Helen Alfvegren

Djur, yoga och jämställdhet

Etikett: Millencolin

Det bästa med sommaren

Semestern börjar lida mot sitt slut. Jag tänker nog främst minnas den här sommaren för den musik jag har lyssnat på och sett live. Det är de stunderna jag har som kärast nu. Refused i New York. Millencolin, The Hives och Nine i Örebro. Perfume Genius på Strand. Imperial State Electric i Göteborg.

Och nästa vecka Way Out West. Det kommer bli riktigt bra! Maria lånar ut lägenheten på Andra långgatan till mig så jag kommer hänga på Kelly’s och äta mig igenom deras veganutbud, passa på att träffa Lisa igen, kolla Refused med Marie och sticka hem till Joacim och familjen.

Har jag bara badat en gång? Nej två! Ätit desto mera glass. Och choklad. Åkt en massa tåg. Haft blommor i håret. Legat i hammocken på kolonin. Läst böcker i badet. Kollat fotboll varje kväll under EM. Hängt med fina vänner i olika städer. Klappat söta djur. Åh, besöket hos Ängavallen var verkligen årets höjdpunkt. Kommer aldrig glömma det.

Spenderar de sista dagarna på allra bästa sätt, träffar så många vänner som möjligt, dansardansardansar, kanske lånar ett tält till SSWC, provar klänningar med Gabriella… Vi får se! Rätt fin sommar ändå. Kommentera gärna om du gjort något roligt!

Kärleken till 1998 väcktes ordentligt i helgen under Millencolin 20 years

På Arvikafestivalen den 11 juli 1998 sjöng Johan These are the last days of nine, istället för humanity och mitt hardcorehjärta gick i tusen bitar. Det är 15 år sen men jag minns det tydligt. Senare den hösten åkte jag på Gnällbältsrock och såg Refused för sista gången och när snön fallit i Umeå var jag på Punkfest 2 när min stora idol Dennis satte sig ensam på scenen med sin gitarr.

Den här helgen i Örebro, när Millencolin firade 20 år som band, handlade otroligt mycket om nostalgi för mig och just 1998 var ett ovanligt vackert musikår som jag kommer ha kärt för resten av livet. Det började med SuedePalooza på Medborgarplatsen lördagen den 28 februari med Refused, No Fun At All, Liberator, The Hives och Nine och slutade i Umeå med The Hives, Randy, Switchblade, D.S.-13 mfl.

Den sistnämnda tillställningen fick en extra betydelse i fredags när jag och en vän precis pratat i telefon om att D.S.-13 ska ha en reunion-spelning på Dennis födelsedag och Christoffer, som spelar bas i bandet, plötsligt började följa mig på Twitter. Samma Christoffer som under Punkfest 2 hjälpte till att ordna ett sovrum till oss i ett av kontoren på Galaxen med några liggunderlag och en famn filtar. Ett sovrum som dagen efter även fungerade som loge till The Hives. Nostalgin!

I fredags morse var jag otroligt peppad inför resan. Hög. På kvällen skulle Nine, The Hives och Millencolin spela och jag visste inte till mig av kärlek på tåget till Örebro. Jag var så till mig att det inte var förrän efter lunchen med Dale som jag upptäckte att jag glömt ta med festivalbiljetten som jag köpt för elva veckor sedan.

Istället för att åka hem till fina Anna på förfest hoppade jag på en buss till festivalområdet och skrev på Twitter att jag skulle försöka ta mig in med hjälp av en Instagram-bild som biljett. Jag möttes av några skratt, några uppmuntrande ord och en RT från just Christoffer som bad Millencolins trummis att hjälpa mig in.

Det behövdes ingen extra hjälp skulle det visa sig, jag blev faktiskt insläppt med bilden ovan och fick ett armband, men det var väldigt fint med allt stöd. En av de som twittrat uppmuntrande till mig, Marie, hittade mig av en slump och undrade hur det hade gått. Det visade sig att hon, liksom jag, har ett hardcorehjärta och har samlat alla sina minnen i ett fanzine, missa inte att kolla upp det!

Vi tog oss in på festivalområdet, möttes av Djurens Rätt, vinkade till Pelle som kom inkörandes i en vacker vit Mercedes och åt lite innan det så var dags för konserterna att börja.

Nine gick på scen med samma introlåt som för femton år sedan och jag rös. Stod givetvis längst fram och sjöng med i alla låtar och är så glad att de spelade Inferno för den lyssnar jag på ofta och gärna. Det är aldrig exakt samma sak när det inte är originalmedlemmarna som spelar ihop men jag såg en viss trummis smyga omkring i kulisserna. Jag är så glad att de var där!

