Skillnaden mellan att ha genusglasögon och veganglasögon är mindre än man kanske kan tro.

Båda ser strukturella orättvisor. Båda får höra på löjliga argument som försvarar de orättvisorna. Miljontals individer påverkas av de här orättvisorna varje år. Av många anses de här orättvisorna till viss del vara oundvikliga. En del nämner genetiska orsaker som anledning. Mediebilden av orättvisorna upprör många men glöms sen bort av alla utan glasögon. Många blir irriterade över att behöva bli påminda och känner sig anklagade. Bådas resonemang bygger på statistik och fakta men bemöts inte så. Hån är mer regel än undantag. De som har glasögon anses vara extrema när allt pekar på att det är orättvisorna som är extrema. Precis som med genusglasögon går det inte att ta av sig veganglasögon.

Jag tänker på det när ICA-Loa försöker mjölka en ko i veckans reklamfilm. Han säger att vi ska vara tacksamma för allt som kossan ger oss. Mina genusglasögon trillar nästan av näsan när han säger att korna bjuder på så mycket godsaker. För vi tar. Vi tar hennes barn, vi tar hennes mjölk, vi tar hennes liv. Hon dödas när hon är 5 år istället för 25 år för att bli till köttfärs eftersom hennes kropp inte orkar producera en lika stor mängd mjölk år efter år – trots att hon är fullt kapabel att leva vidare.

Hon får stå instängd, ofta fastbunden utan möjlighet att vända på sig, under större delen av året. På våren samlas människor för att fira att hon får komma ut, snarare än att reflektera över att hon har stått instängd under så många månader – trots att det är hennes hud som värmer oss på vintern.

Så tänker jag automagiskt varje gång jag ser reklam för mjölk, ost eller yoghurt vilket kanske förklarar varför jag inte direkt charmas av Bregottfabriken även fast jag älskar kor.

Det är nästan alltid någon annan som sätter på oss glasögon. Du kanske har fått låna en bok, blivit tipsad om ett blogginlägg eller sett ett videoklipp som någon delat och sen upptäckt att du ser på världen lite annorlunda? Då sitter dina glasögon där de ska.