När jag bodde hemma hos mamma grät jag varje gång vi åt kyckling. De där filmerna som ingen vågar se på om hur fjäderfäna behandlas? Jag vägrade blunda. Framförallt hade jag väldigt svårt att ignorera sambandet.
Efter att vi ätit köttfärssås och spaghetti grät jag åt resterna som samlades i diskhon. Små, malda delar av liv som gick till spillo för min skull. De krossade mitt hjärta. Alla tårarna ledde till slut till ett beslut.
I slutet av augusti för 13 år sen blev jag vegetarian. Det är en självklar del av mitt liv och jag kommer aldrig äta djur igen. De av mina vänner som är vegetarianer har en särskild plats i mitt hjärta. <3
Jag tror inte att någon egentligen vill att djuren ska dö men tröskeln till att bli vegetarian är skyhög. Och allt däremellan underskattas. Jag tycker att man kan börja med att äta det lite då och då.
Det finns inget finare än någon som säger Jag tänkte på dig och valde vegetariskt.
Locher’s har de sötaste smyckena någonsin! Eller snarare söta på låtsas, de är rätt så busiga! Jag gillar att bläddra igenom alla halsband och fnissa åt texterna men jag kan aldrig bestämma mig för vilket jag ska välja.
Just nu har hon 40% rabatt på delar av sortimentet så in och fynda!
Next week Media Evolution The Conference is taking place in Malmö. The Conference will focus on who the media industry’s future audiences are, the technology we communicate with and how we create and consume media. Yesterday, Henriette Weber wrote the second piece in a blog relay to put focus on some of the conference sessions. Tomorrow I’m handling the baton to Fredrik Wass.
Welcome to my blog! This is where I spend a great deal of my time since I like to gather everything I do online and collect it here. In addition to daily updating this blog I keep an eye on Twitter, Instagram and Gmail approximately one million times a day and I also check Facebook, Flickr and Google+ regularly, even though most of the time nothing has really happened. I think I look forward to the energy I get from likes, comments and mentions and I also love to give that right back!
I just got home from Sweden Social Web Campwhere people are just like me. A bunch of connected nerds. It’s nice in many ways but it’s also an excuse to keep going. Lately I’ve been thinking a lot about the amount of time I spend online and especially what kind of image I have on the web and what I should do with it.
Next Wednesday, The Conference will offer some sweet irl meetups, just like SSWC did, but most of all some truly great discussions. I especially look forward to the session ”How to live a hyperconnected life … or do the complete opposite.”Perhaps because it relates to my feelings of being addicted to the social web.
This summer I got the chance to go down to the countryside in Småland in the south of Sweden for a weekend visit. I was warned by my friend that there would be no electricity in the house and that thought excited me. Not at first I must admit but when I sat on the train, passing by all the small towns, it felt like the perfect way to spend a vacation.
Unfortunately, it turned out my friend was just messing with me! We did have electricity and maybe that worked out for the best but I can’t let go of the feeling that it would be pretty nice to have a couple of days without any online updates and use my smartphone exclusively for phone calls.
That’s why I’m very curious to hear what Susan Maushart, the author of ”The Winter of Our Disconnect” have to say about her experience. She and her family did just that. They went from sleeping with their iPhones to living six months without electricity. I wonder what that was like? I can’t wait to find out!
Jag har så många fina minnen från helgen så jag tänkte skriva ner de jag inte vill glömma och låta andra ta hand om rapporteringen! För mig handlade helgen väldigt mycket om möten och det var härligt overkligt att se så många olika fina vänner samlas på en och samma plats.
Dela tält med Popdevelop
Jag är så glad och stolt över Popdevelop och hur det pratas om dem när man går runt och lyssnar. Tjärögram och SSWC-skins var årets bidrag vilket verkade väldigt uppskattat!
Oskar fick applåder för sin logga
Jag tjoade extra högt när Oskar gick fram till scen och berättade om tankarna kring årets logga! Kul att se hur den har fått fötter och spridits till så många olika ställen!