The Hives gick på kort därefter  och var i toppform! Pelle fick hela publiken att sätta sig ner på marken och nu när jag hörde nya låtarna från Lex Hives en andra gång är jag övertygad om att det här är en av deras bästa skivor. Den bästa om de får säga det själva. När Pelle gick längs publiken och tog emot publikens utsträckta armar la han sin hand på min arm som vilade mot räcket och klämde till, så kärt. Solen sänkte sig över en rosa himmel och jag kan inte tänka mig ett bättre förband till helgens jubilarer.

Millencolin spelade båda dagarna, 25 låtar på fredagen och 25 andra låtar på lördagen. Publiken var så sjukt peppade och jag gillade särskilt Leona, Mr Clean och Da Strike, såklart Jag har lyssnat på Millencolin så länge jag kan minnas och i samband med festivalen fick jag även träffa Lisa som jag följer på Twitter. Lisa som skriver så bra om jämställdhet och som är gift med Nikola. På lördagen var vi på förfest hos Anna med ett underbart gäng tjejer och sen tog jag och Lisa en taxi till festivalområdet för att hinna se Peepshows.

När vi gick runt och hälsade på folk i öltältet presenterade hon mig som sin Twitter-vän och Millencolin-fan, en mycket fin beskrivning. På efterfesten, som hölls på en hamburgerbar i närheten av Brunnsparken, fick jag äntligen hälsa på Kola (alla i Örebro har smeknamn) och det var trevligare än jag någonsin hade kunnat tro. Han kallade mig för Twitter-drottning och vi diskuterade Nicke Anderssons storhet, den är ju så enorm. Kvällen övergick i natt och när klockan närmade sig fem och solen steg upp över slottet sa jag god natt till Lisa, Nikola och Babs.

Jag är så fantastiskt glad och nöjd med den här helgen och alla minnen som väckts till liv. I går hittade jag äntligen min konsertdagbok som jag skrivit i mellan 1996-1998 och det är den som gör att jag kan hålla koll på datumen ovan. Jag har även kvar alla flyers och program från nämnda festivaler. Det är kärlek för mig. Riktig livslång kärlek. Tack alla inblandade för en helg att minnas länge!

Har taturerat in två av de tre banden som spelar på fredag

Tittar på ett foto av mig själv när jag står på campingen på Hultsfredsfestivalen i baggy jeansshorts, ett svart skärp med flames (som inspirerade till mitt flammande X på underarmen), svarta naglar, håret uppsatt i en slarvig tofs och en vit T-shirt med ett doftande PEZ-tryck och ett Ritter Sport-klistermärke på (säkert deras veganska choklad).

Jag tittar åt ett håll, pekar åt ett annat och minns precis hur jag kände mig. Hemma. Inga synliga tatueringar men vet att den första jag gjorde döljer sig för att jag har handen i fickan. Håret har inte färgats svart än, istället är det brunt med mycket sol i. Det är sista dagen och vi är trötta, har inte duschat och bor på en äng fylld av plastpåsar och trasiga tält.

På fredag ska jag på festival igen. Millencolin firar 20 år och jag ska se nine, The Hives och födelsedagsbarnen och bara njuta. Det känns som världens lyx att få stå framför scen igen och känna basen i bröstet, skrika med i låtarna och låta kroppen reagera på musiken. Det måste ju vara den bästa födelsedagspresenten till ett fan jag kan komma på? Stort grattis!

Längtar efter att känna basen dunka i mitt bröst

Om ingen blir sjuk eller ställer in kommer jag se Nine, The Hives och Millencolin nästa fredag i Örebro. Det är helt vanvettigt vilken lineup! Vågar inte ens hoppas på att det blir av, känns som en av århundradets bästa dagar i såna fall. Peppen är enorm!

Ovan en av mina favoritlåtar med Linköpingssönerna. Myset!

Bloggutmaning! 11 frågor från Distant Diying

Jag har fått en bloggutmaning av Distant Diying som går ut på att svara på 11 av deras frågor och sen skicka 11 nya frågor vidare till lika många personer. Beyond retro har också bjudit in mig till detta men jag ska inte bli tjatig så jag nöjer mig med frågorna nedan!

1. Vem har peppat dig mest genom livet? Hur?

Ok, det är nog Dennis Lyxzén, utan att han vet om det. Eftersom ingen jag känner är straight edge har det varit riktigt viktigt med en förebild och han har mot sitt vetande fungerat som en sådan.

2. Har du någon skämslåt? En låt du älskar men undviker att andra får reda på att du älskar? Vilken?

Jag skäms aldrig över smörsångslåtar men jag poängterar hellre hur gangsta och rock jag är. Däremot känns det lite jobbigt att jag tycker att Danny har några riktigt bra låtar. Vet inte varför det tar emot – han har ju det!

