Helen Alfvegren

Djur, yoga och jämställdhet

Etikett: Pansarhjärta

Joråsåatte

Idag var det dags att intervjua Jo och jag var bara en gnutta nervös! Efter åtta böcker tillsammans med Harry Hole kändes det bara roligt att få prata lite med norrmannen som skriver några av de bästa kriminalromanerna jag vet.

Sanna och Linn var med mig och vi var alla imponerade av hur fint det är i Piratförlagets lokaler på Kaptensgatan, alldeles runt hörnan från Dramaten. Intervjun flöt på bra och kommer att läggas upp på Bokaktuellts blogg i sommar. Det enda ojdå som inträffade var när vi bad honom läsa ett stycke och insåg att alla böckerna var på svenska. Som tur var fanns ett ex av norska Pansarhjärta på kontoret, Jenny som jobbar där är en riktig klippa och löste det hela i ett nafs, tack för det!

Jag avslutade intervjun med att fråga om marknadsföringsdelen av författarskapet, något som jag personligen är nyfiken på, om han använder sig av sociala medier som Twitter eller är aktiv på Facebook. Icke!  Vi rundade av det hela med att Sanna tog den här idolbilden vilket känns som ett fint minne av ett trevligt möte med min idol.

Pst! Kunde givetvis inte hålla mig från att kommentera på SvD:s oförståeliga recension, hoppas på en förklaring.

Pansarhjärta av Jo Nesbö

Jo Nesbø är en av mina absoluta favoritförfattare och hans åttonde kriminalroman om Oslopolisen Harry Hole är otroligt nog också hans bästa.Pansarhjärta består av 647 sidor olidlig spänning, intressanta karaktärer, brutala mordfall och en alkoholiserad huvudperson som är skrämmande knivskarp när det gäller men som ständigt måste slåss mot både nya och gamla demoner.

Och framförallt – inget, absolut inget, är som man tror.

Medan Harry Hole vilar upp sig efter jakten på Snömannen med hjälp av olagliga substanser i Hong Kong blir två kvinnor mördade hemma i Oslo och polisen misstänker att en ny seriemördare är i farten. Kaja Solness skickas på uppdrag till Asien för att hämta hem Harry som råkat i trubbel hos den kinsesiska maffian men lyckas inte övertyga honom förrän hon berättar att hans far ligger på sjukhus.

Tillvägagångssättet är väldigt ovanligt då de båda kvinnorna har drunknat i sitt eget blod och har exakt 24 stickhål i munnen efter ett tortyrredskap som i boken kallas för Leopolds äpple. När jag nu googlar efter en bild hittar jag en hemsida som skapats just för detta ändamål och vapnet får mig att rysa av obehag…

Läs hela recensionen på Bokaktuellt.

© 2026 Helen Alfvegren

Tema av Anders NorenUpp ↑