Många av de vänner jag umgås med har jag träffat via sociala medier, jobb eller andra kompisar men om jag räknar baklänges så har vi inte känt varandra så länge. Kanske några år. Vår vänskap kan vara väldigt stark och fin men det är något speciellt med att ha en livsbästis i Maria. Någon som alltid har känt mig, någon som minns det jag minns och som alltid finns där när jag behöver henne.

Vi hörs nästan dagligen då jag antingen behöver prata av mig om något särskilt eller bara vill snacka lite strunt. Vi skickar bilder till varandra och håller oss uppdaterade om varandras liv, även om vi numera bor i olika städer. Det är otroligt värdefullt. Och jag tror att det är unikt. Eller snarare, jag känner att det är det.