Helen Alfvegren

Idag var det dags att prova iPhonen i provhytten! Det gick ju sådär! Varför? Skriv gärna till mig om du vet, jag är riktigt nyfiken.

Jag hade kunnat fylla en hel garderob med alla nyheter de fått in på Beyond retro Zinkensdamm (den bästa) om de bara hade passat. Den svarta… underbar.

Klänningarna brukar faktiskt inte passa (annars skulle jag ju ha köpt hundratals) men idag såg jag en liten tjej prova MIN klänning, ni vet den där med spetsdetaljer att dö för, och den gick att dra upp i ryggen på henne. Hon tog säkert med den hem till sig. Usch, jag vill inte prata om det.

Imorgon flyttar Sanna till Göteborg så vi har sagt hejdå hela helgen genom att hänga extra mycket. Särskilt hon, jag, Johan, Lo och Jenny. Vi har haft tweetup vid Mariatorget, åkt Extreme på Gröna Lund och dansat till Zoulias beats på Berns.

Nu på kvällen har vi hörts två gånger på telefon och allt känns som vanligt men det är det inte. Det känns ofantligt tråkigt att hon ska åka. (Kom hem till jul!)

Kan inte någon anställa henne här i Stockholm så att hon kommer hem snart? Tack på förhand!

Skrattade gott när jag såg den här videon med Kjell, han är ju för underbar! Efter att ha beställt en iPhone 4 (vilket vi båda gjorde trots att vi sa till varandra att vi skulle strunta i det) från Tre i slutet av juli tröttnade han på den långa väntan och alla bortförklaringar när den aldrig levererades och gjorde så som Kjell gör. Han spelade in en film!

Gissa vilken operatör han har beställt av nu?

Uppdatering! Nu har han fått en massa post!

Kärleken till mina tweeps är stor och länken som spammades ut i veckan gjorde lite narr av den tycker jag. Tar sonika tillfället i akt och presenterar mina riktiga tweeps här. Klicka på bilden för att följa, de kommer alla med mina allra varmaste rekommendationer. <3

Låt oss inte heller glömma bort Norge, vår rikaste granne. (Ett liknande skämt höll på att kosta mig vänskapen med Esben, olja osv, som tur är lyckades jag reda upp det och sen friade han så vi är lugna.)

Istället för ffse, BFF.  (Bästa vänner för evigt alltså för er som inte är nere med kidsen.)

Snyggast av alla är Jonna! <3

Idag är det nio år sen Aaliyah dog och jag blir ledsen varje gång jag tänker på att hon inte finns med oss längre och skapar musik eller spelar in filmer. Hon hade hela livet framför sig med en strålande karriär utstakad och dog alldeles för ung.

Jag kommer ihåg när jag fick höra om flygplanskraschen från en arbetskamrat på det servicehus jag jobbade på då. Han sa det bara i förbigående, som om det mest var något skvaller, medan jag var förkrossad. Är nog det fortfarande.

Kan inte förmå mig själv att titta på videon hon spelade in till Rock the Boat eller lyssna på Missy Elliotts Can You Hear Me med Chilli och T-Boz utan att börja gråta. Jag var otroligt fäst vid henne när hon levde och jag kommer alltid att vara det.

Mina favoritlåtar finns givetvis på Spotify. RIP Aaliyah. <3

Klockan 21 ikväll började en konsert med Robyn på Aftonbladets kampanjsida för de som lyckats få tag på biljetter.

Igår kom det upp på Facebook att min vän Martina skulle ”gå” så jag hakade på och bokade genast en biljett. Annika ville också följa med men hon var sent ute och fick nöja sig med plats i en sektion lite längre bak i ”lokalen”.

I bekräftelsemailet som jag fick stod det:

”Du har bokat en biljett på sektion A till Robyns spelning på Live-Löpet, Aftonbladets interaktiva livescen.” Sen fick jag en kod och en länk till Aftonbladets hemsida som jag skulle klicka på några minuter innan konserten började. Om jag var 5 minuter sen skulle biljetten gå till någon annan. (Man kunde klicka i för att få påminnelse men jag missade det.)

Robyn började konserten med att prata med publiken och uppmana oss att hångla! Vi fick alltså agera konsertpublik fullt ut (vifta med tändare, ropa något, kasta bollar, önska låtar) och de av mina vänner som var inloggade via Facebook connect såg vad jag gjorde för val och tvärtom.

