I går såg vi på ett djurambulansprogram där en chinchilla som fått en otäck ögonskada undersöktes av en doktor. Hon förklarade att chinchillor, liksom alla gnagare, inte öppet visar att de har ont men försäkrade att det inte rådde några som helst tvivel på att chinchillan led något oerhört. Husse sen 12 år tillbaka tvingades ta det oerhört tunga beslutet att låta henne somna in då en operation inte verkade vara ett ekonomiskt alternativ. Jag grät och jag grät och jag grät. Till slut fick min kille hämta Bamse så att jag fick en kram eller två.
Hennes ord om att gnagare inte visar att det gör ont ekade i mitt bröst senare på kvällen.
Den norska dokumentären Under pälsen visar hur en norsk djurrättsaktivist, som utger sig för att vara intresserad av att starta en minkfarm, nästlar sig in i djurpälsindustrin med en dold kamera i tröjan. Innan du kommer med ursäkter för att inte se den vill jag upplysa om att fokus låg på att belysa det systematiska lidande som hela branschen vilar på men det var ovanligt få fasansfulla bilder på minkar med skadade öron, ögon och huvuden. Endast vid ett tillfälle, om jag minns rätt, får tittaren se en mink med hjärnan blottad. Utan att visa att det gör ont. Och rävar som stryps. Det hörs visserligen på henne hur plågsamt det är. Okej, det är jävligt hemskt med det är trots allt en dokumentär om pälsdjursindustrin!
Djurens rätt har intervjuat Ola Waagen som ligger bakom filmen och det framgår tydligt vilket motstånd den har mött i Norge och vilka ekonomiska krafter som ligger bakom. Branschen har tidigare försvarat liknande avslöjanden med att det var några få ruttna ägg men nu går inte det längre. De har hävdat att om inte produktionen sker i Norge så kommer den ske i Kina där de behandlar djuren sämre men dokumentären visar upp minkfarmar i Kina och de har det precis lika illa som de norska.
Något som var nytt, för den som sett det mesta, är att det är allmänt känt bland uppfödarna att under juni så beter sig minkarna som kannibaler, då är de extra aggressiva. Självklart vill de inte ha några djurrättsaktivister som fotar olovligt där just då. Hur skulle det se ut?
Det är ingen mänsklig rättighet att tjäna pengar på djurs lidande.
Vi är alla överens om att djuren har rättigheter men ändå behandlas de såhär. Anledningen är enkel. Politikerna gör inget åt det. Innan den pälsbärande Alliansen kom till makten höll den rödgröna regeringen på att driva igenom ett förbud men det upphävdes precis vid maktskiftet. Nu när de åter har makten efter åtta år, och åtta miljoner döda minkar, har de än så länge inte fattat något beslut om hur det blir i höst när minkarna slaktas. 8 av 10 svenskar är för ett förbud. Vad är det som dröjer? Behöver jag ens ställa den frågan? Finns det pengar att tjäna på lidande så är det de som styr.
Under den här svala vintern har jag sett flera 25-åriga tjejer i rävjacka. För det känns ju trendigt. Argumentet ”för att det är snyggt” är precis lika dåligt som ”för att det är gott”. Djurens lidande förminskas å det grövsta av sådana perspektiv.
