Skip to main content

Topp tio stjärnade favoritlåtar på Spotify i september

Ben Howard. Bara så.

September har varit rätt tuff mot mig. Stress, deadlines och övertid på jobbet har påverkat även mitt privatliv och jag har mått sådär de senaste veckorna. Därför har Ben betytt lite extra, hans låtar ger mig ro och jag har återvänt till dem om och om igen.

När jag kom hem från födelsedagsfirandet med fina vänner i torsdags hittade jag ett brev på hallmattan som innehöll två konsertbiljetter till Bens konsert på Berns tillsammans med en chokladkaka. Tusen tack finaste Emanuel och Oskar, ni gjorde mig varm om hjärtat (och blöt i ögat) som känner mig så väl!

Mina barndomsminnen finns inte på VHS för alltid

Jag blev förkrossad i går när videobandet ilsket tjöt inne i videon och vägrade visa filmen jag älskar på tjockteven. Candy Candy, del 3. ”Festen”. Jag grät fem gånger till del 1. I det här avsnittet ska Candy äntligen få träffa sin älskade Anthony och mitt hjärta nästan stannar av förväntning när jag trycker på play. Iiiiiiiiiiiih, tjuter bandet.

Det fick mig att tänka på att jag kommer ha svårigheter att återuppleva sådana här minnen om femton, tjugo år när inga av de format vi använder i dag kommer finnas tillgängliga. Mina VHS-band sjunger på sista versen, jag hör det, och i den här digitala tidsåldern kan vi ju erkänna att plast, kassettejp och repiga disketter inte är framtidsmaterial att räkna med. Men vem uppdaterar dem?

Nu kanske jag ska påminna om att jag inte laddar hem varken musik eller film vilket innebär att jag är helt i händerna på upphovsmakarna. De som sitter och håller på rättigheterna. Som borde underlätta för såna som mig som faktiskt vill betala.

När jag söker på nätet efter Candy Candy lyser boxen med sin frånvaro och de hemsidor jag hittar är inte skapade för det här årtusendet. Ingen av de stora kedjorna har den här typen av anime i sitt utbud så vad är det meningen att jag ska göra? Glömma festen? Jag önskar mina barndomsminnen en längre livslängd än ett VHS-band.

Jag blev plötsligt så otroligt mycket visare

Det har hänt så ofantligt mycket det senaste året att det känns alldeles lagom att fylla år i dag! Jag har favoritklänningen från tre Refused-konserter på mig, även fast den är lite sönder, och riktigt röda läppar för att fira alla år som gott. Fick första gratulationen halv sju i morse på Quizkampenappen-chatten, så 2012, och mina närmaste har hört av sig via telefonen på alla tänkbara sätt.

Kvällen kommer spenderas på min favoritrestaurang i goda vänners lag, minus de som är i Göteborg på Bokmässan, och jag sitter på jobbet och diggar till den här klassikern som gör mig lagom fnissig. Oskar ringde och försa sig om att det kommer vänta något på hallmattan när jag kommer hem, så mysig tanke! Den ska jag bära med mig hela dagen.

En rörlig recension av en romantisk ryss

Varje kväll ser jag fram emot att ligga i badet och läsa Anna Karenina. Jag blir rörd av de känslosamma männen, inspirerad av de starka kvinnorna och knäsvag av de kärleksyttringar som börjat blomma upp. Det känns redan som ett fantastiskt äventyr att ge sig in i och jag gör små hundöron på var och varannan sida eftersom orden är så välvalda. Hör här bara:

There was no need for her to ask him why he was there. She knew as well as if he had told her, that he was there in order to be where she was. 

”I did not know that you were going too. Why are you going?” she asked, dropping the hand with witch she was about to take hold of the handrail. Her face beamed with a joy and animation she could not repress. 

”Why am I going?” he repeated, looking straight into her eyes. ”You know that I am going in order to be where you are”, said he. ”I cannot do otherwise.”

Åh. Baserat på alldeles för många citat och fina formuleringar att hålla reda på har jag därför beslutat mig för att göra en rörlig recension, en recension i flera delar om du så vill, allt eftersom jag läser boken under hösten. Utan att avslöja för mycket, bara för att spara och kunna plocka fram när det behövs lite värme.

Ser verkligen fram emot en film om straight edge i Sverige

Fick via Johan nys om en sida som heter Trogen till döden och som är ett projekt som går ut på att intervjua personer över hela Sverige som är straight edge för att visa upp kulturen för fler än bara de invigda. Så småningom blir det det till en film som jag väldigt gärna vill se.

Det första som slår mig när jag ser ett klipp från en hardcorespelning med Terror i Göteborg är att det är så typiskt för scenen att banden å ena sidan har en sådan rå energi på scen som smittar av sig på alla som är där och å andra sidan är så väldigt vänliga i sina mellansnack och har världens mest vettiga värderingar.

Plus att det kan serveras nybakta bullar i samband med spelningar om man har tur.

Så här skriver de på hemsidan:

Tanken är att förmedla vårt engagemang och det livsval vi gjort till först och främst ungdomar men vi tror även att det kan intressera hela vårat samhälle. Vi kommer att under några månader följa väl utvalda personer som valt att leva sitt liv nyktert (läs Straight Edge) och som har en intressant livshistoria att berätta. Här följer ni vad som händer under produktionen och senare arbetet med att marknadsföra filmen på skolor, ungdomsgårdar, filmfestivaler osv. Sitt ner i båten och håll i hatten!

Okej! Jag tycker att det låter helt fantastiskt och hoppas verkligen att den får spridning till kidsen, hade verkligen uppskattat något liknande när jag gick i skolan och fick för mig att inte dricka alkohol. Stort lycka till!