Man kunde även ta kort (se bild) och välja om man ville lägga upp det på Facebook eller maila till någon, en ganska så rolig funktion!

Martina och Annika var inte sena med att kommentera i min logg efter konserten hur mycket (eller lite) jag hade hånglat, vem som hade applåderat mest och om någon träffats av bollen.

Ett riktigt trevligt tisdagsnöje! Robyn sjöng bara några få låtar men alla var nya, sköna versioner av de (som jag gissar) fick flest röster av publiken.

Det här är alltså en del av Aftonbladets kampanj inför RockBjörnen och jag tycker att det var rätt lyckat (även om jag kanske inte kommer gå igen)!

Det är rätt roligt hur underhållande PhotoBooth är. Här är några bilder från i somras, bland annat en där jag sitter på Espresso House och skrattar åt den inbyggda pennan i mobilen jag lånat på jobbet.

Just det, jag måste köpa ett nytt rouge till mina äppelkinder.

Jag tänkte berätta lite om min mamma för hon är en av mina bästa vänner och jag älskar henne.

Hon älskar Eva Dahlgrens Ängeln i rummet så då gör jag det med. Hon gillar även Leonard Cohen och Tina Turner och lyssnar på Svensktoppen. Dessa uppgifter har inte uppdaterats under de senaste 20 åren men jag tror att de fortfarande gäller.

Hon älskar att ligga och läsa, gärna i soffan och nästan enbart deckare. Jag har ärvt hennes boksmak så vi brukar byta böcker med varandra.

Hon pratar ofta med sig själv ”för då får hon bäst svar” och hör direkt på telefon om det hon säger ”går in genom ena örat och ut genom det andra” på mig. Kan ske ibland om jag ser på teve eller sitter med dotan.

Hon tycker omänskligt mycket om färgen rosa och det märks på hennes kläder, inredning och accessoarer. Med tanke på att hon överdoserade den på oss när vi var små (tvilling) är hon själv förvånad över att jag fortfarande använder den.

Hon säger saker som ”Nu ska vi se, sa blinda Sara” och ”Burr burr, sa Kasper när han såg en naken häst”. Gamla ordspråk när de är som bäst.

Hon slukar smågodis som ingen annan. Inte ens jag skulle vinna om vi svullade mot varandra. Hon har ingen botten. (Avis såklart.)

Hon fyller 60 nästa år men planerar att byta karriär innan hon pensionerar sig. Jag ska ge henne mina bästa tips på hur man startar eget företag.

Hon har vid ett flertal tillfällen setts dansa kosack. Med blandat resultat.

Hon hatar att vara med på bild och skrynklar ihop ansiktet så fort hon får syn på en kamera.

Hon är en av de roligaste personer jag känner. Jag kommer ihåg när vi låg i en hög på golvet och skrattade åt ett avsnitt där Oprah intervjuade Barbara Streisand som berättade att hon inte ens kan koka ägg. (Man behövde nog vara där.)

Hon spenderar sommarhalvåret ute på kolonin där hon och min syster sliter så att svetten lackar medan jag tar kort.

Hon gråter varje gång jag tatuerar mig eftersom hon tycker att det bara är bovar och banditer som gör det och vill inte att någon som inte känner mig ska tro att jag är det.

Queen of my heart.

Igår förfestade jag och Emanuel lite inför #FBlunch genom att ses på Vurma och äta lite ihop. Eftersom vi inte alls känner varandra fanns det en hel del att prata om och det blev nog mer privat än jobbrelaterat till att börja med. Efter maten besökte vi den nyöppnade Chokladfabriken vid S:t Eriksplan och slog oss ner på en kulle i närheten.

Vi började prata Twitter och jag berättade om hur jag läser av mitt feed. Just nu följer jag 110 stycken och Emanuel 1307 stycken. Det var intressant att höra om hur han läser av sitt flöde (skummar) eftersom jag har varit nyfiken på hur man hänger med när man följer så många.

Jag är nog lite rädd för att uppfattas som snobbig som inte följer fler eller som någon som bara försöker få till en snygg ratio men efter att ha använt Twitter de senaste två åren har jag funnit att c:a hundra tweeps är perfekt för mig. (Det är ju inte så att jag bara har koll på hundra personer på Twitter, jag har nog koll på de flesta.)

