Min mamma har alltid retat mig för att jag gillar reklam. Och för att jag har gått på reklam. Det skyller jag helt och hållet på TV3:s intåg i vårt vardagsrum då TV Shop lockade med skruvade gurkskivor och tomatkreationer utanför min vildaste fantasi. Jag var helt enkelt tvungen att försöka skapa en grönsaksskapelse utan dess like.
Nuförtiden har jag ett lite annat förhållande till reklam eftersom jag jobbar med det. Jag är ändå förvånad över hur starkt jag reagerar när jag passerar reklam jag planerat på stan, när jag stöter på den inne på en sajt, när jag klickar på en länk någon tipsat om och scrollar förbi den i mobilen eller bläddrar fram en helsida eller ett uppslag i en tidning.
Det är någon slags stolthet! Och glädje. En väldigt fin känsla. Och jag vet att det är mycket som är hysch hysch i mediebyråbranschen men jag vill bara skrika till alla mina medresenärer på tunnelbanan att DET DÄR ÄR MIN ANNONS! och blogga om varenda kampanj jag gör.
Av många förklarliga skäl kommer det aldrig att hända. Men viktigast för mig är att det känns så på insidan.