Topp tio stjärnade favoritlåtar på Spotify i september

Ben Howard. Bara så.

September har varit rätt tuff mot mig. Stress, deadlines och övertid på jobbet har påverkat även mitt privatliv och jag har mått sådär de senaste veckorna. Därför har Ben betytt lite extra, hans låtar ger mig ro och jag har återvänt till dem om och om igen.

När jag kom hem från födelsedagsfirandet med fina vänner i torsdags hittade jag ett brev på hallmattan som innehöll två konsertbiljetter till Bens konsert på Berns tillsammans med en chokladkaka. Tusen tack finaste Emanuel och Oskar, ni gjorde mig varm om hjärtat (och blöt i ögat) som känner mig så väl!

Read More

Mina barndomsminnen finns inte på VHS för alltid

Jag blev förkrossad i går när videobandet ilsket tjöt inne i videon och vägrade visa filmen jag älskar på tjockteven. Candy Candy, del 3. ”Festen”. Jag grät fem gånger till del 1. I det här avsnittet ska Candy äntligen få träffa sin älskade Anthony och mitt hjärta nästan stannar av förväntning när jag trycker på play. Iiiiiiiiiiiih, tjuter bandet.

Det fick mig att tänka på att jag kommer ha svårigheter att återuppleva sådana här minnen om femton, tjugo år när inga av de format vi använder i dag kommer finnas tillgängliga. Mina VHS-band sjunger på sista versen, jag hör det, och i den här digitala tidsåldern kan vi ju erkänna att plast, kassettejp och repiga disketter inte är framtidsmaterial att räkna med. Men vem uppdaterar dem?

Nu kanske jag ska påminna om att jag inte laddar hem varken musik eller film vilket innebär att jag är helt i händerna på upphovsmakarna. De som sitter och håller på rättigheterna. Som borde underlätta för såna som mig som faktiskt vill betala.

När jag söker på nätet efter Candy Candy lyser boxen med sin frånvaro och de hemsidor jag hittar är inte skapade för det här årtusendet. Ingen av de stora kedjorna har den här typen av anime i sitt utbud så vad är det meningen att jag ska göra? Glömma festen? Jag önskar mina barndomsminnen en längre livslängd än ett VHS-band.

Read More

Jag blev plötsligt så otroligt mycket visare

Det har hänt så ofantligt mycket det senaste året att det känns alldeles lagom att fylla år i dag! Jag har favoritklänningen från tre Refused-konserter på mig, även fast den är lite sönder, och riktigt röda läppar för att fira alla år som gott. Fick första gratulationen halv sju i morse på Quizkampenappen-chatten, så 2012, och mina närmaste har hört av sig via telefonen på alla tänkbara sätt.

Kvällen kommer spenderas på min favoritrestaurang i goda vänners lag, minus de som är i Göteborg på Bokmässan, och jag sitter på jobbet och diggar till den här klassikern som gör mig lagom fnissig. Oskar ringde och försa sig om att det kommer vänta något på hallmattan när jag kommer hem, så mysig tanke! Den ska jag bära med mig hela dagen.

Read More

En rörlig recension av en romantisk ryss

Varje kväll ser jag fram emot att ligga i badet och läsa Anna Karenina. Jag blir rörd av de känslosamma männen, inspirerad av de starka kvinnorna och knäsvag av de kärleksyttringar som börjat blomma upp. Det känns redan som ett fantastiskt äventyr att ge sig in i och jag gör små hundöron på var och varannan sida eftersom orden är så välvalda. Hör här bara:

There was no need for her to ask him why he was there. She knew as well as if he had told her, that he was there in order to be where she was. 

”I did not know that you were going too. Why are you going?” she asked, dropping the hand with witch she was about to take hold of the handrail. Her face beamed with a joy and animation she could not repress. 

”Why am I going?” he repeated, looking straight into her eyes. ”You know that I am going in order to be where you are”, said he. ”I cannot do otherwise.”

Åh. Baserat på alldeles för många citat och fina formuleringar att hålla reda på har jag därför beslutat mig för att göra en rörlig recension, en recension i flera delar om du så vill, allt eftersom jag läser boken under hösten. Utan att avslöja för mycket, bara för att spara och kunna plocka fram när det behövs lite värme.