Min metod verkar vara ganska ovanlig och förklarar till stor del varför jag följer så få som jag gör. Den innebär även att jag har stenkoll på allt som skrivs och vet precis vad de jag följer pysslar med hela dagarna. Okej, nu kommer det! Jag läser precis varenda tweet som skrivs i mitt flöde. Dygnet runt, året runt. Detta innebär att jag ibland byter ut de jag följer för att få in lite ny energi, hoppas att ingen tar det personligt.

Jag brukar sällan twittra om det här men tycker att det förklarar en del. Har du ett annat sätt att läsa av ditt flöde får du gärna berätta om det i kommentarsfältet!

Testade en tävling idag som verkar funka bra. Istället för att tävla i vanlig ordning får fansen komma på en slogan (kreativt) och sen rösta på varandras förslag (för att få fram en vinnare). Ju fler som gillar desto bättre. De tre som har flest tummar upp på måndag vinner varsin t-shirt.

Häromdan såg jag att vi fått in nya t-shirts med ett riktigt snyggt tryck på så jag tog kort på det och la upp i loggen. Det fick så bra respons att jag även använder det som profilbild.

Jag tycker att Facebooks nya funktion att kunna gilla någons kommentar i kommentarsfältet är lite overkill men i det här fallet är det helt perfekt. Man kommer dessutom undan allt vad lotteri heter. Hoppas på många kommentarer under helgen!

…till Popdevelops ära. Nu ska jag sluta tjata om mina favoritkillar!

Igår mötte jag upp lite kollegor redan vid sju för att färdas med bil upp till Söderhamn för konferens. Jag tror inte att så många vet om att C bara består av 20 personer och nästan alla åkte uppåt i landet för att hälsa på en del av kundtjänst som sitter där.

Vi hade workshops och delades in i små grupper och diskuterade hur vi kan förbättra kundservicen för våra kunder. Roligast var att få sitta med under samtal när kunderna ringde in och få höra hur de bemöttes.

Vi bodde i ett gammalt värdshus som det utan tvekan spökar i.

Jag fick ett eget rum men några av oss fick bo i jätteläskiga stugor på baksidan med utsikt mot vattnet.

Inredningen var helt fantastisk (även om någon tyckte att det verkade jobbigt att damma alla små prydnadssaker som stod överallt). Tunga, gamla möbler, kristallkronor i nästan alla rum, dukar, vaser, tallrikar på väggarna, stora vackra tavlor, breda soffor och fåtöljer, mjuka mattor, osv.

Det var synd att uppkopplingen var så usel, jag hade gärna sett en film innan jag somnade eller skrivit det här blogginlägget till exempel. Egentligen är det löjligt hur beroende man blir av nätet men efter att ha spenderat helgen på landet med en Mac i mitt knä förvånas jag inte över det.

Nu har mugshotsen från sswc dykt upp på Flickr. Ska gå igenom alla och zooma in och ha mig för att kunna se nicksen ordentligt, så som man inte kan göra när man ser någon på andra sidan ängen eller på väg ut från toaletten. Eller ens när man står mittemot varandra. Det är oartigt att glo nämligen.

Jag hade önskat att de hade bytt plats på mina namn, det är ingen som bryr sig om vad man heter på riktigt, jag vet att jag är dålig på det i alla fall. Kan vara ett litet tips till nästa år!

Nu tror jag att det räcker med rapporteringar från sswc i den här bloggen. Tack och bock för det här året! Vi kanske ses nästa år?

Vi satt på en klippa vid vattnet i lördags och pratade om hur svenska företag använder sig av Facebook. Det var ett ganska litet gäng på runt tio personer, helt klart det session jag gillade mest.

Micke, som höll i det, började med att dela med sig av sina erfarenheter från arbetet med Björn Borgs Facebook-sida. De har testat olika kampanjer, statusuppdateringar och material och försökt dra slutsatser av responsen de fått. Det var väldigt uppfriskande att han utan att knussla berättade om vad som fungerat bra men även tog upp exempel på saker som inte funkat så bra. Ett av hans bästa tips var att lägga upp bilder, då får de flest likes och kommentarer.

Jag berättade om det jag lärt mig under de senaste veckorna, om vilket tryck det var på sidan efter att iPhone 4 släpptes, om problemen som uppstod då och om hur jag löste det. Jag ringde till exempel upp en del personer som inte kom åt sitt kollinummer och kände direkt att den där extra personliga kontakten betydde mycket.

Jag berättade om hur jag har jobbat med trivselregler (en flik som inte ligger uppe för tillfället men som bygger på Blockets dito) och om den info-flik jag skapat (efter tips från Johan) så att all information kunderna behöver finns samlad på Facebook-sidan.