Vi fann varandra på bussen ner till Tjärö och när kanot kom på tal var det inga konstigheter att ge sig av tillsammans. Jag busade rätt mycket med honom eftersom han följde mig på Twitter men inte visste något om mig så på bussen hem hade jag läxförhör om min blogg. Det klarade han fint! Nu följer vi varandra på Twitter, Instagram och Facebook.
Skönt häng på bryggan i solnedgången
Riktigt trevlig avslutning efter långa dagar fyllda av intryck!
Björns session om Toca Boca
Intressant att få höra om hur processen går till när de tar fram ett spel till Toca Boca! Själv lyckades jag få en femåring i famnen som fick spela Toca Doctor på min iPhone.
Kristin och Tomas underbara humor och självklara värme
Alltid nära till ett skämt och så otroligt omtyckta och uppskattade!
Anja och Gustavs grymma musik på lördagkvällen!
Riktigt bra drag på dansgolvet! Jag dansade mig svettig med Sanna, Lo, Anna-Carin, Sofia, Petter, Martin, Axel, Anna och alla de andra.
Armkrok och allsång inne i Veidekke-tältet
I år var jag lite mer förberedd på lustigheterna längs bänkraderna och hade enbart trevligt när jag gungade fram och tillbaka mellan Axel och Emanuel. Kul att få hänga med Gunnar som Emanuel *alltid* pratar om!
Fårena som väckte oss på morgonen med sitt bräkande
Bääää! Det är myset ändå! Vare sig klockan var sju på morgonen eller sent på kvällen.
Romantiska promenaden med Johan som ledde till så fina föl
Vid frukosten reste sig Johan upp och sa till Annika och Miriam att han och jag skulle ta en romantisk promenad så det gjorde vi! Av en slump stötte vi på en så vacker ponny, som jag givetvis var tvungen att krama om, och dennes två barn. Så fina!
Bus med Emmy som jag precis lärt känna via Instagram
Tack för duschen, den satt precis där den skulle!
Emilias session om möteskultur på dagen och dans tillsammans i ladan på kvällen
Precis som det ska vara!
Emanuels och min interna humor
Jag är väldigt glad över att vi har en sådan fin vänskap, särskilt med tanke på att vi inte kände varandra för ett år sedan. Vi har så sjukt roligt tillsammans och Emanuel har beskrivit mig så fint för andra den här helgen att jag rodnar. Tack kompis!
Johans dubbelgångare, dubbelt upp
Det här var förvirrande vill jag lova! Nej, jag tog aldrig fel, såklart jag vet vem som är min!
Jonas kommentar om att starta en eskortfirma när vi satt på Max
Internt!
Martin, jag och Ludacris
Av någon märkligt anledning, okej, för att jag är vän med Sara Berg, så trodde Martin att jag gillar pop. Det är ju helt fel! Jag gillar ju hiphop! Glad att han ville dansa med mig ändå! Och att Anna och Sanna också ville lyssna på det så att jag inte kände mig ensam.
Skalbaggen som bet mig i rumpan var rätt rolig – hellre den än en fästing!
Emmy hörde mitt skrik inne på toaletten när en skalbagge ramlade ner innanför mina strumpbyxor och bet till. Rackarns! Jag lät den såklart krypa och gömma sig, hoppas ingen annan blev biten!
Tripbirds snygga projicering i ladan då vi fick välja låt genom att ställa oss till höger eller vänster på dansgolvet
Ace of Base till vänster, Inner Circle till höger, vilken låt skulle du ha valt?
Lo stod på huvudet inne på dansgolvet. Bring it!
Snyggt jobbat Lorraine!
Det bästa på hela, hela helgen
… var när Axel berättade att han brukade vara vegetarian tillsammans med sin flickvän men nu när det är slut testar han kött igen under semestern för att se om han vill börja med det igen. Efter att ha pratat om det med mig och, gissar jag, insupit den kärlek jag har till alla djur bestämde han sig för att fortsätta vara vegetarian. Stort!
På Flickr har jag lagt upp 100 bilder från helgens äventyr på Tjärö! Ett längre inlägg om det som var absolut bäst kommer dyka upp inom kort men så länge filar jag på känslan som jag fick efter en avslutande middag i går kväll med Emanuel och Axel – nästa år vill jag själv hålla ett session och bidra med något! Ska spendera det kommande året med att fundera på vad!