Read More

Ser verkligen fram emot en film om straight edge i Sverige

Fick via Johan nys om en sida som heter Trogen till döden och som är ett projekt som går ut på att intervjua personer över hela Sverige som är straight edge för att visa upp kulturen för fler än bara de invigda. Så småningom blir det det till en film som jag väldigt gärna vill se.

Det första som slår mig när jag ser ett klipp från en hardcorespelning med Terror i Göteborg är att det är så typiskt för scenen att banden å ena sidan har en sådan rå energi på scen som smittar av sig på alla som är där och å andra sidan är så väldigt vänliga i sina mellansnack och har världens mest vettiga värderingar.

Plus att det kan serveras nybakta bullar i samband med spelningar om man har tur.

Så här skriver de på hemsidan:

Tanken är att förmedla vårt engagemang och det livsval vi gjort till först och främst ungdomar men vi tror även att det kan intressera hela vårat samhälle. Vi kommer att under några månader följa väl utvalda personer som valt att leva sitt liv nyktert (läs Straight Edge) och som har en intressant livshistoria att berätta. Här följer ni vad som händer under produktionen och senare arbetet med att marknadsföra filmen på skolor, ungdomsgårdar, filmfestivaler osv. Sitt ner i båten och håll i hatten!

Okej! Jag tycker att det låter helt fantastiskt och hoppas verkligen att den får spridning till kidsen, hade verkligen uppskattat något liknande när jag gick i skolan och fick för mig att inte dricka alkohol. Stort lycka till!

Read More

Min allra bästa vän

Första gången jag såg Anton stack hans fötter ut genom en tältöppning på SSWC och jag retades på Twitter och sa att jag visste vad han hade för färg på strumporna. Det är två år sedan och vi har hållit kontakten sen dess, mer och mer, dels via sociala medier, dels via samtal, meddelanden och möten.

Snabbfakta: han är vegetarian, lyssnar på R Kelly och ligger bakom MFF:are i Stockholm.

Som vän är Anton väldigt spontan – han hakar alltid på när jag vill luncha och ser alltid fram emot att ses – det är så himla fint att han alltid låter glad när jag ringer. Han säger de rätta sakerna, ger mig komplimanger och är väldigt  lyhörd. Jag kan få abstinens om vi inte hörs eller ses på några dagar och påminns om att det är dags att träffas baserat på att jag känner saknad.

Har man tur kan han ringa och sjunga några av R Kellys allra bästa hits.

När jag satt kvar länge på jobbet härom veckan kom han förbi för att ge mig en kram. Precis sån är han. Och kramas kan han, ingen slår hans kramar. De är de mest omtänksamma, genomarbetade, välplanerade kramar jag någonsin stött på.

Och nu ringer han. Typiskt Anton.

Read More

Jämställdhetsmyntet har som alla mynt två sidor

Satt på Wrapps nya kontor på Döbelnsgatan i fredags kväll efter inbjudan från Lisa, som jag försökte träffa redan i april när jag och mamma var i New York men misslyckades då, så det var riktigt trevlig att äntligen ses! Jag hade tagit med mig Jenny som jag varit på mini-aw med innan, Charlotte kom förbi och sen dök Anna upp och vi fyra hamnade i diskussioner om framförallt startups (Wrapp, iZettle, Tripbirds, Tictail osv) men även om jämställdhet och där hade alla historier att dela med sig av. Jämfört med andra länder som USA och Tyskland är vi uppenbart jämställda men ingen av oss kände oss nöjda med det.

Jämställdhet är ett ämne som ständigt dyker upp i min feed på Twitter. Tidigare i veckan gjorde Alex Schulman narr av Marie Serneholts Instagram-bilder med så kallad humor och Fredrik Strage tyckte i sin fredagskrönika att man skulle skilja på människan som misshandlar och artisten som står på scen vilket lämnade lite obehagskänslor. Båda inläggen fick sina fiskar varma av Nöjesguidens Kakan Hermansson och Maja Bredberg som i turordning gav sina läsare en nyanserad bild av artiklarna innebörd, och det är så otroligt viktigt. Ofta skrattar man först och tänker sen men det viktigaste är att det finns människor som får oss att tänka till, som vänder och vrider på myntet.

