Jag är ett stort fan av djurprogram som Mitt i naturen eftersom det är ett av få tillfällen då djur får sina behov, känslor och familjeband erkända. Som tittare får vi chansen att lära känna ett djur lite närmare, förstå hur det tänker, känner och lever, och aldrig någonsin slutar avsnittet med att djuret vi fått följa skjuts ihjäl. För det skulle inte kännas rätt, någonstans.

SVT och de andra kanalerna vägrar göra ett program om vegomat men jakt går däremot bra!

”Jag har aldrig träffat människor med ett sådant naturintresse som inom jakten. De har enorma kunskaper om djur. Betydligt större än de som släpper ut minkar,” säger Lotta Lundgren i DN inför programmet och när jag läste den kommentaren krympte bokstavligen mitt hjärta. Dels för att den ger liv till den återkommande lögnen om att det är jägarna och inte de som älskar naturen utan att döda djuren som njuter allra mest av sin omgivning. Dels för att det plötsligt dyker upp en helt irrelevant kommentar om djurrättsaktivister.

I Sverige dödas varje år cirka en miljon minkar inom pälsindustrin. De lever hela sina liv i små gallerburar och de flesta dödas vid ett halvårs ålder. Av de minkar som tillåts bli vuxna utvecklar 70-85 % av djuren beteendestörningar, skriver Djurens rätt. De allra flesta svenskar fördömer att de är inburade. Några få väljer att agera, troligtvis för att de är så oerhört frustrerade över att uppfödarna sätter sitt ekonomiska intresse framför djurens lidande, men det har ingenting med jakt att göra?

”Jag började jaga som barn. Långt senare har jag börjat ställa mig frågan om jag skulle ha börjat jaga nu. Då blir svaret nej. Det skulle vara väldigt svårt att motivera. När du ska fatta ett momentant beslut om att döda något som lever så uppstår en mängd existentiella frågor som inte är alldeles okomplicerade”, säger Leif GW Persson.

Ställ då inte upp i ett program om jakt, Gustav Willy!

”Många tror att det är lätt. Att det uppstår en orättvis situation när en människa siktar med gevär på ett försvarslöst djur,” säger Lotta. Själv kommer jag att fortsätta tro det eftersom det är sant. Om det uppdagas i programmet att det är jobbigare för jägaren än för djuret så kommer jag leva lyckligt ovetandes eftersom jag inte kommer se på det.

Jakt och de döda kroppar som följer av det ses ofta som ett bra alternativ eftersom djuren har fått växa upp, fria, i naturen. Abolitionistiska veganer påminner om den viktiga detaljen att de faktiskt förlorar livet. De lider inte, nej, men de dör. Initiativ som köttfri måndag, att vara vegetarian (som Lottas barn vill bli efter att hon kom hem med två döda fåglar) eller äta mer grönt hjälper egentligen inte eftersom djuren fortfarande dör. Det är tänkvärt! Hör mer om det i senaste avsnittet av Veganprat!