I morse klarade jag av en ny asana på jobbyogan så instruktören lät mig göra den avancerade varianten också. Så rolig! De andra i gruppen som såg på kallade mig för en boll, jag tar det som en komplimang!
Helen Alfvegren
Djur, yoga och jämställdhet
Månad: januari 2016 (sida 1 av 3)
– Vi hittade en lapp och den berömda kakburken och förstod att det hade varit inbrott.
– Och det här med hur många hönor, var det nån information som fanns på lappen eller?
– Ja, det var deras information.
– Det var deras information. Var det någonting du kunde kontrollera?
– Jag har inte kontrollräknat det.
– Du har inte kontrollräknat det?
– Nä.
– Kan du berätta för oss varför du inte har kontrollräknat?
– Nej, det är en större grupp djur och…
– Ungefär hur många höns är det det handlar om?
– I just den gruppen?
– Ja.
– 3000 djur.
– Okej.
Staffan och Sara i Veganprat summerar rättegången mot aktionsgruppen Tomma burar som nu ställts inför rätta i Västerås för att ha fritagit två grisar, åtta hönor och en fisk under hösten. Båda två är en del av gruppen och systern Kaisa, som fått ge namn till en av hönorna, står för allt grafiskt material, som bilden ovan till exempel.
Det är oerhört intressant lyssning som jag inte tycker att någon bör missa för det speglar samhällets, det vill säga vårt sätt, att se på produktionen av djur. Vi säger att vi bryr oss men vi dödar de vi bryr oss om. Det grisar dagligen och lagligen utsätts för skulle kallas för regelrätt djurplågeri om en hund utsattes för samma sak.
Det slipper Selma och Louise utstå.
Civil olydnad innebär att en aktion har ett politiskt eller ideologiskt motiv (inte för egen vinning), att den sker med öppna kort, att de som deltar är villiga att ta sitt straff och att inget våld används. Denna metod används för att ifrågasätta lagens mening. När det under rättegången påpekas att de använt våld mot dörren för att bryta sig in kontrar Sara med att dörren är en sak som saknar känslor. Du måste höra henne prata om dörren som saknar känslor!
Jag önskar att de hade fått filma när Martin visar bilder på hur djuren har det i dag, i sina nya hem. Jag rös! Varje dag döms djur till döden. På fredag klockan 11 faller domen mot Tomma burar. Klicka HÄR för att lyssna.
Jag är sugen på att summera de senaste åren i album men är inte säker på hur. Antingen old school genom att framkalla bilder, sätta in dem i ett album och skriva bildtexter för hand eller göra ett renodlat fotoalbum utan text med olika collagelösningar.
Började bläddra lite i mina mappar i går och fastnade bland alla sommarbilder. Det är tufft att gå igenom dem nu när snön försvunnit och dagarna om möjligt är ännu mörkare än innan.
Några tips på vägen?
Också känd som världens busigaste Bamse!
När jag skrev förut att det är för kallt att yoga hemma hos mig så var det tyvärr ingen ursäkt. Jag har haft runt 16 grader i flera veckor och ingenting som görs verkar hjälpa. Därför gick jag förbi lampaffären på väg hem från ICA i förmiddags och köpte med mig en extra stor säck ved. Det gör inte rummet varmare men det blir precis lagom varmt alldeles intill.
Så jag tog fram yogamattan (har äntligen köpt en ny!) och testade den huvudstående övningen jag lärt mig den här veckan på jobbyogan. Och därmed har jag lagt upp min andra bild på Instagram i januari.
Nu försöker min kille lura mig att ligga under täcket hela dagen men vi ska ju på Deportees snart!
Jag läser Somars text ”SVT:s program Vegorätt ligger för långt från verkligheten” på SVT Opinion och undrar om Per Morberg någonsin behövt anpassa sig efter folks plånböcker vid den här årstiden, om Tina Nordströms fokus främst varit enkla rätter som ska gå snabbt eller om Niklas Ekstedt anklagats för att cementera bilden av köttnormen när han grillar utomhus. Framförallt undrar jag hur mycket ansvar ett ynka halvtimmes program har för alla vegetarianer som vill kunna identifiera sig och köttätare som söker inspiration?
Jag ser Vegorätt som Karolines och Eleonores program till 100%. Det var SVT väldigt tydliga med från start när vi som tittare fick veta att de skulle koka lemonad på björksav.
Vegorätt är rätt ute
Värt att hylla är att SVT har gett två unga, okända kvinnor fria tyglar att skapa ett helt eget matlagningsprogram. Läs den meningen igen. SVT har gett två unga, okända kvinnor fria tyglar att skapa ett helt eget matlagningsprogram. Har någon glömt hur mansdominerad den här branschen är? Hur mat lagas av män och bedöms av män, sällan rätter som folk faktiskt lagar. Det här är stort! Mat är ett intresse, liknande inredning, som sänds i rutan för att vi ska drömma oss bort. Det syftet räcker ofta. Men även om jag och många med mig tycker att Karoline och Eleonore lyckas med det så räcker inte det.
