Vädret vände tvärt när jag begav mig in till Visby i går så för att slippa att bli genomblöt hoppade jag på det orangea turisttåget som tuffar runt ringmuren.
Egentligen ville jag åka omkring bland alla husen och ruinerna innanför muren men det var intressant att få höra om S:t Görans kyrka för de spetälska och att Danmark faktiskt ägde Gotland under 300 år.
Havet och himlen var otroligt vackra tillsammans. Det är riktigt häftigt att ha den här vyn mitt i stan.
Oskar jobbar på dagarna men vi åt lunch ihop på H10 – en extra god broccolipaj.
Sen ville jag prova klänningar så jag begav mig till EsterTilly där jag efter insamlandet av små skatter fick höra att de inte har något provrum. Bistert! Jag gav inte upp utan provade med kläderna på!
Den här turkosa var så otroligt mjuk i kjolen, jag hade kunnat betala 500 spänn bara för att klämma på den då och då.
Lite svårt det där med dubbla lager kläder men som tur var hittade jag inget jag inte kunde leva utan.
Däremot gillar jag konceptet med butik och fik i ett, det är ju drömmen.
Efter regnet på morgonen torkade inte mina skor på hela dan. Jag testade ett par röda högklackade sockerbitar men de var helt livsfarligt höga och vingliga.
Vid halv tre gick jag ner till Almedalen och då visade sig solen äntligen. Jag hade stämt träff med Anna och hennes kompis Ebbot.
Han blev genast förtjust i mig. Kolla ögonen bara!
Vi tog en promenad längs vattnet och njöt av utsikten, spelar roll om himlen inte var blå.
Jag fick mention i mobilen om en tweetup och brukar inte vara den som bangar men det var ju så vackert i Botaniska trädgården!
Vi fick undvika andra hundar eftersom Ebbot blir knasig av sådan närkontakt. På tal om det såg vi ett bröllopspar kyssa varandra inne i lusthuset.
Jag hörde av mig till Emanuel, som egentligen skulle ätit middag hos oss på kvällen men fick ställa in för att hasta hem till SVTs morgonsoffa, och bestämde sällis till tweetupen.
Jag kan hälsa att det är ganska svårt att slingra sig genom Visbys gränder om man helst inte ska träffa på någon annan hund. Vi lyckades inte men fick till en fin promenad. Tips: Fiskaregränd!
Jag är en sucker för blommande gator.
Och röda bilar som kör förbi hus med röda dörrar och klätterrosor.
Ögongodis!
Vi gick ut genom kärleksporten igen och det första som mötte mig när jag sagt hejdå till Anna och hej till Emanuel var en riddare. Eftersom Emanuel ställt in middagen hade vi fribiljetter att utnyttja till kvällens festligheter (där Oskars mamma och pappa spelade borgmästarpar).
Emanuel och jag tog en fika med Lars, Linda och Magnus, trevligt, och sen fick jag en runvandring i hans barndomshem. Eftersom jag var tvungen att byta in fribiljetterna mot riktiga biljetter erbjöd sig Emanuel att visa vägen bort till Strandgärdet där spelen skulle äga rum.
Här äter han en vildsvinskebab (och inte älgkebab som jag råkade skriva). När han stack till flygplatsen mötte jag upp Oskar som handlat med thaimat som jag sen smugglade in på läktaren. Jag hade inte förställt mig att det skulle vara så roligt!
Publiken delades in i två lag, de som hejade på Staden och de som hejade på Landet och varje lag hade fyra riddare som slogs. Och några andra som sköt pilar. Och några tredje som uppträdde som gycklare.
Oskar fångade mig på bild när jag skrek mig hes, det var ju trots allt spännande! Först hejade man på det egna laget, sen buade man åt det andra och sist vinkade man åt riddarna som stormade fram över gräset. Jag fångade lite av det på Bambuser, varsågoda! Stort grattis till riddaren med silverkorset!
