säger han till SVT.
Är du inte glad över att du slipper ta den typen av beslut på ditt jobb? Att du kan betala någon annan för att göra det åt dig. Bli inte förvånad när du läser om våld mot de djur du äter.
För ett år sen drabbades jag av sådan lust att börja springa igen att jag genast begav mig till en lämplig skohandlare. Minns att vintern inte var som en vinter utan som en evighetslång väntan på våren. Då passade det bra att snöra på sig ett par knallrosa skor.
Vi får se om helgen kanske kanske väcker den lusten till liv igen?
I går spreds nyheten att underviktiga grisas avlivas vid födseln i Danmark. Det grundar sig på en beräkning i Danske Svineproducenters tidning som handlar om hur många kronor de danska bönderna kan tjäna på att slå de underutvecklade kultingarnas bakhuvuden mot betonggolvet istället för att lägga pengar på de små liven som ändå går en säker död till mötes pga den hårda aveln som gör dem i princip chanslösa. Rubriken om en win-win-situation är hämtad från den artikeln.
För bara ett par veckor sen kom ”nyheten” att danska grisars grisknorrar kostar för mycket. Det är nämligen oundvikligt att grisarna kommer bita varandra blodiga när de står så trångt och är så uttråkade. En dansk grisskötare som går runt med en varm elkniv och skär av knorrar till vardags liknar det vid att klippa naglarna.
Min förhoppning är att den här typen av uppenbart djurplågeri inte mynnar ut i ännu mer matnationalism. Griskultingar slås ihjäl även i Sverige. De kastreras utan bedövning, trots att de får ersättning för att lägga den extra tiden. 18% av kultingarna som föds dör för att de, liksom de danska kompisarna, är underutvecklade, de fryser, får inte i sig tillräckligt med mat när mammans spenar helt enkelt inte räcker till för att människan gett henne för många barn, och i det trånga utrymmet kläms de små liven till döds mot betongen av sin egen mamma.
De som överlever får aldrig någonsin gå ut och de halmströn som ligger som mjäll på betongen går inte alls att böka i. Att miljontals grisar inte kan utöva sitt naturliga beteende, som att böka, bygga bo och busa med varandra, går emot svenskt djurskydd och är också en typ av djurplågeri. Slutligen vill Sveriges grisföretagare att svenska bönder ska få använda fixering eftersom det visat sig vara lönsamt. De vill även avla fram ännu fler kultingar och spenar samt låta slaktsvinen stå flera i samma box.
Matnationalism är att hävda att vi har det så mycket bättre än andra länder. Pest eller kolera?
Bo Algers skriver att grisindustrin är på väg mot samma rutiner som värpäggsindustrin, där friska djur dödas dagligen för att de inte passar in i den ekonomiska strategin för lönsamhet. Alla tuppkycklingar som föds sorteras ut och dödas direkt efter födseln. Utan att någon någonsin reagerar över det eller knappt känner till det. Han jämför med hur det var för bara en generation sen när man tog in underutvecklade grisar i värmen i stugan och matade dem. Nu ska de slås ihjäl. Vi har lovat djuren att de ska få slippa onödigt lidande men visa då var gränsen för onödigt lidande går.
Köttindustrin har inte råd att bry sig om djuren. De bryr sig om att tjäna pengar. Dina pengar.
© 2024 Helen Alfvegren
Tema av Anders Noren — Upp ↑
