Min adventshög med böcker är ganska imponerande! Jag älskar dig bibblan. ❤

De här böckerna ska jag ge mig på de närmaste veckorna tänkte jag och det känns lite som jackpott i bibliotekslotteriet! Kielos Det enda könet, Khemiris Jag ringer mina bröder, Anderssons Egenmäktigt förfarande, Björks Lyckliga i alla sina dagar och Neuraths Den stora bankhärvan. Jag är så oerhört glad över att alla är hemma hos mig just nu!

Om jag ska vara ärlig så har jag redan läst klart Egenmäktigt förfarande – en roman om kärlek som jag lånade i går. Är du också sugen på den kommer här ett av mina allra bästa bibliotekstips! De senast utkomna böckerna som är mest i ropet och har flest läsare på kö finns ofta tillgängliga som två veckors-lån och går då inte att reservera. Kika på www vilka bibliotek som har ett ex inne för där kan du få napp på var du ska leta! Efter två veckor kan du sen lämna tillbaka boken på det bibliotek som passar dig bäst, så himla smidigt!

Bamse och Lena

Jag funderade på ordet recension tidigare i dag. Egentligen skulle jag ännu hellre uppskatta en skriftlig reaktion på vissa böcker, snarare än info om handlingen. Egenmäktigt förfarande är lite så. Jag tar den personligt. Storyn om Ester och Hugo som är föremålet för hennes lidelse är fin i sig men det är Lenas språk, meningsutbytena dem emellan och framförallt igenkänningen i flera meningar och situationer som påverkar mig mest. Den riktigt kryper under skinnet. Och ger mig ångest.

Ångest över att längta. Att vänta. Att känna sig dum efter ett skickat sms. Att inte förstå. Att bli arg och upprörd. ”Att vrede var förbjuden i kärleken var okänt för henne. Hon kunde inte föreställa sig att ett enda vredesutbrott /…/ var nog för att förstöra allt. Tvärtom tänkte hon att vrede var tillåten just när man stod varandra nära.”

Lögner, otrohet och respektlöshet är ingenting mot att klippa all kommunikation. Det är det absolut värsta jag vet, så nedrans vidrigt. Jag är oerhört tacksam över att ha en kille som låter mig bli arg, som frågar varför jag suckar, som säger att vi aldrig kommer gå och lägga oss osams, som inte räds kommunikation, närhelst den behövs. Vår roman om kärlek kanske får ett lyckligt slut tack vare det.