Jag tänkte berätta lite om min mamma för hon är en av mina bästa vänner och jag älskar henne.
Hon älskar Eva Dahlgrens Ängeln i rummet så då gör jag det med. Hon gillar även Leonard Cohen och Tina Turner och lyssnar på Svensktoppen. Dessa uppgifter har inte uppdaterats under de senaste 20 åren men jag tror att de fortfarande gäller.
Hon älskar att ligga och läsa, gärna i soffan och nästan enbart deckare. Jag har ärvt hennes boksmak så vi brukar byta böcker med varandra.
Hon pratar ofta med sig själv ”för då får hon bäst svar” och hör direkt på telefon om det hon säger ”går in genom ena örat och ut genom det andra” på mig. Kan ske ibland om jag ser på teve eller sitter med dotan.
Hon tycker omänskligt mycket om färgen rosa och det märks på hennes kläder, inredning och accessoarer. Med tanke på att hon överdoserade den på oss när vi var små (tvilling) är hon själv förvånad över att jag fortfarande använder den.
Hon säger saker som ”Nu ska vi se, sa blinda Sara” och ”Burr burr, sa Kasper när han såg en naken häst”. Gamla ordspråk när de är som bäst.
Hon slukar smågodis som ingen annan. Inte ens jag skulle vinna om vi svullade mot varandra. Hon har ingen botten. (Avis såklart.)
Hon fyller 60 nästa år men planerar att byta karriär innan hon pensionerar sig. Jag ska ge henne mina bästa tips på hur man startar eget företag.
Hon har vid ett flertal tillfällen setts dansa kosack. Med blandat resultat.
Hon hatar att vara med på bild och skrynklar ihop ansiktet så fort hon får syn på en kamera.
Hon är en av de roligaste personer jag känner. Jag kommer ihåg när vi låg i en hög på golvet och skrattade åt ett avsnitt där Oprah intervjuade Barbara Streisand som berättade att hon inte ens kan koka ägg. (Man behövde nog vara där.)
Hon spenderar sommarhalvåret ute på kolonin där hon och min syster sliter så att svetten lackar medan jag tar kort.
Hon gråter varje gång jag tatuerar mig eftersom hon tycker att det bara är bovar och banditer som gör det och vill inte att någon som inte känner mig ska tro att jag är det.
Queen of my heart.
Igår förfestade jag och Emanuel lite inför #FBlunch genom att ses på Vurma och äta lite ihop. Eftersom vi inte alls känner varandra fanns det en hel del att prata om och det blev nog mer privat än jobbrelaterat till att börja med. Efter maten besökte vi den nyöppnade Chokladfabriken vid S:t Eriksplan och slog oss ner på en kulle i närheten.
Vi började prata Twitter och jag berättade om hur jag läser av mitt feed. Just nu följer jag 110 stycken och Emanuel 1307 stycken. Det var intressant att höra om hur han läser av sitt flöde (skummar) eftersom jag har varit nyfiken på hur man hänger med när man följer så många.
Jag är nog lite rädd för att uppfattas som snobbig som inte följer fler eller som någon som bara försöker få till en snygg ratio men efter att ha använt Twitter de senaste två åren har jag funnit att c:a hundra tweeps är perfekt för mig. (Det är ju inte så att jag bara har koll på hundra personer på Twitter, jag har nog koll på de flesta.)
Min metod verkar vara ganska ovanlig och förklarar till stor del varför jag följer så få som jag gör. Den innebär även att jag har stenkoll på allt som skrivs och vet precis vad de jag följer pysslar med hela dagarna. Okej, nu kommer det! Jag läser precis varenda tweet som skrivs i mitt flöde. Dygnet runt, året runt. Detta innebär att jag ibland byter ut de jag följer för att få in lite ny energi, hoppas att ingen tar det personligt.
Jag brukar sällan twittra om det här men tycker att det förklarar en del. Har du ett annat sätt att läsa av ditt flöde får du gärna berätta om det i kommentarsfältet!
…till Popdevelops ära. Nu ska jag sluta tjata om mina favoritkillar!
Nu har mugshotsen från sswc dykt upp på Flickr. Ska gå igenom alla och zooma in och ha mig för att kunna se nicksen ordentligt, så som man inte kan göra när man ser någon på andra sidan ängen eller på väg ut från toaletten. Eller ens när man står mittemot varandra. Det är oartigt att glo nämligen.
Jag hade önskat att de hade bytt plats på mina namn, det är ingen som bryr sig om vad man heter på riktigt, jag vet att jag är dålig på det i alla fall. Kan vara ett litet tips till nästa år!
Nu tror jag att det räcker med rapporteringar från sswc i den här bloggen. Tack och bock för det här året! Vi kanske ses nästa år?
Nu är helgen på Tjärö över och jag känner mig trött men nöjd. Jag tältade ju tillsammans med 3/5 av Popdevelop och vi träffade en hel hög med trevliga twittrare på ön.
