Helen Alfvegren

Djur, yoga och jämställdhet

Månad: mars 2012 (sida 1 av 3)

Can I scream? Den hemliga spelningen med Refused på Debaser Medis.

Tack Refused, jag älskar er så mycket! Gårdagens hemliga spelning på Debaser var inte av den här världen, helt fantastisk! Mitt hardcorehjärta kan fortfarande inte fatta att det är sant, att Dennis, Jon, David och Kristoffer stod på scen tillsammans igen. Jag grät när de tog emot publikens jubel efteråt.

Och Debaser Medis var helt proppad med ansikten från förr, både vänner och bandmedlemmar. Helt surrealistiskt att se Erik, Mattias och Fredrik från Millencolin, Johan från Nine, halva Randy, The Hives… Pratade gamla minnen med Pelle och sa att även om jag ser fram emot deras spelning i dag slår nästan Refused det. Han höll med!

Vem man än pratade med, hittade bland annat en tjej som sålde inspelade konserter på VHS på 44:an när det begav sig, så delade vi minnen från slutet av 90-talet när hardcore var det bästa som fanns, när texterna var minst lika viktiga som musiken, när konserterna fylldes med kids som var där för att ge sitt allt och mellansnacket innehöll sanningar som håller än i dag.

Det var otroligt vackert att se en circle pit bildas när de körde min favoritlåt Circle pit. Underbart! Och alldeles för länge sedan. Bangade inte!

Låtvalet hade jag önskat skulle innehålla fler gamla dängor men det gjorde inget eftersom det var nödvändigt att pausa upp ibland, kroppen tog helt klart stryk av att röja som om den var 20 igen. Stod precis nedanför Dennis när de började och lyckades hålla mig fast i en fotograf när massan av människor började röra på sig. Det gick bra fram till Rather be Dead då folk divade som galna och jag drogs bort från Christine som stod någorlunda stadigt längst fram vid staketet hela konserten.

Håret och tröjan dränktes snabbt av svett, både mitt eget och andras, och jag sprang fram och tillbaka till baren för att få vätskepåfyllning. Det är så svårt att beskriva känslan men kärleken till musiken är så sann, jag var så i mitt rätta element, hela hardcorekulturen är en sån stor del av den jag är. Spelar ingen roll om jag sitter och jobbar i Excel hela dagarna, det här är den jag är. Och alltid kommer vara.

Vi kan börja med att göra det här tillsammans

Jag kan för mitt liv inte komma över hur många kvinnor som ska behöva straffknullas innan männen reagerar och säger ifrån? Lisa, Margret och Hanna vittnar alla om en fasansfull kvinnosyn men jag har inte sett någon man ställa sig upp för att protestera – även om jag är säker på att de flesta reagerar på något sätt. Hur? Länka gärna till de som säger ifrån!

Vi behöver inget kylskåpsknull, vi behöver män som tillsammans med oss bemöter det här kvinnohatet i kommentarsfälten, som vågar kalla sig feminister och som  hörs och tar mer plats än de som hotar och hatar. Om du missat vad jag menar så klicka på alla länkarna, de är där av en anledning.

Allt du behöver veta om Creative Commons

Den här videon om Creative Commons har bl.a min fina vän Jesper gjort, är du nyfiken på vad det innebär så kika på den vetja!

Fifty Shades of Grey av E L James bjuder på inte så lite pirr

Förra veckan när jag satt i ett möte och pratade om årets kommande biofilmer fick jag tillfälle att förklara charmen med Twilight-serien för två manliga säljare. Visst ger det en extra krydda att huvudrollerna spelas av vargar och vampyrer men, för mig i alla fall, är det de känslosamma kärleksförklaringarna, löftet om att älska någon för evigt och kanske främst det härliga pirret av nyförälskelse i magen som är hela grejen. Tältscenen!

Fifty Shades of Grey har enligt New York Times jämförts med Twilight och visst kan jag se vissa likheter men framförallt har E L James skruvat upp pirret till max, något som verkligen uppskattas. Hajpen kring Fifty Shades, som är den första delen i en trilogi, jämförs med Da Vinci Koden, Flyga drake och Eat, Pray, Love och vi som jobbade i bokaffär de åren förstår att det här kan bli riktigt stort.

Böcker av den här kalibern har för vana att kategoriseras som tantsnusk, ett ord som låter sorgligt i mina öron och inte så lite nedvärderande. Lite skämmigt snarare vilket är vanvettigt med tanke på hur positivt vi påverkas av det – pirr borde snarare uppmuntras och spridas vidare. Enligt artikeln ger det tydligen resultat i sovrummen på andra sidan Atlanten.

