I morse tog jag en omväg till jobbet för att få lite påfyllning av allt som är vackert.
Solen värmde redan innan klockan 8 och jag sa god morgon till mamma som precis vaknat.
Vid den här tiden på året njuter jag i fulla drag av de här promenaderna, kanske för att jag längtar till dem så mycket under resten av året.
På måndag tror jag banne mig att det är dags för grillkväll! Hoppas att det fina vädret håller i sig till dess!
I dag tar KNM09 examen och jag kan för mitt liv inte förstå att det bara är ett år sen min klass gick ut samma utbildning! Som tur är har jag en video som friskar upp minnet!
Hoppas ni får en lika fin dag Ulrika, Cassandra, Daniel, Sandra och alla andra! Och high five till min klass!
Jag är väldigt tacksam över att ha min fina mamma i mitt liv, inte bara i dag utan varje dag. Kan inte föreställa mig hur jag ska klara mig utan henne.
När jag var liten och gick in till hennes sovrum sent på kvällen efter att ha legat vaken länge och tänkt på döden tröstade hon mig alltid med Så enkelt blir du inte av med mig! Ett skämt som avdramatiserade det otänkbara. Och det funkade.
Mammor alltså. Oslagbara.
Det är jobbigare än man tror men himla mysigt! 80 spänn för en halvtimme, 130 kr för det dubbla. Se upp för killen i kajaken, han är målmedveten!
Nu ska vi vända!
Translation: Our trip through Malmö in a pedalo.
Inne på Minc i Malmö står en orangeröd gammal telefonkiosk. Har du vägarna förbi så passa på att spela in ett meddelande, det har jag och Johan gjort. Det laddas direkt upp till Mincs YouTube-konto och twittras sen ut från deras konto. Givetvis har Popdevelop ett finger med i det här spelet, något annat vore könstigt!
Frågade Johan hur de hade gjort och han svarade: Popdevelop har gjort en app som kör på en Mac Mini. Appen spelar in från en webcam och laddar upp filmen på YouTube från MincMalmo’s konto. När jag frågade honom om själva mackapären sa han: Det är en touchskärm. Så när man pekar på skärmen så blir det liksom ett musklick. Sen har Salmiak kopplat YouTubekontot så det blir en Tweet och lite Facebook samtidigt.
Så här såg vi ut i torsdags kväll, varsågoda!
Translation: A message from me and Johan from Minc/Studio.
Här är de noteringar som jag plitade ner i samband med att jag sökte, och fick jobb, via sociala medier. I dag arbetar jag som digital planner på en reklambyrå och allt bevismaterial pekar på att det var via Twitter och min blogg som jag fick det jobbet, kul!
Jag tänkte skriva några rader om hur jag tänker när jag söker jobb via min blogg, Twitter och Facebook. Det finns flera bra jobbsidor som jag använde förra gången jag sökte men de flesta arbetsplatser söker via rekryteringsfirmor och de går i sin tur sällan ut med vilket företag som annonserar. Jag vill testa att göra det på ett annorlunda sätt.
Jag berättar för min chef att jag kommer söka nya jobb och utmaningar och han önskar mig lycka till. Klockan 15 postar jag ett inlägg där jag berättar för www att jag söker jobb. Det RTas under kvällen och jag får en mängd fina lyckoönskningar. (Storify.)
Kl 9 på morgonen postar jag inlägget igen och ber om RT. Under dagen plingar det till regelbundet i min iPhone och jag rodnar när inlägget börjar ta fart. Så mycket kärlek! Jag får flera intressanta mail som jag svarar på under kvällen.
Jag har nu fyra möten inbokade på måndag, kl 9, 11, 14 och 17, med olika eventuella arbetsgivare så jag tar tjänstledigt för att hinna med. Återigen är jag öppen med min chef om vad jag gör och har inga problem att få ledigt. Ärlighet varar längst!
Jag samlar in info om antal retweets och ser på Topsy att den ena jobbtweeten nämnts 104 gånger de senaste dagarna. Det är omöjligt att tacka alla men om du läser det här kanske du hjälpte till, så tack!
Ett av de inbokade mötena blir inställt och framflyttat vilket ger mig sovmorgon så det är inte fy skam. Mitt första möte är kl 11 hos en byrå som i princip enbart jobbar med sociala medier, det andra kl 14 är på en reklambyrå på Östermalm och det tredje och sista kl 17 är också på en reklambyrå på Östermalm.
Intervjuerna går bra och jag har riktigt trevligt hela dagen!
Ringde i dag till X och tackade ja till jobbet som digital planner. Det låter som en riktigt rolig tjänst och jag fick ett så bra intryck av byrån och de anställda att det känns som en jättechans. De hade möte i dag och har ett till i morgon angående det nya team som ska sättas ihop och där jag ska vara delaktig. Bör få svar i morgon. I dag är det en vecka sen jag la ut jobbinlägget för första gången.
