Helen Alfvegren

Djur, yoga och jämställdhet

Etikett: våld

Så mycket lagligt våld att svälja

Veganska ägg

Foto: Veganska ägg från Karolina Tegelaars album Påskbuffé utan ägg och mjölk

I 20 år har jag naivt trott att om jag bara berättade för andra om det våld mot djur som jag ser så skulle de också sluta stödja den industrin. Med facit i hand så fungerar inte det. Jag kommer ändå aldrig sluta tro på det.

Det som slog mig häromdan är att det våld de sväljer är lagligt. Att sju miljoner pojkkycklingar dödas direkt efter födseln för att de är pojkar utan ekonomisk vinning är lagligt. Att 150 000 kycklingar dör på väg till slakten varje år är lagligt. Att det luktar så fränt inne hos kycklingarna där de står instängda hela livet att människan måste ha mask på sig för att kunna andas är lagligt. Att deras kroppar växer så fort att deras ben knäcks är lagligt. ”Världens bästa djurskydd”-lagligt.

Så varför matar vi den industrin med våra pengar? Är det för att påskägg är tradition? För att kyckling är gott? Eller är det för att alla inte känner till hur djuren har det? Du som läser det här kan väl omöjligen äta ägg någonsin igen om det innebär att du stödjer det här lidandet?

Eller jo, just det. Jag lär mig aldrig!

Vi har ökat vår köttkonsumtion med 40% sen 1990. Uppenbarligen har inte lagarna hängt med. 

Bakhuvudet mot betongen

Hänger helst här av alla ställen i världen. Med det här gänget.

Bli inte förvånad när du läser om våld mot de djur du äter. Villkoret för att vi kan ha djur som mat är just våld.

Av någon anledning ser vi sagornas bönder framför oss när vi pratar om djurindustrin istället för affärsmännen och kvinnorna. De jobbar visserligen med djur men ställer lika höga krav på att djuren ska vara lönsamma som på vilken produkt som helst. Omsorg står därför inte med i bondens affärsstrategi och djurskyddet tolkas därefter för att vara så effektivt som möjligt.

Människan har en fantastisk förmåga att vänja sig vid allt. Handlar det om att slå ett nyfött barns bakhuvud i betongen så vänjer hon sig vid det. Hon kanske till och med försvarar det inför andra. Att det är mest lönsamt så. Står det inte uttryckligen skrivet i djurskyddslagen att hon måste avbloda grisbarnet för att vara helt säker på att det har dött så gör hon det inte.

Att helt tömma ihjälslagna kultingar på blod för att försäkra sig om att de faktiskt dör är ingen skyldighet för uppfödare i dag. För att få till en sådan praxis skulle kraven behöva ändras menar Ingemar Olsson, ordförande i Sveriges Grisföretagare.

– Då måste man ändra i djurskyddslagen, då måste den skrivas om, säger han till SVT.

Är du inte glad över att du slipper ta den typen av beslut på ditt jobb? Att du kan betala någon annan för att göra det åt dig. Bli inte förvånad när du läser om våld mot de djur du äter.

© 2024 Helen Alfvegren

Tema av Anders NorenUpp ↑