Som jag förstår det behöver killar få det visuella serverat på ett fat vilket gör att de ledande rollerna i porrgenren får så överdrivna drag att kropparna blir helt omöjliga att relatera till. Jag kan inte tala för alla tjejer men många av oss behöver inte den övertydligheten, vi vill fantisera och fylla i luckorna själva. Där passar böcker väldigt bra in och när jag läser lyckas författarinnan locka fram alla möjliga mysiga känslor.

Det är inte riktigt klokt att vi växer upp i en värld där tjejer från en tidig ålder uppmuntras att inte ta på sig själva, där namnet på vårt kön oftare används som svordom av det motsatta könet än vi själva tar det i mun och att vår kåthet sällan representeras av alldagliga svenssons. Det är vedertaget att alla killar vill ligga men om tjejer inte signalerar det *här är mina bröst i ditt ansikte* glöms det bort och tyvärr bildar det en klyfta mellan kåta tjejer och tjejer som… vadå? Inte är kåta? Eller? Fifty Shades of Grey verkar, liksom Sex and the City på sin tid, få kvinnor att prata om det här pirret med sina väninnor och det om något är ett gott betyg i sig.

Fifty Shades of Grey kommer på svenska i september hos Norstedts.

Önskar alla en glad påsk!

Många tänker inte på att nästan alla djur är barn när de dör, även om det hörs på namnet. Kalv, lamm och kyckling är namnet på djurens ungar och de slaktas vanligtvis när de levt i ett halvår. Om vi backar bandet vid påsk när många äter lammungar innebär detta att djuren föddes i höstas och att de aldrig någonsin kommer få springa ute och känna gräset under fötterna. Den tanken är för mig helt överväldigande sorglig.

Jag är övertygad om att många väljer att blockera sådana tankar. Att man inte alls tänker på hur djuren har haft det under vintern eller bara utgår från att det ska finnas extra många lamm och ägg precis lagom till påsk. Men om jag ber dig, kan du inte kommentera nedan, på Twitter eller Facebook om hur du tänker, eller inte tänker, kring detta? Jag är enormt nyfiken!

Ännu fler myser på Pinterest

Nu har Pinterest 17,8 miljoner användare. I intervjun med grundaren Ben Silbermann erkänner bland annat en av investerarna att han inte fattade grejen med Pinterest, en väldigt rolig och vanlig reaktion från killar. Jag körde en kort presentation för en kund härom dan och den enda i sällskapet som inte förstod grejen var, just det, killen. Jag kan avslöja att det är myset vi gillar!

”When you open Pinterest, it should feel like someone has hand-made a book for you,” säger Ben. ”Every item should feel like it’s handpicked for you by a person you care about.” Ibland så!

Handla mina hörlurar på PopFaktura!

Jag är med och betatestar PopFaktura, som nu är det officiella namnet, så om du vill köpa mina hörlurar går det bra att göra det i Popshoppen – Sydvästra Skånes minsta köp & sälj. Läs mer på Popdevelops hemsida!

Tanken är att privatpersoner ska kunna sälja saker till varandra och att Popfaktura går in som trygghet. Om du klickar Köp får jag mina pengar direkt från dom, sen om några dagar när du öppnat det gröna kuvertet och är nöjd med varan betalar du in 150 kr enligt fakturan som kommer på mailen så får de tillbaka utlägget.

Framöver så kommer den här funktionen integreras på flera sidor, än så länge hemligt, men för mig som bloggare känns det som ett klockrent sätt att göra affärer. Särskilt när det finns planer på att kunna bädda in shoppen. Kom gärna med tänkvärda tips och idéer i kommentarsfältet!

PS, kalsongerna som jag köpte satt, mot all förmodan, som en smäck! DS.

Uppdatering: Jenny hittade min annons på Twitter och köpte mina lurar! (Jag skickar paketet i morgon!)

Värdefulla verktyg för sociala medier

Jag rekommenderar verkligen The Next Webs länksamling med femtio mer eller mindre gratis verktyg för sociala medier. Där tipsar de bland annat om TweetDeck, SocialMention och Disqus, självklara redskap för vissa men eftersom man aldrig ska utgå från sig själv så tycker jag att det är väl värt att sprida vidare. Google har också lanserat ett verktyg för att mäta sociala medier, missa inte!