Min slutsats var att Facebook handlar om relationer. Även för företag. Det var ett väldigt trevligt samtal och vi kom överens om att träffas igen i Stockholm för att prata mer om e-handel, kundrelationer och sälj under taggen #FBlunch en gång i månaden.

Eftersom Emanuel tyckte att jag skulle blogga om det här var jag inne och kikade på vad han har skrivit och såg att han har länkat till vår session i sin  sammanfattning av sswc och att det där även dök upp en bild på mig, mitt inne i en diskussion. Jag snor den bilden rakt av, hoppas det är okej. Han skriver:

”Det här är en av de sakerna jag älskar med SSWC. Tidigare idag hölls en session om hur man kan göra affärer på Facebook och flera ville ha praktiska case. Sagt och gjort. Någon sätter upp en lapp på schemaväggen och på en liten klippa vid vattnet samlas vi som vill dela case och erfarenheter. Det blir ett fantastiskt samtal som till och med mynnar ut i planer för ytterligare erfarenhetsutbyte efter #sswc. Love it.”

Idag vann jag veckans recension på Bokus blogg Bokaktuellt! 200 kr som jag kan köpa vad jag vill för! Känner mig lite som ett barn i en godisbutik som får lov att fylla påsen till bredden (men snarare omvandlat till någon som kan köpa en bok eller två).

Recensionen är en kort, kort variant av den jag tidigare skrivit på den här sidan om Eating Animals och får förhoppningsvis någon att klicka på köpknappen. Jag kan härmed lugnt säga att jag spridit Jonathans budskap vidare så nu kan jag slappna av lite.

Jag vet såklart redan vad jag vill köpa, en bok av Thord som heter Smashing WordPress: Beyond the Blog som jag varit sugen på ett tag. Ser fram emot att få hem den under de närmaste dagarna!

Testa att recensera en bok du med, jag vet att de tacksamt tar emot fler recensenter!

Nu är helgen på Tjärö över och jag känner mig trött men nöjd. Jag tältade ju tillsammans med 3/5 av Popdevelop och vi träffade en hel hög med trevliga twittrare på ön.

Höjdpunkten var nog när jag och Sanna gick fram till Erik från Binero för att hälsa. Han stod upptagen i ett samtal med två andra men Sanna, som blir så modig när hon dricker, knackade honom på ryggen och sa hej. Hon presenterade sig och tackade för den grymma hjälp vi fått från Binero med något smart vilket han blev glad över att höra. Sen var det min tur att hälsa och jag visade fram min badge så att han kunde se mitt handle. Då utbrast han Jag älskar dig! och gav mig världens bästa kram! <3

Väldigt roligt att veta att mina ord betyder något för någon annan. Binero är ett företag som jag gärna tar upp som exemplariskt exempel på hur man bör twittra och det sprider jag gärna vidare.

Bland alla twittrande människor hittade jag även Nathalie som jobbar på Gothia förlag och vi kommer säkert springa på varandra igen om några veckor när jag åker till Bokmässan. Angenämnt, Nathalie!

Jag fick även chansen att byta några ord med Emanuel efter ett session han hade om Dawit Isaac. Han följde med ner till vattnet för att lyssna på ett annat session som Micke höll i, om företag på Facebook, och där var jag i helt rätt miljö. Förhoppningsvis kommer vi dra ihop en #FBlunch inom kort där vi som jobbar med sociala medier i Stockholm kan utbyta tankar och idéer om vad som funkar och vad som inte funkar. Tummen upp för öppenhet!

Emanuel kom även förbi när vi kånkade upp Malen på ängen, lördag kväll, för att wigga loss lite med dans och sång.

Med oss hade vi Anton och Emil, två exempel på guldklimpar till killar som förgyllde helgen genom att hänga med oss. Anton och jag hade twittrat och mailat lite innan om SLs senaste satsning som jag ska hjälpa dem med och han hittade till vårt tält via Malen.

Emil kom förbi vårt tält med sina polare och när han insåg att Johan var @brissmyr på Twitter kom det fram att han nämnt Johan i sswc-boken eftersom han tycker så mycket om hans tweets. Fan boy!

Kvällens insats på lördagen stod Björn MacGyver för när han med hjälp av ett gem fixade en säkring som gått och lyckades få Malen att både låta och lysa igen till de församlades stora förtjusning!

