Så fin rant i dag om Stockholm och stockholmare på Twitter, även om jag visserligen inte kunde relatera eftersom jag älskar hela min stad och den handlade om de som inte känner till våra förorter men ändå tycker negativt om dem. Det fick mig att tänka på hur stor staden är för mig. Precis som New York är det ju en del av charmen att det finns så mycket att upptäcka och jag har spenderat hela mitt liv med att göra just det.
Jag har mina rötter på Ekerö, min pappa i Solna, farmor bodde i Johanneshov, vi var på kollo runt om i skärgården, jag har jobbat i Kista och på Östermalm, praktiserat i Spånga och längs Södermälarstrand, haft pojkvänner från Svartsjölandet och Tullinge, bästisar som bott i Björkhagen, Upplands väsby och Rinkeby, tatuerat mig på söder och långt söder om söder i Hökarängen, varit på fester i Sollentuna och Bromma, firat nyår i Mörby, handlat på Blocketannonser i Sumpan, Danderyd och Nacka, tagit promenader i Tyresta och Gustavsberg, hoppat på tuben till Tensta för att äta indiskt innan bion i stan, gått på festivaler i Haninge och Universitetet, spanat efter fynd på den enorma loppisen som huserade ute i Skärholmen, ätit på bagerierna i Enskede, handlat på IKEA i Barkaby, badat i Hässelby, Nynäshamn och Vinterviken, fikat i timtal i Tyresö och Rosenhill… Jag får svårt att andas högst upp i Tilt när jag ser så mycket av staden som jag har så kär på en och samma gång. Så.
Men nu är jag i Malmö och ska möta upp en mårdhund på Kafé Agnez om 25 min!