Missa inte heller min guide till Pinterest som jag tog fram till MyNewsdesks blogg, finns att läsa både på svenska och engelska.

Recension av Gengångare från mästaren Jo Nesbö

Har du inte läst böckerna om Harry Hole än kan jag varmt rekommendera att du gör det, i tur och ordning. Läs inte den här recensionen i såna fall utan leta rätt på Fladdermusmannen och återkom när du förälskat dig i den bångstyriga norrmannen. Du kommer inte ångra dig!

När Harry får höra att Oleg står anklagad för mord lämnar han Hong Kong där han spenderat de senaste tre åren efter incidenten med Snömannen och återvänder till Oslo för att göra allt som står i hans makt att få Rakels son frikänd.

Polisen med Mikael Bellman i spetsen har sopat rent i knarkkvarteren men den nya drogen fiolin har lyckats koppla sitt grepp om den norska huvudstaden och även Oleg upptäcker Harry med sorg i hjärtat. Handeln styrs med järnhand av den mystiska Dubai som få har överlevt att berätta om och han är inte alls nöjd med att polisen som inte längre är polis är hemma igen.

Harry och hans ärrade kropp vägrar att ge sig förrän han har fått händelseförloppet klart för sig samtidigt som han måste försöka vänja sig vid tanken på att Oleg inte längre är den lilla pojke som en gång kallade honom för pappa.

Gengångare är allt och lite till och som Harry Hole-fan får jag precis den rätta injektionen av personporträtt, Oslokvarter och vansinnesjakter som gör mig glad i timmar. Det här är helt klart en av de bästa böckerna i serien så försök att njuta av varenda sida!

En fantastisk helg enligt filtren på Instagram

Helgen började med att jag åt ”frukost” med Cattis på Urban Delis bageri på Skånegatan. Ibland krävs det lite sötsaker när man sitter och skvallrar. Jag gick igång ordentligt på en idé jag har till ett blogginlägg, måste bara samla tankarna först.

Sen mötte jag upp Martin från Grandpa för att prata lite sociala medier. Vi tog båten över till Sjöstaden, där jag nog aldrig varit, och fikade lite tills batteriet i hans dator tog slut. Då promenerade vi tillbaka till Söder och pratade om relationer, det är ju ett så intressant ämne!

Emanuel ville dricka grön öl eftersom det var Irlands nationaldag och jag är inte den som är den så vi köade i en timme för att komma in på The Liffey där ett gäng grönklädda människor skrålade ihop. Vi åt burgare och såg på rugbymatchen mellan Irland och England, riktigt trevligt! Sen hamnade vi på Hilton och råkade gå på RAW. Fin lördag!

Den här godbiten norpade jag på Centralen när jag lämnade över Gone Girl till Sandra och passade samtidigt på att hämta ut biljetten till Millencolins festival i sommar. Yes, The Hives kommer också! Jösses vad bra det kommer bli med No Fun AtAll och Nine också! Någon jag känner som ska dit? Nåväl. Shoppade lite i city, bland annat ett par tygskor från Dr Martens, innan jag drog mig mot Söder.

Jag provade drömklänningen med stort D på Beyond retro och fick tjejerna som jobbade att hurra. Josefin, har du sett!? Nu hänger den på väggen här hemma innan den ska få komma till användning. Träffade upp Martin igen efter det och hängde lite på hans kontor innan det var dags att dra sig hemåt.

Pratade med Anton som har flyttat till Gamla stan och hoppade av bussen för att säga hej. Blev helt tagen av utsikten när jag, han och Philip gick rundvandring uppför trapporna. Vänta ska du få se, log Anton när jag fyrade av kameran på fjärde våningen och gick ännu en trappa upp. Helt galet! Jag stod inne på toaletten och tog kort genom fönstret på Storkyrkan men öppnade det när jag såg att smutsen syntes. Först då fick jag syn på stegen som ledde upp till taket.

Är det något jag älskar så är det Stockholm, dokumentera och klättra så givetvis hoppade jag upp på toastolen och slängde mig ut genom fönstret vidare upp på taket. Det var magiskt. Magiskt! Stockholm, älskade vackra stad, du var en stjärna i kväll!

Vi tog oss ner ordentligt och åt lite chokladcroissant innan det var dags att på riktig ge sig av hem. Filmade givetvis när jag satt på taket för att få med så mycket som möjligt, se gärna på det! OBS att jag kallar alla som inte är stockholmare för bönder.

« Äldre inlägg

© 2024 Helen Alfvegren

Tema av Anders NorenUpp ↑