Helen Alfvegren

Djur, yoga och jämställdhet

Etikett: Umeå (sida 2 av 3)

Vi födelsedagsfirade genom att äta upp hela Umeå!

Jag har ätit mig igenom födelsedagen och nästan önskat mig den här i present! ❤

Min födelsedag spenderades med att äta gott, non stop, hela dagen! Sen frukost, tidig lunch, fika på det, middag klockan sex och sen lite kvällsmys framför Homeland.

Vi började dagen med att åka iväg på ”ett ärende” som visade sig vara att hämta upp en fantastisk chokladtårta med hallongrädde som MariaSnåttren hade bakat. Så fint med vegansk catering!

Vi hade ett jättetrevligt samtal med henne i Röda korsets kök där hon stått och bakat och pratade om hur fint det skulle vara att hyra in sig en helg och servera brunch i en trevlig lokal, förslagsvis Pilgatans bokcafé. Då vill jag åka upp igen!

"Gå ett ärende" visade sig vara en helt fantastisk tårta från Snåttren!

Vi lämnade av tårtan hemma och åt sen lunch på Rost innan vi tog en tur på stan för att kolla ut en födelsedagsklänning till mig. Jag fick välja vilken jag ville utan att behöva bry mig om prislappen vilket är väldigt lyxigt men också omöjligt. Jag kan helt enkelt inte önska mig en Maria Westerlind-klänning till helpris, hur prickig den än är, jag funkar inte så. Så vi letar vidare!

Frysen hemma hos hans föräldrar var (och är fortfarande) full av lådor med hembakta veganska kakor, biskvier, jordnötssnittar, chokladrulltårta, chocolate chip cookies mm, en helt fantastisk present för en födelsedagsfirare!

Efter fikat åt vi en fyrarätters middag på Sagami, jag sa ju att vi åt hela dagen, medan vi pratade konserter, Umeå och livet. En riktigt fin dag som resulterade i att vi har ätit tårta till frukost hela helgen. Sådana väl överlagda beslut skvallrar om att en aldrig blir äldre.

Puss!

Älskade Ängavallen

I morgon ska jag födelsedagsfira lite i förtid med några vänner på min favoritrestaurang för att sen gå till Riche och se INVSN. Vi åker till Umeå på torsdag så jag kommer spendera min födelsedag i björkarnas stad vilket känns som en present i sig!

Älskade Ängavallen

Kvällarna spenderas med att pussas, söka jobb och se på Homeland vilket är väldigt mysigt nu när hösten börjar höras utanför. Längtar efter att gå i skogen och dricka varm sojachoklad med den där killen, det är i princip allt jag önskar mig i födelsedagspresent. För en gris är väl inte att tänka på?

Ger mig själv resfeber!

Stödjer den fina bokhandeln Café Pilgatan genom att köpa Jag vill ju vara fri (om Lena Nyman) och en veganchokladkaka. De har skivor med! #vadveganerläser

Vi har bokat en resa till Malmö för att äta oss genom stan och hälsa på grisarna på Ängavallen vilket jag verkligen längtar efter. Hoppas även kunna klämma in en semesterdag sista helgen i september då jag fyller år för att åka upp till Umeå.

Tyckte nästan det räckte i resväg men så bloggade både Sanna och Jenny om billiga biljetter till New York så nu försöker jag övertala killen jag gillar som blivit min kille att vi ska spendera våren tillsammans i världens bästa stad. Om det är någon som kan sälja in den stan så är det ju jag. Vänta bara!

Älskade Umeå!

Jag kan inte minnas en helg som varit såhär fin, älskade Umeå! Får tillfälle att blogga om det lite senare men nu måste jag vila, nästa vecka bjuder på något utöver det vanliga!

För evigt i mitt hjärta

#tillbakablickstorsdag Nytatuerad, "Mamma", Amazing Tattoos, 2002, min födelsedag, polaroidkamera.

Jag bokade precis en resa upp till Umeå och började remenissa sådär som jag gärna gör. Om hur fint veganutbudet var i kyldisken på ICA redan -98 (jag har bildbevis), om mina kära tatuerare Matti och Ingela som bor och jobbar där uppe, om hur jag nästan blev tatuerare en gång i tiden. Osv. Efter lite regelrätt googling hittade jag Ingelas blogg och snubblade över ett inlägg med en bild på Mattis handros som nästan tog luften ur mig.

Till saken hör att min mamma fick en tatuering i present av mig och min syrra när hon fyllde 50, trots att hon gråtit efter varenda en jag gjort. Hon hade precis sett serien Svarta änkan på teve och ville ha en svarta änkan-spindel på armen. Jag tyckte att det var obeskrivligt coolt! Men när vi kom till East street började hon bläddra i pärmarna där och fick upp ögonen för ett par rosor istället. Är de inte söta? frågade hon. Nej! Du skulle ju ha en cool spindel ju! utbrast jag. Då dyker Matti upp från ingenstans i sin blommiga skjorta, håller upp ena handen och säger Rosor är coola. Det avgjorde saken.

Inlägget ovan handlar om hur tatueringar åldras och det fick mig att plocka fram min rosa fotopärm från 2002 som är fylld av alla de polaroidbilder jag tog det året. Bilden ovan är från min födelsedag som jag firade genom att låta Ingela tatuera in ett hjärta som jag skrivit ”Mamma” i och det budskapet kommer aldrig någonsin att blekna.