Kritikerna har alldeles för högt ställda förväntningar.
Media har ett stort genomslag och därmed ett stort ansvar, det är jag den första att poängtera, men ingen revolution (?) står och faller med ett program. Köttätaren som hånfullt säger att han kommer fortsätta äta bacon efter att ha tittat på ett avsnitt hade aldrig tänkt att ändra på sig ändå. Det är som när veganer får höra att ”om de bara hade sagt si eller så” så hade personen tagit till sig av budskapet. Sociala medier och www svämmar över av inspiration, tips och råd, det finns matkassar på nätet, butiker som enbart säljer veganskt och vegoalternativ på varenda restaurang. De som vill har enorma möjligheter att ändra på sig. Och tusentals anledningar att göra det.
Vegorätt är bara början
SVT gav Karoline och Eleonore möjligheten att göra sin grej, det de är bra på. Personligen ser jag fram emot de fyra avsnitten som återstår och kommer inte av någon anledning stämma in i kören av kritik. Det här är det första men inte det sista vegoprogrammet. So what om det uppfattas som Instagram-vänligt, hälsosamt och flummigt?
Det här är bara början.
PS! Den femte mars hålls Vegoforum i ABF-huset i Stockholm. Temat är Vego var dag. Mer info här!
Dagens lansering av Max utökade vegosortiment i all ära. I dagarna är det prick ett år sen Oumph! lanserades och under den korta tiden har de gett SJ, O’Learys, Destination Gotland, Viking Line och just Max ett veganskt utbud.
Värt att fira? Jag föreslår Pulled Oumph!
”Yogar han i kallingar?” frågade min kille i går när jag testade det här passet.
”Ja, det får jag verkligen hoppas!” svarade jag.
Det är precis sådan här yoga jag gillar, så där på gränsen till för jobbigt, med roliga övningar som man vill testa flera gånger om. Och ärligt talat, om jag hade kunnat yoga i kallingar så hade jag också gjort det. Så svettigt pass! Äntligen.
Nu finns äntligen Vegorätt på SVT Play! Vilket fint första program! Det får mig att längta efter sommaren så mycket att det nästan gör ont. Tänk att få kyla ner dryck i havet och grilla på stranden med vänner?
Maten ser så god ut! Det var bara några veckor sedan jag åt acai för första gången tillsammans med Gözde och hon beskrev det som att en skål med acai smakar ”nästan som glass” vilket stämmer bra!
Jag har en påse frömixknäcke hemma som jag hade tänkt baka i min nya ugn i helgen men nu såg det ju så lätt ut att göra själv? Måste prova!
Det är sällan vi får se två unga kvinnor gulla med grönsaker och yoga på en åker vilket många verkar ovana vid. När jag tänker efter själv kan jag inte komma på något bättre än att plocka grönsaker på kolonin för att lägga direkt på grillen – eller att yoga utomhus för den delen! Mig träffar det i alla fall rakt i hjärtat. Mer!
Att tittaren slipper studiomiljön uppskattas verkligen, det riktigt spritter i kroppen efter att få vara utomhus och bre hemmagjord ketchup på allt som kommer i min väg! Åh, den som ändå fick sätta tänderna i en krispig nygrillad burgare med groddar på! När de rabblar nyttigheter riktigt njuter jag i övertygelsen om att växtriket har så mycket värdefullt och vackert att erbjuda. Vanligtvis handlar den typen av diskussion bara om brister (kunskapsbrister egentligen) så det är varmt välkommet.
Vegansk mat är inte alltid hälsosam, amen, men den har aldrig någonsin kopplats till cancer, diabetes eller hjärt- och kärlsjukdomar så vitt jag vet så på så sätt är det en viktig poäng att lyfta.
Det är så modigt att bygga en serie på dessa två okända skorrande r och det känns fint att SVT ger dem fullt förtroende att ro det i hamn. Synd att det bara gäller fem avsnitt à 30 minuter vardera. Vad kommer härnäst, det här kan inte vara allt? Mer!
Andra inlägg om Vegorätt:
Från ord till jord och bord (Helsingborgs Dagblad)
Är det här ett skämt? (Göteborgs-Posten)
Nej SVT, vegetariskt är inte samma sak som raw foo (KIT)
Fem förslag på hur SVT:s nya vegoprogram borde ha sett ut (TV-dags)
© 2024 Helen Alfvegren
Tema av Anders Noren — Upp ↑