Jag märker hur mycket jag tycker om att vi har bytt nycklar med varandra, att hans nyckelknippa numera skramlar lite extra, precis som min. Så att vi enklare kan komma hem till varandra varje dag.
Det är prick en mil som skiljer oss åt. Förra helgen testade vi att promenera från honom hem till mig. Det var inte ansträngande alls, konstigt nog, så snart kommer vi nog att införskaffa sådana där matchande träningsoveraller i sköna pastellfärger att ha på våra turer. För så gör en när en är par. Och jag ser väldigt mycket fram emot det.