Min livsbästis svarar aldrig i telefon. Det kan gå tjugo signaler. Ingen orkar vänta tjugo långa signaler. Men jag gör det. Efter några till plockar hon upp. Hallå? Som att telefonen inte måste ha ringt och ringt och ringt i andra änden. Varje gång.
Just nu är hon hemma hos sin mamma och pappa. När hon inte svarade på mobilen ringde jag dit. Jag kan numret utantill och kommer göra det resten av livet. Hennes mamma svarade, lilltjejen skrek i bakgrunden, kan hon ringa upp? Såklart! Det gjorde hon.
Hon sa Jag kommer ihåg ditt nummer med.