<– Lånad bild!

Myset var kanske som störst när Popdevelop presenterade Dogvibes för en intresserad skara kreativa deltagare. Joel, Johan och Seb berättade om sin musiktjänst och fick riktigt fin kritik och respons på den, samt bra tips och tankar att ta med sig.

Jag fick även tillfälle att hälsa på Fredrik och jag hoppas spontant att vi ses snart igen. Vi var senare på samma session, den om elitism inom sociala medier, och jag ser fram emot att han kommer utveckla min tanke om de luftslott vi bygger omkring oss.

Uppdatering! Nu finns Fredriks blogginlägg publicerat!

Fler bilder har jag lagt upp här och de samlade verken hittar du i sswcs grupp på Flickr. Vill du läsa fler blogginlägg om sswc finns det en hel del att ta igen.

Nu kanske det klarnar om vad #sswc handlar om?

Underbar bild på Brit Stakston som precis använt #holkpic, läs texten som helt slumpartat kommenterar hennes bild! Just nu flockas nördarna vid denna holk för att kika in om det verkligen bor en pippi där i (eller om det bara är en kamera). Jag har svurit på att inte berätta.

Tidigare idag blev Popdevelop intervjuade av Johan Lange på det klippet som följer, hör dem prata om SSWC Holken!

Nu är vi på sswc på Tjärö, en okonferens i Blekinge skärgård, där 400 nördar träffas och får tillfälle att prata om precis vad de vill inför en intresserad och kunnig publik. Eftersom jag tältar med Popdevelop finns det en god chans att det dyker upp lite bus på ön, kanske en liten holk? Vem vet.

Jag känner en handfull av de som är här och är sugen på att träffa en handfull till, resten får ses som bonus. Det kommer att bli väldigt intressant imorgon när föreläsningarna börjar. Ett tips kan vara att följa taggen #holkpic, med tanke på att #sswc-taggen redan står de flesta upp i halsen, även vi som är här.

Jag fick en rolig länk från min vän Mathias igår på Facebook. Det händer väl varje dag, tänker du, men det här är lite extra roligt, tycker jag.

Först tittar du på den här ovanför, sen på den här nedanför. Fuska inte! Okej, det kanske inte verkar så roligt till att börja med men jag lovar att det är värt tre minuter av ditt liv. (Gillar bara den första låten.)

Idag har jag suttit och jobbat i Lund, först på Espresso House där jag alltid äter frukost och sen på Patisseriet där de har en sådan underbar disk fylld med godsaker.

Efter lunch kom Anna förbi och fikade med mig vilket var väldigt trevligt. Vi pratade en massa Twitter, alltså löjligt mycket, medan jag jonglerade frågorna på Facebook.

Efter iPhone 4-släppet för två veckor sedan har det varit fullt ös medvetslös och Sidan har ökat med över 800 fans sen jag började. Jag tar inte åt mig av mängden besökare däremot är jag väldigt stolt över antalet nöjda besökare.

Det är lite det här sociala medier handlar om för mig. Jag är oerhört intresserade av vad svenska företag gör på Facebook och Twitter men som jag sa till Anna idag, vad är nytt augusti 2010? Vem har gjort vad? Vilka pratas det om? Jag märker inte av att det händer något särskilt så jag får väl helt enkelt ta och göra ett så bra jobb själv så att det uppmärksammas!

Att minkdebatten blossade upp häromdan är inget nytt, liknande ”nyheter” har rapporterats i media så länge jag kan minnas. Det intressanta är att jordbruksministern Eskil Erlandsson (c) nu tvingas försvara deras vanvård, ett resultat av det  beslut som Alliansen drev igenom för fyra år sedan precis när Sverige var på väg mot ett förbud av minkfarmar.

2006 hette det i ett pressmeddelande att Allianspartierna räddar minknäringen:

Efterfrågan på päls är i högsta grad internationell. De svenska uppfödarna står sig väl i denna konkurrens, tack vare god pälskvalité till följd av god djurhållning. Utan att ge avkall på djurskyddet, är vi övertygade om att branschen har en framtid också i Sverige. Pälsdjursnäringen skall utvecklas inte avvecklas.

Pengar, pengar, pengar!

Såhär säger Erlandsson i en intervju med SVT (klicka på play innan den försvinner från www), faktiskt riktigt underhållande!

Tack Djurrättsalliansen, ni behövs!

