Det svåraste för människan att inse är att vi människor inte tycker likadant, inte ser likadana ut och inte gillar samma saker. Samtidigt har människan ett enormt behov av att placera in folk i fack, för att sortera, kanske för att försöka förstå.

Det näst mest svåra för människan att inse är att hon själv måste bredda sina perspektiv, ifrågasätta sanningar och fylla på med kunskap. Något vi aldrig riktigt blir färdiga med.

Kombinationen av att diskutera med någon som inte tycker likadant men vägrar bredda sitt perspektiv ser vi exempel på dagligen. Ah, du tillhör det facket, då är du si och så, då behöver jag inte lyssna på dig, vi kommer inte komma någonstans, det vill säga, du kommer inte tycka som jag. Eller ah, du ser på den här situationen från ett helt annat perspektiv än jag, jag kommer inte ens försöka förstå varför, viktigast är att jag har rätt, utifrån det jag tror på.

Aldrig någonsin tidigare har människan haft tillgång till så mycket information, så mycket fakta och forskning, dygnet runt, bara ett knapptryck bort. Ändå väljer hon medvetet att skärma av bruset, kuratera sina källor med omsorg och samla sina grupper av likatänkande. Det hon tror på är det enda rätta och ingen kommer någonsin få henne att ändra på sig.

Jag kommer ändå aldrig sluta försöka.