3. Hur ser ditt drömlivs-skiss ut?

När jag var liten ville jag och min bästa kompis Maria bli kläddesigners och bo på Mallis, det var det bästa vi kunde komma på. Min drömskiss nu är att kunna stänga av klockan och bara få vara i New York hur länge jag vill och göra precis vad jag vill, utan att ta hänsyn till något eller någon, ekonomiskt oberoende. Okej?

4. Hur sover du helst?

Nybadad i ett av mina spetsnattlinnen.

5. Vad gör du för att bli på bättre humör?

Det hjälper alltid att få prata av sig med en god vän och sen sätta på en bra låt, gärna den här.

6. Favoritbarnprogram? Varför?

Jag är uppvuxen med Candy, Starzinger, Thundercats, Drakar & Demoner, Sandybell, Rai grottpojken och skulle inte kunna välja ett program före någon av de serierna. Älskar alla, de har jag skrattat och gråtit åt många gånger. Senast förrförra helgen hade jag Starzinger-marathon.

7. Vilket inköp ångrar du mest? Varför?

Jag ångrar alltid tröjor som krymper i tvätten. Dumma dom!

8. Vad ångrar du att du inte köpte?

En rosa klänning på Beyond retro som fick mig att känna mig som en paljettprinsessa – bästa känslan!

9. Vad längtar du efter?

Millencolins 20-års jubileum med mycket musik och en skatetävling, så himla pepp! Av någon anledning ska jag på två festivaler i sommar och den här tänker jag på nästan varje dag.

10. Vilken insekt skulle beskriva dig bäst? Varför? (Alltså inte om insekten kunde prata utan om du var en ; )

En myra – jag är mycket starkare än jag ser ut!

11. Vem skulle du vilja överraska och varför?

Jag ser fram emot att överraska min vän Emanuel som jag köpt en present åt i New York och han vet inte vad det är…

Nu är det min tur! Här kommer 11 frågor som jag kommer utmana Therese, Sanna, Emilia, Lorraine, Emanuel, Emma, Tommie, Jennie, Joacim, Jenny och Oskar att svara på:

1. Berätta allt om din första kyss!
2. Vem får dig att rodna?
3. Vilken film kan du citera som ett rinnande vatten? (Eller nära inpå.)
4. Vad var ditt favoritämne i skolan och hur har du nytta av det nu?
5. Vilket är det bästa spelet som någonsin skapats och varför är det så bra? Nostalgi?
6. Tipsa om en app som du inte kan leva utan!
7. Vem skulle du vilja äta middag med? Som du inte har träffat än men gärna vill hänga med.
8. Vad skulle du vilja lära dig eller bli ännu bättre på?
9. Vilken låt har i princip förändrat ditt liv?
10. Vad hade du velat höra när du växte upp som du vet nu som vuxen?
11. Vilken bild är du extra stolt över och vad är du mest nöjd med?

Givetvis får du som läser detta också hugga tag i utmaningen! Ha så roligt!

Håller fina minnen vid liv med hjälp av bilder

2002 hade jag ingen blogg men jag har dokumenterat mitt liv sen barnsben. Jag har fyllt mängder av dagböcker och tagit fler bilder än vad som är hälsosamt som ett sätt för mig att minnas. Det går hand i hand med att jag är så nostalgiskt lagd och det är sällan jag inte har koll på datum, ställen eller händelser. Ovan syns en sida i mitt fotoalbum för polaroidbilder som jag bläddrade igenom nu på morgonen.

Det har stört mig något enormt att jag inte kunnat komma ihåg var i Örebro jag såg Millencolin när jag var där sist men när jag fick syn på ett datum gick det snabbt att googla fram. Den 8 juni 2002 spelade de på Järntorget men eftersom jag kom ihåg den här bilden ovan (där jag har satt fast ett blad på näsan om man kikar noga) så har jag alltid trott att det var i en park. Jag får tillbaka en mängd minnen nu när jag har det klart för mig, det ena öppnar upp för de andra.

Döm om min förvåning när jag noterar att det är samma datum som för sommarens festival. Tack för att ni gör det så lätt att komma ihåg!

På besök i Pennybridge

Jag rattar in Pennybridge Pioneers på GrooveShark på väg hem från ett jobbmöte i Millencolins hemstad. En gång ett fan, alltid ett fan! En passande titel även till mitt jobb eftersom NPP startade i Örebro 1970 och hälften av alla anställda jobbar på det kontoret.

I  morgon återvänder jag för att delta i årets sommarfest! Vi ska kolla in konstutställningen som är utspridd runt slottet, ha långbord och komma över det faktum att jag är straight edge.

Nu ska jag dra igenom mina slides till workshopen på fredag!

© 2024 Helen Alfvegren

Tema av Anders NorenUpp ↑