Jonathan Safran Foer har tidigare skrivit de framgångsrika romanerna Everything is Illuminated och Extremley Loud & Incredible Close men den här boken handlar om honom själv och om hans familj.

Den handlar även om att äta djur.

För fem år sen när hans fru var gravid med deras första barn började Jonathan intressera sig för mat. Han hade under många år pendlat mellan att vara vegetarian och djurätare men ville nu bestämma sig en gång för alla, för sin sons skull. Han började göra research för att lära sig mer om djurhållningen i USA och om vad det är vi stoppar i oss.

Det han upptäckte drev honom till att fortsätta och efter tre år hade han material nog till den här boken – material som han vill ha hjälp med att sprida vidare till andra.

Han har fyllt den med lättillgängliga fakta, obehagligt målande beskrivningar, riktigt oväntade intervjuer och ett jävlar anamma som jag sällan sett i print i ett sådant här sammanhang tidigare. Just det personliga drivet, med bitska kommentarer och ett ständigt ifrågasättande, fick mig att hurra redan på sidan 31.

En av huvudpersonerna i boken är hans farmor, en kvinna starkt präglad av sin uppväxt som judinna i Europa under Andra världskriget. Hon vill inte ens berätta om vad hon tvingades att äta för att överleva men fram mot slutet av kriget, när hon var på gränsen till att svälta ihjäl, erbjöds hon hjälp från en rysk bonde. Han gick in i sitt hus och kom tillbaka med en bit kött som han räckte fram till henne. Jonathan inspirerades mycket av den här historien och beskriver deras samtal nedan:

”He saved your life.”
”I didn’t eat it.”
”You didn’t eat it?”
”It was pork. I wouldn’t eat pork.”
”Why?”
”What do you mean why?”
”What, because it wasn’t kosher?”
”Of course.”
”But not even to save your life?”
”If nothing matters, there’s nothing to save.”

Eating Animals är den första boken jag läst om djurhållning där författaren är precis lika upprörd som jag själv. Jag kommer nog aldrig vilja rekommendera en annan bok så här mycket. Som vegetarian får den mig att ifrågasätta min mjölk- och äggkonsumtion. Som djurätare bör du ifrågasätta vad du betalar andra för att göra.

”Just how destructive does a culinary preference have to be before we decide to eat something else? If contributing to the suffering of billions of animals that live miserable lives and (quite often) die in horrific ways isn’t motivating, what would be? If being the number one contributor to the most serious threat facing the planet (global warming) isn’t enough, what is? And if you are tempted to put off these questions of conscience, to say not now, then when?”

Jonathan Safran Foer är min hjälte.

Uppdatering! Eating animals kostar ynka 61 kronor nu!

Har precis sett filmen ovan och den skär i hjärtat men är så oerhört viktig. Just nu läser jag Eating Animals av Jonathan Safran Foer och trots att flera av filmklippen ser gamla ut känner jag igen tillvägagångssätten från hans beskrivningar i boken. Såhär behandlas 99% av alla boskapsdjur i USA. Varje dag under djurens förkortade livstid.

Jag kommer att försöka äta mer veganskt några gånger i veckan eftersom jag inte vill stödja den här typen av uppfödning, vare sig den sker i Sverige eller inte. Jag är mycket nyfiken på vad Arla, Skånemejerier och Stjärnägg (de producenter jag regelbundet handlar hos) har för information till sina kunder om sin uppfödning och hur transparenta de är.

Jag vill gärna se med mina egna ögon om de KRAV-märkta ägg jag äter verkligen kommer från frigående höns eller inte. Har de tillgång till sol? Hur gamla blir de? Hur länge får kalvarna vara med sin mamma? Hur ofta blir de inseminerade? Vad innebär det för deras livskvalité att jag bara köper KRAV-mjölk?

Se även den här videon. Spela fram till 10:30 för att höra när Jonathan berättar om sin familj och om sin bok – det viktigaste jag har läst på länge. Recension kommer.

Ho ho, så trevligt man kan ha det en regnig dag som denna (skyfall), om man bara är inomhus vill säga.

I dag blev det ett besök till Beyond retro, återigen alltså, för att prova lite klänningar. Anledningen till att jag är där så ofta är att a.) jag blir glad av klänningar och b.) vill fylla en garderob jag har med bara klänningar.

Så här ser jag ut när jag inte har klänning på mig och det är ju så tråkigt i jämförelse!

De här klänningarna har jag testat idag!