Det är ingen som egentligen läst igenom det jag skrivit utan mest hoppat på för att det är en sådan rolig grej att jag söker på det här sättet, det är lite intressant!
Går och väntar på svar från byrån (X). Det dyker upp ett sms på kvällen som frågar om vi kan ses i morgon eller på måndag. Vi bestämmer till slut på måndag. Börjar inse att jag faktiskt har sagt upp mig och vill ha fler alternativ i gång.
Får samtal från en projektledare som gärna vill ses och äta lunch på tisdag, rörande ett jobb (Y). Givetvis vill jag det! Förmanar mig själv att söka en mängd jobb i helgen via olika annonser, har sett flera webbredaktörsjobb susa förbi under #nyttjobb.
Jag ska på en till intervju i dag hos den byrån som jag verkligen gillar (X) och som bjudit tillbaka mig efter mötet i måndags. Skickade cv och löneanspråk och de verkar fortfarande intresserade så jag håller tummarna!
Nämen! En riktigt trevlig lunchintervju mitt i city gör mig förvirrad! De (Y) erbjuder ett guldläge med en grym kund under det kommande året och möjlighet till andra roliga företag efter det. Jag och projektledaren klickar ordentligt (hon har också kolonistuga!) och vi kommer överens om att höras i slutet av veckan.
När jag kommer hem pratar jag med Johan i telefon och har sen ett missat samtal. När jag lyssnar av svararen tappar jag nästan luren när jag hör vem det är. Jag ringer upp och han berättar att han sett att jag är på jobbjakt och vill erbjuda en tjänst nere i Malmö som inte är utannonserad än. Vi bestämmer att vi ska ses när jag kommer ner den 9 mars. Peppen!
En annan anställd från samma företag i Malmö hör av sig på Twitter och uppmuntrar mig att söka samma tjänst. När jag fnissande förklarar att jag redan har ett möte inbokat hos dem i mars kommer vi överens om att jag måste vara rätt för jobbet.
Börjar dagen med att missa ett samtal från VDn på reklambyrån där jag vill jobba (X). Han mailar och erbjuder mig jobbet! Jag får under dagen ett samtal från byrån jag träffade i tisdags (Y) och efter att ha pratat med kunden återkommer projektledaren och säger att de enbart vill ha någon halvtid, vilket inte passar in på mig, men att de gärna vill hålla kontakten ändå för eventuella framtida samarbeten. Härligt!
Jag mailar till VDn som är på sportlovssemester och säger att jag kan börja jobba den 14 mars!
Jobbar min sista dag den 8 mars och åker ner till Malmö för en långhelg dagen efter det. Går ändå på intervju hos företaget i Malmö för att se vad de har att erbjuda för roligt, mötet är ju ändå bokat och jag är otroligt nyfiken av mig!
I telefon har projektledaren sagt att det vore kul att träffas för att se om de blir förälskade i mig och jag blir förälskad i dem och det är så fint sagt att jag alltid ska minnas det. Det blir jag förstås men efter att ha åkt hem igen och börjat jobba på den byrån där jag är nu trivs jag så otroligt bra att jag tackar nej, hur mycket jag än älskar Malmö.
Så gick det till!
Från det att inlägget publiceras och sprids första gången den 9 februari tar det alltså tre veckor innan jag har jobbet klart! Som så ofta handlar det om att vara på rätt plats vid rätt tillfälle – av de jobb jag sökte via annonser fick jag inte komma på en enda intervju.
Om du som jag vill jobba med kommunikation och sociala medier är mitt bästa tips att leva som du lär. Jag har ett otroligt intresse för allt som är nytt och roligt på www och bloggar och twittrar om det så fort jag får möjlighet. För mer tips, läs min Twitter-guide om att söka jobb via sociala medier! Lycka till!
Uppdatering! Som jag uppfattade det hade ingen av de jag gick på intervju hos en tjänst ledig utan snarare ett behov som passade fint in på det jag beskrev i mitt inlägg! Jag fick intervjuer via mail, tweets, DM, meddelande på LinkedIn och telefonsamtal. Märk väl att personer med samma utbildning som jag går ut nu, som Cassandra till exempel!
Uppdatering 2: Hans Kullin tipsar i DN om hur du söker jobb via sociala medier!
Kvällssolen är helt magisk, jag kan ligga länge i sängen och bara titta på den. Jag ser fram emot att pionerna i sovrummet ska slå ut, de i köket har lite försprång. Efter en räd på Hötorget i fredags har jag blommor i varje rum, precis som det ska vara.
De doftar lika ljuvligt som man skulle kunna tro. Fler bilder på klänningen för den som inte minns.
Translation: While I’m waiting for the pink peonies to bloom I’m enjoying the light of the setting sun. Click on the link above to see more pictures of the beautiful dress.
