Helen Alfvegren

Djur, yoga och jämställdhet

Etikett: julskinka

Scan rimmar på vegan

Scan gristransport

Inför jul brukar jag lägga upp bilder på gulliga griskultingar, mäktiga kossor och söta kalvar och kalla dem för prinskorvar, köttbullar och kalvsylta. I år fastnade jag för den här bilden som inte alls är lika mysig, tagen i november utanför Scans slakteri.

Den symboliserar för mig att vi fortfarande behandlar individer, lika smarta som hundar, lika smarta som treåriga barn, som produkter vars kroppar gasas, bränns och skärs upp på löpande band inne i den där byggnaden, enbart för att de smakar gott.

Visste du att den där lastbilsresan är första gången grisarna får känna friska luften? De står liksom 2,5 miljoner andra grisar i Sverige instängda hela livet innan de skickas till slakt. Mindre än 1% av grisarna som säljs i vårt land är KRAV-godkända, vilket ger viss utevistelse, men deras liv slutar också i förtid här, eller på ett lika deprimerande slakteri.

Scan gristransport

Jag vet inte hur många grisar som får plats i en sån där fruktansvärd lastbil men en femtedel av deras syskon överlevde inte det första halvåret. De dog som regel utan undantag av den hårda aveln som leder till missbildningar och svält då syskonskaran är fler än antalet spenar. De som väger för lite slås ihjäl mot det hårda betonggolvet då det är inte lönt att lägga pengarna på att de ska hinna växa ikapp. En del fryser ihjäl, andra blir ihjälklämda av sin mamma i den lilla betonglådan där de äter, sover och går på toa. Det här är självklart något branschen vill göra något åt – för att kunna tjäna mer pengar. Dina pengar?

Att vi fortfarande utsätter djur för beteendestörningar, stressymtom och förnekar dem deras naturliga behov – som att böka i jord, inte betong – utan att reflektera, utan att kritisera, utan att protestera, går helt över mitt förstånd. Om det inte är dags att skippa köttet den här julen så när? Alternativ finns och du som följer mig här vet det. Det är bara att fråga om du undrar något.

Den största skillnaden i livet är döden

Du vet att djur lider. Trots att du ofta blundar förstår du det. Ser det som fakta. Så du vill ändra på dig, för djurens skull. Du väljer ekologiskt. Närodlat. Svenskt. Det känns bra att betala lite extra. Du är trygg i att köttindustrin håller vad den lo

I första kapitlet av Magnus Lintons utmärkta ”Veganerna” får läsaren följa med in i svenska slakterier. Det måste ha gått nästan 15 år sedan jag läste den första gången men jag minns hur känslomässigt påverkad jag blev av maskinen som drar av huden på kon ”som om det var en pyjamas”.

I fotoserien Walls of glass som finns att beskåda på www.wallsofglass.se illustreras det kapitlet kan man säga. Erik Lindegrens bilder från svenska slakterier är råa och ärliga, i stark kontrast mot reklamens blommande sommarängar. Det är fortfarande norm att äta kött, mjölk och ägg och döden är en naturlig del av det. Så varför blundar vi så ofta för det vi betalar för?

I helgen visas fotoutställningen Walls of glass på Timmermansgården (Timmermansgatan 46-48). Jag var där i går i samband med att Djurens rätt höll en föreläsning om svenska grisars liv och död. Det var en oerhört intressant tillställning med en engagerad publik som fyllde i allt som sades så att vi utan ansträngning drog över tiden. På Instagram har jag summerat mycket av det som sas och mina tankar om det – vilket innebär att jag tappar typ 10 följare om dagen – men jag vill summera det här på bloggen också. 

Det här året har jag sett ordet vegan nästan varje dag i olika artiklar och reportage. Nästan alltid är det fokus på att bli vegan för miljöns skull. Nästan aldrig är det fokus på att bli vegan för djurens skull.

Lidandet är lagligt

I Sverige finns det 2 500 000 grisar. Ungefär en miljon färre kor. En tiondel så många hästar. Så varför ser vi inga grisar utomhus? Svaret är förstås att de står instängda hela livet. De får komma ut först på väg till slakten, en tur som får ta upp till åtta timmar. För att de inte ska må dåligt och kräkas under färden får de ofta ingen mat innan. Om de exporteras får de enligt lag transporteras i 24 timmar.

