I går var vi på Mood för att jag skulle köpa mönstrade baddräktstyger till sommarens projekt med min killes mamma. Drömmen är att göra en egen Hermosa-baddräkt så jag siktade på att hitta tyger som skulle passa till det. Jag köpte även ett svart tyg med vita prickar på och är så nöjd med mina köp. Nu vill jag boka en resa upp till Umeå så att vi kan börja skissa och sy!
Nämen!
Hela koloniträdgården doftar av syren just nu. Blåklint och akleja står i blom medan jersmin och pioner knoppar. Även om sommaren inte riktigt vill komma så funkar femton grader och sol för en promenad på kvällskvisten.
Jag fick blommor från min kille i går men det var inte förrän i dag som jag kom att tänka på att jag inte ville ha en kille.
När vi träffades hade jag varit singel i två år. I den ryggsäcken jag gick och bar på fanns det enbart relationer som gjort mig ledsen. Jag kan fortfarande inte minnas något positivt med mina ex? Killar som sårat, ljugit och svikit. Vem vill börja ett nytt förhållande med ett sådant facit på hand?
Aldrig gråter jag så ofta som när jag är ihop med en annan människa. Hopplös logik som jag enklast kopplar ihop med att bli sårad, lurad och sviken av någon som sägs älska mig. Vad är det som lockar med det?
Jag gav honom några chanser. Flera. Var helt öppen med att jag inte ville ha det jag hade haft. Sa hela sommaren att vi bara var kompisar. Men till slut lyckades han lura mig. Genom att vara som ingen annan jag någonsin träffat.
Blotta tanken på att han träffar en ny tjej två veckor efter att vi gjort slut ger mig ont i magen. Blotta tanken på att han vill ligga med 20-åriga tjejer bakom min rygg gör mig spyfärdig. Blotta tanken på att han helt stänger av all kommunikation emellan oss gör mig svimfärdig.
*Andas i påse*
Det är så jävla läskigt med förhållanden! Det enda jag kan göra är att våga lita på att han inte är som dem. Så fort jag ser minsta tecken på det blir jag livrädd. För jag tror att jag har facit. Men det är inte sant.
Det har gått två år sen jag var singel. Lite känns det som att jag lurade honom också den där sommaren. Det osannolika i att vi hittade varandra fascinerar fortfarande. Han är ju så bra! Vägen till mitt hjärta går raka vägen via en blombukett och en matlåda hemmagjorda praliner.
I morse när jag yogade i min nya bikiniöverdel från Weekday – som jag är fullkomligt förälskad i – gjorde Adriene en övning som jag inte testat på länge och döm av min förvåning när jag klarade den! På med kläderna för att snabbt få fram ett bildbevis! Heja kroppen!
I morse gick vi upp tidigt, läs sju, för att packa matsäck och bege oss ut i skogen alldeles i närheten. Extrem-spåret på 15 kilometer är otroligt vackert och går uppför branta berg och backar, över stockar och rötter, genom blötmark och barrskog. Omöjligt att inte stanna upp och härma träden!
Vi åt frukost på en mossig sten i solen men stötte även på regn, hagel och ett gäng lamm i koppel som var ute på äventyr precis som vi. Stegräknaren slutade på närmare 24 000 steg vilket är perfekt eftersom vi har en stegräknartävling på jobbet som jag gärna vill vinna. Så himla fint sätt att spendera en halv dag på!
I morse vaknade vi riktigt tidigt av ljuset så det var lika bra att gå upp för att ta vara på den fina dagen! Började med yoga men istället för att komma iväg och springa efter frukost satte jag igång att städa vilket var dumt. Kände plötsligt (?) av tröttheten och hade en massa ursäkter, trots att jag har längtat efter att få springa i flera dagar. Till slut blev jag i princip utkastad vilket hjälpte enormt och när jag väl sprang längs kolonistugorna vek jag av och fortsatte uppför berget, in i skogen, över nedfallna tallar vilket var en tacksam liten utmaning.
Det fina delmålet är att komma ner till vattnet och springa längs med det bort till badplatsen och så tillbaka. Det är så härligt att se vatten, klippor, skog och båtar! Lyssnade på min spring-lista, som nog måste uppdateras snart, och när jag knappt orkade längre slumpades Silvana Imam fram så att jag fick lite extra styrka den sista biten. Sprang mitt allra snabbaste vill jag lova! Musik, sol och löpning är (en fin del av) livet.
Det är helt galet vackert ute nu! Förgätmigej, hägg och violer blommar, syren, kastanj och liljekonvalj står på tur. Framförallt har alla träd vaknat till liv vilket påverkar mig oerhört positivt.
I går när vi tog kvällspromenad satt en koltrast på en skorsten inne på koloniområdet och sjöng medan ett rådjur lunkade ut genom den breda häcken för att gå upp i skogen och sova. Jag blir glad av varenda gråsugga, fjäril och nyckelpiga!
Maj är på många sätt den allra bästa månaden när allt det vi längtat efter plötsligt finns inom räckhåll. Jag njuter i fulla drag!
När jag var i Paris för två somrar sedan stötte jag på en vintagebutik som hette Gilda i Marais (51 Rue de Temple) och damen som jobbade där, möjligtvis Gilda i egen hög person, tyckte att jag skulle köpa den här rosiga historien. Jag minns inte varför jag tackade nej men troligtvis handlade det om priset och jag har ångrat mig sedan den dagen.
Därför blev jag extra glad när vi gick förbi Tygverket på S:t Paulsgatan i går och tjejen som jobbade i butiken hade sytt upp en liknande outfit och klätt provdockan i fönstret med den. Jag var tvungen att gå in och prata tyger med henne (kjolen hade hon plisserat vilket krävde ungefär 1,5 meter tyg och till toppen gick det åt ungefär en halvmeter) och det slutade med att jag stod i provrummet och provade toppen som av en slump var i min storlek. Givetvis köpte jag mönstret till och fick några andra riktigt fina till på köpet.
Tanken är att en kort topp och hög kjol ska bli mitt och Christinas sommarprojekt. Efter upptåg som Vad veganer äter som duk och ett reflexhalsband med stjärnor känns det som att vi tar det till nästa nivå den här gången. Det svåraste för mig kommer bli att välja tyg men jag slår vad om att det kommer bli blommigt!
Så skönt att börja dagen med yoga! Eftersom jag varit förkyld så länge passar det fint att köra igång 30 Days of Yoga med Adriene igen för att väcka kroppen till liv i maj. Andra dagen är inte att leka med!
La till Kinos Yoga for Abs efter det och avrundade med lite handstående. Handstående är det jag tycker allra mest om just nu. Särskilt att försöka få benen att vika sig in mot kroppen och att gå upp i handstående från mattan. Arma armar!
© 2025 Helen Alfvegren
Tema av Anders Noren — Upp ↑