Höjdpunkten var nog när jag och Sanna gick fram till Erik från Binero för att hälsa. Han stod upptagen i ett samtal med två andra men Sanna, som blir så modig när hon dricker, knackade honom på ryggen och sa hej. Hon presenterade sig och tackade för den grymma hjälp vi fått från Binero med något smart vilket han blev glad över att höra. Sen var det min tur att hälsa och jag visade fram min badge så att han kunde se mitt handle. Då utbrast han Jag älskar dig! och gav mig världens bästa kram! <3
Väldigt roligt att veta att mina ord betyder något för någon annan. Binero är ett företag som jag gärna tar upp som exemplariskt exempel på hur man bör twittra och det sprider jag gärna vidare.
Bland alla twittrande människor hittade jag även Nathalie som jobbar på Gothia förlag och vi kommer säkert springa på varandra igen om några veckor när jag åker till Bokmässan. Angenämnt, Nathalie!
Jag fick även chansen att byta några ord med Emanuel efter ett session han hade om Dawit Isaac. Han följde med ner till vattnet för att lyssna på ett annat session som Micke höll i, om företag på Facebook, och där var jag i helt rätt miljö. Förhoppningsvis kommer vi dra ihop en #FBlunch inom kort där vi som jobbar med sociala medier i Stockholm kan utbyta tankar och idéer om vad som funkar och vad som inte funkar. Tummen upp för öppenhet!
Emanuel kom även förbi när vi kånkade upp Malen på ängen, lördag kväll, för att wigga loss lite med dans och sång.
Med oss hade vi Anton och Emil, två exempel på guldklimpar till killar som förgyllde helgen genom att hänga med oss. Anton och jag hade twittrat och mailat lite innan om SLs senaste satsning som jag ska hjälpa dem med och han hittade till vårt tält via Malen.
Emil kom förbi vårt tält med sina polare och när han insåg att Johan var @brissmyr på Twitter kom det fram att han nämnt Johan i sswc-boken eftersom han tycker så mycket om hans tweets. Fan boy!
Kvällens insats på lördagen stod Björn MacGyver för när han med hjälp av ett gem fixade en säkring som gått och lyckades få Malen att både låta och lysa igen till de församlades stora förtjusning!
<– Lånad bild!
Myset var kanske som störst när Popdevelop presenterade Dogvibes för en intresserad skara kreativa deltagare. Joel, Johan och Seb berättade om sin musiktjänst och fick riktigt fin kritik och respons på den, samt bra tips och tankar att ta med sig.
Jag fick även tillfälle att hälsa på Fredrik och jag hoppas spontant att vi ses snart igen. Vi var senare på samma session, den om elitism inom sociala medier, och jag ser fram emot att han kommer utveckla min tanke om de luftslott vi bygger omkring oss.
Uppdatering! Nu finns Fredriks blogginlägg publicerat!
Fler bilder har jag lagt upp här och de samlade verken hittar du i sswcs grupp på Flickr. Vill du läsa fler blogginlägg om sswc finns det en hel del att ta igen.
Nu kanske det klarnar om vad #sswc handlar om?
Underbar bild på Brit Stakston som precis använt #holkpic, läs texten som helt slumpartat kommenterar hennes bild! Just nu flockas nördarna vid denna holk för att kika in om det verkligen bor en pippi där i (eller om det bara är en kamera). Jag har svurit på att inte berätta.
Tidigare idag blev Popdevelop intervjuade av Johan Lange på det klippet som följer, hör dem prata om SSWC Holken!
Nu är vi på sswc på Tjärö, en okonferens i Blekinge skärgård, där 400 nördar träffas och får tillfälle att prata om precis vad de vill inför en intresserad och kunnig publik. Eftersom jag tältar med Popdevelop finns det en god chans att det dyker upp lite bus på ön, kanske en liten holk? Vem vet.
Jag känner en handfull av de som är här och är sugen på att träffa en handfull till, resten får ses som bonus. Det kommer att bli väldigt intressant imorgon när föreläsningarna börjar. Ett tips kan vara att följa taggen #holkpic, med tanke på att #sswc-taggen redan står de flesta upp i halsen, även vi som är här.
Jag fick en rolig länk från min vän Mathias igår på Facebook. Det händer väl varje dag, tänker du, men det här är lite extra roligt, tycker jag.
Först tittar du på den här ovanför, sen på den här nedanför. Fuska inte! Okej, det kanske inte verkar så roligt till att börja med men jag lovar att det är värt tre minuter av ditt liv. (Gillar bara den första låten.)
Att minkdebatten blossade upp häromdan är inget nytt, liknande ”nyheter” har rapporterats i media så länge jag kan minnas. Det intressanta är att jordbruksministern Eskil Erlandsson (c) nu tvingas försvara deras vanvård, ett resultat av det beslut som Alliansen drev igenom för fyra år sedan precis när Sverige var på väg mot ett förbud av minkfarmar.
2006 hette det i ett pressmeddelande att Allianspartierna räddar minknäringen:
Efterfrågan på päls är i högsta grad internationell. De svenska uppfödarna står sig väl i denna konkurrens, tack vare god pälskvalité till följd av god djurhållning. Utan att ge avkall på djurskyddet, är vi övertygade om att branschen har en framtid också i Sverige. Pälsdjursnäringen skall utvecklas inte avvecklas.
Pengar, pengar, pengar!
Såhär säger Erlandsson i en intervju med SVT (klicka på play innan den försvinner från www), faktiskt riktigt underhållande!
Tack Djurrättsalliansen, ni behövs!
© 2025 Helen Alfvegren
Tema av Anders Noren — Upp ↑