50% av alla grisar i Sverige utvecklar magsår av att spendera livet i trängseln på betonggolvet, utan stimulans, utan möjlighet att böka. Jämför med en hund. Hur skulle den må av att aldrig få rastas och tvingas kissa på samma plats som den sover på? De känner instinktivt att det är fel. Var femte gris har dessutom luftvägsproblem. Många har navelbråck (då organen hänger ut) vilket bildar en böld på magen. Särskilt suggorna, som spenderar hela sina liv med att antingen vara dräktiga eller dia sina barn, har liggsår. Även ledproblem är vanligt.

Först i mars nästa år är det lag på att kastrera kultingar med bedövning. Det sägs innebära en större påfrestning för (barnen) om de först måste få en spruta som bedövar. Ett smärtfriare alternativ är vaccinering men det används i princip aldrig. Nästan 20% av alla kultingar dör innan de hinner skickas till slakt, av svält, sjukdomar och klämskador som uppstår i det trånga utrymmet. Svenska grisar har mindre än en kvadratmeter att röra sig på.

Det är helt lagligt att behandla djuren så här.

Hon skållades nyss för att få bort allt hår. Här klipper mannen med gula handskar av henne foten. Sätt ugnen på 125 grader. Lägg henne i en ugnsform med svålen uppåt.

Hur resonerar du?

Du vet att djur lider. Trots att du ofta blundar förstår du det. Ser det, precis som jag, som fakta. Så du vill ändra på dig, för djurens skull. Du väljer ekologiskt. Närodlat. Svenskt. Det känns bra att betala lite extra. Du är trygg i att köttindustrin håller vad den lovar. Att djuren haft det bra. Då har jag en liten fundering – för jag är nyfiken som en gris! I relation till ett par månaders extra utevistelse och kanske ett annorlunda foder, hur drar du slutsatsen att djuret förtjänar att dö? Jag lyckas inte hur jag än försöker.

För fler och fler köttätare handlar köttätandet om att försäkra sig om att djuret haft ett bra liv. Vad många inte tar med i beräkningen är att det är döden, inte livet, som är den största skillnaden för djuret och för oss som valt bort att äta djur. Är det inte en icke-fråga att djuren vi föder upp har haft det bra när vi gång på gång hävdar att vi har världens bästa djurskydd? Här saknar jag ett verkligt ställningstagande.

Alla bilder ursprungligen  från Erik Lindegren.

Respektera deras liv istället för att kalla dem för ”svenskt kött”

Ängavallen våren 2014

Det pratas mycket om antibiotikaanvändning när grisuppfödningen i Sverige diskuteras. Vi nämner även att vi inte klipper av grisarna svansen. De här positiva resultaten får vi om vi vet vilka vi ska jämföra oss med. Som Danmark. Svenskt kött är så mycket bättre i jämförelse! Eller?

Personligen tycker jag att det är mycket mer intressant att prata om vad vi kan förbättra och vad vi vill göra framöver! Här är några punkter som jag tycker behöver vridas och vändas på när vi pratar om svenskt griskött så att ingen förvirring uppstår.

Och ja, jag är vegan. Det betyder att jag är en av få i den här debatten som har absolut noll (0) kronor att tjäna på att lyfta hur djuren har det till skillnad från bönder, butiker, återförsäljare och reklambyråer.

Vad innebär det att köpa svenskt kött?

  • Du tar någons liv. När det inte behövs. Det är det absolut viktigaste i den här ekvationen och det räknas aldrig med.
  • 99% av grisarna inom svensk köttproduktion får aldrig vara utomhus under det halvår de får leva.
  • Inom en månad har 20% av deras syskon dött. De dör för att de är underutvecklade, de fryser, de svälter, de kläms ihjäl. Deras mamma ser detta hända, om och om igen.
  • Sveriges Grisföretagare testar danska metoder som fixering där suggan buras in utan möjlighet att röra på sig före, under och efter förlossning.
  • Livet på ett betonggolv går emot alla deras naturliga instinkter och är en form av djurplågeri.
  • I Sverige klipper vi inte av svansarna men majoriteten av galtarna kastreras utan bedövning trots erbjuden utbildning och ersättning samt ett förbud som träder i kraft 2016.
  • De här sociala djuren, som är lika smarta som hundar, dör med beteendestörningar, magsår och luftvägsinfektioner.

Vid jullunchen i söndags berättade mamma om ett julfirande i mitten av 80-talet då de valt bort gris pga hemska rapporteringar hela hösten (något om förlängd ryggrad). Året därefter var skinkan tillbaka på bordet igen. Där den hör hemma?

Det finns alternativ!

Ängavallen våren 2014

Källa: Djurens rätts rapport Böka på betong – om grisarna i köttindustrin.

© 2024 Helen Alfvegren

Tema av Anders NorenUpp ↑