När vi satt och surrade i det enorma köket tog vi inte alls upp de här händelserna men jag kom att tänka på en historia som jag ville berätta då men som jag glömde bort i uppståndelsen och som knyter ihop det här inlägget lite.

På jobbet har jag väldigt bra samtal med en kollega om olika kulturer, om jämställdhet, om religion. Ofta slutar våra samtal med att jag har en annan syn på saker och ting vilket är oerhört värdefullt för mig. Det kan handla om att förstå att det är skönt att ha slöja och mjukisbyxor på sig när man går hemma och drar, om en nyfikenhet på att få delta i muslimska kvinnofester eller om insikten att vi i det här landet har rättigheter som innebär att vi öppet får stå för våra åsikter utan några som helst straffåtgärder, vilket vi kanske tar för givet. När Martin och Johan stod inför rätta i Etiopien var min kollega där av en slump och hon menar på att i Sverige, där vi är fria att kämpa för vad vi tror på, borde vi göra ännu mera väsen av oss eftersom vi inte har någonting att förlora på det. Det innebär ju inte att vi alltid måste vara överens men vi kan i alla fall vara tacksamma för att vi får uttrycka det i en artikel eller i ett blogginlägg. Gör det!

Read More

Lil Kim, Foxy Brown och Copygram

När jag går hemma och väntar på att kvällen ska börja brukar jag testa ett läppstift eller två och lyssna på hiphop, en ganska bra kombination. Sen dansar jag mig svettig i köket med fönstret som spegel. Så även i kväll!

Precis när dessa bilder togs var jag som mest peppad, när nagellacket matchade mitt läppstift perfekt, när låtarna som spelades var de jag helst dansar till och kvällen kändes oerhört lovande utan att egentligen erbjuda något särskilt. Kan ju vara colan jag drack till middan också som påverkade mig lite men det låter jag vara osagt.

Då kom jag på att jag inte har några riktiga planer i kväll. Alls. Och ingen att gå ut och dansa med heller för den delen. Så vad göra? Varför inte ett videosamtal med Magnus och Linus på Skype!

De har ju så himla mysiga hängmattor på sitt kontor!

Och passar perfekt att hänga med, jag behövde inte ens lämna köket.

Tack för en ”mysig” stund killar, hoppas vi ses ”snart”! Nu ska jag… vet fortfarande inte! Förslag?

Read More

Glaspistolflaskor och annat jag kanske önskar mig på min födelsedag

Såg de här glaspistolflaskorna i ett skyltfönster i dag och kom på att det snart är dags att köpa en födelsedagspresent till mig själv. Om det inte blir de här raringarna kanske det blir något annat. Här kommer några fler saker som jag skulle kunna tänka mig att ge mig själv:

Allra helst. En riktigt ambitiös bloggbok dvs den här bloggen utskriven, fast med finess – olika typer av papper, många av bilderna skulle skrivas ut och klistras på sidorna så att de känns när man drar med handen över dem, andra sidor skulle ha tårtpapperskanter osv. Den skulle vara riktigt tjock, fullproppad med minnen och omslagen med ett vackert skimrande tyg, kanske i mörkblått, med ett silkesband som bokmärke. Varför finns det inte sådana alternativ att beställa på www? Etsy borde fixa det!

  • Ett riktigt rödrosa läppstift som måste vara vegan och inte testat på djur
  • En weekendresa till en stad jag aldrig varit i
  • Böcker, böcker, böcker
  • Washitejp att sätta upp alla Copygram-bilder jag vill framkalla
  • Dyra ansiktscremer som känns som vardagslyx varje dag
  • Mad Men säsong 5 som jag inte sett. När jag ändå filosoferar – hela boxen!