Givetvis är de flesta av bilderna från New York! Jag har samlat alla inlägg därifrån i kategorin New York högst upp på sidan och alla bilder finns att beskåda på Flickr i det set som är döpt till Helen in the city.
När jag kom hem började den svenska sommaren på riktigt, tror att det regnat ungefär halva tiden, så det får man väga upp med blommor, bär och glass!
Tips! Missa inte att Cupcake STHLM nu gör egen glass som de dränker en cupcake med! Fantastiskt gott!
Förra helgen när Johan ville skissa på ett nytt visitkort bad jag honom lägga ifrån sig datorn så att jag kunde plocka fram mitt tjocka block och välfyllda pennskrin istället. Det fick mig att minnas när jag nästan blev tatuerare!
Så fort jag fyllde 18 ringde jag och bokade tid för min första tatuering på East Street Tattoo på Östgötagatan. Min bästis följde med mig efter att vi lurat en lärare att vi skulle iväg och intervjua Naturskyddsfonden – vilket får räknas till det busigaste jag gjorde i den åldern (förutom den gången när vi klättrade ut genom fönstret på spanskalektionen).
Charmen med att tatuera sig är pirret man får i magen efter att ha bestämt sig för ett motiv som ska vara hela livet, mallen är på plats och tatuerarnålen surrar igång. Det ljudet är verkligen myset! Alla minnen jag har av att bli tatuerad är fyllda av skratt och bra musik och givetvis smärta – även om den snabbt förträngs. Det blev snabbt en kär rutin och jag kommer ihåg specifika detaljer från varje besök inklusive min mammas gråt.
Jag har aldrig ångrat en tatuering, skulle inte falla mig in, men jag har tidvis varit trött på reaktionerna, särskilt från karlar, som ifrågasätter att de är äkta och alltså finner det mer logiskt att gnuggistatueringar ingår i min morgonrutin. Det bästa är när äldre damer kommer upp till mig och med ett busigt leende viskar att de också är tatuerade. Kommer särskilt ihåg en tanta som hade en på bröstet, så coolt!
När mina favorit-tatuerare Ingela och Matti skaffade en egen studio, Amazing Tattoos, satt jag i timtal på tunnelbanan kändes det som för att fortsätta tatuera mig hos dem ute i Hökarängen, bästa svängen. De är båda så talangfulla och roliga, det var ett nöje att besöka deras studio! Minns att jag åt Marabou kokos för att döva smärtan, älskar den smaken!
Något år innan Matti och Ingela flyttade upp till Umeå med familjen frågade Matti mig om jag ville börja som lärling och visa upp några skisser för honom. Nervöst ritade jag egna från scratch men de bilderna hittar jag inte nu tyvärr, ska leta lite bättre sen. De som syns i inlägget här är skisser från olika motiv jag hittat i tatueringstidningar, samt min favorittröja, och ritat av. Bilden ovan har jag för mig att Ingela gjorde, så snygg, och sockerskallen högst upp har jag på underarmen, utan vingarna. Hon tatuerar inte längre vad jag vet men Matti aka Horimatsu är grymmare än någonsin!
Jag var livrädd. Även om jag alltid älskat att rita och han tyckte att jag hade potential bangade jag i slutändan, jag vågade helt enkelt inte. Tänk att varje dag gå till jobbet och oberoende av dagsformen skapa något som ska sitta på någon annan människa tills de dör? Jag var nog inte tillräckligt målmedveten heller. Däremot var deras andra lärling det. Hon heter Jenny Boström och jobbar i dag som tatuerare på Infamous Studio på Kocksgatan och är en av de bästa i Sverige.
Jag rekommenderar alltid Jenny när någon frågar mig om tips eftersom det är ett nöje att tatuera sig hos henne och om jag skulle göra en i dag skulle jag välja henne. Det finns inga sådana planer just nu (mamma, du kan pusta ut) men det är inte omöjligt att tänka sig fler i framtiden. Jag älskar verkligen tatueringar och för mig är det något väldigt personligt och privat, även om de är så synligt. Ses vi på en badstrand i sommar får du titta närmare på de tretton jag har!
Translation: These are some of the sketches I did inspired by different tattoo magazines and prints in my quest to become a tattoo artist. In the end my heart wasn’t in it but I still love tattoos and always will. (Just not the ugly ones.)
På hemvägen gick jag förbi kolonin och på promenaden dit fick jag ett ordentligt sug efter att göra en liten blomsterkrans.
Jag plockade lite blommor och två långa grässtrån och gjorde ett maskrosarmband. Mask. Ros. Arm. Band.
Ganska fint tycker jag! Mamma tyckte gott att jag kunde ha tagit med mig det när jag gick därifrån medan jag tyckte att det låg så fint på altanbordet.
Från och med i dag skulle jag vilja påstå att det är sommar, håller du med?
Translation: I made a bracelet from dandelions today, pretty huh?
© 2026 Helen Alfvegren
Tema av Anders Noren — Upp ↑