Det här är sista veckan med snö, jag kan känna det. Det gör ändå ont i hjärtat att vakna till en ynka plusgrad så för att hålla värmen har jag utmanat mig själv att göra 100 armhävningar varje dag i en vecka. Några kollegor är också på så på rasterna ser vi till att få upp pulsen. Tricket är att dela upp dem jämt under dagen. 20 innan jobbet, 40 på rasterna på jobbet och så 40 hemma på kvällen. I tisdags hade jag 60 stycken att ta igen på kvällen, det sved!
I senaste avsnittet av Träningspodden med Jessica Almenäs och Lofsan blir handstående symboliskt för viljan att fortsätta lära sig nya saker och insikten om att det aldrig är för sent. Jag har en kollega som skyller på sin ålder för att inte ställa sig på händer men jag har också en kollega som aldrig bangar att stå på händer och de två är lika gamla.
När träning är roligt smittar det av sig, både på andra och på en själv. Pilates leder till yoga, långa promenader leder till löpning, styrketräning leder till armhävningsutmaningar men även andra vardagliga förändringar. Som att kroppen fattar att det går att cykla till jobbet, eller att de långa baden på kvällarna byts ut mot snabba duschar på dagarna eller att sötsuget på kvällen dämpas med dadlar istället för choklad. I måndags stod jag upp och jobbade nästan hela dagen, det är väldigt olikt mig.
”När jag ändå har gjort si kan jag lika gärna göra så” brukar oftast appliceras på negativa val (typ skräpmat) men det fungerar precis likadant på positiva val, det ena initiativet föder det andra och så där håller det på. Inte för att man kommer in i en tränings- eller hälsohets utan för att man gör det som känns bra. För att kroppen så uppenbart blir glad av det.
Nu har jag gjort mina 20 armhävningar för den här morgonen så nu är det dags att hoppa upp på cykeln innan snön börjar falla – för sista gången den här våren! Deal?