  • En sockersöt klänning från Beyond retro, helt i stil med den här
  • Ett tårtfat fyllt med macaronebakelser, petit four och chokladskapelser från Chokladfabriken. Cupcake STHLM… POCK…
  • Ett print av något väldigt vackert att ha på väggen, kanske någon av Annikas illustrationer? Eller något helt annat.

Äh, jag får fundera vidare, fyller inte år förrän om några dagar. Men handskrivna brev, översatta låttexter, omtänksamma låtlistor och annat i den kategorin går alltid hem om någon undrar. Allra helst vill jag ha meddelande från folk jag tycker om som kommer ihåg min födelsedag utan att bli påminda.

Och den vore inte komplett om inte Kjell ringde och sjöng tre verser av Ja må hon leva så att jag kiknar av skratt. Ser fram emot det!

Read More

Är nyfiken på att titta lite närmare på Stjärnägg

Jag har nästan helt slutat köpa hem mjölkprodukter och ännu mer sällan ägg men nu har jag ett sexpack hemma som jag är lite nyfiken på. Det står Stjärnägg Ekologiska KRAV svenska ägg frigående utomhus på förpackningen vilket låter bra (om än lite märkligt formulerat) men jag vill ändå försäkra mig om att hönorna har det bra.

Därför ringde jag till Stjärnägg för att ställa lite frågor men de slutade jobba kl 17 så istället författade jag ett mail. Går det bra att besöka den gården som ligger närmast Stockholm för att se hur djuren mår? Om inte, går det att få veta mer om hur de har det? Särskilt hur de vistas under vinterhalvåret. Finns det bilder man kan få se? Lite så.

På hemsidan kan jag läsa mig till att de äter KRAV-foder, umgås i lite mindre grupper och får gå ute när vädret tillåter – vilket inte säger mig någonting egentligen. Åt lunch med ett sällskap i går då ämnet kom upp och jag sa att om jag åt kött (vilket jag aldrig kommer göra) så skulle jag ställa krav på de jag handlade av. Givetvis gäller det mig som vegetarian också som äter mjölk- och äggprodukter. Återkommer när jag fått svar!

Uppdatering! 

Hej Helen

Tack för ditt mail!

Vi har dessvärre inte några ekologiska producenter i Stockholmstrakten och våra producenter tar inte vanligtvis emot besök av privatpersoner då de är små familjeföretag och inga resurser att hantera studiebesök.

Vi har idag inga bilder på hur de ekologiska hönsen har det men vi ska försöka lägga upp bilder på vår hemsida framöver. Här kommer en beskrivning om hur de ekologiska hönsen har det:

Ekohönan ska kunna röra sig fritt i stallet och ha möjlighet att gå ut i en rastgård när vädret tillåter. Där kan alla hönor när vädret tillåter krafsa, sprätta, sandbada, picka mask och beta gräs. Hönsen kan även sprätta och ”bada” i ett strömaterial (sand, kutterspån el dyl.) på golvet inne i stallet. 

De ekologiska hönornas foder ska vara ett ekologiskt godkänt foder (t ex ekologiskt odlad spannmål), fritt från GMO (genmodifiering) och utan tillsatser av syntetiska aminosyror. Ekohönor ska också ha tillgång till grovfoder, exempelvis rotfrukter och hö. 

Vänliga hälsningar…

Uppdatering 2!

Jag såg på Instagram att min vän Sara köpt ekologiska hönor som inte alls verkar ha haft det så bra. De är i dåligt skick, rädda för att gå ut och har umgåtts med 1500 andra hönor under sitt första levnadsår, ett oerhört högt antal individer på samma yta. Läs gärna vår konversation! Om du inte måste äta ägg kan du ju hoppa över det.

Uppdatering 3!

Sen det här inlägget skrevs har jag slutat äta ägg helt och hållet. Vad många inte vet om är att varannan kyckling som föds gasas ihjäl direkt, enbart för att de är pojkar och inte har något ekonomiskt värde för industrin. Deras kroppar går inte att sälja. Detta är givetvis inget branschen talar högt om men det sker varje dag och drabbar 7 miljoner individer varje år. Det gäller även KRAV-märkta ägg. Du väljer själv om du vill stödja en sådan industri eller inte.

Read More