När jag tänker på hur min mamma går runt och pysslar med blommorna på kolonin med sina rosor på armen tycker jag att hon är rätt cool ändå.

Can I scream? Jag skrek.

Jag hittar både mig själv och Marie i folkhavet i videon ovan, inte så otippat kanske men kul ändå! Det gick ett rykte (från bandmedlemmarna själva) att den här konserten på Exel Arena i Umeå spelades in av SVT, någon som vet när den dyker upp?

Refused-saknaden är för övrigt enorm, särskilt kändes den i magen i morse när jag gick förbi KB och insåg att vi var här nyss. Lyssna på hela konserten i Musikguiden i P3 och läs den här fantastiska intervjun med Jon på Farsot om du som jag behöver en dos för att stilla saknaden.

Tack Umeå och Refused, den här helgen kommer jag ha kär för resten av livet

Spelningen på Exel arena i all ära, det var allt som hände runt omkring den som betyder allra mest. Hardcorespelning på Scharinska med mängder av fina personer i publiken – och Fukushima var grymma! Bastubad med Marie, Malin och Dina högst upp på Scandic med fönsterväggar ut mot Teg och den godaste julmusten i handen. Lunch på favorithaket Schmäck med bröderna Lyxzén och D.S.-13. Nostalgipromenaden genom centrala Umeå. Gästvänligheten hemma hos Christoffer, Therese och katterna – de lät dörren stå olåst så att jag kunde komma hem när jag ville. Middan på Abhinanda-Mattias kontor och alla minnen som väcktes till liv där och då. Christoffer som drog med mig för att hälsa på Dennis och Richard. Kramen som Marie och jag delade innan spelningen. Och helt överlägset: efterfesten.

Xade händer. Julmust i baren. Trevligt folk precis överallt. Bra förband. Och sen. Abhinanda, Final exit och Refused på varandra. Helt enastående! Precis den avslutningen jag önskade mig men inte ens vågade drömma om. Mårten spelade in allt som tur är så det går att återuppleva det om och om igen. För det här är inte slutet, det är ingen begravning, snarare en hyllning till de vi var då. Jag sa det till Magnus, att vi inte trodde på att de skulle sluta helt. Han svarade att de kanske skulle spela ihop igen om 10 år men då kontrade jag med att Dennis kommer vara 50 bast. Sant. Men om vi ska spela ihop igen måste vi skriva nytt material, sa han och menade på att det senaste året inte varit en särskilt kreativ process. Är det sant, frågade jag lätt överförtjust. Om, sa han, om. Så vi får se. Nytt material är mer än välkommet. Och han och Kristoffer och David håller redan på att koka ihop något, jag är väldigt nyfiken på hur det låter. Nåväl! Tusen tack alla inblandade för en helt enastående helg!

Bästa ryktet jag hört under turnén: att Kristoffer blev erbjuden att spela i Limp Bizkit i slutet av 90-talet! Sug på den!

Om kärleken till björkarnas stad i P4 Morgon Västerbotten

I morgon bitti är jag med i P4 Morgon Västerbotten och pratar om Refused och Umeå, två av mina favoritämnen! De hade läst min blogg, hörde av sig på Twitter och ringde sen upp. Vilken ära att få bli tillfrågad som stockholmare! Framförallt känns det som en bra start på helgens Umeå-äventyr och kanske får jag en chans att formulera vad det senaste årets nostalgitripp faktiskt har betytt för mig. Beror på hur kvicktänkt jag är vid den tiden.

I grund och botten tror jag att den här nostalgin handlar mycket om identitet och jag märker mer och mer hur påverkad jag är av de där få åren i slutet av 90-talet. Min vän berättade häromdan att han drog mig som case för en kund där han beskrev mig som en ”mental Umeåbo”. Så fint!

Malmö och New York i all ära, Umeå är den stad jag först blev kännbart förälskad i. Kulturen, scenen, kreativiteten, björkarnas stad var inte som något annat då och jag har den fortfarande så oerhört kär. Jag höll till och med på att tatuera in ett björklöv en gång i tiden!

Just nu längtar jag lika mycket till att vandra längs älven förbi Hamnmagasinet och gå in och ta en fika på Schmäck som allt det andra roliga vi ska hitta på, som har med just Refused att göra. Lyssna runt tio över 8 så får du höra vad jag lyckas haspla ur mig!

Och ja, blåmärkena har lagt sig sen i helgen, det är hög tid att skaffa nya!

Umeå Hardcore Arkiv i mitt hjärta

Umeå Hardcore Arkiv ligger nu uppe och det får mig att börja gråta! Men så är jag lättpåverkad också. In och kika på bilder, videos, fanzines och annat!

Jag blir själv pepp som bara den att gå hem och rota bland mina VHS-band och konsertbilder och se vad jag har att bidra med. Minns till exempel Punkfest 2 i Umeå som i går och borde kunna hosta upp något värt att spara för eftervärlden. Återkommer!

New Noise with old kids (Umeå hardcore will never die)

Den här videon är ju för fin!

« Äldre inlägg Nyare inlägg »

© 2024 Helen Alfvegren

Tema av Anders NorenUpp ↑