Den rosa till vänster är en gammal favorit som jag funderar på att köpa och fixa dragkedjan på. Den rosa till höger (ja, jag länsade deras förråd av rosa klänningar) satt som en smäck men kostade 429 kr så det blev inget impulsköp.

429 kr? Det får man 429 Refresh för ju!

Prinsessigt va? Den till höger är jag lite kär i, skulle kunna köpa den och hänga upp på väggen även om den inte riktigt passade. Spetsen är att dö för.

Sa ju det!

Här kommer den rosa marängen! Gillar hur jag utan skam plockar åt mig plagg som ser ut som en rosa, glasyrprydd bakelse. Den röda var helt okej men gick inte att dra upp i ryggen.

Det var det! Tack Beyond retro för den här gången!

När jag bad om lästips för ett tag sedan tyckte Bia att jag skulle läsa One Day och det Bia tipsar om, det läser jag, så är det bara.

Jag är klart imponerad!

Brittiska romaner  har väl aldrig tidigare skrivits såhär omsorgsfullt? Med sådan värme, charm och humor. Jag föll pladask för kemin mellan de två huvudpersonerna.

Framförallt vill jag poängtera hennes humor, jag är så imponerad av hennes humor! Den lyfter hela boken så även om hon har de klassiska Bridget Jones-komplexen tonas de ner och jag ligger i badet och fnissar högt åt nästan allt hon säger.

Boken handlar om Emma och Dexter som träffas för första gången på universitetet, samma dag som de tar examen, i slutet av 80-talet. De ligger i Emmas säng och pratar om allt mellan himmel och jord och kan inte få nog av varandra.

Dex kommer från en fin familj, har ärvt sin mors skönhet och vill ge sig ut och se världen för att hitta sig själv. Emma har inte självförtroende nog att drömma såna drömmar men stöttar Dex som hon känner sig pryd inför, denna vackra yngling med en cigg hängandes ur mungipan.

Under de närmaste tjugo åren får vi titta in i Emma och Dexters liv den 15 juli varje sommar, en dag som enligt sägnen bestämmer vilket väder som kommer råda under de kommande veckorna.

De blir goda vänner, kanske till och med bästa vänner, och funderar på var sitt håll hur det skulle vara att bli ihop. När 80-talet övergår till 90-tal hankar sig Emma fram på olika förnedrande kneg medan hon börjar drömma om att få skriva. Dexters utseende ger honom jobb på ett musikprogram på TV där han intervjuar kändisar och tacksamt tar för sig av de droger och damer som dras till hans kändisskap.

(Här någonstans får jag för mig att han ser ut som Russel Brand, vilket tyvärr förstör boken lite för mig och kanske även för dig nu när jag har planterat den bilden i ditt huvud. Förlåt!)

Det är ett väldigt stämningsfullt upplägg, att få titta in i deras liv på en given dag varje år, vare sig de har det bra eller inte och, hindra mig om jag säger äkta, den äkta känslan som återspeglas i de förhållanden de har under åren träffar mitt i prick.

Jag pratade igår med Pia Printz på Twitter som just nu håller på med den svenska översättningen och som (imponerande nog) kommer ge ut den på sitt egna förlag, Printz Publishing, i november. Lycka till Pia, vilken kanonbok att jobba med! Jag rekommenderar den varmt!

Sen evigheter tillbaka är det här min favoritskiva, om vi pratar utseendemässigt. (Samt min favoritfrisyr, om vi inte pratar om mig.)

Mireille Mathieu. Kvinnan vars LP-skiva pryder mitt hem.

Skivan inleds med favoritlåten Apprends moi (Lär mig) som bokstavligen är den enda låten jag kan på franska. Jag tackar YouTube, inte bara för lyrics, utan även för översättningen till engelska som gör att jag efter många långa år faktiskt förstår vad den handlar om. Såklart är det kärlek.

Igår handlade jag en randig matta och jag älskar hur den ligger där platt på golvet! Tjusig! Synd att jag inte kan få till en bra bild åt andra hållet också för bredvid min pinsamma tjockteve hänger min finaste klänning på väggen och den matchar mattan perfekt!

Jag har fått korn på ett soffbord i teak och om allt går vägen (kanske) kommer det hem till mig nästa helg. Då tror jag att det blir till att fira med en sjömanstavla!

Till vänster har du balkongen och till höger står öppna spisen, mitt sovrum samt en till balkong. Tack för titten!