Förra året bilade jag med Johan och gänget från Malmö så det är första gången jag åker buss. 8,5 timmar tar det att komma ner till Blekinge men tiden går faktiskt fort. Vi passerade precis Hooks herrgård varpå Emanuel passade på att bli Mayor. På den nördnivån.
Jag ser väldigt mycket fram emot att träffa fina vänner, både gamla och nya, vilket är serverat redan nu på bussen. Dessutom kommer Robin förbi i kväll och jag kan knappt vänta!
Jag tar lite jobbsamtal och Emanuel blir precis intervjuad av någon tidning men i övrigt skrattar vi mest. Precis som det ska vara!
Nu väntar fyra dagar av skyfall, fuktiga tält och fästingrädsla! Det vägs såklart upp av alla smarta diskussioner, nattbad och galen dans i ladan! Förhoppnings regnar det inte så mycket på oss, särskilt inte på mig eftersom jag tar med mig dotan så att jag kan blogga, men lite stänk gör inget!
Jag bor tillsammans med Popdevelopprecis som förra året och ser fram emot träffa en hel hög andra sköna lirare på ön! Säg hej om du vill byta några ord! Ses!
När jag kom tillbaka till jobbet i måndags efter semestern såg jag fram emot att läsa ikapp Nina Åkestams bloggposter, lite som att spara rosen på marsipantårtan till sist. Jag blev väldigt förvirrad av hennes inlägg Störigt där hon i sann Magdalena Ribbing-anda rabblar upp saker som inte passar sig samt det uppföljande inlägget En liten uppföljning.
Efter att ha uttryckt min förvåning på Twitter och fått svar från henne kände jag att vi fick komma överens om att inte komma överens, precis som hon skriver, och tänkte inte mer på det.
I dag kom så det tredje inlägget Käftsmällar och dylika saker där hon tar upp min tweet så jag tänkte posta ett svar här på bloggen, om vi nu inte använder Twitter längre.
”Jag skrev till Fredrik Wass att jag skulle smälta saken och det har jag gjort men vi kan ju lufta den nu när tillfälle ges. Det jag reagerade mest över i inläggen var din ton, den känner jag inte alls igen efter att ha följt dig länge, och dessutom hade jag svårt att tolka om du var ironisk eller inte vilket förlängde missförståndet. Sen läste jag igenom Magdalenas inlägg och kommentarerna och förstod att du var seriös.
Eftersom jag varken dricker te, kaffe eller alkohol och inte äter kött reagerade jag på det ni skrev eftersom det ni påstår är att jag säkerligen har uppfattats som socialt krångel för mina vänner och det är inte är så roligt att tänka på. Jag vet att du bara riktar dig till de som gör en stor sak av det men hur stor är egentligen stor?
Jag försöker relatera till att det skulle vara ett problem att ha en kost eller en smak som skiljer sig åt från andras, vilken anledning man än må ha, men de exempel du räknar upp handlar om att umgås och ha det trevligt ihop med sina vänner så jag gick bet. Personligen är det här ingen stor sak men jag respekterar att du känner som du gör.
Det var väl ungefär det jag kom fram till efter att ha smält saken, att vi skiljer oss åt i det här ämnet, och att det är okej.”
Storify är för övrigt ett hett tips till alla som vill lyfta upp konversationer på www och Bettween passar fint för Twitter! Här kommer en kort sammanfattning!
Candy var en riktig pojkflicka, kunde kasta lasso och var aldrig rädd för någonting. Hon vågade säga ifrån, testa sig fram och försvara sina vänner. Jag kan inte tänka mig en bättre förebild.
Det var ganska givet att jag skulle tatuera henne och sen 10 år tillbaka pryder hon min högerarm. Haha, det händer att jag pussar på henne ibland men det kanske jag inte borde erkänna? Hon har betytt oerhört mycket för mig.
Jag ville gärna tatuera prinsessan Aurora från Starzinger också för att hon är så otroligt vacker och passar utmärkt som motiv men hon har inte inspirerat mig hälften så mycket. Både Annie och Aurora må vara söta som socker men för att få hamna under mitt skin krävs det lite mer jävlar anamma!
